Dåliga betyg - sämre jurist?

Läser en krönika på Dagens juridik skriven av en juriststudent i Stockholm som menar att det man lär sig på utbildningen inte stämmer överens med de krav som man stöter på i yrkeslivet.

Jag känner inte alls igen mig, och det beror nog på att vi i Uppsala jobbar på ett helt annat sätt. Jag upplever det som att den juridiska argumentationen är precis lika viktig som de teoretiska kunskaperna. De går hand i hand, du kan knappast övertyga i ditt resonemang om du inte vet vad du talar om men du kommer heller ingen vart om du är en teoretiker som helt sankar förmågan att föra fram din sak.

Juridiken handlar om problemlösning. I vissa fall är svaret glasklart, men då behövs egentligen inga jurister. Vi ska finna svaret på frågor som är knepiga, ibland omöjliga. Det ska vara välmotiverat och underbyggt. Vi ska vara övertygande.

I Uppsala löser vi juridiska problem. Först själva, sen i mindre grupp och avslutningsvis med diskussion på ett seminarie. Vi tränar oss i självständighet och argumentation(för vi tycker väldigt sällan lika). Vi har muntliga föredragningar och skriftliga uppgifter där det ges utrymme att tänka kritiskt och argumentera för vår egen ståndpunkt. Givetvis med juridiska argument, för juridiken är gudskelov inget löst tyckande. På tentorna har vi till skillnad från i Stockholm med oss kurslitteratur och anteckningar. Ingen yrkesverksam jurist skriver ett PM eller en rättsutredning med kunskaper rätt ur huvudet utan att konsultera rättskällorna.

Och så till betygen. Givetvis kan man  bli en duktig jurist även om man inte glänser sig igenom utbildningen med AB rakt över. Man kan ha många andra kvaliteter. Men en student med AB är inte någon som nött in utantillkunskaper som sedan rabblas upp på tentan. En student med AB har förstått grunderna och använda detta för att ta  analysen ett steg vidare. En student med AB är en jävel på att argumentera. En student med AB har alla förutsättningar att bli en sjuhelvetes jurist.

60 av 270 hp avklarade!

 

 


AB!

Fick just ett mejl som fick mig att skrika rätt ut av glädje.

Hej Erika,

Här kommer dina resultat från omtentamen.
Fråga 1: 10 poäng
Fråga 2: 8 poäng
Fråga 3: 6 poäng
Fråga 4: 8 poäng
Tillsammans med dina poäng från PM (9 poäng) och hemtentamen (8 poäng)
blir det 49 poäng, vilket motsvarar betyget AB. Tillåt mig att vara
den första att gratulera till det fina resultatet!

Vänliga hälsningar
Karin Lambertz

Jag har aldrig någonsin varit så nöjd med ett betyg i hela mitt liv. Aldrig någonsin fått kämpa så hårt. Kan jag få AB den här terminen finns det inget som kan stoppa mig. Jag kommer bli justitieråd. Minst!


Heja mig!

Fick precis resultatet på min hemtenta. Det blev åtta poäng av tio möjliga och jag är så NÖJD! Tjoho!

ÄNTLIGEN!!!

Jag är klar!!!!!!!!! Det är så otroligt gôtt så ni anar inte! Det kändes en aning hopplöst klockan två inatt men jag gick och lade mig och körde en ordentlig slutspurt nu på morgonen. Och nu är den ivägskickad, bortom min kontroll.


Två timmar senare...

Det går långsamt framåt. Mycket långsamt...

merde!

Att jag sitter och bloggar istället för att skriva hemtenta kan vara både bra och dåligt. Det skulle kunna betyda att jag är färdig och nöjd. Eller också att jag dunkar mitt huvud mot denna bergvägg som kallas förmögenhetsrätt och helt kört fast.

Jag tycker inte riktigt att condictio indebiti är särskilt rättvisade för vad jag har lärt mig den här terminen. Ändå handlar 20 av totalt 60 examinerade poäng om denna skitsak. Suck!

hemtentan

Förresten ska jag göra hemtentan på torsdag. Det ska bli riktigt skönt att få den gjord även om jag är hur nervös som helst. Håll alla tummar och tår ni har!

Silberskymysteriet

Jag fikade med Tove igår. Efter en stund frågar hon, på fullt allvar, om jag är släkt med Leif Silbersky. Nä, inte vad jag vet skrattade jag, nog för att det finns en del okända släktingar, men Silbersky? Nej, det hade jag nog fått höra i så fall.

Kanske är det så att mina kursare vet mer om mitt ursprung än jag själv. Till saken hör att det finns någon i vår årskull som är släkt med Silbersky, och det skulle enligt envisa rykten vara jag. Inte kan de mena mig, tyckte jag. De måste tänka på någon annan. Men Tove hade pratat med flera källor som, oberoende av varandra, var övertygade om att jag var stjärnadvokatens barnbarn alternativt  bror/systerdotter. Även Toves kompis Amanda vittnade om att detta praktiskt taget betraktades som sanning.

Men hur i hela världen har de fått för sig detta, undrade jag. Tydligen är det min lagbok som satt fart på spekulationerna. Min är nämligen inte blå, grön eller röd - utan svart skinninbunden som jag fick i 20-årspresent. Jag har fått många komplimanger för min tjusiga variant, från såväl lärare som tentavakter. När jag tänker efter tror jag inte att någon annan på terminen har en likadan.

Enligt ryktet får man endast en svart skinninbunden lagbok om man är med i något slags mystiskt sällskap. Eftersom jag enligt denna bisarra hörsägen är Silberskys barnbarn har jag fått den av honom.

Det lustiga är att det inte alls är något speciellt med min svarta lagbok, förutom att den är dubbelt så dyr. Den kan köpas på adlibris. Så ni vet.

Jag trodde att jag förde en ganska anonym tillvaro på juridicum. Jag skriker inte mest på föreläsningarna och jag har aldrig varit på Stocken. Nu visar det sig att folk går och tror att jag är släkt med Sveriges mesta kändisadvokat. Tufft!


Helvete

Försöker plugga men det går åt skogen, för att utrycka det milt. Känner mig råstressad(tenta om tre veckor) och har massiva koncentrationssvårigheter. Det känns lite som att det glider mig ur händerna. Jag har förstått men ändå inte. Det värsta är att jag inte klarar av att formulera mig. Det står liksom still i huvudet(en av anledningarna till att de blivit sparsamt med blogginlägg den senaste tiden, vet helt enkelt inte vad eller hur  jag ska skriva). Jag fattar inte hur det här ska gå. Om jag inte ens klarar av att få ihop en mening, hur ska jag då kunna skriva salstenta i fem timmar?

Jag vill inte ha ångest över den här jävla skiten i ett helt år till, jag vill verkligen inte det. Det känns på nåt vis som att hela den här terminen varit förgäves i så fall.

Inte blir det bättre av att Noah inte vill sova utan springer fram och tillbaka mellan sitt rum och soffan.  Läggningen som aldrig varit ett problem har helt plötsligt blivit ett helvete.

Det går fan inget vidare just nu

Jag läser

Juridiken har legat på hyllan de senaste månaderna, i kaoset har det inte funnits tid eller or k till att plugga. Ett tag hade jag helt gett upp hoppet om omtentan som hägrar i augusti, men efter att ha skummat igenom 500 sidor skadeståndsrätt börjar jag få tillbaka tron på att det faktiskt kan gå. Kanske inget AB, men vad gör väl det. Att ha skiten gjord betyder ganska mycket, så kanske man kan slappna av och njuta liiite av mammaledgiheten i alla fall.

Eventuellt stenhårt tentaplugg nästa, alltså. Eller ja, så stenhårt som det går med två små. Någt bibliotek måste ju vara öppet även på sommaren.


Peace?

Föredragning: check!

Satt uppe alldeles för länge igår och förberedde mitt lilla anförande om skadeståndsrätt och feminism. Det blev väl inget mästerverk till manus direkt(man blir ju aldrig nöjd) men jag gav upp framåt halv två när jag tyckte det var good enough. Stressade iväg med ungarna till stan i morse, lämnade över dem till M och begav mig till juridicum. Kändes en smula skumt att vara där, har ju helt trillat ur den här pluggstämningen(när alla andra tentapluggar som intensivast haha). Fick ruggit ont i magen när jag såg att det var min favorit kursföreståndaren som skulle fälla domen över min stackars ihophafsade föredragning! Huh!

Det var hemskt! Det kändes som jag bara stod och stammade och skruvade på mig i fem minuter. Mumlade som vanligt och pratade dessutom för fort. Men det gick bra! Och herr kursföreståndare visade sig kunna komma med konstruktiv kritik på ett trevligt och pedagogiskt vis.Han brukar ju vara så outhärdligt dryg, men jag är inte sämre än att jag kan omvärdera min uppfattning om karln. På det hela verkade de vara rätt nöjda. Det var tom väldisponerat, bra formulerat och genomarbetat(hmmm). Behöver jobba lite med mina röstresurser(som vanligt!) och dra ned på tempot.


dumt, korkat, idiotiskt

Dum idé. Det där med att försöka ta sig till skolan alltså. Det tar en sån jävla tid att ta sig hemifrån med två små. Det är inte dubbelt så stressigt som man kanske kan tro, nej snarare tar allt tre gånger så lång tid. Minst. Inte nog med att det är två som ska matas, bytas och kläs på, det går ju inte vidare snabbt att bre mackor, hyvla ost och torka bajs och lirka på sparkbyxor med endast en hand tillgänglig. När man får barn borde man muteras till bläckfisk.

Nåja. Stresspåslag är inte nyttigt. Jag tål det inte. Det känns olustigt i hela kroppen och huvudet liksom slutar att fungera. Halvspringer till dagis och inser att föredragningen kommer gå åt helvete. Hur ska jag kunna stå och prata när det känns så här. Det kommer ju stå still.

Det är så dumt. Ren idioti. Jag fattar inte varför jag försöker när jag vet att jag kan göra den nån annan dag, när det förhoppningsvis är lite lugnare och inte helt uppochned. Men. Jag ska naturligtvis visa för alla att jag är superkvinnan som fixar allt. Som trots att hon är ensamstående med 1,5-åring och nyfödd kommer pigg och fräsch och gör sin föredragningsuppgift galant på utsatt datum. Det är ju ingen som klandrar mig för att jag är hemma idag. Ändå måste jag hålla nån slags fasad uppe.

Vände och gick hemåt helt enkelt. Handlade lite tröstgott och satte mig i solen. Har lugnat ner mig nu.

Nattplugg

Har kladdat ihop nån slags disposition till min föredragningsuppgift. Ska sova på saken och se om jag känner mig mogen att framföra den redan imorgon. Det kan nog gå helt ok. Kanske. Möjligtvis.

Helt idiotiskt att sitta uppe sent med juridiken, av alla skitprylar. Men man är ju som man är.

Suck och åter suck!

Vad irriterad jag blir. Hade fattat mod och mailat vår dryga kursföreståndare om hemtentan som jag missade när Alice föddes. Och vad får jag för svar? Jo att omtentan hålls i augusti och att detta minsann inte är något dispensärende så något läkarintyg behövs inte.

Ja, omtentan har jag koll på. Det var hemtentan det gällde. Jag får överhuvudtaget inte skriva omtentan om inte hemtentan är gjord. Det borde han veta.  Så, fortfarande inga svar. Skräp


Mörbultad

Puh, vilken pärs! Fyra timmar arbetsrätt är ingenting för veklingar minsann. Morfar har barnvaktat Noah, som mirakulöst tillfriskande i samma stund som mamma klev utanför dörren. Hmmmpf...

Föreläsningen var bra, möjligen något förvirrande. Särskilt när det bläddrades fram och tillbaks i Power Point-presentationen i tid och otid. Inte kul!

Ungefär halvvägs in i föreläsningen blev jag om möjligt ännu mer ofokuserad. Huvudvärk och snurr i bollen. Fast det värsta var ju nojan som detta medförde. Det är nämligen ett tidigt symptom på havandeskapsförgiftning. Naturligtvis kan det ha berott på en mängd saker. Trötthet, för lite mat och vätska, dålig luft, en allmänt oskarp projektorbild... Men jag kan liksom inte låta bli att tänka. För visst var det väl så att det började med att jag hade svårt att orka följa med på en skärm vid föreläsningarna. Illamående och yr i huvudet. Var tvungen att kolla mig i spegeln när jag kom hem. Nog fan ser jag lite svullen ut. Inte överdrivet mycket, men ändå...

Imorgon är det jag som fixar en ny till på MVC så jag får kolla det där satans blodtrycket. Just to be sure. Är det nåt sånt jäkla skit på gång är det ju bara att vinka good bye till att fixa hemtentan. Inte en chans att jag fixar det. Läsa ett par hundra sidor kurslitteratur och rättsfall och sitta ett dygn framför en dator. Jo tjena.

Har lämnat nycklarna till gamla lägenheten idag. Så otroligt jävla skönt! En sak mindre att bekymra sig om:D


Squarepants

Ok. Vart fan tog våren vägen? Här är det svinkallt och megaruggigt. Deprimerande, bara det.

Var på uppföljning hos studievägledaren idag. Kursföreståndaren är en fyrkantig typ. Frånvaro är frånvaro, tyckte han. Oavsett orsak. Det är tydligen egal om man precis har fått barn eller om man bara inte hittat hem från Stocken. Så länge jag inte missar fler än sju är det lungt. Då bryr han sig överhuvudtaget inte. Sju är precis så många seminarier som är schemalagda efter BF. Jag har alltså inte råd att bli sjuk. Med tanke på hur det hela slutade förra gången känns det lite oroväckande. Noah får inte bli sjuk. Det är väl större chans att vinna på Lotto. Och som den enda gravida i världshistorien går jag och hoppas på att få gå över tiden. Bebisar kan faktiskt titta ut före utsatt datum. Och det känns väl inte helt omöjligt kan jag säga.

Visserligen går det att få dispens(som ska beviljas av vem tror ni), men just nu känns det inte som om det räcker med att bara föda barn. Förmodligen måste jag vara på vippen att avlida också. I värsta fall får jag väl lämna ifrån mig ungen ett par gånger och sitta på seminariet med läckade bröst, amningsdimma, sömnbrist och försöka diskutera skadeståndsrätt. För att vänta, föda och ta hand om ett litet barn är väl inte så jobbigt? Naturligtvis är det bara att tuffa på i samma tempo som vanligt.

Klämkäcka hälsningar!

Jhering, go to hell

Suck! PM-skrivandet går käpprätt åt *piiip*! Är alldeles för slut i huvudet, tom på inspiration, skriver meningar jag inte begriper själv och är inte minst jäkligt besvärad av att vara höggravid. Det går ju helt enkelt inte att sitta bekvämt. Det känns som att bebismagen trycker in mina revben i lungorna på mig! Sammandragningarna är inte heller trevliga, särskilt inte när de gör ont. Det tycker jag inte om.

Tror att jag ska krypa ner i sängen, prata med bebisen och försöka tänka på annat än culpa in contrahendo. Ta nya tag med fanskapet imorgon(känner mig så sjukt omotiverad just nu).

One for all, all for one

Det är ju lite märkligt. Ja, hur fascinerad man kan bli av saker som fordringar och skuldebrev. Som en av våra föreläsare sa, det är vackert. Riktigt så begeistrad är jag inte riktigt än, men har förhoppningar om att hitta terminens favoritparagraf i den här regionen av Handelsbalken. Ta bara 2§ 1st skuldebrevslagen enligt vilken gäldenärerna ska svare en för alla och alla för en.

Ett seminarium och drygt 150 sidor fordringsrätt. Är ganska nöjd med dagen faktiskt. Lite blandade känslor när man klev utanför dörren och möttes av kanonväder, å ena sidan några effektiva pluggtimmar å andra sidan missade jag en solig eftermiddag när jag satt med näsan i Fordran&Skuld.

Har lämnat lite kläder och en tandborste till Noah hos M och blev bjuden på fläskfilé, potatiskroketter och cola. Inte helt illa en vanlig sketen tisdag;) Måste rannsaka mig själv. Är jag en tantig besserwisser? Det låter ju inte vidare trevligt. Kanske en något lillgammal mullis som inte vet när hon ska hålla tyst? Inte för att det känns så mycket bättre^^


Skräddarsytt

Nu blir det tomt här hemma. Ingen Noah förrens på fredag. Saknar trollet förståss men behöver verkligen det här.

Har varit hos studievägledaren idag. Hon tyckte jag skulle satsa på att göra tentan i augusti, det är helt enkelt inte realistiskt att jag ska orka göra den på ordinarie tillfälle den 3 juni. Förhoppningsvis kan vi få till nån slags speciallösning med obligatoriet, om kursföreståndaren är med på noterna. I värsta fall får jag helt enkelt gå på de seminarier som jag kan gå på och hoppas på att jag inte missar för många, i bästa fall kan jag göra den mesta av skadeståndsrätten hemifrån i sommar - i lugn och ro.

Har suttit på JB och läst Hjalmar Karlgrens Avtalsrättsliga spörsmål från 1940. Vilket sömnpiller. Förstod inte hälften.

Tidigare inlägg
RSS 2.0