Nu har jag tröttnat på allt krångel med blogg.se och hädanefter kommer jag att blogga HÄR! Jag hoppas att ni som tittar in här regelbundet kommer följa med mig till min nya adress, lägg till på bloglovin så missar ni inget:)

Tvättar idag. Är lite trött och ofokuserad. Lyckas färga ett lakan rosa. Lyckat!

De senaste dagarna har jag druckit kopiösa mängder varm choklad. Det är ju höst/vinter nu så det känns berättigat på något vis. Ikväll med vispgrädde. Som blir till såntdär ljuvligt skum som man bara vill slicka i sig.

Inte så konstigt att jag är en liten tjockis egentligen

Jag har verkligen ingen blogginspiration alls idag så vi kör ett litet bildspel istället. Kan vara trevligt det också:)

Gladfisan underhåller sig själv när mamma äter frukost. Uppskattas!

Middagslur

Vi plockade upp Noah på dagis

 

do not underestimate the power of the dark side...

 

Kramkalas<3

Jag ger upp. Kastar in handduken, lämnar walk over, flyr fältet.

Nä just det, det var ju inte tillåtet

Kottarna sover. Mättade, nybadade och belåtna. Dagen har gått ok. Vi har lagat riktig mat och varit ute i ruskvädret, då slipper man plågas av det dåliga mammasamvetet.

Alice har för första gången någonsin badat utan att bli totalt vansinnigt. Visst gnällde hon lite innan hon blev så tagen av storebrors cirkuskonster att hon glömde att det var konstigt och läskigt.  Sedan tittade hon på mig som om om hon undrade, vad är det här? Sötpluppen. Skönt att få tvätta henne i lugn och ro utan att hon skriker sig blå i alla fall:)

Noah i badet med polisbilen

Idag är det en månad tills Noah fyller två år:) Då blir det kalas minnsann. Har ingen aning om vad jag ska köpa i födelsedagspresent till skrutten bara. Han kan ju inte bara få nyttiga grejer;) Vad tycker tvååringar är roligt(förutom bilar då, men det har han ju en miljard av)?

 

Sitter och halvkollar på Kurt Wallander på engelska. Eller Kööört som de säger. Lite småcharmigt tycker jag. Kenneth Branagh ser ut som en smal Rolf Lassgård och är sådär lagom svår. Är ju inget deckarfan så jag blir inte riktigt biten. Passar bra att blogga samtidigt:P

Jag blev så illa tvungen att ge mig ut på stan med barnen idag. Medicinen ni vet, och apoteket här i krokarna stängde redan vid två, när trollen sov. På ditvägen var allt frid och fröjd. Noah pekade på bilar, bussar och tåg och Alice satt förnöjd bredvid och trivdes med livet. Men när jag skulle hämta ut mina Citalopram, ja då surnade fröken genast till. Hon skrek som en besatt tills jag lyckades trolla fram en napp att stoppa i munnen på henne(mitt första infall var att skriva att täppa igen truten med, men det lät ju ruskigt brutalt. Jag älskar ju min fina lilla fislisa).

I ungefär samma stund tröttnade Noah på att sitta i vagnen och skulle ränna runt själv. Jag är inte direkt stresstålig till att börja med men när jag inte fått min medicin är jag direkt labil. Skrikande bebis och tvååring på rymmen blev helt enkelt för mycket. Hem. Ögenaböj.

Noah gick med på att sitta i vagnen men lilla fröken var inte särskilt samarbetsvillig. Hon illtjöt hela vägen hem. Och ni som känner Alice vet att hon har större röstresurser än andra bebisar. Nu gastade hon så att man hade kunnat tro att jag inte matat henne på flera dagar, alternativt lagt henne på glödande kol i vagnen.Naturligtvis stirrar folk med tefatsögon. Vänder sig om och drar efter andan. Inte blir man mindre stressad då. Folk tror att jag är en värdelös mamma. Herregud. Jag är ju dessutom ung, så det verkar ju rimligt.

Väl hemma efter en helvetespromenad i rasande takt började jag gråta. Vi grät ikapp en stund, min försummade dotter och jag. Noah undrade såklart vad vi höll på med så jag fick lov att skärpa till mig. Flickebarnet lugnade ner sig hon med.

Nu sover ungarna sedan länge. Jag myspysade med Alice riktigt länge vid kvällsmaten och sista blöjbytet. Hon är vansinnigt söt när hon är på det humöret(tänkte lägga upp en bild på det lilla underverket men kameran samarbetar inte med mig ikväll). Noah och jag kramades och tittade i kaninpaketet. Bäbble, sa han. Gucka. To-maaaat. TOMAT, han sa tomat! Helt perfekt! Sedan får han syn på bananen och utbrister namminan.  Hoppar ur sängen, troppar iväg till köket och pkear på.. just det: bananklasen. Och när jag bär tillbaks honom till sängen ropar han besviket namminan, namminaaaan. Älskade unge. Han är så obeskrivligt fin. Särskilt hårt klappar hjärtat när han klappar på kudden bredvis sig och lägger sin lilla arm om mig.

Min medicin är slut. Borde naturligtvis ha hämtat ut mer på apoteket för länge sedan, det var ju inte direkt oväntat. Så nu bor ångesttrollet i bröstet igen, jag är ensam med barnen hela dagen och känner att det kommer att gå åt skogen. Blä, usch fy

Upptäckte små utslag på Noah i morse.  Ungen var prickig på benen och rumpan. Misstänkt likt vattkopppor tyckte jag. Det blev ingen öppnis idag heller. Stan kändes heller inte ok att gå på med en eventuellt mycket smittsam unge. Däremot en eftermiddagsfika hos Tove, mycket trevligt:)

Noah har iaf varit oförskämt pigg och feberfri hela dagen. Dessutom tyckte jag att de där prickarna såg bättre ut nu på kvällen. Men men, vi får väl se hur det utvecklar sig. I värsta fall får han vara hemma och missar dagisfotograferingen nästa vecka:(

Grannarna har fest. Brukar inte tycka att det är störande men idag är jag sur.Tycker inte att den höga musiken är särskilt störnade(jo kanske tre på natten men nu är ju klockan bara barnet). Däremot är det väldigt lyhört i trapphuset och det låter nåt förfärligt när folk smäller i dörrar, springer upp och ned och står och brölar. Ungarna var ju inte driekt lättlagda idag så jag vill gärna att de får sova.

Jag tycker verkligen att Oskyldigt dömd är fruktansvärt uselt. Jag vill minnas att jag skrivit det förut. Trots det sitter jag och ser på skiten.

Det är som en bilolycka. Man vill inte titta med kan inte vända bort blicken.

För det första är det ju en vansinnigt orealistisk skildring av juridikstudierna. I verkligheten läser man rättsfall och förarbeten, man jagar inte runt efter galna mördare. Jag hoppas verkligen att det inte är någon som söker till juristprogrammet nån sådan vanföreställning.

Jag börjar fundera på om serien i själva verket är nån slags parodi. För det första är det ju en total ripoff på housekonceptet(vresig, genial gubbe, med adepter som gör allt skitjobb). För det andra är alla avsnitt uppbyggda på samma sätt, ja förutom att de försöker rentvå en oskyldig, men det är ju liksom hela poängen.

Jag tycker att alla avsnitt påminner lite om Scary Movie, ni vet den där vulgära parodin på scream och andra skräckisar. Bruddoun Fia och Anna(eller dum dummare som jag valt att kalla dem) är nämligen experter på att hamna i knipa. De ska bara kolla upp saker, tycker inte att det är farligt att gå hem själv när man är skuggad av en våldtäktsman, åker ut mitt i ingenstans mitt i natten. Jag kan inte minnas att jag sett ett avsnitt där inte en av dem, eller båda, sitter i den ondskefulle mördarens klor. Ungefär samtidigt brukar exsnuten och invandraren fatta det vi tv-tittare redan listat ut - att brudarna är i fett trubbel.

Helvetes jävla skit! brukar det heta då.

Tjejerna befinner sig i livsfara varje avsnitt, blir alltid räddade i sista sekunden, och nästa vecka är det samma visa igen. Att de aldrig lär sig!

Jag tycker det här inlägget är fruktansvärt roligt. Dialektfantast och samlare som jag är. Vilket vilt, vackert och fullkomligt obegripligt språk.

I Uppsala har man inte någon egen dialekt. Det gör inte så mycket eftersom det finns studenter från alla landsändar som fyller detta språkliga tomrum.

Någon(för övrigt en upplänning) sade en gång till mig att det är i Uppsala som rikssvenskan talas. Det vill säga stockholmska minus arrogansen. Vet inte riktigt vad jag ska tro om det. Jag hoppas att det inte stämmer för i så fall är rikssvenskan nåt så vansinnigt tråkig och fattig.

Och den där oförmågan att uttala bokstaven ä(i motsatts till vissa andras missbruk av nämnda), suck!

"Jag vegrar att keka på´re där stellet"
- sagt och hört på Vaksala torg

Sitter och fördriver tiden med att spela ett litet spel på nätet. Travian heter det. Någon form av strategispel. Man bygger upp en liten by, krigar, plundrar, handlar. Jag är nybörjare. Det märks. Det är inget vidare roligt. De mer rutinerade storspelarna bildar allianser och hackar på små stackare som mig. Jag blir attackerad 20 gånger varje dag(av stinkande germaner, företrädelsevis).

Min strategi är att göra av med alla mina resurser så att det inte finns något att plundra. Kanske tröttnar de då

Det var marknad på Vaksala torg idag. En riktig marknad alltså, ingen såndär fuskvariant med ett tiotal stånd längs gågatan som det tenderar att vara i lite större städer. Man hade lyckats anlägga en riktig labyrint där knallar bjöd ut välkända marknadsvaror som hundbajspåsar, strumpor och torshammare till försäljning.

Det där ser spännande ut, tyckte jag. Det var ju så länge sedan jag var på en riktig marknad. Måste ju ha varit drygt tre år sedan, när jag fortfarande bodde i Molkom(huh, hemska plats). Jag gav mig in bland stånden men insåg ganska fort att det var en dålig idé. Trångt, människor överallt, en barnvagn som är bred som en normalstor personbil. Erika inte tycka om. Det var bara det att det var omöjligt att ta sig ut. Att vända var det ju inte tal om(vagnens svängradie ligger på ett par meter) och den där lilla gången bara vindlade sig vidare. Det är inte så stort, Vaksala Torg, men tillräckligt stor för att jag skulle kunna irra runt en kvart bland mormorstrosor, Vild-Hasse och brända mandlar. Hur tusan vågade man sig ut på Oxhälja?(iofs körde man inte runt med en stridsvagn, men ändå)

Jag kom förresten att tänka på de dialektala skillnader som finns i Värmland när det gäller just ordet marknad. Om jag inte minns helt fel så sa man marken i Molkom, där jag växte upp(ni molkomsläsare, för jag vet att ni finns, rätta mig om jag har fel). På andra ställen tror jag det heter marten eller mârten. Red ut det där åt mig, värmlänningar!

Nu är jag ledsen. igår lyckades jag koppla upp datorn mot vårt trådlösa nätverk. Äntligen. Men nu slutade det helt plötsligt att fungera. Och jag fattar inte hur jag ska bära mig för att aktivera det där trådlösa nätverkskortet igen, för det är det som spökar tror jag:(

Vet ni? Idag har jag städat! Naturligtvis har Noah hunnit rota till det igen, men en kort stund bodde vi på 63 välstädade kvadrat:) Det är tur att vi inte är astmatiker för på sina ställen var det vansinnigt dammigt. Dammråttorna under sängen  höll på att vakna till liv tror jag. Bättring!

Sen är det ju så med mig att jag kan ha jättemycket energi för att nästa sekund bli som en urvriden trasa. Ungefär så kändes det idag. När lägenheten var färdigstädad var jag också helt färdig. Stressad för ingenting och allmänt off.

Efter en cykeltur til kvarnen mådde jag mycket bättre och nu sitter jag framför Idol med chips, guacamole och ett glas vin. Som en fredag ska vara

Jag blev bara fem minuter sen till dagis:) Är ju så vansinnigt effektiv. Ibland. Oftast inte. Ytterst sällan.

Hög tid att betala räkningarna. Ångest varje gång. Hur svår varierar beroende på hur mycket som blir kvar. Det har varit värre men kunde vara bättre. Om vi säger så.

Noah somnade i vettig tid ikväll. På egen hand dessutom, utan en massa gråt och bråk. Skönt. Helgen har varit helt vansinnig. Jag behöver verkligen få den där 25-timmarsveckan beviljad så vi kan få ordning på rutinerna här hemma. Utan dem blir det kaos!

På tal om dagis så har jag skickat in en ansökan om att få byta förskolan. Det funkar liksom inte att spendera två timmar varje dag på att hämta och lämna. För det är den tid det tar att gå fram och tillbaka två gånger. Jag tog Montessoridagiset som ligger precis inpå knuten som förstahandsval. Då kan man, bokstavligen, vinka till ungen från balkongen. Så nära är det.  Nu är det väl säkert omöjligt att få plats där men man kan ju alltid hoppas. Som andrahandsalternativ tog jag förskolan som ligger ett stenkast bortom lekparken. Dit är det ett par minuters promenad:)

Har anmält mig till några kurser till vårterminen. Utifall att. Nationalekonomi och företagsekonomi i Uppsala, och nationalekonomi på distans i Lund. Vi får se vad som händer. Den vägen ligger öppen i alla fall.

Jag fick ett brev från hyresvärden häromdagen. Temperaturen har sjunkit drastiskt i lägenheten nu när hösten kommit igång på allvar och detta är det tydligen inte bara jag som noterat. 20 grader, varken mer eller mindre, ska det tydligen vara här inne. Man skulle ju inte vilja slösa en massa energi på uppvärmning. Nä, hellre springer jag runt i raggsockar och tuppluva. I vintras sov jag i långkalsonger för att det var så inibomben kallt.

Just det. Brevet innehöll dessutom en termometer. Manipulerad misstänker jag för den visar konstant 24 grader, och så varmt är det INTE. Men tack ändå, Vasakronan.

Nåja. Det är alla fall inte lika kallt som hemma hos mamma och pappa. Där har man en inomhustemperatur på 15 grader, ungefär;)

Kollar runt lite på skor. Har kastat tygskorna jag köpte i våras. Det var hål rätt genom sulan. Inte så skönt.

Jag tycker converse är vansinnigt snygga. Särskilt dessa. passar till det mesta. Men 700 spänn för ett par tunna tygdojor när hösten är på ingång. Nääää

Har spanat in ett par bruna stövlar på stan. Till och med fodrade. Priset överkomligt. Fina till både jeans, kjol och klänning. Kan bli!