Idolerna kör ABBA-låtar. Bästa fredagsfinalen hittills. Ingen risk för de muppiga låtval "supergänget" gjort sig skyldiga till so far. Det är svårt att fucka upp en ABBA-låt. Även om vissa gör sitt bästa.
Las (snälla någon skicka Jidhe till en talpedagog!) såg ut som hämtad direkt ur en Dickensroman, och vet ni vad - jag gillar Dickensromaner!
Något otippat tänder Rock-Robin till i Waterloo. Äntligen ett positivt formbesked!
Anna valde för en gångs skull en låt som inte lät som  en profetia om jordens undergång. Tack! fast ändå... nja...
Målbrottet konstaterade juryn. Jo vi märkte. De där pubertetsvrålen klarar jag mig utan.
Vad är det för fel på ABBA LouLou?
Fall framåt för Robin B efter ett katastrofalt nittiotalstema. Men... är det bara jag som tycker att det låter lite väl mycket Vikingarna?
Alice är väl så idolig som man kan bli?
Alltså, Kevin är ju själva urtypen av den sorts artist jag verkligen inte pallar med. Men, till skillnad från vissa andra ser han ju inte ut att vilja springa av scenen.
Och jag trodde faktiskt att Sepideh skulle åka hem. Till kareokebaren.

David Palmer, president i de första säsongerna av 24, är har blivit framröstad som den bäste film- och tv-presidenten. Som gammalt fan av serien kan man ju inte låta bli att glädjas en smula.

Jag måste erkänna att jag inte förstår mig på amerikansk politik. I och för sig skulle väl medelamerikanen tycka att jag bor i ett kommunistland. Om man ska tolka debatten på andra sidan Atlanten. Att finansiera grundläggande sjukvård till alla via skattesedeln är socialistiskt bullshit. Blir det demokrater vid rodret i både vita huset och kongressen är det bara att lära sig internationalen och förbereda sig på revolution. Nä, bäst att rösta på McCain/Palin för de är mot aborter och homosexuella och så skulle minsann Jesus röstat!

Jag tycker själv att jag står en god bit åt höger på den politiska skalan. När jag gjorde en politisk kompass på Facebook visade det sig att jag stod långt längre åt vänster än både Clinton och Obama. I jämförelse med vicepresidentkandidat Palin är jag väl nästan att räkna som marxist. Jag håller mina tummar för Barack. Jag tror USA, och världen, behöver det.

Lönehelg i centrala Uppsala. Känns mer som Moskvas metro i rusningstrafik. Helt vansinnigt. Brukar jag för det mesta se till att undvika, men nu var jag liksom tvungen att köpa vinterdojjor till lille herrn innan minusgraderna slår till och allt är slut. Det är inte det lättaste att köpa skor till en liten gosse på snart ett år. Jag har svårt att köpa rätt storlek till mig själv! Som tur är finns personal med mätsticka att fråga till råds. Hoppas att de där små fårskinnsfodrade stövlarna funkar vintern ut.

Hade tänkt inhandla lite födelsedagspresenter till ovan nämnda plutt, och kanske en och annan julklapp. Men eftersom det var rena rama kalabaliken på stan gav jag rätt snabbt upp det företaget. Nästa fredag, efter processpel och PM-inlämning, blir det shoppingtur deluxe.

Idag har jag inte tänkt en sekund på den sabla juridiken. Idag har jag varit mamma och hemmafru. Rätt skönt faktiskt, eftersom alla diskussioner om rättighetsskydd börjar stå mig upp i halsen. Typiskt politiker och jurister att krångla till allt så till den milda grad... Det är faktiskt ganska avstressande att redan från början bestämma sig för att idag ska jag inte försöka hinna läsa femtio sidor i Cameron eller skriva mitt PM nästan färdigt. Det hinns ju ändå inte med. Bättre då att kunna ägna sig helhjärtat åt bebisbestyr, städning, matlagning och disk.

Ikväll blir det godis, film och redigering av de ungefär tio bilder jag har tagit sedan jag började studera. Tidsbrist och det faktum att Noah är betydligt mer rörlig nu än vad han var när han var en månad och bara låg och såg söt ut ligger nog bakom det förfallet antar jag.

På tal om söt, ungen höll på att skratta sig halvt till döds när jag bäddade sängen. Jag undrar vad det var som var så roligt?

Full rulle idag med som ordförande på seminariet och supermorsa hemma. Herr Ö tjänar pix på ackis ikväll. Ungen är som förbytt. Eller är det jag som tappat stinget? Det är gnäll och gnat och bustreck hela tiden. Vänder man ryggen åt i två sekunder sitter den rackarn med näven i en blomkruka och äter jord. Sätter man sig för att kolla mejlen hänger det strax en grinande liten kille i kjolen. Om han inte lyckas knäppa av strömmen till datorn först förståss. Försöker mamma ta kort ska såklart kameran undersökas och när mamma försöker rädda den från farliga mängder barnsaliv tycker en väldigt besviken bebis att hon är världens elakaste.

Om en vecka ska andra versionen av den stora huvudvärken till PM lämnas in med buller och bång och anonymitetsblad och annat hej och hå. Snart har jag en preliminär version klar. Nu blir det till att stryka, formulera om, kolla upp lite smågrejer, sätta noter, skriva källförteckning och stryka lite till. hujj!

Förkyld, trött och illamående trots medicin. Ingen höjdare direkt. Men några rutor marabou botar det mesta.

Kan inte låta bli att tycka att de är lite lustiga, de där extremt chica storstadsmammorna. När 35-åringar puffar runt barnvagnar i tiotusenkronorsklassen iklädda supertajta stuprörsjeans och Converse och shoppar färsk pasta och lokavatten, ja då ler jag lite i mjugg. Alltså, Converse. Det finns en gräns för hur hipp man kan vara innan det blir löjligt.

Jag är nog Sveriges mest otrendiga morsa. Bara det att jag föredrar mjölkchoklad i alla dess former framför 95% bitterkaka från Equador. Fast jag föredrar att inbilla mig att jag ligger lite före alla andra.

Det är precis lika spännande som det låter! Idag ska jag på mellanstadiedisco, eller ja på klassfest där jur.studdar födda nån gång på åttiotalet drömmer sig tillbaks till eurodisco, savannbyxor, korta tröjor och spikes. En tidsresa sisådär tio år i det förflutna. Härligt härligt.

Undertecknad har idag varit på myrorna och letat utstyrsel. Myrorna är ett oslagbart tidsdokument tycker jag. På fem minuter hittade jag en kanontrashig tröja som slutar en decimeter under naveln ungefär, och dessutom klassikern kjol-påsydd-på-byxa-byxan. Nu var det bara tröjan som fick följa med hem, tillsammans med en helt ok hundtandsmönstrad kjol. En käck liten tofs och gigantiska creoleringar till öronen blev det med.

Fast i ärlighetens namn var jag aldrig så här tuff på mellanstadiet. Jag var världens största tönt. Hade aldrig riktigt koll på ovan nämnda trender. Gillade inte Spice Girls och Backstreet Boys. Följde inte Sunset Beach slaviskt. Men what the heck. Ikväll är jag en av de coola ungarna.

Idag blir det plugg hela dagen. Jag lovar. Jag har t.o.m fixat lunchlåda så att jag kan häcka på JB till skymningen minst. Väskan är packad och snart är det dags att väcka herr Ö (till dennes stora förtret).  Meddelarskydd står på schemat, liksom rättighetsbegränsningar och lite PM-research. Är galet taggad;)

Känns skönt med en ny vecka efter en inte så härlig helg. Ibland är det bäst att bara glömma och gå vidare, faktiskt.

Och magen putar. Redan! Jag var ju tamejtusan smal fram tills vecka 20 förra gången. Jag kommer att se ut som en övergödd elefant innan det här är över. Än så länge har inga knäppa sug dykt upp. Snarare tvärt om, det här förbaskade dygnet runt illamåendet gör att middagsplaneringen blir ännu svårare än vanligt. Idag blir det i alla fall tomatsoppa med keso. Enkelt, nyttigt och billigt - kan det bli mer rätt i tider som dessa? Nä jag tror inte det

Sitter och försöker skriva inledningen till mitt PM. Jag känner mig nåt så djävulsk hämmad rent kreativt. Kort och koncist, har aldrig existerat i min skribentkarriär. För att citera Idol-Johan - Jag känner mig trött och oinspirerad. Inte bli det bättre av att jag stör mig nåt vansinnigt på mallen vi ska skriva i. Den är marginaljusterad, vilket medför att jag, för att inte en text som dels ser helpuckad ut och dels är omöjlig att läsa, måste sitta och avstava vilket i sin tur medför en uppenbar risk för en massa knasiga avstavningar mitt på en rad. Så himla onödigt! Undrar om man kan fuska till sig en vänterjustering utan att det märks?

Vitryssland verkar vara det enda land som inte ratificerat Europakonventionen(ja i Europa då). Inte särskilt konstigt eftersom den gode Lukasjenka då skulle göra sig själv olaglig

---

Oj oj oj vad lite text det får plats på en sida. Det blir till att stryka ungefär 98% av inledningen, för nu har jag redan passerat gränsen för PM 2(3-4 sidor). Tycker att de borde gå efter antal ord istället, så blir det hela inte så fasligt beroende av layouten.

Alltså, ja måste vara universums mest lättskrämda person. Herr Ö har precis stuckit iväg till jobbet. På TV:n inget annat än insamlingsgalor(hedervärt syfte, jag stoppade ner en selma i världens barnbössan på Ica, men ujj så tråkigt att titta på), töntiga musiklekar och sömnpillret stjärnor på is(helt värdelöst koncept, isdans är ju till skillnad från riktig konståkning inte särskilt spännande till att börja med och Torgny Mogrens baklängesåkning är ju inget som får mig att sätta haribonapparna i halsen direkt) och tvåans vampyrtemakväll. Lite mjukstart med en dokumentär, men redan det blir för mycket för lilla mig. Så fort de början snacka om mystiska sjuttonhundratalsaristokrater som pysslar med en massa hokus pokus i nåt mörkt, gammalt slott vill jag springa och gömma mig. Behöver jag nämna att jag avskyr skräckfilmer? Bäst att byta kanal innan hela kvällen är förstörd. Men troligen komme rjag att vara nervös tills läggdags ungefär.

Annars känns det skönt att en jobbig dag snart är över. Jag var helt enkelt totalt ur balans. Det började ju bra med mysmorgon och långpromenad med Noah men sen gick det snabbt utför. Jag blir helt enkelt superstressad av alla dessa hemmasysslor som jag egentligen inte känner att jag har tid med men som jag ändå känner att jag måste göra. Egentligen borde jag skriva PM, förbereda seminarium och läsa ett par hundra sidor kurslitteratur - inte städa, diska, vika tvätt och göra potatisgratäng. Av någon anledning kände jag en sån jävla press att vara duktig just i dag. Jag vet inte varifrån.

Lite ironiskt eftersom jag satt och tittade på en intervju med Kristina Axén Olin imorse om hennes marsch in i väggen. Ja, nu sa hon väl inte det rätt ut men det var ju ganska tydligt att det var precis vad det var. Det är förjävligt vad fröken duktig-mentaliteten gör med människor. Jag hatar den! Jag tror att Sverige är en enda stor tickande bomb av duktiga flickor, för det kan väl inte vara så att alla är duktiga, hela tiden, duktiga flickor som aldrig känner press utifrån eller från sig själva, som aldrig känner att kraven inte går att leva upp till, som aldrig vill sätta sig i ett hörn och grina, som aldrig tycker att alla andra lyckas med allt utom jag?

Det finns ju en gräns för hur positiv man kan vara. Det känns lite som om de duktiga flickorna censurerar bort ovan nämda, för så ska det ju inte vara, eller? Vad glad jag skulle bli för lite vanligt hederligt gnäll!

Tyvärr lär inte jag kunna lägga vantarna på någon utav de underbara designerklänningar som Chic auktionerar ut till förmån för Rosa Bandet-kampanjen. Riktigt fina är de i alla fall. Är hopplöst förälskad dessa två

Nu får det tamejfan vara nog. Pubbejohan slaktar Coldplay. Nu ska ungen ut!!!!

En halvt slumpartad matkulturell blandning inspirerad av mellanöstern, texmex och indisk curry curry. Det fina med pitabröd är att de kladdar mindre än t.ex. tortillas(sen tycker jag att pitabröd är godare också) En räddare i nöden när fantasin och orken tryter. Och mycket nyttigare och godare än korv och mackisar!

Het kycklingpita

Kycklingfilé, skuren i lagom stora bitar
Red Curry Paste(Santa Maria)
Pitabröd
Tacosås
Gräddfil/turkisk yoghurt
Valfria grönsaker - tomat, gurka, lök och avokado brukar jag köra med.

Stek kycklingen, tillsätt lite curry paste på slutet(det måste vara riktig, ICA's fuskvariant bränner bara fast). Var försiktig med mängden så att det inte blir för starkt, vill man kan man plocka undan lite kyckling innan till barn och de med känsliga msaklökar. Värm pitabröden.  Skär grönsakerna i bitar. Fyll sedan ditt pitabröd till bredden med kyckling och tillbehör - klart!

Jag har flyt just nu. PM-genomgången gick jättebra, nu ska jag bara sätta mig och läsa ett antal rättsfallfrån Europadomstolen och EG-domstolen.

Mannen bakom An introduction to the European Convention On Human Rights, Iain Cameron, höll i gårdagens intressanta föreläsning om EKMR. Han lämnade dessutom ut en föreläsningsdisposition till 350 studenter, det var sjysst tycker jag. Inte minst för att jag blev servad med hänvisningar till rättsfall och propositioner som jag kan använda i mitt PM-skrivande. Dessutom är hans brytning rätt charmig.

Herr Ö har gått och blivit sjuk, och killar och förkylningar, ja ni vet hur det blir. Igår var jag iväg till Ica och köpte hulkenglass till sjuklingen, daimglass till mig, en flaska saft, pepparkakor och clementiner. En fin matkasse det.

Nu borde jag egentligen vara påväg till föreläsningen, men eftersom den hålls även klockan tio tyckte jag att herr Ö kunde få sova lite. Lite bus med Noah på morgonen är inte fel det heller, nyss slog ungen av strömmen till datorn, det var lite snopet;)

Idag var det min tur att ta morgonpasset, dvs kliva upp med herr Morgonpigg. Nu var det ju inte särskilt farligt idag, ungen sov till sju och pensionär som man är gick man ju till sängs redan klockan tio igår kväll(för övrigt efter att ha fnyst åt fyrans oskyldigt dömd. Det är märkligt att vilket skräp som helst blir poppis så fort Persbrandt leker buffel. Som en tråksvensk juristvariant av House. Professorn snodde ju t.o.m. medicin på sjukhuset. Och jag gillar inte af Sandeberg, det gör jag verkligen inte).

Det är ruskigt mysigt att i lugn och ro sitta och äta frukost med världens gladaste unge. Rostat bröd och yoghurt(inget sånt där fettfritt blask!), supergott.

Snart är det dags att göra sig i ordning inför dagen. PM-genomgång och föreläsning om Europakonventionens rättighetsskydd står på schemat.

Igår var det is på cykelsadeln. Vintern är på väg

Mikrohoki 4 port.

Det mesta av mina matlagningskunskaper har jag förvärvat som hjälpreda i mammas och pappas kök. Det här är en av mina favoriträtter, och har varit så länge jag kan minnas. Tomater, purjolök och citron - en enkel men fullkomligt genial kombination! Rätten kallades ursprungligen mikrotorsk, men eftersom torsken är påväg att bli utfiskad får det bli hoki istället. Det smakar precis lika gott.

1 pkt fryst hokifilé
1 förp. krossade tomater á 500 g
1 liten purjolök
1 citron
smör
olivolja
salt
peppar

Strimla purjolöken och lägg i en form som tål och får plats i mikron(en pajform brukar vara perfekt) och ringla över lite olivolja. Kör i mikron (med lock/tallrik på) på högsta effekt i ett par minuter så purolöken blir lite mjuk. Skär fiskblocket i ca 8 lika stora bitar(tina gärna fisken så att det precis går att skära, inte mer) och fördela dem i formen. Häll över de krossade tomaterna. Pressa i en citron. För att göra det nyttiga lite onyttigare(och godare), klicka ut lite smör på varje fiskbit. Salt och peppra.  In i mikron(fortfarande lock) på högsta effekt tills fisken är klar, det brukar ta mellan 10 och 15 minuter beroende hur bra mikron är. Servera detta musiga med hemlagat potatismos:D

I morse var jag på inskrivning på MVC. Blodsockret var bra, hB låg på 127 och jag är i övrigt frisk som en nötkärna. Inga konstigheter förutom min havandeskapsförgiftning förra gången det begav sig. Eventuellt blir det lite tätare kollar av blodtryck p.g.a. det och troligen några besök på spec. mödravården. Det skulle i alla fall kännas tryggare för mig.

Väga sig ska man ju göra, dessutom. Det har jag inte gjort sen efterkontrollen tror jag. Och vet ni vad, jag väger precis lika mycket nu som vid förra inskrivningen. Lagom till Noah närmar sig året är allstå graviditetskilona borta :D. Synd att det kommer nya bara! Har dock för mig att jag var bra mycket smalare innan gravditeten. Jag misstänker att det som en gågn i tiden var muskler nu har ersatts av lite hull, och fett väger väl mindre?

Idag har min ostrukturerade basgrupp fått beröm! :) Vi lyckades ro ordförandeuppgiften i hamn trots att det mer än en gång kändes fruktansvärt förvirrat. Tydligen lyckades vi bra med att såga den fiktiva implementeringen av ett EG-direktiv med fotknölarna, och det var väl det som var meningen.

Det märks att seminarieuppgifterna hela tiden blir mer och mer komplicerade. Och man lär sig så sjukt mycket. Första seminariet, som kändes galet svårt, var ju egentligen ganska enkelt. Problembaserad undervisning är helt enkelt sjukt effektiv. Det är så himla mycket information att ta in, men allt fastnar och det blir så tydligt hur allt hänger samman. Varje upgift är en ny utmaning, och det är jäkligt inspirerande(efter 12 år med alldeles för många, alldeles för enkla uppgifter). Så här skulle man vilja att hela skolan funkade. Det är liksom ingen tvekan om att man hela tiden utvecklas i rätt riktning.

Nu verkar dessutom resten av gruppen hunnit ikapp de proffs som tog varje tillfälle att utmärka sig i början av kursen med hänvisningar till delikatessjäv, förvaltningslagar och RF 2.kap. Det om något säger väl lite om tempot.

I våras skrev jag ett något buttert inlägg om tidningen mama. Nu har jag fått ännu ett prenumerationserbjudande från den där vedervärdiga blaskan. Jag tycker ungefär samma sak nu som då, så jag ska inte blir tröttsam och upprepa mig. Men ändå, jag blir så vansinnigt trött på all denna hysteri som skapats runt mammor och deras barn, ja av mammorna själva då. Man kan inte få MVG i att vara mamma, hur dyra prylar man än köper, hur noga man än följer experternas råd(som förövrigt skiljer sig en hel del beroende på vem man frågar), än hur mycket egentid och vardagslyx man unnar sig.

Egentid i min värld är att kunna lösa seminarieuppgiften ifred. Vardagslyx är att få läsa något som inte är kursfodran. Kanske få sova en timme extra på morgonen. Äta en helt lagom mogen avokado. Inte dyra ansiktskrämer, tjusiga kläder, mörka chokladpraliner och spaweekends.

Jag är så anti det fluffiga gulligullmammalivet som det går att bli, tror jag. Sätter mig på tvären och vägrar lattefika av ren princip. Tycker att man kan lösa alla eventulla problem i livspusslet tämligen enkelt. Inte hetsa upp sig och lära sig att prioritera. Och sluta försöka vara en mamamamma. Då fixar sig det mesta. (och ja, ungen min har det bra ändå:P)

Idag förtjänar jag riktigt många pluspoäng från herr Ö. Jag har nämligen köpt både trosor OCH strumpor(här ska nämnas att han har tjatat minst ett år på att jag ska köpa nya underkläder). Är inte lite stolt över mig själv, för sånt är ju så fasligt tråkigt att köpa att jag helt enkelt brukar strunta i det. När jag tänker efter är det nog första gången i mitt tjugoåriga liv som jag köper strumpor själv. De första åren ekiperades man ju av päronen och sedan har man ju klarat sig genom att låna andras strumpor på mer eller mindre obestämd tid (mamma, lillsyrran och herr ö har alla råkat ut för mina strumpräder).

Här kommer ett erkännande alltså. Jag är en strumpkleptoman. På bättringsvägen;)

Idag är det kanelbullens dag. Det är alltså Mors dag, Fars dag, FN-dagen och kanelbullens dag. Gustav II Adolf kan man ju också fira av med en bakelse om man vill. Men alltså, den här kanelbullens dag - det är ju inget annat än ett illa förtäckt men ändå ganska lyckat kommersiellt jippo.

1999 bestämde hembakningsrådet att det kanelbullen minsann skulle ha en alldeles egen dag. Och vilka är då hembakningsrådet? Bland annat sponsras de av DanSukker, Dr Oetker och Arla. Ni kopplar, eller hur?

Numera vet varje butik och café att ta vara på detta ypperliga tillfälle att tjäna pengar på folks, inte dumhet, men tendens att krampaktigt gripa tag i varje möjlighet till kalas. Linnébullen kunde man köpa här i lärdomsstaden idag, lite extra företagssamt att slå mynt av två saker på samma gång.

Nej, några kanelbullar har det inte blivit för mig idag. Däremot har jag gottat mig med hembakade chokladrutor och toscatårta. Mums!

Mamma och Noah busar innan läggdags.

Igår hade vi trevligt besök av halva familjen Svensson(mamma, pappa lillasyster. Bröderna var hemma i K-d). Noah var på sanslöst gott humör hela dagen, han gillar uppmärksamhet lillkillen. Mamma och lillsyrran ska shoppa i Stockholm idag, och eftersom herr Ö har hoppat på ett extra arbetspass ska jag nog ge mig ner på gågatan här i Uppsala och spendera lite pengar jag med. För, hör och häpna, det finns pengar över - efter räkningar, barnvagn och mobiltelefon. För första gången på väldigt länge känns inte ekonomin som en konstant källa till magont. 

Liam Gallagher tycker att Oasis är världens bästa band, någonsin. Att Oasis hamnar i samma populärmusikaliska finrum som The Beatles och Kinks. Coldplay är ett gäng mesproppar. Ungefär så. Och gillar man inte den nya skivan kan man dra år helvete.

Ja det är väl så han är, Liam. Lite stor i käften. Och det är väl en del av charmen, antar jag. Nu är jag en aning för ung för att ha upplevt Oasis storhetsperiod på nittiotalet. Men. Jag har, som de flesta tonåringar, varit inne i en fas där brittisk rock- och popmusik var det bästa som fanns. Wonderwall är ju en fantastisk låt.

Jag har surfat in på Oasis MySpacesida och lyssnat på några spår från nya skivan(comeback nummer vaddå?) och jag är inte sådär superimponerad. Det känns lite som musik man skulle spela i en Carlingsbutik. Inte särskilt spännande alltså. Och fyra farbröder i tajta jeans och långt hår. Nja.  Hur gamla är grabbarna, egentligen?

Nä, Oasis har passerat sitt bäst före datum. Med risk för att vara helt ute tycker jag faktiskt att Coldplays Viva La Vida är bra mycket bättre. Brittisk musik på 2000-talet.