JA!
Valborg?
Tänkte att jag och lillan skulle pallra oss ner till Fyrisån och kolla på forsränningen men vaknade lite försent för att hinna ner till stan innan tio. Det är ju liksom inte bara att sticka iväg;) Vill minnas att det var ungefär samma sak förra året:P Nåja, jag har ju några år kvar i Uppsala och forsränningen lär ju inte försvinna. Dessutom kan man ju titta på spektaklet via webb-tv(och rask inse att man hade behövt gå upp i ottan för att se ett skvatt).
Planen nu är att ta det lite lugnt hemma och sedan flanera en sväng på stan och titta på mösspåtagningen(ännu en Uppsalatradition) i Carolinabacken innan storebror ska hämtas på dagis. Kanske köpa lite jordgubbar och koka min cypriotiska färskpotatis:D
Tits & ass
Mamma fyllde min frys med massa mat innan hon åkte hem. Tack för det!:D Laga mat har jag absolut inte tid med, knappt så jag hinner äta den. Har iaf fått i mig en halv, kall grandiosa kebab. Min aptit är det lite sisådär med av någon anledning...
Har förresten lyckats klämma ner mig i och få igen(!) ett par vanliga byxor idag. Det var på håret, men ändå:P Jag ser åtminstone inte gravid ut...
Alice sover, men vaknar nog för påfyllning snart. Det vore inte helt fel, för mina bröst är som ett par kokosnötter. Svullna, ömma, gigantiska. Och inte särskilt snygga heller, får lite misslyckat-tuttjobb-vibbar^^
Undrar om jag hinner duscha innan hon vaknar?
bebisvardag
Är ensam hemma med Alice. Tycker att det funkar rätt bra att ta hand om bebis själv. Rent praktiskt alltså. Det rullar på helt enkelt. Visserligen glömmer man bort att äta(och får slänga i sig ett par pannkakor framåt nattkröken), sova(det kan du göra när du är 25^^) och särskilt vacker hinner man inte göra sig(who cares?) men lillan trivs och då är jag glad.
Idag var vi på sjukhuset för att göra den andra barnläkarundersökningen, hörseltest och PKU. Alice vägde 3610 gram och har alltså bara gått ner 30 gram. Oroade mig inte alls innan, hon äter bra och är nöjd. Hörseln funkar fint och flickan är i övrigt frisk. Känner mig alltid lite dum när jag inte har några frågor till doktorn, men tyckte inte att det fanns så mycket att fråga om. Amningen går bra, ungen äter, sover och bajsar och verkar nöjd med tillvaron.
Är lite nervös för hur det ska gå att vara ensam hemma med två barn. Det är lite tufft för Noah just nu, och han är lite mer krävande än vanligt. Känns inte som jag har ork eller tid att ge honom den uppmärksamhet han behöver. Hade jag kunnat skulle jag sitta och bara krama honom dygnet runt, men det går ju inte när resten av livet ska fortsätta som vanligt och det dessutom finns en till liten människa som kräver omvårdnad och kärlek. Jag vet att det löser sig på nåt vis och att Noah såsmåningom vänjer sig vid att dela mamma med lillasyster, men nu känns det lite tufft:P
När lillan kom till jorden...
Började känna av sammandragningar i lördags morse. De gjorde inte särskilt ont, som mensvärk ungefär, men när de sedan fortsatte att vara regelbundna hela dagen började man ju fundera. Var nere en sväng på stan och bokade om mammas tågbiljett(utifall att, tänkte vi, och det var tur), käkade lunch, hoppade in på HM och köpte ett par linnen att ha med sig till BB. Värre än så var det alltså inte.
Vid tiotiden började sammandragningarna att ändra karaktär, de kändes mer som värkar men var uthärdliga om man säger så. Tog en dusch, försökte hålla lite koll på klockan mellan värkarna. Nog var det 2-3 st på tio minuter, tom lite lfer ibland. Bäst att ringa förlossningen, tyckte jag, och de sa att jag fick komma när jag ville(klockan var runt midnatt). Eftersom värkarna hela tiden kändes tätare och intensivare tyckte jag att det var bäst att ringa efter en taxi.
Skrevs in på förlossningen kl. 00.40 den 26 april. CTG-registreringen visade att barnet mådde bra och att värkarna var kraftiga och kom i grupper om tre direkt efter varandra, med femminutersintervaller. BM trodde att det möjligen kunde vara någon form av förvärkar eftersom de inte var helt regelbunda. Så fan heller, tänkte jag. Jag har minsann förr barn förut, och såhär känns inte förvärkar.
Nu fick BM äta upp det där ganska fort, för jag var visst öppen 4 cm. Fick sällskap av M och bestämde mig för att ta ett bad. Det rekommenderas verkligen - varmt och avslappnande, nedsläckt med levande ljus. Mycket behagligt att ligga där inne och puffa;) Värkarna fortsatte att komma tre åt gången, men pauserna mellan blev kortare och kortare. När det blev dags att ta sig till förlossningssalen fick jag lägga mig på en säng, orkade inte gå.
När jag kom in på förlossningsrummet runt halv 3 var jag öppen 6 cm och hade riktigt ont. Värkpauserna var jättekorta och det var rent överjävligt. Försökte andas lite lustgas(funkade inte alls när Noah föddes, eftersom allt var som en enda satans värk) men fixade inte att fortsätta hela vägen över värktoppen de första gångerna. Mådde illa och blev helt snurrig. Det var en smula obehagligt när jag hörde M och BM prata men inte riktigt förstod vad de sade.
Gjorde så gott jag kunde med min lustgas, men kände att det här fixar inte jag. Nu vill jag ha epidural pep jag. BM föreslog att vi skulle ta hål på hinnorna så det skulle gå fort - men jag fixade inte tanken på att det skulle bli mer intensivt än det redan var. Efter drygt en kvart inne på förlossningsrummet var jag helt öppen och bebisens huvud var långt ned. Jag ville gå på toa mitt uppe i allt, hade inte en tanke på att det var barnet som var påväg ut. Vattnet gick vid första krystvärken och kanske två värkar, sex minuter, senare låg en liten kladdig Alice på min mage. (och utanför dörren stod den stackars narkosläkaren:P)
Klockan var 02.56, drygt två timmar efter att jag kommit till förlossningen.
Snacka om att man var förvirrad, hade knappt fattat att jag krystat och helt plötsligt var hon bara där. Överhuvudtaget kändes det som om jag var ganska inne i mig själv under hela förlossningen. Skärmade av omvärlden och förvånades över hur mycket kraft som fanns att hämta hos mig själv. Man tar sig genom allt. Helt otroligt egentligen.
Älskade Alice!
Nu är hon äntligen här, finaste lilla Alice Ingrid Emilia. Prinsessan föddes den 26 april kl 02.56, var 49 cm lång och vägde 3640 gram. En knubbig liten tjej med tokmörkt hår och en ordentlig pussmun:)
Ska försöka duscha medans lillan sover. Längre rapport om förlossning etc kommer!;)
something in the air tonight
Tror att min kvinnliga intuition stämmer. Adjöss hemtenta! Har haft sammandragningar av lightvarianten mer eller mindre hela dagen(latensfas?) och nu känns det lite som att det är en tempoväxling på gång. Vi får väl se hur det utvecklar sig under natten;) Sätter mina pengar på aprilbebis i vilket fall som helst!
2 veckor!
Ny vecka och dags för ännu en bild på tjockismagen. Idag passerar vi 38 veckor och nu är det fjorton dagar kvar till BF. Bebisen är klar för att komma ut och väntar bara på rätt tllfälle, så att säga;) Vet inte hur mycket man kan lita på sin egen magkänsla i såna här lägen, men något säger mig att lillan inte tänker stanna i två veckor.
Imorgon åker jag ner till Nyköping för att gå på mormors begravning. Är ledsen förståss, men tror att det kommer bli fint.
SJ önskar en trevlig upplevelse. Inte för att tågresorna brukar vara några upplevelser av det mer minnesvärda slaget, men nu blev det ju liksom så himla fel.
Noah ska åtminstone roa sig på Nickis Äventyrslek med pappa och dagis imorgon. Oj,oj, oj. Är lite nervös för hur det ska gå, tycker Noah är en liten kille fortfarande. Dessutom är han ju en smula försiktig av sig. Hoppas han har roligt, pappa är ju med så det ska nog gå bra:D
A taste of...
Syskonkärlek?
Dagens höjdpunkt är utan tvekan badet. Alltid efter maten, eftersom det är himla praktiskt när man har en liten vars bordsskick är under utveckling(visserligen har han en himla fin teknik med gaffeln, men kladdigt blir det iaf). Dessutom är lille herrn och jag riktiga vanemänniskor, särskilt lille herrn. Försöker man diska innan badet blir det protester. Dumma tant, försök inte snuva mig på nåt roligt.
Hursomhelst blir Noah helt lyrisk när vi knatar in i badrummet och jag sätter på badkarskranen. Kläderna kan inte komma av fort nog, verkar det som. Väl nere i plurret plaskas det ordentligt, ungen nynnar på nån okänd melodi och brummar lite med sina båtar(som egentligen är en släpvagn till en bil, och brummet är oftast teuw teuw teuw, dvs tuff tuff tuff. Ja, ibland badar han med tågen också).
Tanten tycker också om badet. Det är varmt och skönt och oftast kvällens första chans till lite avkoppling(nåja). En glad unge gör en glad mamma.
Kramar blir det förståss en del. Det kan tanten förtjäna, som låter ungen roa sig. Och när Noah pussas, ser det himla roligt ut. Han plutar nämligen enbart med underläppen, det charmar mamma åtminstone. Det sötaste av allt, är när trollet lägger lilla kinden mot mammas stora mage och kramar den också. Kanske förstår han att det bor en liten människa där med. Eller så är han bara himla förtjust i den där kulan. Den här ju perfekt att köra bilar på med sina upp och nerförsbackar.
status qou
Äggvitan ligger fortfarande på +1 men BT var ok så jag slapp åka till förlossningen på kontroll. Blir tätare koller nu, ska tillbaks på torsdag igen. Håller tummarna för att det inte ska behövas mer än så.
Tydligen kunde äggvitan bero på att det börjar bli dags. Hjälp! Fast å andra sidan, hellre det än havandeskapsförgiftning. Har haft lite småkänningar, men vet ju inte riktigt hur det är när det sätter igång naturligt trots att det är andra barnet. Förra gången var jag ju på sjukhus hela tiden och det var verkligen pang på.
Är fortfarande helt slut och tänker strunta i att laga mat idag. Köpte med mig en färdigpizza på ICA, det och en sallad får duga. Skulle egentligen behöva sitta ner och bara ta det lugnt, men det går inte lille herrn med på. Han är helt vansinnig och bara gallskriker. Underbart
Däckad
Det är så typiskt. Slutspurt inför hemtentan(och förlossning:S) och jag blir dunderförkyld. Om jag inte minns helt fel var det likadant inför PM-inlämningen. Det är väl stressen som tär på immunförsvaret, antar jag...
Gick raka vägen hem efter att ha lämnat Noah på dagis. Kände mig helt matt. Har sovit uselt i natt, pga någon mystisk värk i benen, det ständiga nattkissandet och en ovanligt bökig mage som gjorde det omöjligt att hitta en skön sovställning. Dessutom tyckte lille herrn att det var lagom att vakna strax före fem och blödig som man är ville jag inte lämna honom gnyendes i sin säng alldeles ensam. Så han och vällingflaskan fick komma in till mig. Dålig idé. Oavsett tid på dygnet tycker Noah att mammas säng är en förfärligt rolig plats att busa på. Kramas och pussas vill han förståss. Då lägger han sig helst över mammas ansikte. Jättemysigt, förutom den lilla detaljen att mamma inte kan andas. Att promenera ovanpå mamma är också kul. får man inte som man vill kan man alltid sparkas lite. Eller slänga vilt med sitt tunga huvud så mamma tror att hennes näsben gått av. Skulle tanten mot förmodan somna trots allt liv är det bara att dra henne i håret och vråla i hennes öra.
En halvtimme innan väckarklockan ringer somnar han. Tjoho!
Har ett seminarie att förbereda och ingen tid att ta igen förlorad sömn. Kroppen håller inte med. Naturligtvis somnar jag på soffan ganska omgående.
Nu ska jag gå till MVC och lämna urinprov och ta ett BT. Har inte kännt av nåt, men å andra sidan kan mycket försvinna i den här förkylningsdimman. Ska till studievägledaren också, kolla av läget och lämna in ansökan om studieuppehåll.
Failing democracy?
Med tanke på det låga valdeltagandet(12,9%) är jag tveksam till om kåren bör vara politisk överhuvudtaget. Varför skulle inte en politiskt oberoende organisation kunna ta tillvara på studenternas intressen minst lika bra? Kanske bättre?
På nåt vis måste man iaf blåsa liv i studentinflytandet, nu när kårobligatoriet avskaffas. Jag vägrar tro att en förkrossande majoritet av Uppsalas studenter skiter i sin egen situation. Det bådar liksom inte gott inför framtiden. Vi ska ju vara med och bygga det här landet.
att veta sina gränser
Imorgon är det vardag igen. Ny kontroll på MVC och jag hoppas på att äggvitan var ännu ett falsklarm. Vill hålla ut minst en vecka till, så jag hinner göra hemtentan. Då bör jag vara, som kursföreståndaren skulle uttryckt det, home safe.
Är tantig på många vis idag. Inte minst har jag och 90-åringarna en del gemensamt vad gäller smidigheten. Hujedamej, säger jag bara. Hur fan överlever man en graviditet om man får foglossning och ryggproblem? Mår egentligen oförskämt bra, förutom lite tredskande(förlåt, jag skyller på professor Ramberg och hans Allmän köprätt) värden, och ändå är jag stel, klumpig och lika rörlig som ett kylskåp. Fick flytta in från solskenet i balkongen och lägga mig på soffan och plugga eftersom jag fick ont i både ryggen, rumpan och magen. Jisses;)
Energinivåerna har inte varit på topp idag så jag har anpassat ambitionerna därefter. Fast när jag tänker efter får jag nog vara nöjd med dagens insatser. Promenix till affären, kladdkaksbak, rekordsnabb fuskstädning, kafferep och lite plugg har jag hunnit med. En trevlig söndag, om man ska sammanfatta. Beundrar, och förundras över, alla föräldrar, främst mammor, som fixar att ha tusen bollar i luften samtidigt. Gravida, cancersjuka, ensamstående, dubbelarbetande - och det är full fart hela tiden.
En sån grej skulle knäckt mig för ett par år sedan. Nu vet jag att det bara är jag som kan ställa krav på mig själv, och vilken press som är rimlig och som jag klarar av. Ibland blir det för mycket, men för det mesta håller jag mig på en sund nivå. Fick gå igenom en jobbig period för att ta mig dit, men nu är jag glad att jag fått den insikten. Vet inte hur jag skulle klarat av tillvaron som ensamstående förälder på juristprogrammet annars. För nog finns det förväntningar utifrån alltid, både på mig som mamma och som student. They don't mean shit, really. I'm in charge.
bored
Tänker mycket. I miss you
Lekparken!
Vi stannade inte så jättelänge eftersom skrutten var lite trött och ville gå hem och sova. Lite frisk luft och lek hann vi med iaf!:D
Medan Noah sov lunch satt jag på min soliga balkong med lite fika och en bok om köprätt. Rena medelhavskänslan. Fick tom lite färg på armarna och ett gäng nya fräknar:)
Marodören!
Morgonmys
Lillfisen somnade i mammas knä igår, med huvudet på tjocka magen. Himla sött:)
Trots hostan sov Noah gott inatt. Vid sextiden fick han komma in till mig för lite morgonbus/gos. Massor av kramar och blöta pussar får man, men också ett och annat tjuvnyp. Trodde jag skulle få både blåtira och fläskläpp efter att skatten sparkat mig på ögat och skallat mig ett par gånger;)
Det molar och värker lite då och då. Kanske fyra fem gånger på en kväll.
Ska ladda batteriet till kameran och försöka komma ut en sväng i solen. Mår dåligt av inomhusluft:O
Bitch/våp
Jag vill så jäkla mycket. Det är det som är problemet. Jag vill att han ska tycka om mig och är så rädd för att han inte ska göra det att jag blir en hysterisk, dryg surkärring som ingen kan känna några varma känslor för.
Jag vet precis hur jag borde vara. Snygg ,avslappnad, charmig, rolig, full av självförtroende. Men försök köra den stilen när du är så desperat och panikslagen att du hela tiden får kämpa mot tårarna. Den naturliga följden är att man framstår som århundradets surfitta. Inte blir det bättre när man grinar ovanpå det. Hysterin är ett faktum.
Och så kommer det sig att jag ligger och tycker synd om mig själv i soffan. Jag blir en person jag inte vill vara, en person som jag aldrig är annars. Och jag är så jävla bitter över mitt liv och den här situationen att han inte pallar att prata med mig i telefon. Förlåt. Det är verkligen inte meningen.
Skrotmobil
Den lilla krabaten är pigg och glad åtminstone och puffade på BM när hon skulle mäta magen. SF ligger på 34 och hjärtljuden var bra. BT låg på normala nivåer men naturligtvis var det en etta på äggvitan. Troligen är det inget att oroa sig för, men jag ska lämna nya prover på måndag. Naturligtvis fick jag nån slags diffus huvudvärk på en gång och nog såg händerna lite svullna ut. Inbillningssjuk kallas det.
Fick ett brev angående min mobil. Helvete, är allt jag kan säga. Skiten är fuktskadad, vilket inte varken täcks av garantin eller går att laga. Vad vill du betala för - retur eller skrot? Alltså måste jag köpa en ny telefon, fast jag verkligen inte har råd. Och jag kan verkligen inte fatta var den där fuktskadan kommer från. Kan man inte andas när man pratar eller?
Lite bebispyssel:)
Har gjort en liten bebisinventering och försökt sammanställa vad som måste införskaffas innan lillans ankomst. Eftersom det är nummer två har vi redan det mesta, och tur är väl det. Det känns som att den nya familjemedlemmen redan är betydligt mer välekiperad än både mig och Noah. Det var ju en miljard små bodies i den där lådan. Men sådana kan man väl aldrig få för många av, med tanke på små bebisars förmåga att söla ner sig:P Mössor hade jag fem stycken i storlek 50/56, så där går det iaf ingen nöd på pluttan;)
- Bebisstrumpor - små är om möjligt ännu mer benägna att försvinna än stora
- Filt - en till vagnen och en till spjälsängen
- Ett påslakanset till spjälisen, rosa kanske;)
- Ett BB-ombyte som är bara lillans:)
- Amningskupor
- Amnings-BH - finns det någon snygg modell som funkar när man ska springa runt i små linnen och klänningar i sommar?
- Blöjor - i minimini size
Mer? Det står still i mitt huvud...
Aouch, Mel
Hej und hå
Det här med att jag inte riktigt fattar vad som är på gång märks när jag ska göra saker och inte vill erkänna för mig själv att jag faktiskt numera är ganska höggravid(äh vaddå, tänker jag. Den där lilla magen). Och det går ju bra, i fem minuter ungefär. Sen blev städningen plötsligt väääldigt jobbig. Efter en stunds slit har jag iaf fått hyfsad ordning här hemma. Ska slappna av med en trevlig bok i soffan sedan. Vad handlar den om tror ni? Förmögenhetsrätt förståss!;)
Ett litet tips på present till blivande föräldrar: En ordentlig storstädning! Tänk vad skönt att få det skinande rent hemma innan bebis kommer, utan att behöva lyfta ett finger;)
heart in hand
Det är inte lätt att vända ut och in på sig själv och släppa alla försvar. Men just nu det som om det är den enda vägen vidare. Vad som än händer. I värsta fall blir jag tillintetgjord, men då får man resa sig ur askan. Kvitt ovissheten.
Har en djävulsk huvudvärk och ska gå och lägga mig.
helvete
Flexa in på dagis?
Har egentligen inte tid att ta det lugnt, men orkar inte sätta fart med något heller. Har lite lätt panik inför hemtentan. Dels för att jag har säkert tusen sidor kurslitteratur som borde läsas(då är det efter viss sållning) och dels för att det här med att sitta 24 timmar framför datorn en vecka före BF och försöka klämma ut sig nåt genialiskt på ämnet förmögenhetsrätt känns som en omöjlig uppgift.
Kompromissar lite och varvar pluggandet och vilandet. Satt ett par timmar på JB och gjorde färdigt morgondagens seminarie. För första gången på länge känner jag mig ordentligt förberedd och det är skönt! Gick hem och åt lunch och har läst en del om kontraktsrätt i soffan. Och, hör upp nu, jag somnade INTE. Det tackar jag min oerhörda självdisciplin för, Jan Hellner har nämligen inte blivit ett dugg roligare!
Say cheese
Osten hade hunnit bli grön och luden. Det är liksom nackdelen(eller ja, en av många) med att bo själv. Allt, utom kakor och bullar, hinner bli gammalt innan man ätit upp det. Och jag måste verkligen slänga det där filmjölkspaketet som mamma och pappa lämnade kvar. Men. Ska inte en ost hålla ett par veckor åtminstone? Någon slags mögelförbannelse som förföljer mig?
Bebisrabatt
Har haft ett superintressant seminarie om diskriminering idag och bla diskuterat den nya diskrimineringsgrunden könsöverskridande identitet eller uttryck. Kan karlar ha kjol på jobbet, var frågan. Och jo, det kan man om man tycker det känns lite spännande:P
Är poppis nere i caféet i källaren i universitetshuset. Idag fick jag en chokladboll för halva priset. Den gulliga tanten tyckte kanske att jag och bebisen behövde den extra mycket.
El fetto!;)
Imorgon är det tre veckor kvar. Börjar bli lite för spännande...
Myggäten
Fullkomligt kaos på tåget hem. Långfredagen var en alldeles utmärkt resdag. Annandan inte fullt så trevlig. Tåget var proppat med folk, är glad att jag åkte ensam. Fick halvt spel på ett par tanter som varit för snåla för att köpa platsbiljett. Vid barnvagnsutrymmet finns nämligen ett par extra platser för den händelse det inte skulle vara någon barnvagn på tåget. Surkärringarna hade mage att skälla ut en stackars mamma för att hon ställt sin vagn på avsedd plats och tyckte att hon minsann skulle ställa den precis framför utgången, för sitta skulle de göra till varje pris. Och mamman, ja hon fick springa och böka med sin vagn vid varje stopp för att folk skulle kunna ta sig av och på. Hade man varit mindre mesig hade man ju sagt till tantuslingarna.
Fick åka svängen förbi M på vägen hem för att hämta Noah. Östlund d.ä. har nämligen också drabbats av den mystiska magåkomman. Klart man rycker in. Nästa gång är det väl jag som behöver hjälp. 18 år av tjänster och gentjänster, det är väl så det blir?
Är det inte ens värt att försöka?
Påsk på landet
Ska tänka på mormor när jag spatserar runt i blåbärsriset och försöka ta in det som har hänt.
Nu måste jag packa vidare. Ungen ska ju lämnas med komplett garderob. Får pusta ut på tåget...
Fina unge!
Fina, underbara Noah. Innan han gosade ner sig i huvudkudden och somnade satte han sig upp och gav mamma en riktig godnattkram. Är så lycklig att jag har honom. En helt vanlig skärtorsdag kan bli helt fantastisk även fast man inte gör något speciellt. Barn ger så mycket spontan glädje och kärlek:) Jag tror att i vuxna har en del att lära där:P
På väg hem i regnet efter en snabbis på stan där vi hämtade tågbiljetter och köpte ny mössa till plutten
Nja, tyckte att ett gäng B-kändisar som gör bort sig i Japan var ett sådär lyckat koncept. Kanske om Johannes Brost lackar ur ordentligt på Anna Book och Gynning plötsligt tapar rösten? Och stackars Tore är ju mer socialt handikappad än vad jag är. Och det är en riktig bedrift vill jag lova...
Adam och Eva var riktigt bra terapi i min separationsdepp. Hade glömt att den var rolig. Eller kanske var det mest nån slags tragikomisk igenkänningsfaktor?
Småfolk och grodor som hoppar...
Svartenbrandt kunde inte hålla sig borta från buset och nu har de haffat honom i Värmlandsskogarna. Hannas pappa är polis och fick prata värmländska på nyheterna. Det är nästan så man börjar längta hem. Det får bli när brorsan tar studenten, inte så länge kvar ju;)
Berlusconi tycker att de som blivit hemlösa efter jordbävningen i Italien ska rycka upp sig och se det hela som en campingsemester. Den mannen är ju inte riktigt klok. Att Italiens mäktigaste man totalt verkar sakna empati och taktkänsla är ju inget annat än riktigt läskigt. Och nåt fel han han minsann inte gjort. Barnen behövde ju muntras upp...
Guldhjälm och champagne?
Dagis ringde och meddelade att Noah var magsjuk. Jippie, tänkte jag. Fick halvspringa bort för att hämta, bara för att mötas av en oförskämt pigg liten herre som sprang runt och var på bästa bushumör. Väl hemma har han både druckit ordentligt och ätit med god aptit utan ytterligare incidenter. Än är det väl för tidigt att ropa hej, men man kan väl hoppas att det var något annat än magsjukebaciller som gjorde honom lös i magen. Var ju själv inte helt hundra i måndags så det kanske är nån mild variant. Vi får väl se hur natten utvecklar sig, helt enkelt.
Håller tummarna för att SM-guldet hamnar där det hör hemma ikväll. I Karlstad förståss. NWT hårdbevakar som sig bör. Och det må jag säga. Fem reportrar, två fotografer, en webb-tv-gubbe och en bloggare. Vem tar ansvaret för målepor och bowlingkortisar undrar jag? Finns det överhuvudtaget någon kvar på redaktionen? Räkna inte med så mycket annan sport imorgon, med andra ord. Fast å andra sidan, blir det guldyra på torget lär ingen bry sig.
Behov och begär
På tal om det. Idag känns det verkligen att magen sjunkit ner ordentligt. Den är liksom mer rund än putig, och jag kan andas igen! Nedräkningen har börjat, 28 dagar kvar...
Idag somnade Noah tillsammans med sin leksakstelefon. Den är något av en nygammal favorit. Förr i världen var den bara en rolig sak som lät och blinkade. Nu har han listat ut vad man egentligen ska ha mojängen till. Så ungen går runt och babblar och tycker då och då att mamma ska prata också. Och det är la bara att prata på!
Noah har klättrat upp i favvofåtöljen
Lintossen
Äpplet faller inte långt från trädet
Vet att jag nog oroar mig i onödan, men jag kan inte låta bli att undra om den här väldiga frustrationen över allt och ingenting har något att göra med det allmänna kaos vi lever i. Då lär det ju inte bli lättare när bebis gör entré. Får lite dåligt samvete över att det händer så mycket i hans liv som han inte förstår och som jag inte kan förklara. Vill ju att han ska ha det bra.
It's the same old SOS
Vet inte vad jag skulle göra utan Noah. Han är så himla fin. Kramas när man är ledsen. Kryper upp i soffan och sätter sig i mammas knä. Och sjunger! Det där ordlösa nynnandet måste vara det finaste jag någonsin hört. Underbara unge. Jag ska aldrig någonsin släppa taget om dig.
1 månad!
1 månad kvar tills det är dags för bebisen att komma. Det är ju inte riktigt klokt egentligen. Är inte det minsta förberedd på det här mentalt. Har ju spenderat de senaste månaderna med att skjuta allt på framtiden och tänka att det är lååångt kvar.
Har hämtat Noah hos M idag. Det gör lite ont i hjärtat att se hur det här flängandet påverkar lillfisen. Mamma eller pappa? Här eller där? Inte konstigt att han blir förvirrad, och så liten som han är kan man ju inte förklara varför vi gör såhär. Tror det är själva överlämnandet som är jobbigt, för när pappa hämtar på dagis är det inga problem. Ungen behöver lite tid, helt klart, och mitt i kaoset känns det skönt att jag och M kommer såpass överens att vi kan vistas i samma rum en timme eller så.
Charmisen påväg hem
Tydligen har buskillen varit uppe och härjat mer eller mindre oavbrutet sedan fyra i morse, så det var väl kanse inte så konstigt att den där lilla vilan på eftermiddagen blev tack och godnatt. Han sov så djupt att jag inte ville väcka honom. Blir väl blöjbyte och välling framåt midnatt, men det är sånt man får ta. Sålänge det inte blir en vana att sova bort halva dagarna är det ingen fara på taket. Rutinerna sitter i ändå.
Lämnade in min mobil för lagning idag, på tiden kan man väl tycka. Nu kör jag med en antik lånetelefon ett par veckor, så jag är anträffningsbar trots allt:P
Noahs nya jacka
Lilla fiskillen hade fått en särk! Men vilken storlek köpte du egentligen, undrade jag? Och det visade sig att han hade följt min instruktioner till punkt och pricka. Stackars krake. Får ta en tur med lillgrabben imorgon och försöka hitta något som han hinner växa i innan skolstarten:P
Lost in translation
Var ju inget på TV igårkväll så jag roade mig med att knåpa ihop en ny design. Lite nytt och fräscht piggar alltid upp:)
Ska lägga sista handen vid min sallad och gå ut i solen. Grillknytis. Inte helt fel.
Ursäkta röran!
the only way is up
Morgonen började bra med ett positivt besked på MVC. Ingen äggvita och ett blodtryck i mycket beskedliga nivåer. Möjligen var de tidigare värdena en stressreaktion. Personligen tror jag väl att det inte är helt osannolikt att det är preeklampsi påväg den här gången heller, men att den än så länge går att hålla i schack med vila och åter vila.
Spenderade hela eftermiddagen ute i solen tillsammans med Hanin. Mycket trevligt!:D Sopplunch på VG, glass vid fyrisån, prat om allt och inget och så detta ljuvliga väder. Behövde det här. Få nya krafter och blicka framåt...
Färg ska man väl inte börja hoppas på än, men fräknarna är ute tidigt!
Har haft peptalk med både barnmorska och psykologen. Det är dags att jag tar tag i mitt liv. Tuffar till mig, ställer krav, ber om hjälp. Livet blir inte bättre av att jag sitter hemma och deppar.
Gubben Noah
Hypokondri?
Minsta tendens till trötthet läggs under lupp just nu. Är huvudvärken värre idag än igår? Varför orkar jag inte ens läsa två sidor i anställningsförhållandet? Flimrar det inte lite väl mycket nu? Är jag bara utsliten eller är det nåt skit på gång?
Var på MVC idag igen. BT ok. Äggvitan +1. Aj aj. Har jag inte varit med om det här förut? Ska lämna ett prov till imorgon bitti. Håller tummar och tår för att det ska gå bra. Börjar misströsta. På vägen hem svullande händerna upp och ser ut som uppblåsta gumminhandskar. Men jag kanske bara inbillar mig?
Noah är hos M i helgen. Tur är väl det
April, april
Nej, idag har jag inte blivit lurad - vad jag vet. Men jag måste faktiskt säga att UNT hade årets roligaste aprilskämt. Det fnissades en hel del vid frukostbordet kan jag säga. Mest åt de båda lokalpolitikernas lobbykampanj och det faktum att de fixat blivande prinsen som personlig tränare.
Idag var Noah tillräckligt pigg för att gå till dagis. Efter att ha lämnat skrutten hos damerna tog jag en promenad i vårsolen och en kaffepaus vid Fyrisån. Härligt!
Hade skrivit ut åhörarkopior för att slippa sitta och titta på skärmen under föreläsningen. Det hjälpte en smula, men idag tyckte jag det var jobbigt från början till slut. Mkt intressant om diskriminering, stridsåtgärder och EG-rätt men jag oroade ju mig förståss. Innan jag hämtade Noah hoppade jag in på MVC för att fixa ny tid. Fick göra en snabbkoll direkt. BT låg på 125 genom sjuttionånting. Ingen fara egentligen, men lite högre än vad jag brukar ha. Nu blir det lite tätare kontroller och att hoppas på det bästa.
Hyresvärden har förresten gett mig både nytt namn och kön. I min lägenhet bor det tydligen nån Erik Svensson. Jag tyckte väl att det var nåtsom kändes lite konstigt;)
