Stackars barn!

Dagarna blir annorlunda nu när Noah är hemma. Jag mår bättre. Jag tänker inte lika mycket på fel saker, jag känner inte för att kura ihop mig i soffan och gråta. Jag får tillbaka så mycket kärlek och glädje från den lilla krabaten att jag för en stund glömmer den jag inte får.


Noah bland maskrosorna igår:)




Men lättar det nånstans är det nåt annat som frestar på. Nu är det två barn som ska tas om hand, och det går väl an så länge man kan ägna sig åt ett åt gången. För det mesta vill det sig så illa att Alice gallskriker när jag lagar mat till hungrig och trött storebror. Värst är det när man tvingas välja vilket ledset barn man ska trösta först. Man vill ju helst ta hand om båda två på en gång men det går ju inte...

Alice verkar leva efter devisen varannan kväll. Igår var hon orolig och skrek från åttatiden tills vi slocknade framför en film i soffan. Det var ingenting som riktigt hjälpte mer än att gå runt och bära, och det hade jag inte riktigt ork att göra hela tiden. Sådana kvällar tar verkligen på krafterna.

Är inomhus med barnen eftersom Noah sover, och jag fryser som en hund.  Känns lite skumt när det ligger folk halvnakna i gräset utanför. I eftermiddag tänkte jag ta en ordentlig promenad med de små.


Det ska börjas i tid...




Bästa antideppen i världen!

Antal tårar idag: 0



Bror&syster åker vagn(min stora kille!)




:)




Sötskrutten


Noah är på bättringsvägen tror jag för på vägen hem från affären ville han inte alls sitta i vagnen. Han fick gå själv och vi tog vägen genom lekparken vilket innebar att det tog 45 minuter att ta sig 200 meter;)

Ikväll har det lekts basgruppsmöte i mitt vardagsrum:) En pratstund och lite hjälp med skadeståndsrätten som var much needed. Nu ska jag minsann sätta tänderna i lite fria culpabedömningar och adekvat kausalitet. Härligt!;) Alice var en liten ängel och sov typ hela tiden. Nu ligger hon i snarkades i soffan, och fiser! Haha!

Lillfisen hemma:D

Idag är Noah hemma, efter en vecka hos pappa. Misstänker att han blivit ruskigt bortskämd men han verkar inte helt missnöjd med att komma hem till mamma i alla fall.  Han sprang direkt fram till Alice och hälsade på henne med en puss, sedan satte han sig och pysslade med sina byggklossar:) Nu sover han efter att ha busat runt några timmar, han är inte riktigt kry från sin feber än.

Kanonväder ute, men jag är inne och städar eftersom båda barnen sover. Funderar på om man ska ta ut dem på en liten promenad när de vaknar. Noah är väl inte i form för att springa runt och leka men lite frisk luft är ju aldrig fel.

EU/miljödebatt i bakgrunden. Svenska Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson är moderator. Jag hade hans bror som lärare i gymnasiet och det slår mig att de är ganska lika utseendemässigt, men framförallt använder de precis samma uttryck. Svårt att sätta fingret på men det kän igen:P


Det du!

Har faktiskt fixat hela min att göra lista(minus psykologtiden eftersom de bara har telefontid 2 h/vecka) så kom inte och säg att jag är overksam! Har dessutom skrivit ett brev om normöverskottets orimlighet till mitt socialkontor. Hoppas att det går hem. Man måste vara välformulerad och en smula jobbig för att klara sig här i livet!

Att göra

  • Ringa till soc och diskutera normöverskott
  • säga upp prenumeration på morgontidning
  • ringa Vattenfall och fråga varför de fortfarande fakturerar mig för elen på gamla lägenheten
  • Fixa tid på familjerätten
  • Boka psykologtid
  • Lämna in ansökan om studieuppehåll
  • Fylla i försäkringspapper för Alice
  • Posta anmälan om ändrade uppgifter till F-kassan
  • Maila amanuensen

Murphys lag

Började skriva på ett oerhört pessimistiskt inlägg men kom fram till att det inte var någon bra idé. Poängen jag ville komma fram till var att livet är något omåttligt överjävligt just nu och trots att jag helst skulle vilja sätta mig i ett hörn och grina och dunka huvudet i väggen måste jag vara lika överjävligt stark. Jag har liksom inget val, jag måste fixa det här.

När det är sådär riktigt, riktigt jobbigt blir jag antingen superdeppig eller manisk(utan att för den skull vara manodepressiv, men det fattar ni väl). Ibland sitter jag bara som ett fån och stirrar framför TV:n, orkar nada, gråter mest hela tiden. Andra gånger får jag världens ryck, städer halva lägenheten, drar igång nåt projekt typ organisera räkningar, sortera kvitton, städa bland Noahs leksaker... Samma sak med maten, antingen tröstäter jag eller så känner jag inte för att äta något alls.

Idag tillbringade jag förmiddagen som en våt fläck i soffan, åt inget mer än en halv pannkaka och ett par dumlekolor före kl 17. Funderade en hel del och kom fram till att jag slösat tillräckligt med tårar för en dag. Så nu har jag en nyfejad lägenhet. (har dessutom ätit en ordentlig middag. man har ju ungen att tänka på)

Imorgon är en ny dag och det passar bra att det ska regna för jag tänker nämligen tillbringa en del tid i telefon. Borde jag gjort för länge sen.


FAN!

Nu orkar jag inte mer. Det senaste halvåret har jag inte gjort annat än att oroa mig över pengar. Tiggt och snålat. Tänk att nästa månad måste det fan gå ihop. Men inte då. Det blir ju fan bara värre och värre.


Krig och fred

Satans amningskoma! Vilade lite middag med Alice och nollställde samtidigt minnet. När jag tillslut pallrade mig upp ur sängen satte jag mig framför TV:n utan en tanke på att jag borde vara i tvättstugan, och vips så var halva tvättiden borta. Som tur var verkar tisdagar vara en dag  som folk spenderar på Bryggan istället för bland tvättmaskiner och torktumlare så jag fick rent lite bebiskläder och nedkräkta tröjor.

Idag har jag tagit mig själv i kragen och läst inte mindre än fem rättsfall. Behövde lite andrum för att få tillbaks lusten till pluggandet igen. På måndag ska jag hålla föredragning och siktar på att vara klar med kompletteringen då också. Sen ska jag ta det lugnt ett par veckor innan det ska pluggas inför tentan i augusti:)

Herrarna Adlercreutz, Ramberg och Hellner kommer i alla fall få sällskap av en viss Leo Tolstoj. Spenderar numera tisdagkvällarna klistrad framför Krig och fred som är mer raffinerad än alla moderna såpor tillsammans. Och så fruktansvärt vackert! Jag som aldrig gråter till film stortjuter. Hyser sedan gammalt en viss förkärlek till ryska tegelstenar, läste ju Brott&Straff på greklandssemestern som 17-åring och har även lite Pusjkin och Tjechov i bokhyllan. Sommarens projekt blir att ta sig igenom denna fantastiska story om den ryska aristokratin under napoleonkrigen.
Ni som missat kan titta på SVT Play! Gör!

Alice 1 månad!


Idag är det en månad sedan min älskade dotter kom till världen <3. Tiden går fort!

Följ min blogg med bloglovin

om att sätta sprätt på kosingen

Kanonväder idag! Bloggen har därför mycket låg prioritet. Har varit en sväng till sjukhuset och tagit en tur på stan. Jag har shoppat till mig själv för en gångs skull och får naturligtvis dåligt samvete. Det är så mycket annat som måste köpas, främst till ungarna. Det är ju självklart det som står högst upp på listan och även om jag kan unna mig nåt fint så tänker man efter både en och två och tre gånger. Iofs är väl det ganska sunt men det förtar onekligen en del av glädjen.



Somnade i soffan framför nån jäkla buskis förut. Den sortens underhållning är verkligen inte min kopp te. Det blir liksom för mycket.

Måste säga att Expressens lilla fadäs är extremt pinsam. Det säger ju en del om sanningshalten i kvällstidningsjournalistiken...

Finns material till en hel massa inlägg. Måste få återkomma till ämnet politisk TV-reklam. Men det får bli en annan dag för jag är TRÖTT och lilla damen har börjat gorma åt mig här.

Igenkänningsfaktorn

Jag känner alltid för att stortjuta när jag ser friendsreklamen. Kanske för att jag alltid kännt mig som den flickan. Såg av en slump att det faktiskt är en Kent-låt hon sjunger. Klart att jag vill grina då. Man har väl utvecklat nån slags reflex.



Utan dina andetag



De här raderna kom till mig när jag satt med Alice i famnen. Jag har, mina år som Kentoman till trots, aldrig lyssnat på låten så men den är ju en fantastisk beskrivning av kärleken till ett barn. Så, snosandes min dotter i nacken grät jag av lycka som bara en nybliven mamma kan göra. Ni som har barn vet vad jag menar.

 

(live där personen som står för inspelningen har den goda smaken att inte sjunga med;))



Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu

Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag
utan dina andetag

Min klocka har stannat
under dina ögonlock
fladdrar drömmarna förbi
inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
om du inte ser på
och genomskinlig grå
vad vore jag
utan dina andetag

Vad vore jag
utan dina andetag

Mina ögonstenar



Jag har dig att tacka för mycket, inte minst dessa underbara ungar<3

tomma rum

Det är först när man får lite sällskap som man inser hur ensam man känner sig. Det är så små saker, som att gå och småprata under promenaden till affären, att inte sitta själv vid middagsbordet, att ha någon bredvid sig i soffan. Någon att dela vardagen med.

Det är svårt att vänja sig vid att alltid komma hem till en tom lägenhet. Lika svårt som att gång på gång somna och vakna ensam...

Boyz II Men...

...hette en R&B-grupp på 90-talet. Men det här inlägget ska inte handla om dem.

Facebook gör alla klassreunions överflödiga. Det går alldeles utmärkt att skvallra och spionera  även om man bor 30 mil bort och inte springer på folk på stan. Jag har inte varit i den lilla byhålan där jag växte upp sedan jag flyttade därifrån för snart tre år sedan, men jag vet att många av tjejerna i min ålder har barn. Jag vet vem som är ihop med ditten och datten, vilka som flyttat och vilka som troligen kommer bli kvar resten av livet.

Men det märkligaste av allt måste vara hur dessa småkillar man bråkade med på lekis och var kär i på lågstadiet, idioterna man hatade på högstadiet och valparna som snusade på tidiga morgonbussen till Karlstad under gymnasietiden plötsligt växt upp. Gossar har blivit män.

no sleep

Det blev ingen svängom med skurmmoppen. Alice har varit vaken hela kvällen och konstant orolig. Kan bli en lång natt. Tur att TV:n finns som sällskap. Går en hyfsad film, tror jag.

och så blev det... tyst



Det är förskräckligt tomt här hemma utan Noah. Saknar det lilla yrvädret även om jag måste erkänna att det är ett välbehövligt break. Har balanserat på bristningsgränsen alltför länge nu.

Det är himla lyxigt att bara ha en unge hemma. Tänk om man hade fattat det när man var mammaledig med Noah. Då trodde man minsann att man visste hur det var att inte hinna duscha. Idag har jag till och med hunnit rak benen(jag veeet, helt otroligt!).

Har plockat runt lite här hemma. Tänkte ta en tur med skormoppen sen när lilla damen somnat. Solen bröt fram en stund på eftermiddagen och vi passade på att gå en promenad till Willys. Nu finns det smarr i kylen minsann:)

Jo, facebook är visst meningsfullt!



och detta är beviset!;)


Morrissey: A Tribute



en man i sina bästa år!



Idag är något av en högtidsdag, åtminstone i de mest inbitna Morrisseyfansens almanacka. The man who put the M in Manchester fyller nämligen år, och inte hur många som helst utan 50!

Hur kommer det sig att man firar en popartists födelsedag, som jag har gjort idag? Morrissey är inte som alla andra. Han är så mycket mer än musik. Han är en olycksbroder, den som sätter ord på alla dina känslor och räddar ditt liv gång på gång. Vår historia börjar på gymnasiet. I en grym värld fann en ensam, missförstådd flicka någon som förstod. Med sina texter lyckades han klä varje känsla i ord, på ett sätt jag aldrig förmådde. Han var någon att hålla i handen när ingen annan fanns.

Som jag har gråtit igenkännande.

Jag minns när jag satt utanför Hovet en kall aprildag 2006. Hur det var att några timmar senare stå längst fram i ett hav av likasinnade. Du är inte ensam. Jag minns den smått surrealistiska känslan på Nöjesfabriken. Hur jag och M gick hemåt rusiga av lycka i den ljumma sommarnatten och näckade i klarälven.

Tack Steven, och grattis. Du är min hjälte.

There's a light that never goes out.


Verbal konst

Vart är världen på väg? Nu har Talang 2009 gått och blivit underhållande också. Sorry, men jag tycker det är skittrist med ungar som sjunger gamla skitlåtar, hur duktiga de än är. Men alltså, Men, Nastja och LENNART BÅNG! Sjukt bra! Jag måste verkligen gå och se lite spoken word. Fantastiskt!!!

Kidsen

Ojsan hoppsan, vi var blev visst borta hela eftermiddagen!

BVC-kollen gick bra. Alice växer så det knakar, 4400 gram väger tösen nu(400g på 9 dagar, det ni!). Noah väger 11,3 kilo och är lång och ståtlig med sina 84 cm. För 18 månader sedan var det han som var min lilla bebis. Gud så fort det går. Han verkar utvecklas helt normalt även om han inte är så pratsam och vi inte dresserat honom tillräckligt med att peka ut kroppsdelar(är helt övertygad om att han vet vad en näsa är. De har han ju dragit i det senaste året om man säger så). Några ord kan han ju och han förstår så himla mycket mer. Vaccinationen mot mässling, påssjuka och röda hund gick också bra, han blev ledsen förståss men när han fått krama pappa en stund och välja ett bamseklistermärke var han himla tapper. Mammas duktiga lilla kille.

Nu är Noah hos M och jag tänkte passa på att ta en tur på stan. Det ville inte Alice gå med på. Storebror kunde ju ligga och sova i vagnen i timmar, men lilla damen var riktigt ilsken. Och ingenting hjälpte! Skulle förresten vilja efterlysa lite fler random sittplatser inomhus nere på stan. Det finns ju ingenstans att amma när det spöregnar ute och man inte har lust att sätta sig på café.

Dagens

Idag bär det av till BVC med kidsen. Alice ska mätas och vägas som vanligt och Noah ska på 18-månaderskontroll och vaccinering. Att lilltjejen växer vet jag redan, de minsta kläderna har redan blivit små, men det ska bli intressant att se hur det går för Noah. Det är ju ett halvår sedan han var på BVC sist, och då var ju inte jag med. Tydligen ska det byggas med klossar och hållas på, hoppas att det går bra:)


Långledigt

Noah är ledig hela fem dagar från dagis. Imorgon är det ju klämdag, så jag tyckte han kunde få vara hemma, och på måndag har dagis stängt för planeringsdag. Det är faktiskt ganska skönt, även om dagis är en fantastisk avlastning jag inte hade klarat de här veckorna utan. Men nu slipper jag lämning några dagar och kan sova ut om Noah skulle få för sig att ta sovmorgon(idag sov han till 9, tjoho). Dessutom är det rätt skönt att få lite mer tid med lillkillen också, och det när han är pigg och på gott humör. Efter en heldag på dagis kan han vara en smula irriterad och gnällig, med all rätt.



Gör mitt bästa för att sysselsätta honom här hemma. På förmiddagen städade vi lite smått. Fast Noah avslutdae förståss med att stöka till lite;) Efter middagsvilan gick vi till lekparken och härjade runt lite innan vi avslutade med en liten picnic. Svårare än så behöver det faktiskt inte vara.

Alice är på dåligt humör ikväll. Som hon skriker. Skulle kunna behöva ett par sånna där hörselskydd.

så kan det gå

Jag måste vara nåt sjukt övertrött. Har nämligen suttit och vrålskrattat i en timme till den där japanska TV-showen. Anna Book på rullskridskor var mycket underhållande!

Stora älsklingen!

Måste bara få berätta om vad Noah hittade på strax innan läggdags. Jag hade precis ammat Alice, ungen hade somnat och jag gick för att lägga henne i sängen.  Under de trettio sekunder det tog för mig att stoppa om henne under filten hann Noah klättra upp på soffbordet, ta av sig blöjan och kissa demonstrativt. Jag möttes av en våt fläck på bordet och en överlycklig unge som sprang runt med den avslitna blöjan som en trofé. Han var mycket nöjd med sig själv!

Jag kunde inte annat än skratta. Det går liksom inte att bli arg. Får helt enkelt ta det som en vink om att det är dags att köpa en potta till lillkillen.


Älskling

Ibland kommer det bara över mig. Som när jag förlorar mig i min dotters ögon eller håller en snarkande bebis mot mitt bröst. Känslan går inte att beskriva. Det är kärlek, men också så mycket mer. Jag vill för alltid vara den tryggaste platsen på jorden. Den som tröstar, som jagar undan allt ont. Den viktigaste uppgiften jag har här i livet.


Så typiskt

Men alltså. Det här är inte sant. Skulle ringa till familjerättsenheten på kommunen och boka en tid för fastställande av faderskap, juridisk vårdnad etc om Alice. Har fått ett brev med ett telefonnummer och en uppmaning om att gärna ringa under dessa tider, viket för onsdag betydde mellan ett och fyra. Men tji fick jag, för handläggaren i fråga hade tydligen bestämt sig för att ta långhelg tidigt.

Den du söker har gått för dagen. Så går det om man skjuter upp saker hela tiden.

Blues

Det uppdateras inget vidare här nu. Prioriterar helt enkelt andra saker som min personliga hygien, sömn och tröst av ledsna barn. Har haft ett par tuffa nätter när Alice inte varit så pigg på att sova och väckt storebror, så stundtals har jag haft båda barnen vakna. Inte kul! 

Känner mig som ett vrak. Måste ta tag i den här situationen innan min nedstämdhet utvecklas till en riktig depression. Det känns som att det går åt det hålet nämligen. Det handlar inte längre om att ha en dålig dag. Alla dagar är dåliga dagar och jag ligger i sängen och gråter och vill ingenting. Har ingen ork till att göra saker som jagborde, typ städa och ringa viktiga samtal. Inbillar mig att det ska kännas lättare nån annan dag. 

Syster & bror



Kramas?

13 januari

Hur kan man glömma en sån sak? Sitter och försöker minnas vad som verkligen hände. Bråkade vi eller var det bara ett lugnt konstaterade? Vi kanske borde göra slut...

Det var dagen före hans födelsedag. Minns att jag var påväg hem från stan. Hade köpt kurslitteratur till mig, en biologibok till honom. Funderade på vad jag skulle hitta på nästa dag. Han skulle ju trots att bli 30. Det är lite ironiskt, för jag vet att jag för första gången på länge kände mig lycklig och kunde fantisera om oss tio år fram i tiden.

Sen är det liksom svart. Jag minns att jag grät. Att jag räknade på bostadsbidrag. Inte så mycket mer. Det är som att jag förträngt allt.

Jag tror inte att jag förstod då vad som hade hänt. Jag tror inte att jag har förstått förrän nu, fem månader senare, att han inte kommer tillbaka. Att det inte kommer att bli bra, hur mycket jag än skulle önska det. Det är därför jag gråter nu, gråter som jag bara gjort en gång tidigare. Då hade jag också förlorat någon som var som en del av mig. Oåterkalleligt.

Jag kan inte gå vidare för jag är fortfarande kvar i mitt gamla liv. Hur ska jag nånsin kunna  låta någon komma nära igen när de här känslorna aldrig släpper taget.

Söndagslek

Idag gick vi bort till lekparken. Vädret var härligt och parken full av barn i Noahs ålder, till lille herrns förtjusning. Det är en ren fröjd att se den lille parveln springa runt, klättra och samspela med de andra ungarna. Då är det liksom värt allt slit. Mamma stolt.




Är så nöjd med att bo här, det är liksom bara att gå utanför dörren så finns det massa härliga picnicplatser. Perfekt i sommar! Vi får flytta utomhus då:) Nästa vecka blir det ju långhelg, Noah är ledig från dagis torsdag och fredag. Hoppas att det är fint väder åtminstone nån dag så vi kan ta med oss bullar och saft ut och fika i gräset:D

Alice har varit lite kinkig idag. Mamma åt ju gräddtårta igår, kan ju bero på det. Nu ligger hon iaf och sover i soffan, efter att ha legat ett par timmar på mitt bröst.

Godmorgon!

Noah och jag har varit vakna i någon timme och ätit frukost i lugn och ro:) Alice sover och har sovit på bra hela natten, med en liten  ätpaus vid sextiden. Nu springer Noah runt och busar med (vatten)ballongerna från igår:D


Upside down, inside out, round and round

Dagen har varit upp och ned. Har njutit av att få vara tillsammans med mina underbara ungar men får då och då nåt hopplöst infall och bara gråter. Det är så mycket känslor och jag hatar mig själv för det. För att det är så dumt. Att jag skulle bli en sån som  desperat klamrar sig fast. Det trodde jag inte.

Ikväll har vi haft tårtkalas och firat Hanin. Himla mysigt, även om jag inte var helt på topp. Det blir ett avbrott i ältandet, och det behöver jag.

Bjussar på lite bilder på barna: God natt på er!



Mellisdags! Noah gillar skogsbärsyoghurt:)




Charmtrollet:D



Vackra, fina




Smiter ut på balkongen

Norska sagor

Tittar på rösträkningen i ESC(har inte sett själva spektaklet, tårtkalas). Allt sedan öststaterna gjorde entré i tävlingen har vi svenskar varit dåliga förlorare och anklagat dessa för att bara rösta på varandra. Uppenbarligen hindrar detta inte Norge från att ta hem en jordskredsseger och sätta poängrekord. Kan det helt enkelt vara så att den svenska smaken inte går hem?

I år är jag böjd att hålla med Europa. Rätt låt vinner.

Nuduschad och redo!

När båda barnen sover ser prioriteringen ut som följer: duscha, sova, äta. Adjöss till den mindre mysiga odören av svett, sur bröstmjölk och bebiskräk(åtminstone för en stund). Nu känner jag mig fit for fight för ytterligare några timmar med kidsen. Kom an, kom an pirater!

Det finns musik och så finns det musik

Alltså. Det gör ont i hjärtat att höra Pernilla och Niklas Wahlgren sjunga Ziggy Stardust. Att kalla det slakt är en underdrift. Fy fan!

dumt, korkat, idiotiskt

Dum idé. Det där med att försöka ta sig till skolan alltså. Det tar en sån jävla tid att ta sig hemifrån med två små. Det är inte dubbelt så stressigt som man kanske kan tro, nej snarare tar allt tre gånger så lång tid. Minst. Inte nog med att det är två som ska matas, bytas och kläs på, det går ju inte vidare snabbt att bre mackor, hyvla ost och torka bajs och lirka på sparkbyxor med endast en hand tillgänglig. När man får barn borde man muteras till bläckfisk.

Nåja. Stresspåslag är inte nyttigt. Jag tål det inte. Det känns olustigt i hela kroppen och huvudet liksom slutar att fungera. Halvspringer till dagis och inser att föredragningen kommer gå åt helvete. Hur ska jag kunna stå och prata när det känns så här. Det kommer ju stå still.

Det är så dumt. Ren idioti. Jag fattar inte varför jag försöker när jag vet att jag kan göra den nån annan dag, när det förhoppningsvis är lite lugnare och inte helt uppochned. Men. Jag ska naturligtvis visa för alla att jag är superkvinnan som fixar allt. Som trots att hon är ensamstående med 1,5-åring och nyfödd kommer pigg och fräsch och gör sin föredragningsuppgift galant på utsatt datum. Det är ju ingen som klandrar mig för att jag är hemma idag. Ändå måste jag hålla nån slags fasad uppe.

Vände och gick hemåt helt enkelt. Handlade lite tröstgott och satte mig i solen. Har lugnat ner mig nu.

Nattplugg

Har kladdat ihop nån slags disposition till min föredragningsuppgift. Ska sova på saken och se om jag känner mig mogen att framföra den redan imorgon. Det kan nog gå helt ok. Kanske. Möjligtvis.

Helt idiotiskt att sitta uppe sent med juridiken, av alla skitprylar. Men man är ju som man är.

Alice och Nelson

Ordningen är återställd och lillskruttan är på gott humör igen. Efter ett par dagars konstant bärande funkar babysittern och sängen både att sova och filosofera i. Tror att magen är snällare mot henne nu, skönt för Alice och bra för mig som får händerna fria. Får helt enkelt ta det lite lugnt med mjölkprodukterna ett tag.



Alice myser på sin fina Nelson Mandela-filt:)


Sömnen gjorde gott kan jag säga och idag har jag t.o.m. haft energi till att plocka och fixa lite hemma. Mailade läraren i skadeståndsrätt och fick veta att det blir ett uppsamlingsheat för föredragningsuppgifterna. Står i valet och kvalet om jag ska försöka fixa ihop nåt och göra skiten imorgon eller om jag ska satsa på att göra den ordentligt senare istället. Jag vill ju så gärna få det gjort men det känns ju dumr att stressa i onödan. Ska sätta mig i soffan och se om jag inspireras något av polska powerballader och lettisk icke-musik.  Och satan i gatan vad den där norrbaggen var charmig:) Operadivan får ursäkta...

Köpte en påse chips. De var inte alls så goda som jag mindes dem. Hade hellre haft lite mer mörk choklad... Felsatsning!

en ny dag

I natt behagade Alice minsann att sova, riktigt ordentligt också. Hon fick mat ett par gånger men snosade annars på ända fram till morgonen. Välbehövligt!

Har lämnat min stora älskling på dagis lagom tills att de skulle ut på utflykt och äta bullar. Noah trivs verkligen med att få springa runt utomhus så jag tror han kommer ha den superbra idag:)




Har fått i mig frukost, är nyduschad och redo att ta tag i den här dagen med.

Min lilla tjockis!

Idag har jag varit på BVC med Alice. Grät en skvätt för att det är så jobbigt just nu. För att jag är för trött och för ledsen för att orka vara den mamma jag vill vara. Det kändes bra. Att erkänna för någon att det inte går bra.

Alice är en riktig liten knubbis. 3975 g väger hon nu till sina 55 cm. Dundermjölk!



Har tillbringat kvällen i gräset med vänner, jordgubbar och grädde. Skönt att tänka på nåt annat en stund. Noah var på charmhumör och delade tom ut pussar. Sen blev det marsch i säng för trött kille som slocknade rätt omgående:) Och marsch i säng blir det nu för mig och en ilsken ung dam. Go natt!

I don't wanna know

Jag skulle vilja efterlysa en funktion på facebook. Möjligheten att klicka bort de sk höjdpunkter som man helst skulle slippa. Som vilka som sysslar med bondage på fritiden eller vad folk kommenterar om nån annans halvnakna foton(det kan man ju lista ut med arslet men ändå).

Insomnia

Har sovit ungeför två timmar i natt, allt som allt. Alice bestämde sig nämligen för att vara oförskämt pigg. Inte för att hon skrek, nej hon gav inte ifrån sig ett knyst, men ungen ville bara inte sova. Försökte amma, rapa, gosa men nej. Nog fan låg hon där och kikade. Inte kunde jag sova medan hon var vaken heller. Dels för att man inte funkar så som mamma och dels för att den lilla låg och bökade runt precis hela tiden.

När vi tillslut slocknade sådär framåt fyratiden var det naturligtvis dags för idioten till tidningsbud att titta förbi. Tänker de inte på att folk sover? Slamrandet väckte naturligtvis Noah som lyckligtvis somnade om igen. Resten av natten vaknade jag varje halvtimme, och när jag väl sov drömde jag en massa hemskheter.

Eller ja, hemskheter och hemskheter. Men det känns som ett slag i ansiktet varje gång. Jag vet att jag är jävligt dum som går runt och hoppas. Men så krossa denna naiva dröm en gång för alla då! Ett ärligt jävla svar.

dunka dunka

Vilken dretdag.  Har haft en löjligt vidrig huvudvärk sen i förmiddags. Det gör så ont att jag inte orkar tänka och så mår jag illa till råga på allt.  Det knasiga vädrets fel eller har jag gått och fått migrän?

Med undantag för en nap i vagnen till och från dagis har Alice bara sovit i min famn idag. Lägger jag ned henne vaknar hon direkt och protesterar högljutt. Hade ju gått an att kånka runt eller sitta och halvsova med bebis i soffan om man inte haft storebror att tänka på. Han måste ju också få mat, bad, torr blöja, pussar och kramar. Och visst gör det ont i hjärtat när lillan får ligga och gasta i fem minuter medan jag stressnattar Noah(som ochså blir ledsen, förståss).

Just nu räcker jag inte till.  

Nåja nåt positivt har faktiskt inträffat idag. Jag och mina små klarar oss nästa månad också. Pratade med min handläggare och fick veta att pengar kommer. En dag. Det var som fan. There's still hope för den svenska byråkratin.





Nattöppet med Alice




söta knubbishanden



Noah börjar välja sina egna kläder. Idag ville han ha kepan. Över mössan som ni ser;)

Thank you for bringing a smile to this miserable place!

Det är hektiskt att vara mammaledig. Inte blir det att sitta och mysa i lugn och ro på JB med några trevliga rättsfall åtminstone.

Efter en liten sovmorgon troppade jag iväg med Alice i vagnen till Ackis. Universitetssjukhus betyder studier av både det ena och det andra och eftersom jag tycker att det är viktigt att det forskas om kvinnosaker som graviditet och barnafödande har jag ställt upp som undersökningsobjekt. Det är min fantastiska livmoder som är föremålet för uppmärksamheten, den ska undersökas med ultraljud ett antal gånger för att se hur den drar ihop sig och läker ihop efter förlossningen. Såhär efter två veckor sr det jättefint ut. Är som gjord för det här.

Träffade en trevlig amerikansk farbror på Skatteverket. Han beundrade Alice och pratade om sina barnbarn i USA. Tyckte att det var fint att jag tog med mig bebisen och muntrade upp stämningen på det där dystra stället.

Ansökan är inlämnad också. En vecka skulle det ta att få besked, trodde de. Inte så farligt ändå.

Noah är hemma igen och på fem minuter ser det ut som en bomb briserat i lägenheten. Fullkomligt kaos. Ungarna har testat att vara vansinniga samtidigt, och det var mer än jag klarade av.  Är en usel morsa just nu, men hoppas jag blir förlåten.

Alice har varit ledsen mer eller mindre hela dagen. Förkylning och magknip, stackars tjej. Hon har hängt på min  axel som en liten apunge hela kvällen och förut satt jag och läste om skadeståndsrätt och feminsim(back to work, föredragning på fredag) med en sovande bebi på magen. Himla mysigt.

Nu ska vi stupa i säng. Upp med tuppen imorgon

Mammas prins



Idag är det precis 18 månader sedan Noah föddes. Min lilla skrutt som nu är så stor fast ändå inte. Mamma älskar dig så himla mycket<3

Lilla fislisa

Skruttan är lite kinkig ikväll. Vaknar fem minuter efter att jag lagt henne. Varje gång. Tror att det är magen som bråkar. Nu ska vi krypa ner i sängen så hon får snutta och mysa på mammas bröst. Natti!


Pappersarbete



Nu har jag fyllt i ansökan och fixat fram alla papper som ska lämnas in. Det är en ordentlig bibba vill jag lova. Herrejösses. Imorgon ska jag gå till socialtjänsten, överlämna denna nådiga lunta och underteckna en sanningsförsäkran. Wish me luck.

Fint besök från värmlandsskogarna

Idag har mor, far och lillasyster varit på besök för att beskåda underverket. Alice sov sig genom fikat på princesstårta och var sen på sitt allra bästa charmhumör. En social liten tjej på två veckor det där;) Hon trivdes med uppmärksamheten vill jag påstå.





Presenter till lillan blev det förståss, och så en nygammal mobiltelefon till mig så jag kan lämna tillbaka låneexemplaret till Telia och fortfarande meddela mig med omvärlden. Den här juvelen är från tiden före mobilkameror, färgskärmar och polyfona ringsignaler. Det är nästan lite kultstatus över den. Släng era vita iPhones i väggen i kakelbaren, här kommer jag!


Har princesstårta i kylen, snabbmat i frysen och yoghurt och macka att äta till frukost imorgon. Föräldrar är bra att ha. Tack!

Men åh!

Alltså. Det är ju så typiskt Alice. Ungen lägger av en dunderprutt, och tvärsomnar! Känns ju en aning surt att behöva väcka henne, för inte kan väl ungen sova sig igenom ett blöjbyte? Får hoppas på att snuttan är trött och slocknar igen iaf.

A race to the bottom

Det har varit en tung dag idag. Jag är trött och ledsen. Har växlat mellan att gå som en jävla zombie och bara göra saker utan att tänka, och att tänka alldeles för mycket och bara grina. Tycker synd om Noah som inte kan förstå varför mamma går runt och gråter och är arg hela tiden.

Det är klart att det är slitig att ta hand om två små barn, men det är faktiskt ensamheten som är värst. Hade jag vetat att någon skulle komma hem och bara hålla om mig skulle jag fixa det. Men det kommer ingen. Det är den vetskapen som gör det så jävla outhärdligt att gå runt i den här misärlägenheten och försöka hålla allting ovanför ytan. Vill inte att det ska vara så här...

Ungarna, di är i alla fall finerst i världen<3



söta lilla Alice




Gladfis på grönbete;)




Herrn hittade en vattenpöl(och jo, han satte sig i den också)

Jag hatar att jag älskar dig...



Ibland har han så rätt, Håkan.

Och jag skäms för att be, jag skäms för att gråta
Mitt hjärta är ditt att förstöra, låt din vän få veta
Och jag skäms för att säga att du är kvar i mig
skratta åt det för då kommer jag kanske över dig

Och jag hatar att jag älskar dig
och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

Snörvlar gör vi allihopa...

Alice är snuvig. Stackars flicka. Mat får hon i sig bra, men sömnen var det värre med i natt. Ungen kom liksom inte till ro annat än vid bröstet. Och sover inte bebis så sover inte mamma. Det är en smula påfrestande, dels för att man redan är rätt mör efter nästan två veckors störd nattsömn dels för att man blir oerhört stressad när man vaknar en gång i halvtimmen och vet att man måste upp med 1,5-åringen till dagis.

Jag vet inte vem som vrålar mest i vår familj. Förmodligen är det jämt skägg. Grannarna måste tro att jag är sinnessjuk. Som när Noah nyper sin lillasyster i näsan och denna lillasyster sölar ner sitt tredje ombyte innan klockan hunnit bli halv nio(en bajs, två kräk) och jag rätt så uppgivet skrikgrinar att jag fan inte orkar mer.



En arg, nybadad tjej ;)


Nu har skruttan iaf fått ett varmt bad med barnolja i, lite massage och navelvård och rena, torra kläder(något för stora, behöver boka en tvättid). Fulltankad med mat somnade hon efter en stund bök med huvudet mot min axel och nu sussar hon sött i sängen.

snuttegrisarna<3

Noah var lite arg och ledsen. Ville inte alls byta blöja. Ville inte alls låta mamma trösta. Ville alls ingenting. Efter en stund sparkande och skrikande lugnade han ner sig och hulkade i mammas famn. Satte sig upp och pekade på en kudde. Bra så? Nej, filt också. Och ungen bäddar iordning åt sig själv i soffan. Mammas skrutt.



Alice är en riktig liten mammagris. Det snuttas och tuttas. Sover gör hon helst ihopkrupen till en liten boll i mammas famn. Och jag klagar inte. Jag är glad så länge det varar. Det är fantastisk rogivande att hålla om ett sovande barn. Stryka det över håret och känna hur man fylls av kärlek till det lilla livet. Jag hoppas att jag alltid kommer att vara en trygg famn för mina barn, någon de alltid kan vända sig till för kärlek och tröst.  Jag ska krama dem tills mina armar inte förmår att krama mer!

Förmiddagsmys

Vilken härlig start på dagen! Tog en promenad i solen ner till till stan efter att ha lämnat en glad kille i sandlådan på dagis. Där är han minstingen, men han tar för sig rätt bra ändå:P Köpte med mig lite fika och slog mig ned på en parkbänk nere vid ån. Solen värmde och jag hade en fantastisk utsikt över domkyrkan och skräpet efter forsränningen. Underbart:) Tydligen ska det bli regn i eftermiddag, så bäst att passa på tänkte jag.

Nu är vi hemma igen och har myst lite i soffan. Förundras över hur länge jag kan sitta och bara titta in i hennes ögon. Min fina lilla tjej.

Idag har vi inga utflykter inplanerade, lillan och jag. Mycket skönt. Fick lite förmaningar från BVC-sköterskan igår. Vila, äta och sova är det jag ska pyssla med. Tänkte göra en fuling och läsa lite skadeståndsrätt under tiden. Tänker inte plugga mer än nödvändigt, men visa saker måste ju göras...

Ett stort mysterium...

Alice snosar i sängen. Jag är så trött att jag skulle kunna somna framför datorn. Jag måste dessutom upp tidigt imorgon och promenixa till dagis med Noah. Så varför är jag fortfarande uppe?

Det vackraste...


Noah tar över fjärrkontrollen

Idag har jag troppat iväg med Alice till BVC.  Tacka vet jag valfriheten här i vårt blåa landsting. Man får nämligen bestämma själv. Annars hade jag, eftersom jag bor på fel sida av järnvägen, varit hänvisad till Liljefors Torg(långt bort i helvete, åt helt fel håll). Vi är ju dessutom listade på Svartbäcken(de får pengar för oss), jag har gått på mödravård där och Noah har ju sin BVC-tant(snälla klicka på länken!). Alice får samma och det känns bra.



lillfisan


Lilltjejen har vänt i vikt och väger nu 3700 g. BVC-tanten mätte skruttan till 53,5 cm och om inte Alice har sprungit iväg 4,5 cm på en vecka är det nån mätning som inte riktigt stämmer. Misstänker att det är BB som slarvat lite, tjejen känns lång tycker jag.

Noah är världens sötaste. Efter maten och badet gick han fram till TV:n och knäppte fram barnkanalen. Sen rompade han iväg till fåtöljen och satte sig och tittade. Sen joinade han mig och Alice i soffan så hela familjen var samlad framför Bolibompa. Mamma lycklig:)



tough guy


Och debatten mellan Alexander Bard och Cecilia Wikström om sexköpslagen i Kvällsöppet blev ju fantastisk. Man undrar ju hur mycket sex skäggmannen köper. Eller kanske säljer? Och Wikström... "Det bästa sexet är gratis!" eller "Du är ju kristofob!"  *Erika klappar händerna i förtjusning*

Suck och åter suck!

Vad irriterad jag blir. Hade fattat mod och mailat vår dryga kursföreståndare om hemtentan som jag missade när Alice föddes. Och vad får jag för svar? Jo att omtentan hålls i augusti och att detta minsann inte är något dispensärende så något läkarintyg behövs inte.

Ja, omtentan har jag koll på. Det var hemtentan det gällde. Jag får överhuvudtaget inte skriva omtentan om inte hemtentan är gjord. Det borde han veta.  Så, fortfarande inga svar. Skräp


Ooops...

Upptäckte precis att jag glömt att stoppa in amningsinlägg i BH:n. Mysigt!

God morgon!

Mornarna är, om möjligt, ännu mer kaotiska nu. Mest för att jag inte orkar ställa klockan och gå upp för att hinna i tid till dagis(jag menar, i den takt som allt går nu skulle det betyda godmorgon vid 4-5). Idag hade Noah ett ruskigt morgonhumör. Det gapades och skreks och allt var fruktansvärt orättvist. Har man tur sover Alice medan mamma serverar frukost till storebror, annars får man amma på stående fot och försöka fixa gröten i mikron samtidigt.

Självklart lyckas båda ungarna bajsa ner sig samtidigt och att hitta en ren klädtrasa till lillan är stört omöjligt eftersom Noah har roat sig med att plocka ut varenda bebisplagg ur garderoben och gömt undan dem(han är mycket duktig på att gömma saker, unge herr Östlund).

Idag sprang jag iväg hungrig, osminkad och rufsig i håret till dagis. Ingen vacker syn direkt. Tur att man inte är lika fåfäng som en viss person jag känner som tyckte det var pinsamt att traska runt kvarteret i gympaskor^^. Jag var nämligen inne på affären också. Sug på den ni!

Nu ska jag kasta i mig lite frukost, ta en dusch och göra iordning mig så att jag ser presentabel ut när Alice och jag ska premiära på BVC. Håller tummarna för att min lilla knubbis gör bra ifrån sig;)

Fattigbloggen på riktigt

Jag vet inte om ni läst Fattigbloggen? En journalist på Aftonbladet levde på socialbidrag en månad och bloggade om eländet. Det slog mig just att det här inte är nåt experiment, utan på riktigt. ¨

Har fått hem papper idag, samt en lång lista på allt jag måste lämna in. Kontoutdrag, hyrasavtal, inkomstdeklaration, kontrolluppgift, CSN-utbetalningar, beslut om bostadsbidrag, diverse räkningar(el, dagis, hemförsäkring). Ligger under lupp.

Men det är såhär det är. Jag ska igenom det här. Också. Det som inte dödar, härdar. Eller nåt.


Skuld och skam

Bloggen torkar ihop lite just nu. När jag har tid att blogga, dvs när syskonen Östlund sover, prioriterar jag andra saker. Som att äta, sova och duscha. Råkar jag ha en stund över är jag för trött i huvudet, saknar inspiration eller så är det enda jag vill skriva om sånt som inte ska stå här.

Tillbringade förmiddagen med att ringa massa samtal. Ungefär hälften av de jag måste fixa de närmaste dagarna. Har fixat tid till BVC men gick bet på familjerättsenheten(faderskapspapper till Alice). Har också tagit itu med ångestobjektet nummer 1. Drar mig för att be mina egna föräldrar om pengar och att behöva dra hela den här historien för en vilt främmande människa över telefon var inte direkt kul. Höll på att bryta ihop totalt, men tog mig igenom det. Nu ska det fyllas i papper, en hel vetenskap bara det tydligen. Bara man kommer över den här förbannade skammen så ska det nog inte vara några problem att leva på riksnormen, rent ekonomiskt. Jag har ju inte direkt mer pengar nu. Ska bara förlika mig med att de kommer från socialen.



Bilddagboken uppdaterad

Low on gas

Dessa förbaskade amningshormoner. Tror jag har gått igenom hela känsloregistret idag. Det är en smal, krokig och skumpig väg man färdas på.

Mat, bad, tandborstning, läggning och tvätt är avklarad. Ska ta en varm dusch och krypa ner i en nybäddad säng. Är så himla trött.

Har dreamgirls på i bakgrunden. Vansinnigt irriterande. Ett jävla gapande och en massa attitydbrudar. She can't sing like I can. Suuuuuck

Första maj

Stora bustrollet har precis somnat men lillan är vaken och håller mig sällskap. Hon ligger i babysittern hett lugn och bara tittar sig omkring. Ser så klok ut fast hon bara är fem dagar gammal.



Tog en eftermiddagspromenix runt studentkvarteren där jag bor. Massor med folk som låg och solade på gräsmattorna och utanför mig har det suttit sex-sju grillsällskap. En härlig dag helt enkelt:) Hade gärna spenderat mer tid utomhus, men jag orkar helt enkelt inte. Jag har ONT! Det är ju helt otroligt att kroppen fixar graviditet och förlossning men helt utan ett visst obehag är det ju inte...

Grattis till farmor som fyller år idag!:)



Charmören




höhö:P

Lilla storebror

Mina barn är  inte rumsrena. Igår bajsade Alice ner hela mig när det var dags för blöjbyte ute på stan. Fick vackert gå hem med senapsgul fläck på tröjan. I förmiddags när Noah och jag hade duschat lade lilleman en ordentlig bajskorv, på golvet! Ja, ja, tur att man inte är särskilt äckelmagad. Det går nog inte om man är småbarnsförälder...

Det går bra att ha Noah här hemma tillsammans med Alice. Det bir lite kinkigt när Alice ska ammas, då ska storebror sitta brevid. Om han kunde sitta still i mer än 30 sekunder skulle det vara jättemysigt, men nu ska det klättras och busas och klappas, mer eller mindre våldsamt, på bebisen. Jag tror han hyser dubbla känslor till den lille krabaten. Han är väldigt fascinerad och kan klappa mjukt och fint, när han vill. Idag har han t.o.m pussat på lilltjejen och gjort ett burdust försök till att krama som mamma fick avstyra så den stackars bebisen inte skulle bli till mos;) Vid sådana tillfällen, när man måste säga till honom, kan han bli ruskigt sur. Givetvis är allt den dumma bebisens fel och då kan det komma farande både det ena och det andra.  

Det gäller att ha ögonen med hela tiden, alltså. Men det går onekligen framåt, i början var det ju bara gråt och anklagande blickar.

Alice sover längre stunder nu, tack vare att matfabriken fått igång produktionen ordentligt. Hade mycket mjölk med Noah med, men hade väl i bakhuvudet att det eventuellt skulle kunna krångla efter all sorg, stress och allmän bergodalbana i vår. Passade på att sova lite själv när båda ungarna sussade. Ska försöka orka ta mig ut en sväng med kidsen. Synd att sitta inne hela dagen när vädret är så vackert:)

RSS 2.0