Sveriges radios hemsida är toppen för en stressad bebismor som undertecknad att hålla sig ajour med verkligheten. Glöm kvällstidningarnas långsamma, röriga sidor. Här finns ju korta notiser som gör att man får koll på det mesta inom två minuter. Sen kan man ju lyssna igenom hela ekot när man vill, oberoende av när bebis vill sova, äta och bajsa. Dessutom är det ju webbradion genial, om man som jag själv inte ens äger en radioapparat. SR:s hemsida gör det liiiite lättare att betala TV-licensen utan knorr

Föräldrautbildning idag, veckans stora sociala höjdpunkt. I grupprummet på BVC samlas sex bebisar med föräldrar(för det mesta mamma, men ibland slinker en och annan pappa med också:)) det masseras, pratas smakisar, kvävningsrisk och inte minst så fikas det. Eller ja, det är ju ingen fika som skulle få kondisfantaster att jubla precis, utan mer en sån där pensionärsfika med torra skropor med apelsinmarmelad och tjärkaffe med mjölkpulver. En krona skorpan (även kallad landstingsbakelse med den festliga marmeladen) och fyra kronor kaffet får man skrapa ihop om man vill höja blodsockernivåerna en aning mellan amningarna i den spräckliga soffan.

Fattigt är landstinget får vi höra mest hela tiden, men faktum är att det för en gångs skull faktiskt är plus på kontot. 18 miljoner har Värmlands landsting till godo närmare bestämt. Neddragningar och lägre vårdbehov än väntat sägs ligga bakom. Dock känns det som vi betalar ett ganska högt pris för överskottet i landstingskassan. Man har försämrat vården i både livets början och slutskede(tänker närmast på eftervården för nyförlösta på Livets Träd och palliativa avd Gläntan i Karlstad) pch mycket därimellan, vården centraliseras allt mer när mindre sjukhus läggs ned eller får mindre resurser. 

Jag funderar lite på hur vården egentligen prioriteras av politiker och övrig befolkning för den delen med. Trots att vården, tillsammans med skola och omsorg, är en ständig valfråga och het potatis verkar det inte bli bättre.
Jag själv har få och ganska goda erfarenheter av sjukvården, men i många fall fungerar den inte alls som den borde och patienter möts av både tidsbrist och ibland viss nonchalans. Vårdgarantin är ett dyrt fiasko och primärvården har haverat totalt i glesbygden. Samtidigt har de människor, ofta kvinnor, som sliter ut sig fysiskt och psykiskt inom vården skamligt dåligt betalt (vad det beror på kan man diskutera). Att livräddande insatser och omvårdnad inte värderas högre av samhället än att vända hamburgare är konsigt. Och att det egna arbetet inte värderas högre av vårdpersonalen och deras fackförbund är ännu mer märkvärdigt. Kämpa kämpa för era löner syrror och uskor! Ni är värda mer!

Har svenska folket ett omättligt behov av att frossa i andras misär? Nu börjar ett nytt program på fyran, med temat superstökiga hem. Oerhört snuskiga hem ska minsann städas upp, barnfamiljer bor som på en soptipp, extremt ohygeiniskt och äckligt vad det verkar. Städsåpan sällar sig till den långa rad av "titta och förfärasprogram" som blivit den nya dokusåpan. Ingen vill erkänna att de tittar, men visst har vi nog sett Anna Skipper läxa upp matmissbrukande tjockisar i "Du är vad du äter", misslyckade föräldrar till vilda skitungar i "Supernanny", värmekamerasex och vibrerande jättedildos i "Sex Inspectors" och allmänt skumma människor i "Outsiders". Trean har dessutom tagit misärfrosseriet till oanade höjder med sitt nya program om 500 kilosmänniskorna på Brockhavens sjukhem i USA som bokstavligen äter sig själva till döds. Det här är människor som befinner sig på den absoluta botten, som okontrollerat proppar i sig alla onyttigheter man kan tänka sig, medan vi ser på och, just det förfäras. Hur kan dom, fattar de inte vad de håller på med?

Andras lidande är vårt nöje, förnedringstv i ordets rätta bemärkelse. En bekräftelse på att vi andra är "normala". Hur normalt är det att

Igår blev lilla N tre månader gammal, helt ofattbart att tiden går så fort. För tre månader sedan låg jag ensam på BB(eftersom vi aldrig fick något familjerum trots att jag var inlagd sammanlagt en vecka före och efter förlossningen) med en liten liten bebis. 2850 gram har blivit 5880 gram stor:D Inte illa för en liten skrutt.

Nu har vi så småt börjat vänja oss vid det nya familjelivet, M och jag. En vardag utan Noah är redan helt otänkbar. Att ha detta lilla charmtroll vid sin sida dygnet runt i stort sett har blivit så självklart, något vi inte skulle klara oss utan.
Tremånadersdagen innebar också vaccination, stackars lille pôjken. Själv var jag inte med när det skedde, M ville gå sjöälv till BVC för en gångs skull och jag passa på att ta en lååång promenad i solskenet och avluta med en fika i lugn och ro(det gjorde gott vill jag lova). Noah slrek tydligenn så tårana sputade, inte så konstigt kanske - här tror man att man har koll på saker och ting och så drar de fram en spruta. SOM GÖR ONT! Jag är faktiskt glad att jag inte var med, hade bergis börjat grina jag med. Lillkillen vet verkligen hur han ska få mammas känslor i gungning:P

Efter att ha gjort natten redan klockan 7 sov N hela natten, tolv timmar utan amning var rena rama döden för mina stackars bröst. Var tvungen att springa upp mitt i natten och mjölka ur en skvätt för att slippa sova i dyngsura lakan. Och jag trodde jag hade problem när jag läckte råmjölk under graviditeten. Pyttsan, vad är väl en liten fläck på lakanet mot stora sjöar i hela sängen:S Egentlogen ska jag väl inte klaga, jag har ju tillräckligt till N och det är väl huvudsaken men något litet ilandsproblem måste man väl få ha.

Annars har den tolfte februari varit en dag då det inte blev så mycket gjort. N fick feber, efter vaccinationen misstänker vi, och har varit allmänt hängig och klänig och ledsen idag, men hans vanliga soliga jag har tittat fram då och då och det känns ju tryggt. Orkar parveln busa med morsan är det väl ingen större fara. Får se hur han verkar imorgon, funderar lite på om man ska hoppa över sista tillfället på föräldrautbildningen. kan ju iofs ringa och höra efter, det kan jag ju:p

Grattis till lillebror som fyller 18 år idag, inte så liten längre!

Så var man äntligen igång med bloggandet. Eller igång och igång, jag har i alla fall lyckats få till en snyggare bakgrundsbild. Men stilmallarna kräver lite lugn och ro för att reda ut röran, en bristvara när tremånadersbebisen N har feber efter vaccinationen igår. Stackars liten, imorgon blir det att uppdatera hushållsapoteket med lite barnalvedon.

Hursomhelst kommer bloggen att bli snyggare med tiden, och också himla intressant vill jag lova. Här ska skrivas om sort och smått: allt från att vara ung mamma till min lilla älskade N, sambo till M och blivande juridikstudent till allt möjligt som har med världen och livet att göra. Jag ska försöka att hålla bloggen uppdaterad så gott det går, har ju som sagt en ganska bestämd liten herre här hemma som kräver en del uppmärksamhet:P

ha det gott!