Funderar på att ta en tur till Karlstad om några veckor. Hälsa på hemma och träffa gammalt folk. Har inte varit i solstaden sedan i mars, nämligen. Det är ju lite skamligt. Femhundra spänn kommer man undan med om man är ute i hyfsad tid. Jag tror att ekonomin pallar det. Alla räkningar(utom tre böcker) är betalda och studiemedlet har inte ens kommit. Jag ska kika lite närmare på det här!

Vad mycket lättare hemmadagarna känns när man vet att man har annan aktivitet att återgå till efter helgen! Jag har verkligen njutit av de timmar jag varit ensam med Noah och småpysslat med de sysslor som mest bara var ångest förut. Jag har roats av hans små hyss och expeditioner, hans envishet och påhittighet(vad skojigt det är med krypbarn!). Jag tror att många mammor skulle må bra av att ha lite sysselsättning utanför hemmet några timmar i veckan, åtminstone när bebis inte behöver ammas stup i kvarten längre. Jag vet att jag skulle ha behövt det. Men sånt kanske man inte får säga? Visst är det underbart att vara hemma med världens sötaste, goaste unge - men är det fel att vilja ha lite vuxenstimulans och egentid? Nä, det tycker inte jag.

En eloge till mig som orkade röja undan i köket ikväll. Efter middagen kändes det som att disken skulle få stå över natten. Var tvungen att pusta ut framför reprisen av Project Runway. Och vad roligt att Christian vann, förresten. Fierce!
Fick en anledning att dammsuga efter att Noah kastat ner sin tallrik med ris på golvet. Han var nöjd i alla fall;)

Jag var mindre nöjd med att den unge herrn bits! Idag satte han tänderna i min stackars axel. Huvvaligen så ont det gjorde!

Kände mig lite tuff som sprang ut med soporna i mina pumps. Det ni! Sanningen är väl att de var lättast att ta på sig. Jag såg inte alltför dum ut, tror jag...

Nu ska jag sippa lite på ett glas dunderbilligt vitt vin(jag är ju student för bövelen!)
Här finner ni dessutom lite annorlunda konsumentupplysning som Snusmumriken tipsade oss om^^

Idag har Herr Ö tagit sovmorgon. Det är tydligen jobbigt att gå upp klockan fem på morgonen ett par tre dagar i sträck. Wow, newsflash! Är lite besviken på den nya Östlundregimen som skulle bringa ordning i vår enkla boning. Här ser mer och mer ut som ett slagfält. Det är den nya datorns fel. Sedan monsterburken gjorde entré har Herr Ö testat säkert tio gamla dataspel med usel grafik och lyst upp som ett barn på julafton. Vardagsrummet är fullt av tomma kartonger och allehanda små datorkomponenter. Jag har gått ett par rundor och samlat in plast så att bebis inte ska hitta dessa potentiella kvävningsfällor först.

Och det är verkligen ett monster till dator som vi fått hem. Det blir väl så när Herr Ö själv får välja. Skärmen är som en normalstor TV och själva burken, ja vårt databord från Ikea pallade inte riktigt med. Den ser mer ut som en rymdstation än en dator tycker jag. Och det intrycket förstärks genom att den liksom lyser med ett mystiskt blått sken.

Nåväl. Snabb som attan är den.  Word funkar ua. Här ska skrivas mästerverk till PM, var så säkra!

Och jag har faktiskt pallat tre utekvällar i följd. Något av ett personligt rekord. Visserligen har jag, och merparten av mina fellow reccar, tagit det ohyggligt lungt. Ingen vill väl göra bort sig det första man gör, antar jag, och att springa runt i lakan och gummihandskar bakis känns inte som en höjdare. Trevligt har jag haft i alla fall, har man tur kanske man känner några i seminariegruppen sen.

På måndag är det introduktionsföreläsning och gruppindelning. Är rätt pepp om man säger så. Pepp is the word i juristsvängarna. Om ett par månader kommer jag att dra paragrafskämt på bloggen. Mouhahahaha

Nej, nu ska jag ta Noah på en guidad tur i badrummet. Det är ju tydligen så spännande där. Dra i lite kranar och beundra utsikten från toastolen. ha det!

Jag är verkligen värdsbäst på att komma, inte i tid, utan tjugo minuter för tidigt. Raka motsatsen till en tidsoptimist alltså. Nu sitter jag och funderar på när jag måste åka hemifrån för att hinna parkera cykeln hyfsat nära V-dala så jag hittar den när jag ska hem i natt, och sedan spatsera till Ekonomikumparken. Räcker det med en halvtimme? Ja, det gör det om jag inte får punktering, inte hittar cykelparkering, går vilse totalt mellan Luthagen och Ekonomikum... Och sånt måste man ju också ha i beräkningarna.

Vad ska jag göra på V-Dala ikväll? Jo, jag ska på utgång nämligen. Fest, partaj. Jag minns inte när jag var ute i svängen på riktigt senast. Det måste ju vara minst ett och ett halvt år sedan. Tämligen ovan, alltså, och nu är det ju inte vilken utgång som helst utan första kvällen på juristnollningen.

Hittils har ju nollningen varit bra mycket trevligare än vilken Tingvalladag som helst. Lilla jag hamnade i mumingruppen och våra söta faddrar Mumin, Mumminmamma, Lilla My, Filifjonkan och Snusmumriken klädde upp oss till små hattifnattar.

Registreringen vid Juridicum är avklarad. Det gick bra trots illamående, ont i magen och allmän nervositet. Egentligen ingenting att vara nervös över. Lite avprickningar på listor och en rörig kursinformation. Imorgon blir det ju lite mer sociala aktiviteter, och det är ju värre. Men det ska bli kul, tror jag.

En salig blandning av människor verkar det bli i alla fall. Allt från pappas pojkar med kotlettfrilla, nördar till überstajlade små brudar. Och en kille med en bebis. Dadada sa den. Himla gulligt, tyckte jag. Fyra megatjocka kompendier har jag fått(köpt) med mig hem. Får huvudvärk bara av att titta på dem. Hoppas det klarnar upp när kursen väl sätter igång nästa vecka, för jag fattar inte ett jota av den första seminarieuppgiften.

Kurslitteratur för 2500 riksdaler har inhandlats i afton. Just en fin utgiftspost. Man kan ju hoppas att man får användning för åtminstone några mer än en termin.

Det sägs, att efter regn kommer solsken. Är det inte istället så att efter bra, lyckade dagar kommer de som man helst vill slippa. Dagar som man inte ska gå ur sängen helt enkelt. Enligt min erfarenhet kommer de här deppdagarna som ett brev på posten om man mot förmodan skulle råka falla in i ett stim av den bra sorten. Mår du bra och är nöjd med dig själv och det lilla du presterar om dagarna blir det i nio fall av tio fritt fall. När jag var yngre, och långt mer deppig, brukade jag tolka de där svackorna efter feel good perioderna som att jag helt enkelt inte förtjänade att må bra. De svarta hålen var vad det nu var som bar ansvaret för min melankolis sätt att visa att jag inte var värd annat. Nu känner jag inte så längre, men de  riktigt dåliga dagarna fortsätter att avlösa de riktigt bra. En känslomässig bergodalbana som inte är helt nyttig.

Igår var jag tämligen produktiv. Allt gick som planerat. Jag kände mig rätt tillfreds med livet och allt som hör till. Men så vaknar jag imorse. Och känner mig inte alls på humör för någonting. Dessutom lyckas herr Ö sänka mitt humör ytterligare. Idag är ju sista dagen, nämligen. Imorgon är det Östlundregimen som gäller. Kaos ska ersättas av ordning och reda. Ungefär så.

Jag kan inte hjälpa att känna mig påhoppad. Som om jag misslyckats totalt under de här tio månaderna som jag gått hemma. Att det jag gör inte duger. För han kan ju självklart mycket bättre. Han är ju tusen gånger effektivare, eftersom han är man. Effektiv låter i mina öron som slarvig. Jag menar, vi talar ju faktiskt om en man som tycker att garderober är ett djävulens påfund eftersom man hittar sina kläder mycket lättare om de ligger slängda på, i bästa fall, en stol. jag tvivlar på att herr Ö kommer åla runt på sovrumsgolvet för att komma åt att dammsuga under sängen. Om jag känner honom rätt kommer han att kasta mitt överkast istället för att bädda med det. Och han kommer tycka att han är så jävla duktig.

Nåja, spenderade väl förmiddagen med att tycka synd om mig själv. Det blir så ibland. Sen ssåg jag en intervju med Tugba som blev skjuten av sina släktingar i Turkiet för att hon valt fel pojkvän. Det gäller att ha perspektiv på saker och ting här i livet. Det är ingen som vill mörda mig i alla fall. Jag sitter inte i rullstol. Jag har det överlag bra. Det är trevligt när man kan tänka så, det är inte alltid det funkar. Dagen blev rätt bra, skulle det visa sig. Noah och jag har käkat ICA's pannkakor(tack för bästa tipset nånsin förresten Mandel!) och lekt så det står härliga till. Kanonmysigt.

Imorgon kommer jag cykla i supertempo hem från introduktionen för att pussa och gosa med min lilla bebis. Så det så.

Det här är en så vansinnigt tuff låt! The Clash, ladies and gentlemen!

Det här var ju en riktigt säljande annons! Hahaha!

Sängen ska ut!

Nu är det tydligen dags för åttaåringar att vaxa bikinilinjen. Det låter ju inte riktigt klokt, tycker jag. Sen när har åttaåringar ens något att vaxa? Och vaxning sen, det är ju rena misshandeln! Man kan ju undra när vi når kulmen på hysterin kring barns utseende. Kan det bli värre? Det blev just det.

Det är en absurd jävla värld vi lever i.

Nu ska jag bara få i Noah lite ekologisk kycklingrisotto, sen ska vi packa ihop skötväskan och bege oss ner på stan. I morse slog det mig nämligen att min mammaledighet är slut redan på måndag(!). Då är det registrering och nollning en vecka innan den egentliga terminsstarten nämligen. Jag missar fika med barnvagnsmaffian, men vad gör väl det - jag ska få träffa normalt folk igen! Inga mer mos- och bajsdiskussioner! Hurra!

Det kommer bli som när man var liten och skulle få nya saker när skolan började. Åh, vad man tjatade efter en ny ryggsäck(tror t.o.m. att jag hade sönder en full duglig för att få en ny, tuffare. Förlåt mamma!), och de där tjusiga pennskrinen med tusch- och färgpennor i femhundra nyanser. Matchande sudd och pennvässare som var totalt värdelösa. Och icke att förglömma, det glittriga bokpappret!

En ny väska ska jag köpa. Har plockat fram min gamla handväska som jag släpade läxböcker i under gymnasiet och... ja den är varken snygg eller hel! Egentligen borde jag leta upp nåt praktiskt som håller för att kånka runt lagböcker i. Men, jag vet inte.... Basplagget nr 1,  förutom jeans förståss, den svarta koftan, behöver också uppdateras. Den där minimala (har jag haft den där på mig?) noppiga historian som saknar ett par knappar är nog färdig för soptunnan tror jag. Precis som mina blå tygskor som jag kastade så sent som idag. Det spelar ingen roll hur söta de är när man slitit hål genom sulan!

Visst märks det att jag har haft totalt shoppingembargo det senaste året eller så?

Ett  par block och en penna måste jag få med mig hem. Helst en pärm eller en mapp också.
Är optimistiskt och tror att jag klara mig på en femhundring!

När Herr Ö var nere och letade efter grejer i förrådet hittade han min gamla dagbok från högstadiet. Och vad gör han, jo han läser den praktiskt taget från pärm till pärm! Nu är det ju säkert fem år sedan de där raderna skrevs, och jag är en vuxnare, säkrare och starkare person. Det är ju ingen big deal, egentligen. Ändå känns det som han har smugit sig in i en del av mitt huvud som jag helst skulle vilja att han höll sig borta ifrån. Och han är en av de människor som står mig närmast. Men det är ju så himla många och starka och oftast inte roliga känslor det handlar om. Känslor som jag inte pratat med någon om . Alls.

Den ensamma, töntiga tonårstjejen inom mig protesterar vilt.

Nu är det en vecka sen jag kagade mat själv. My god, vad skönt! Här har jag kunnat leva på mums från Herr Ö, päronen och inte minst frysförrådet. Det finns inget trevligare när man är trött och sliten än att stoppa in en bruk med färdiglagad middag i mikron och bara luta sig tillbaka. Välllagad mat med minimal ansträngning. Me like:) Idag blev det skaldjurssoppa med nygräddade vitlöksbaguetter från Ica. Lyxigt och gott!

Blir ensam hemma i afton. Noah sover och Herr Ö är på Cederblads och pluggar historia. Eventuellt stucker han ut och dricker öl sedan, det lurken. Well, då är det väl inte mer än rätt att jag sätter mig och käkar glass(och herregud vad dåligt det går med alla nyttighetsfasoner just nu)

Har varit och köpt ett svindyrt Kiddisafepaket på Clas Ohlsson och pluggat igen alla eluttag i krypnivå. Då nu kan Noah hasa runt i lägenheten bäst han vill utan att jag behöver vara hack i häl. En liten totalonödig nattlampa fick man också, tillsammans med några lite mer användbara hörnskydd och skåpspärrar. Men jag har fortfarande inte listat ut hur man ska göra för att slippa oroa sig för att ungen ska klämma fingrarna av sig när han öppnar och stänger dörrar.

* AFA i Uppsala utfäster en belöning för den som misshandlar en namngiven nynazist. Inte för att jag är särskilt förtjust i nazister men jag har inte mycket till övers för vänsterextremister heller.  Och att anstifta till grov misshandel, det är bara så dumt, vidrigt, unket, hjärndött... Ja, ni fattar.
* Intresset är svalt för det nya vårdnadsbidraget. Ja, det är väl inte så konstigt. Vanligt folk har ju knappast råd att vara hemma med 3000 kronor i månaden. Det dummaste förslaget som alliansen(läs KD) har drivit igenom.
* Dags för terminsstart och ickenyheten om studenternas dåliga(?) ekonomi snurrar runt bland morgonsofforna igen. På UNT's ledarsida tycker man inte att studenterna har det särskilt knapert. Matlåda är tydligen lösningen. Men den femtedel av studenterna som har barn har det ju särskilt svårt, det erkänner man. Det är inte många kronor man får i tilläggsbidrag som vårdnadshavare av barn kan jag tala om(ca 500 extra i månaden).

* De milslånga köer som inte alltför sällan uppstår på tyska autobahn.



Det märks att många ska tillbaks till jobbet och skolan imorgon. E4/E20 mot huvudstaden korkade bokstavligen igen när tusentals stockholmare var påväg hemåt. Snigelfart i bilköer i stort sett hela vägen mellan Södertälje och Stockholm gjorde att bussresan blev lite längre än beräknat. Tur att reseplaneraren Erika Svensson ser till att ha ordentligt med marginaler när det ska bytas färdsätt.

Har förövrigt en helt fantastisk unge. Inte ett pip på totalt sex timmar unterwegs i helgen. Och fyra av dem tillbringade han sovandes i min famn, med huvudet mot min axel. Så har han inte somnat sedan han var jätteliten, så himla mysigt tycker jag!:)

Alltid trevligt att få träffa mamma och pappa och åtminstone ett syskon. Kändes viktigt att få hälsa på mormor på sjukhuset också, även om det är jobbigt att se hur märkt hon är av sin sjukdom. Men hon var ändå lite piggare än vad jag hade trott, och det kändes skönt. men allt har ju gått så fruktanvärt fort.



Till sist. Jag har varit ruskigt förvirrad i helgen. Glömde totalt bort att det skiljer cirka fem grader celcius i innetemperatur mellan vår lägenhet och huset i Råby. Ingen tröja packades ner och jag fick sitta invirad i en filt hela lördagkvällen. Hade också tänkt skriva ut lite bilder på Noah och ta med mig till mormor, och istället för att göra det kvällen innan avfärd kommer jag på det en halvtimme innan bussen till stationen gick. En synnerligen välplanerad morgon blev superstressig. Och vet ni vad, jag lyckades glömma att ge mormor de två bilder jag faktiskt hann skriva ut. Duktigt Erika!
Dessutom lämnade jag kvar mitt enda par vettiga jeans i Råby. Som om jag inte redan har ont om byxor.

DAMN!

PS. Jag tog med mig en kamera utan laddade batterier. Det var inte min helg helt enkelt DS

Fyra byten mellan Uppsala och Nyköping. Eller pendeln i kombination med expressbussen. Ja imorgon ska jag ut och åka långfärdsbuss med Noah. Eller, en dryg timme blir det väl så det ska nog gå bra. Vi ska hälsa på min mormor på hospitalet och päronen i sommarstugan. Blixtvisit blir det, för vi åker hem redan på söndag.

Tvätthängarpremiär på balkongen idag. Funkade suveränt. Och Noah upptäckte en ny spännande plats, för så fort balkongdörren öppnades hasade han sig dit på två röda. Det stilla lugn som rådde när skrutten inte kunde förflytta sig några längre sträckor och nog för alltid borta, är jag rädd. Nu vet man helt plötsligt inte var man har honom. Ögon i nacken, det skulle man ha. Dessutom har vi världens mest opraktiska TV-bänk. Varför tänkte vi inte på det?

De mest anspråkslösa ting kan bli perfekta leksaker åt små nyfikna bebisar. Ett tomt mjölkpaket höll Noah sysselsatt lääääänge. Det var betydligt intressantare än alla hans riktiga leksaker tillsammans.

Har förresten varit och skrivit in mig på Värmlands Nation i veckan. Dessutom damp det ner ett antal försändelser från Universitetet i brevlådan häromdagen. Kursbeskrivning, registreringinformation, kartor, Öppet hus, litteraturlistor, nollningsveckan. Just det där med nollningen, eller recceveckan som det kallas här i lärdomsstaden,  är jag lite orolig för.  Inte för att de ska vara elaka, för jag är nästan helt säker på att de är ganska snälla, mina juristfaddrar. Men det står utgång på schemat fyra kvällar. Varav tre i rad. Oh my. Jag tror inte ens jag har festat tre dagar i rad förut. Jag har inte festat överhuvudtaget på hur länge som helst. Och festa, det verkar vara det enda man gör de första veckorna. GULP!

Det gäller att inte missa tidningsbilen. Ja alltså, den som kommer  en gång i månaden och hämtar upp folks gamla tidningar och reklamblad som sedan blir nya tidningar och reklamblad kan man anta. Nu var det ett tag sedan sist, eftersom återvinningsgubbarna uppenbarligen tar semester i juli. Lägenheten var alltså full med en sisådär 75 dagstidningar med bilagor och så förståss cirkus 10 veckors reklamskörd. Eller ja, de var ju hyfsat samlade på ett ställe men ändå. De tar upp en rätt ansenlig yta hemma hos oss!

I porten finns en liten lista med alla hämtnngsdatum. Den har jag tittat på varje dag hela sommaren och tänkt, att i augusti får jag absolut inte missa. Då får vi vada i UNT och Bostadsguiden. Och idag slog det mig. När var det egentligen som tidningsbilen skulle komma? Var det den tolfte? Eller den trettonde? Snacka om noll koll. Jag fick helt enkelt springa ned, hälsa på trappstädargubben och jo men visst. Den tolfte var det, som tur var stod grannarnas tidningar kvar så jag lyckades en än gång lura den stora skräpdöden. Tre överfulla papperskassar släpade jag ner, och nu blev köket helt plötsligt rymligt igen. Go mig!

Nä, nu måste vi få styr på våra rutiner igen, Noah och jag. Två kvällar i rad har ungen däckat cirkus halv fem. Vilket ofrånkomligen får till följd att ungen vaknat och är aspigg kvart i fem på morgonen. Alltså, bara att gå upp med unge på ena armen och skaka vällingflaska med den andra. Byta kiss och bajsblöja och krypa ner i sängen med bebis och flaska och hela köret. Men vill bebis somna om. Icke. Och har han inte somnat när herr Ö en halvtimme senare kliver upp för att sticka till jobbet är det kört. Herr Ö roar sig nämligen med att busa med Noah, så att ungen omöjligt kan sova efter det. Så trött mamma får vackert överge sin varma sköna säng och roa pigg bebis.

Nåja, det är klart - har man sovit tolv timmar i sträck(med en liten snuttstund kvart i två) är det väl inte så konstigt om man är pigg(detta gäller dock inte mig. Jag vet inte vad jag gör för fel. Jag är ALLTID trött, avsett hur länge jag sover). Ungen ska helt enkelt inte lägga sig så tidigt. Tanken var ju snarare att vi skulle skjuta lite på läggtiden så att bebis skulle hinna äta middag med mamma och pappa innan det var dags att krypa till koja. Av detta har det alltså blivit intet.

Skam den som ger sig. Idag gör jag ett nytt försök. Nu ska ungen bannemej sova middag i vagnen så att han inte vill gå och knyta sig så förbaskat tidigt.

Nu sitter förresten SEB-chefen och påstår att de har försett alla sina kunder med chipkort. What the fuck? Varför har inte jag fått nåt chipkort? Nåja, snart får jag ett Visa.

Dagens Lyxfällan på TV 3 är by far det värsta jag någonsin sett. Två ungar som knappt ens är torra bakom öronen har skulder på över 600 000. Jag skäms å deras vägnar. Jag skäms över att vara ung. Och jag tycker synd om dem. De har ju för fan förstört sina liv.

Middagen är lagad, uppäten och undanstökad. En stycket lunchlåda till Herr Ö är preparerad. Jag är helt slut. Nu blir det slapp i soffan en stund.

Noah sov sig igenom hela middagen. Funderade på att väcka honom, men hade inte hjärta att göra det när han sov så gott. Stod och tittade en stund på det lilla livet när han sussade, så himla söt! Igår gjorde han kvällen redan halv fem också. Lite välling vid elva och så sov han till fem sen. Undrar om det blir så ikväll med? Fasligt vad trött ungen är. Men det förståss, det tar ju på krafterna att vara på resande fot;)

Så var ordningen återställd. Bebis tillbaka i Uppsala och Herr Ö på jobbet(för övrigt 3 timmar för tidigt). Som det brukar vara. Idag har jag varit duktig och gått till banken för att fixa ett lån till en ny dator. Ett år med denna ålderstigna bärbara som surfar i snigelfart får vara nog. Noah var med som moraliskt stöd, men gjorde sig väl inget vidare i den rollen.  Han var nämligen lite smårädd för det där pipet som hörs när könumrena går framåt. Det blev några sådana pip eftersom köerna på SEB alltid är ruggigt långa. Stackars Noah, hans lilla underläpp putade och han snyftade till varje gång. Bäst att sitta i mammas knä då.

Well, det gick ju hur bra som helst ändå, moraliskt stöd eller inte. Nemas problemas sa banken. Det där fixar vi. Och jag fick inte ens visa min fina budget som jag knåpat ihop tillsammans med Herr Ö.

Noah och jag är kompisar igen, efter att bebben varit en smula misstänksam mot mamma större delen av gårdagen. Vem är du? Och mamma var på vippen att bli jätteledsen. Men idag har vi haft det jättetrevligt lillkillen och jag, trots att vi fick springa hem från stan i regnvädret.

Nu lutar det förresten åt att jag får gå till Nautilus på studiebesök. Det ligger nämligen i anslutning till Centralbadet. Simning, styrketräning OCH gruppträning under samma tak alltså. Ett stenkast från plugget. Det kan ju inte bli så mycket bättre egentligen. Men de har verkligen världens fulaste hemsida. Ser ut att höra hemma i förra milleniet. Snälla, gör om! Gör rätt!

 

Alltså. Det är ju nästan så man hör vad grannarna säger. De för ett himla liv mest hela tiden, tycker jag. Bråkar de? Har de sex? Är kostymnissen en hustrumisshandlare? Kanske är de bara lite lätt hörselskadade så att de måste vara extremt högljudda för att kommunicera med varandra?

Eller så är det något fasligt lyhört här i huset (men det är ju tamejtusan en halvmeter tjock betongvägg mellan). Då borde våra högljudda grannar alltså höra oss med. Gulp!

Hittade det här citatet ur en medlemsrecension av filmen Romper Stomper på LoveFilm.

Kanon-film! klassisk. defenitift den bästa nazi-skins filmen ja har sett. rå och brutal och realistisk som få!

Man undrar ju lite var recensenten i fråga har sina sympatier. I så fall cementerar det här, tillsammans med filmen, alla mina fördomar om nynazister.

Defenitift?! Herregud.... Språkkurs någon?

Och filmen? Ja, gillar man meningslöst våld har ni 90 trevliga minuter att se fram mot. Trots bra skådespel från Russel Crowe är väl inte jag direkt överförtjust.

Idag är jag helt ensam hemma. Herr Ö har tagit med sig Noah för att möta upp farmor som ska vara barnvakt. Hela helgen. Det här är första gången jag är utan min lilla skruttgurka mer än några timmar sedan han föddes för nästan nio månader sedan. I nio månader har vi levt i mamma-bebissymbios och ikväll är det inte jag som ska pussa honom god natt. Jag saknar honom redan så jag tror jag dör. Känner ärligt talat för att sätta mig i ett hörn och grina.

Mammabubblan går förövrigt ett efterlängtat öde tillmötes. Om bara några veckor ska Herr Ö ta över bebistillsynen och jag ska återvända till det verkliga livet. Är ruggigt spänd och förväntansfull. Det ska bli så skönt!  Samtidigt är det ju en speciell tid i livet som är påväg att ta slut. Den kommer ju inte tillbaka, ja inte med Noah i alla fall. Nu ska jag bara försöka njuta av de veckor som är kvar:P

Är för övrigt mer än lovligt dum. När jag för en gångs skull kan sova precis hur länge jag vill, så går jag upp klockan sju och tvättar. Smart. Dessutom börjar jag tröttna på sluskarna i tvättstugan. Jag undrar om det är kostymnissarna i lägenheten bredvid men de brukar ju städa exemplariskt efter sig. Misstänker att det är en sån där marodör till nattvättare som lämnat sina trosor i torktumlaren och inte bemödat sig att plocka ner sin tvätt i torkrummet. Snart kan jag identifiera dessa nidningar genom de underkläder de lämnar efter sig. Åh, vad jag tycker att det är oförskämt!

Snart åker det upp en lapp!