Ikväll är det som bekant dags för La Finale och vad passar då bättre än en liten sammanfattning? I sedvanlig amatörmässig tyckaranda förståss:)

Årets snyggaste: Hela det spanska landslaget. Jag säger då det, vilka smarriga babes. Snygge målisen Iker Casillas, hunken Sergio Ramos, spolingen Fernando Torres, David Villa. Ja, lätt att de spanska spelarna är hetast, och är det inte lite av ödets ironi att motståndarna i finalen blir mästerskapets kanske fulaste lag, Tyskland. Jag säger bara Bastian Schweinsteiger. Inte nog med att han har EM's lustigaste namn(möjligen undantaget Van der Vaart) - den där ultrablonderade kalufsen var kanske modern i vissa ravekretsar. För 15 år sedan.



Sergio Ramos = HOT                         Herr Schweinsteiger...not!


Årets underdogs: Turkiet. Jag menar, mirakelvändning efter mirakelvändning. Alla andra lag hade gett upp. Zlatan hade varit halvvägs in i omklädningsrummet. Henke Larsson hade fått känningar av sin åldersreumatism och begärt att bli körd med rullstol av planen. Men turkarna fixar ett par mål. Vinner matchen på straffar. Aldrig har ett gammalt slitet amerikanskt uttryck känns mer rätt: It ain't over 'til the fat lady sings

Årets underskattade: Vem hade tippat Ryssland i semifinal för en månad sedan? Inte en jävel. Inte ens de sk. experterna hade fattat att de hade något pågång därborta i öster. I efterhand känns det inte särskilt konstigt, de vann ju Hockey-VM och hela tjottaballongen i Eurovision. Lagerbäck räknade med promenadseger, och eftersom alla utom svenskarna har fattat att vi har ett högst medelmåttigt landslag trodde väl holländske tränaren van Basten ungefär samma sak. Att besegra ett Ryssland som var något bättre än soporna Grekland och Sverige blir en enkel match. Men tji fick dom, underskatta aldrig Ivan!

Årets mest väntade överraskning: Att Sverige inte gick vidare från gruppen. Varje gång våra blågula killar lyckas krångla sig vidare från gruppspelet ska vi vara oändligt tacksamma. För visst halkar de alltid vidare på ett bananskal? Det är ju knappast så att de överträffar sig själva...

Årets underhållning: Holland. Det var riktigt roligt att se de orangeklädda nederländarna spela brallorna av de båda VM-finalisterna Frankrike och Italien. Dessutom var det ju ren och skär underhållning att lyssna på kommentarorerna. Börjar alla holländska efternamn med van eller vad?

Årets snyggaste outfits: Årets stilmedalj går helt klart till Portugal. Motiveringen? Att portugiserna äntligen fattat att vi vill se Christiano Ronaldo i en tajt tröja. Till VM i Sydafrika 2010 efterlyser jag även lite mer åtsittande shorts, och fler inzoomningar från TV-producenternas sida. Så enkelt är det att få tjejer fotbollsintresserade.

Vad är det som har hänt? Jag har helt tappat sugen på att gå på stan och shoppa. Det är inte roligt längre. Inte ens när man är barnfri och kan gå i vilka affärer man vill, hur länge man vill,  utan att bekymra sig över barnvagnsframkomlighet och hungrig, trött bebis. Jag får huvudvärk av butikernas hemska, blaskiga bakgrundsmusik. Jag orkar inte rota bland fula reaplagg på jakt efter nåt fynd. Jag känner mig alldeles för gammal & tjock för Gina Tricots små pastellfärgade tubtoppar. Det blir till och med jobbigt att flänga runt mellan galleriorna, jag får så ont i fötterna. Och ingenstans hittar man det man vill ha. Det där som är vuxet men inte tantigt. Måste man se ut antingen som en fjortis eller pensionär, undrar jag?

Eller ja, kanske inte just ölsinnet för nån öl blev det ju (tack och lov) inte igår. Men, det märks ju onekligen att man endast druckit obetydliga mängder alkohol det senaste dryga året. Det är väl i och för sig ganska hälsosamt, men nu tål man ju sprit lika bra som en fjortonåring ungefär. Det märks ju inte minst på den lätta baksmälla jag genom huvudvärkstabletter, kebabpizza och inte minst sömn försökt kurera mig från idag. För att inte tala om mina mages högljudda protester framåt midnatt.

Jag bävar för den dagen jag ska göra comeback på det lite mer seriösa festandets arena, om sisådär två månader. HUR ska jag klara av det.? Jag har hört synnerligen oroande historier om nationsrundor och dylikt, där absurda mängder dryck intas. Är detta möjligen någon form av studentmotsvarighet till manbarhetsrit? Riskerar man att klassas som torrboll om man kör varannan vatten? För det är nog det alternativ som återstår för min del. Åtminstone tills jag återanpassat mig till en tjugoårings alkoholkonsumtion och pallar med att livet är en fest.

Nu har Herr Ö lite ledighet, lön och föräldrapenning har trillat in, ännu en månad utan att vi har gått totalt bankrutt! Det är anledningar nog för oss att fira en smula med lite god mat, vin och en flaska skumpa. Vore jag rik skulle jag leva på champagne, jag svär;)

Ibland glömmer man bort hur lyckligt lottad man är. Jag har träffat en helt fantastisk människa som älskar mig precis som jag är (oj vad klyschigt det lät) och vi har världens finaste son tillsammans. Nog för att min käre herr Ö tenderar att vara lite slö, men det går ju faktiskt att ändra. Eller?:P

Har spenderat de senaste tjugo minuterna med att med lätt panik vända upp och ner på lägenheten i jakt på elräkningen. I vanliga fall brukar jag genast stoppa in viktiga papper i min pärm(som är svårare att tappa bort) men av någon outgrundlig anledning missade jag att göra det den här gången. Räkningen kom nämligen redan för en månad sedan, himla praktiskt om man sen kan hålla ordning på den tills den ska vara betald vill säga!(hädanefter ska den in i pärmen på stört samt registreras på internetbanken. fool proof).

Hursomhelst. Jag hade etn flyktig minnesbild av att elräkningen hamnat i byrån vid datorn, men icke. Inte ett enda papper. Då borde jag givetvis ha anat oråd. Vi är nämligen mästare på att samla på oss papper, både herr Ö och jag. Döm sedan min förvåning när alla pappersgömmor i hela lägenheten var tömda! Hjälp, bara inte herr Ö har fått något ryck och slängt allt, tänkte jag. Till sist kikade jag in i garderoben, platsen där allehanda skräp har en tendens att samlas. Vad får jag se, om inte en hel kartong full av papper och tidningar!

Herr Ö har tydligen, när inte jag sett på, skyfflat ihop alla papper och dumpat dem i garderoben. Inte konstigt att det går så fort när han städar! Jag borde väl ha fortstått att en ordentlig sorteringsprocess skulle ha tagit längre än de cirka fem minuter han behöver för att städa vardagsrummet(men då bor det också en koloni dammråttor under soffan, tillsammans med en och annan bebisstrumpa). Efter en stunds rotade hittar jag elräkningen, välbehållen. Puh!

Men faktum kvarstår, jag blir så illa tvungen att lära Herr Ö ett och annat om städning!

Jag önskar ganska ofta att jag vore en man. Nog för att jag skulle bli ett ganska sorgligt exemplar, utifrån rådande mansideal, men i alla fall. Livet verkar ju vara så himla mycket lättare om man fötts med en snopp mellan benen. Nej, det här inlägget ska inte handla om hur mycket högre lön snubbar får, eller varför de dominerar på precis alla maktpositioner som finns i samhället. Det ska inte heller handla om att killar uppfostras att ta för sig medan tjejer helst ska vara, söta, snälla små våp till ja-sägare. Det här inlägget ska handla om hur männen styr jämställdheten hemma.

Hur många familjen delar på det supertråkiga hushållsarbetet 50-50, undrar jag? Och vem är det som bestämmer vem som ska göra vad, egentligen? Visst finns det sjyssta killar med sinne för rättvisa som tar på sig ansvar för delar av det obetalda hemarbetet, men gör de verkligen hälften? Och framförallt VAD gör de? Kanske är det deras uppgift att besikta bilen en gång om året och klippa gräset ett par gånger i veckan. Om de är riktigt duktiga kanske de lagar mat på helgen(det är väl ingen konst. då har man ju hur mycket tid som helst!). Medan flickvännen/sambon/frun diskar/lagarmat/tvättar/plockar varje dag, året runt. När sedan snubben/gubben nån gång tar på sig disken efter maten är han duktig. Men det är väl självklart att även karlar ska diska!

Nu är ju vi kvinnor inte helt fria från ansvar. Vi kan ju inte utgå från att snubbarna ska dra sitt strå til stacken självmant, även om det förståss borde vara så. Vi måste ställa krav, och det tror jag att de flesta kvinnor gör idag.
Problemet är bara att männen så gott som alltid har övertaget. Kvinnan är fortfarande i underläga gentemot mannen i den svenska familjen, är inte det lite sjukt? Förhandlingar som dessa resulterar i princip jämt med en mer eller mindre lyckad kompromiss. Männen kan ju ta på sig de sysslor de känner sig bekväma med, de väljer hur mycket av hemarbetet de vill göra - för sedan finns det ju en rad argument som tvingar kvinnan att foga sig. Och inte helt sällan tycker kvinnan att hon har gått segrande ur striden, gubben lovade ju rent av att diska två gånger i veckan. När det i själva verket är snubben som ställt upp villkoren.

Nu kommer samhällets brist på jämlikhet in på männens sida. Män jobbar ofta mer, särskilt om paret har barn. De drar in mer pengar och är familjeförsörjare, en ooooerhört viktig uppgift. Så viktig att kvinnan som tar hand om barnen och/eller tjänar mindre måste kompensera för det genom att göra mer hemma. Min egen familj är inget undantag. Min sambo jobbar häcken av sig för att få det här hushållet att gå runt. Jag är hemma och tar hand om vår son med en symbolisk ersättning från FK. Jag är beroende av min sambo för att överleva, något som fullkomligen har krossat mitt självförtroende och gett mig enormt dåligt samvete. Jag kan köpa hans resonemang om att jag kanske borde göra mer än honom hemma, till viss del, mest p.g.a att han jobbar bra mycket mer än han borde. Men att jag ska göra allt och han ingenting. Nä!

Det han inte verkar ha insett är att jag inte är hemma på någon slags semester. Jag jobbar jag med, fast på ett annat sätt. Jag får inte pengar från föräldraförsäkringen för att fungera som städhjälp hemma, jag får pengar för att ta hand om vårt barn. Jag tror inte att han inser hur mycket tid omvårdnanden av ett spädbarn kräver. Det är en heltidssysselsättning. Det ska matas, bytas, lekas, läsas böcker, gås promenader och badas. Du måste ständigt vara på alerten från det att ungen vaknar på morgonen tills han somnar på kvällen så att busfröt inte stoppar i sig något olämpligt eller grillas av en elstöt. Ibland mår inte bebis helt hallon. Ibland vill det varken ätas mat eller sovas - bara bli buren på. Det är påfrestande. Man är trött även efter den mest problemfria dag med bebis, just för att det är så intensivt.

Att få ihop bebistillvaron med ett heltäckande ansvar för markservicen, det är en ekvation som jag inte får ihop. Det är alltså meningen att jag ska hinna städa, laga mat, diska, tvätta osv utöver bebissysslorna? När, undrar jag då.

Min sambo har lovat att när han ska vara pappaledig, om två månader ungefär, så är det han som ska ta huvudansvaret hemma. Min gissning är att han kommer få en mycket otäck överraskning. Och jag ska ta semester från hushållsarbetet ett par veckor. Inte diska en pinal. Kräva mat på bordet när jag kommer hem från universitetet. Dumpa mina böcker mitt i hallen och sprida mina svettiga strumpr i lägenheten. Låta tomma mjölkpaket stå kvar på matbordet.
Sedan, när jag är säker på att snubben har hajjat grejen, så ska jag, för att vara snäll, ta på mig en rimlig del av hemmasysslorna. Matlagning på helgen kanske vore lagom?

Ibland blir man glad. Och inte minst lättad för att man inte är ensam om att känna som man känner. Tack så mycket:D!

Suck. Jag tar verkligen priset som århundradets virrigaste person. Jag hade nämligen lyckats skriva upp Noahs BVC-tid på fel dag i kalendern. Vi skulle i själva verket ha varit där igår:S Och så skickar jag iväg min stackars sambo en hel dag försenad! Piiinsamt! Vilken tur att vår BVC-tant hade en tid över och kunde ta sig an mina grabbar ändå:)

Försäljare. Vilka typer, tycker jag. Visst, de gör väl bara sitt jobb - men vilket sjukt störande jobb de har!
Eftersom vi har hemligt telefonnummer slipper vi att trakasseras av telefonförsäljare hela kvällarna, men ute på stan kan man verkligen inte värja sig. De är ju överallt. I galleriorna, på gatan, vid busshållsplatsen. ( Värst av allt är ju när de är så in i helsike fräcka att de placerar sig på en plats där man måste passera ungefär en decimeter från deras förbaskade lilla stånd. På väg in och ut ur mataffären t.ex. Där är det liksom inte läge att tjurrusa och ofrånkomligen hejdas man av deras säljbabbel. ) Det ska krängas mobilabbonemang, elavtal, spärrtjänster, fadderbarn. Hur man än försöker köra slalom mellan de pärmförsedda säljnissarna lyckas man ändå springa rätt på en av dem förr eller senare. Och de är ju så sjukt påflugna! Har de under sin säljutbildning glömt allt vad hyfs heter?

Jag önskar att jag kunde komma över säljföretagens utbildningsmaterial så jag kunde få mina teorier angående försäljarnas tjuvknep bekräftade. Här är min lista:

1. Alla svar är rätt svar-knepet. Försäljaren ställer en fråga. Oavsett vad du svarar utbrister försäljaren perfekt! men vad bra! eller något annat klämkäckt. Så sent som idag undrade en säljare från GodEl om jag möjligen bodde i villa eller lägenhet. Lägenhet svarade jag. Perfekt! Vilket elbolag har du? Vattenfall svarade jag. Perfekt! Är du intresserad av att spara massor med pengar? Vad svarar man på det liksom? Nä, jag gillar att slänga bort mina slantar på dyra elräkningar... Jag löste det med att säga att jag faktiskt hade ett bundet elavtal - och det var ju faktiskt sanning:P

2. Du får det här, helt gratis-knepet. För det första. Ingenting är någonsin gratis. Misstänk alltid för stor frikostighet. Uslingarna har en baktanke, de förväntar sig att få sälja. Exempel från det verkliga livet.
F: Hej, ringer du med Tele2-comviq?
Här svarade jag ja, för jag ringer ju med Comviq. Hade jag svarat nej hade försäljaren vänt även det till sin fördel, enligt alla svar är rätt-teorin ovan.
F: vad bra! Då ska du få något av mig, som alla våra kunder får.
Jag: Okeej... (vad är det jag ska få, undrar jag)
F: Har du kontantkort eller abbonemang?
Kontantkort svarar jag.
F: Åhhhh förlåååt ursäkta! Då ska du ju egentligen ringa mycket billigare, vi har gjort om prislistorna förstår du(vilken snäll försäljare som upplyste mig om detta!)
Under tiden smyger försäljaren upp ett abbonemangsavtal som han börjar fylla i.
Jag: Jag är inte intresserad av något abbonemang(lite sur över att han tar sig sådana friheter)
F: Men det blir ju mycket billigare för dig. Du får ringa för hela månadsbeloppet och binder du dig på sjuttioelva månader får du en mobil också. Helt gratis!
Min räddning blev Noah som tröttnade på försäljaraset och började gallskrika. jag kastar en menande blick på ungen och pyser iväg.

3. Attackera det dåliga samvetet-knepet: Vem tycker inte att världen är orättvis? Vem skulle inte vilja vara med att hjälpa till? Eller kanske, vem vill erkänna att man hellre lägger sina pengar på latte, handväskor och bag-in-boxviner än att hjälpa svältande barn och våldtagna kvinnor? Det här är utgångspunkterna för olika hjälp-och biståndsorganisationers medlemsvärvare. egentligen är de här den värsta sorten, eftersom man inte kan tacka nej utan att känna sig som en hemsk, snål och gnidig människa. För nog har man råd med en hundring i månaden, eller?(tveeeeksamt i vårt fall:P) Men kanske inte i alla dussintalet organisationer som har värvare ute på stan. Jag har mitt standardsvar i beredskap: Min sambo är redan medlem i er organisation(vilket stämmer i alla fall för Röda Korset:P)

När inget annat fungerar kan man ju övergå till att vara otrevlig, som sista utväg. Jag erkänner att jag då och då förvandlas till the bitch from hell med en uppsyn som ett åskmoln som fräser jag är inte intresserad innan försäljarnissen ens hunnit öppna munnen. Inte vidare fint kanske, men de borde tänka sig för en gång extra innan de klistrar sig fast vid en när man har viktigare för sig. Mitt väna utseende till trots så är jag en riktig ölmnaöcke!

Känner nästan för att göra Noah sällskap i sovrummet och göra kvällen redan nu. är fruktansvärt trött. Vilken dag det har varit. Febrig, ledsen bebis och slutkörd morsa är ingen vidare bra kombination. Dessutom har lillen totalt matvägrat. Bröstmjölk har varit det enda som duger, och det finns det ju inte i obegränsade mängder nuförtiden. Nu sover han i alla fall, lille killen Östlunden. Hoppas att den lilla gröt han fick i sig mättar lite åtminstone!

Tandborstar har ju onekligen en mycket begränsad livslängd. Och mina tandborstar är betydligt mer kortlivade än de flesta. Jag vet inte vad det beror på, men innan jag vet ordet av ser min tandborste ut som om den använts ett decennium av en gorilla, medan herr Ö's  tandborste inte är det minsta spretig. Mina gamla tandborstar duger inte ens till att återanvändas som städredskap, de är totalt söndertuggade.

Vad är det med min tandborsttekniik som gör att mina borstar är färdiga för soptunnan dubbelt så fort som alla andras? Det kan ju vara det att jag går fram som en gatsopningsmaskin när gaddarna ska poleras. Men jag tycker faktiskt inte att jag borstar så hårt. Lite borde de väl tåla, eller.

Egentligen borde man ju köpa en eltandborste. Det kanske är lite svårare att misshandla dem till oigenkännlighet med en alltför hårdhänt borstteknik. Men det lutar väl åt att jag fortsätter gno med min Aquafresh. och byter tandborste en gång i veckan, ungefär.

Nu är ett par tänder på G och Noah är lite hängig med feber. Det blir att ta det lugnt för oss två idag alltså. Passar mig alldeles utmärkt för jag orkar verkligen inte med att flänga runt en massa:P Är supertrött!

Jag vill gärna tro att jag är herre över mitt eget liv. Att jag bestämmer själv vad jag ska göra och varför. Att jag inte rättar mig efter vad andra tycker. men så är det ju inte. Jag bryr mig alldeles för mycket om andras åsikter - oavsett om de är bra eller dåliga. Jag jagar positiv uppmärksamhet och flyr från kritik. Jag vill så gärna att folk ska tycka att jag är bra. Duktig.

Det är ett jävla helvete det där. Att göra saker för någon annans skull. För det är väl därför man står flera timmar och lagar egen barnmat. För att vara duktig i någon annans ögon. För att duga. För att visa att jag kan trots min ålder. För att vara en bra mamma.

Och kanske är det därför man får dåligt samvete när man känner att man inte orkar, när man bara vill skrika rätt ut. För så gör väl inte en bra mamma? En bra mamma orkar allt och är glad och trevlig jämt, oavsett om det är tidigt på morgonen eller sent på natten, om ungen spottar och fräser eller inte vill något alls. En bra mamma har inga andra känslor än ren och skär moderskärlek.

Jag vet att det inte är sant. Men det är så det känns. Det är bilden som når mig via media, kändismammor, bloggare och föräldragrupper. Hur ofta får man höra talas om någon som ibland känner för att kasta ut gröttallriken genom fönstret eller bara lägga sig ner och gråta när ungen aldrig vill sluta skrika. Nä, just det. Är jag alldeles ensam om att känna så?

Innerst inne förstår jag att pressen jag känner inte så mycket kommer från andras krav, utan från mina egna. Det är mina föreställningar om andras bild av den perfekta mamman som stör mig.

Läste en intervju med Martina Haag i UNT. Hon har fyra barn, och efter det första var varje ny unge som att skaffa en till kattunge. Kanske är det här är typiskt för förstagångsmammor - att oroa sig alldeles i onödan. Jag vill gärna tro det. Att jag när/om Noah får syskon någon gång i framtiden inte ska bry mig så mycket om hurvida det är rätt eller fel med burkmat, hur länge man ska amma och BVC's senaste allergirön. Det skulle ju vara skönt om det kunde vara så. Om man lyckades släppa allt och bara vara mamma.

Tjoho! Ny design på en kväll, det var duktigt av lilla fumliga sega mig tycker jag! Möjligen lite småsaker att pilla med(och jag har inte orkat kolla i IE) men annars så är det ju faktiskt klart:) Fräsch grön färg fick jag tag på med!

Annars har dagen tillbringats hemma med undantag för en snabbsväng till ICA för att inhandla bröd och mjölk(har man en sambo som lever på mackor och dricker en liter oboy om dagen går det åt!). Insåg att det var en vecka sedan det städades sist här hemma och tog ett varv runt lägenheten med dammsugaren och skurmoppen. Morgon früh ska jag stiga upp och bege mig till tvättstugan. Vad man står i;)!

Jag börjar tröttna på den här rosa färgen. Det var väl bara en tidsfråga eftersom jag gav den här bloggen en råöverdos av skärt när jag knåpade ihop den nuvarande designen. Pillar med något nytt nu, medan min utomordentligt väldoftande kyckling blir klar i ugnen!

En av alla de saker som gör att man känner sig som en barnrumpa i jämförelse med andra, tio år äldre, mammor är att den där förhatliga ungdomsacnen inte har gett med sig riktigt. Allt som oftast ploppar det upp förhatliga finnar och blemmor i varierande storlek och det är ju inte vidare snyggt eller klädsamt på en vuxen kvinna. Hellre lite skrattrynkor vid ögonen än denna eviga finnarnas förbannelse tycker jag.

Just nu vet jag inte riktigt vad jag gjort för fel. För de förhatliga finnarna har slagit till på bred front och ploppar upp likt svampar i pannan, på näsan, på hakan. Mitt ansikte ser ut som en såndär bubbligt reliefkarta - och mot sånt hjälper ju liksom inget smink i världen. Finnarnas motsvarighet till Mount Everest lyser ilsket röd, ett hån varje gång jag kastar en blick mot spegeln.

Tydligen är det i den här åldern som man befinner sig på sin höjdpunkt, rent utseendemässigt alltså. Jag blir med andra ord inte snyggare än så här. Och det är ju ganska nedslående

När herr Ö helt plötsligt blev gräsänkling i helgen föll han illa kvickt tillbaks i gamla vanor. Vad jag vet har han levt på mackor, oboy och starköl och hemmet har drabbats av ett milt förfall. Bland annat har mina växter dött. Möjligen kan han inte belastas för att basilikan inhandlad på ICA torkade ihop men min stackars margurit lär väl inte återhämta sig fruktar jag. Lite pisk ska han ha, latmasken.

Och sen ska han få ett stort fång rosor för att han laddat kylen med kall dryck! När Noah är nattad och klar om en timme eller så ska jag svänga ihop lite köttfärssås och sätta mig framför tv:n med en Staropramen!

En folkvagnsbuss rymmer oanade packningsmöjligheter. Och trots att de snart har krymt till en familj av normal storlek har de inga som helst planer på att byta till en vanlig hederlig kombi. Varför skulle de vilja det egentligen? Den här gamla trotjänaren har ju lika stor lastkapacitet som en mindre långtradare!

När jag jag och Noah tillbaks i storstan efter en hektisk helg ute i skogen. Det blev inget bad den här gången men den friska skogsluften gjorde oss verkligen gott, även om det är skönt att vara hemma i sin lugna, tysta och i jämförelse glesbefolkade lägenhet igen. Att dela en pytteliten bostadsyta med sex andra är ju inte precis vad vi är vana vid, Noah och jag. I själva verket kan man nog säga att jag är Uppsalas största enstöring. Mamma Erimitus om man så vill. Visst är det skönt med sällskap ibland, men jag har nog ett större behov av ensamhet än de flesta. Och stackars Noah sen, han är ju verkligen inte van vid större folksamlingar.

Midsommarfirandet blev i alla fall grymt trevligt. Vädret var på topp, maten god och sällskapet utomordentligt trevligt. Jag börjar så smått att lära mig tycka om sill, hur vuxet är inte det! Maräng, vispgrädde och jordgubbar var en kanonkombo och jag och mor roade oss med att försöka utse EM's snyggaste spelare(i brist på fotbollsintresse)

Återigen meddelar jag mig med omvärlden via trådlöst bredband från skogen. Inte för att denna tredje generations informationsteknologi känns särskilt turbo här mellan grantopparna. Men funkar gör det, och det är lite av ett mirakel i sig.

Lillgrabben och undertecknad har akterseglat sambon som enligt egen utsago sitter kvar hemma i soffan och gråter.  Men man är ju inte helt gjord av sten så därför tänkte jag ladda upp lite bilder på allas vår kära segsida numero uno - Bilddagboken. Eftersom det plåtades en del under gårdagen och att hastigheten på uppkopplingen här i stugan motsvarar ungefär 1998 års standard lär det väl ta en stund. Men håll ut, min älskade. Bilderna trillar upp allt eftersom!

Min käre herr Ö har startat en alldels egen blogg. Han står väl inte ut med att låta mina små klotter stå oemotsagda antar jag:P Ser fram emot huggsexor om bloggämnen likt det bildkrig som rasat sedan december när herr Ö bestämde att han minsann skulle ha en egen bilddagbok med sina privata och exklusiva Noahbilder. Ungefär så här låter det hemma

Herr Ö: Tjyyyyyv du har stulit min bild!
Erika: Men det är ju faktiskt jag som har tagit den!
Herr Ö: Nääähääää
Erika: Jooohooo. Så det så!
Herr Ö: Men min stortånagel syns faktiskt. Alltså är den min!
Erika: Men den syns ju knappt. Ska jag inte få ha några bilder på dig eller?
Herr Ö: Nä precis!

Bilder på mig är däremot herr Ö's privata egendom. Av någon anledning gäller andra regler då.

Är det bara jag som tycker att Noise är och alltid har varit fullkomligt värdelösa? Och den där lille Noisetomten som inte fattar vad som är grejen med Gyllene Tider och Per Gessle - ni riktar ju er mot samma andefattiga klientel!
Och att kalla Noise för punk, nej nu får det allt vara nog!

Jag kör på övernörden Fredrik Strages linje. Musikfascism. Jag säger bara skwee. Så typisikt herr Strage att rent obstinat ta med sig något som ingen förstår sig på(och allra minst fröken Kaspersen vars familj till 99% består svensktoppsfavoriter).

Det är märkligt att det görs så fantastiskt mycket bra musik i Sverige, när majoriteten av svenskarna har en smak som är på dagisbarnnivå.

Jag saknar helt karaktär. M brukar påpeka det ibland när jag ger efter för allehanda frestelser. Och det är sant. Finns det någon form av godsaker hemmakan jag inte låta bli att nalla av det. Eller, frossa är nog ett mer sanningsenligt ord. Det äts tills dess att det är slut eller det jag nyss förtärt börjar ta sig upp igen. Som i helgen när vi hade absurda mängder chips hemma(fotbolls-EM ursäktar det mesta, ni vet). Ett par kvällar i TV-soffan och jag har gått upp ett par kilo. Minst.

M fick ett anfall av ångest och satte på sig träningskläderna. Efter två minuters uppvärmning i lägenheten flåsade han likt en dräktig elefant  och hasade sig bort till soffan.

Den kraft med vilken sambolivets förfall har träffat oss är fascinerande på något perverst vis. För ett par år sedan var vi vältränade och synnerligen fåfänga. Vi anpassade våra dejter efter träningspassen. Den tiden är sedan länge förbi. Här sitter vi nu med våra trivselkilon och sörjer förlorade magrutor och pumpade biceps. Hinkar i oss Cola och står för en tredjedel av OLW's omsättning. Det enda som blir mindre är vår sex appeal.

Jag och plutten ska åka iväg några dagar och fira midsommar hos mina föräldrar, eftersom herr Ö camperar på jobbet hela midsommarnatten. Eftersom en sådan tur kräver en viss organisation har jag satt mig och knåpat ihop en packningslista. Det är märkilgt vad allt ser mycket ut när man sätter det på pränt på det viset. Det känns som om jag planerar en expedition till Afrika snarare än några dagar på den sörmländska landsbygden.

Jag drar mig till minnes hur jag och lillfisen flydde hals över huvud när Herr Ö fick magsjukan inför nyårshelgen. Då packade jag på fem minuter ungefär, och rev ner lite kläder ur garderoben ner i en minimal rosa träningsbag(hur jag lyckades få med alla träningsattiraljer i den förstår jag inte). Då var Noah cirkus en månad gammal och man behövde inte ta med sig mer än några uppsättningar kläder, vinteroverallen och ett paket blöjor. Nu är det andra tider, vill jag lova. Stor respekt till alla föräldrar där ute som orkar dra iväg med sina ungar någonstans överhuvudtaget!

Noahs lista

Mat:
- Nappflaska
- Flaskborste
- Välling: Pulver + drickfärdig i tetra
- Några omgångar burkmat+fruktpuréer
- Haklapp
- Dyna till matstolen el. resestol
- Grötpulver
- Matningsutrustning(sked+barntallrik)
- AD-droppar

Kläder:
- Varmare tröja + dito byxor
- Mössa, solhatt
- X antal bodies, kort+ lång ärm
- shorts+långbyxor
- strumpor

Skötsel:
- Ett paket blöjor
- Våtservetter
- Salva
- Portabel skötdyna/skötväskan
- Litet barnapotek: Barnalvedon, febertemp, pincett för fästingborttagning
- Badolja
- Badlakan

Sova:
- Kudde
- Täcke
- Lakan
- Snuttefilt
(resesäng finns)

Mammas lista

Kläder:
Ett par linnen/t-shirt
Långärmad tröja/kofta
Kortbyxor/klänning/kjol
Långbyxor
Strumpor
Skor/sandaler
Badkläder
Badlakan

Hygien:
- Amningskupor
- Deodorant
- Schampoo+duschtvål
- Solkräm
- Smink+parfym

Övrigt

- Kamera + laddare
- Mobil + laddare
- Något att läsa
- Vagn + regnskydd
- Lakan/solskydd till vagnen
- Några roliga leksaker till Noah
- Bilstol + solskydd

Något jag glömt? Hojta!
(Nyköping ligger förvisso en kort biltur bort med kan vara skönt att slippa handla det första man gör:P)

Precis när en annan fått i sig lite kaffe och vaknat till, ja då bestämmer sig ungen för att det är dags att gå och lägga sig igen! Nu är det ju stört omöjligt att somna om så jag får väl helt enkelt njuta av lugnet som sänker sig här hemma när båda mina killar sover. Lyssnar på lite webbradio, och tycker nästan att den allena är värd tv-avgiften.

Det var väl just ödets ironi att jag som är så morgontrött skulle få en unge som är  oförskämt pigg alldeles för tidigt.

Och barnprogram är verkligen enervrerande!

Fritidsresor auktionerar ut charterresor på Tradera, 1 kr utrop! Riktigt billigt kan man komma undan om man har tur:)

Idag är det ett år sedan jag sprang ner för Tingvallatrappan med mitt betyg och stipendium hårt, hårt i handen. Det ögonblicket kommer på en god andraplats efter Noahs födelse som de lyckligaste i mitt liv!

Jag har ju som bekant inte mycket till liv men idag har jag och lillgrabben i alla fall klarat av veckans sociala evanemang. Föräldrautbildning och påföljande fika med barnvagnsmaffian nämligen. Tämligen trevligt faktiskt - jag kommer förvånande bra överens med 70-talisterna, trots åldersskillnaden. Kanske är det för att just det här gänget utgörs av en samling ovanligt ungdomliga och vettiga 70-talister(med risk för att uppröra ungefär halva bloggsverige).

Jag är faktiskt ganska stolt över att jag, som inte direkt har jordens högsta EQ, faktiskt har konverserat mer eller mindre ytligt med alla mammor och den enda pappan idag. *klappar mig själv på axeln* Lite sällskap på barnvagnspromenaderna ska det nog kunna bli i sommar, om det vill sig!

Dagens religiösa upplevelse: rekryteringsförsök till religiös sekt

Spatserar intet ont anande mot BVC och den planerade sammankomsten med barnvagnsmaffian när en kvinna med suspekt uppsyn stoppar mig. Hon erbjuder nån slags broschyr om hur "världen borde vara", helt gratis.
Jag mitt nöt luras av hennes hennafärgade hår och batikkläder  och tror bestämt att hon sysslar med något slags New Age-flum.
- Jag har en till om du vill ha, "Hur väl känner du ditt barn?" heter den fortsatte den förmodade NewAge-kvinnan.
Jag som tycker att jag känner min sjumånaders hyfsat bra känner inte ett skriande behov av just den tidsskriften men det kan jag ju inte gärna säga till tanten så jag tackar snällt och tar emot.
- Vad fin han är, säger tanten med den gällaste röst jag någonsin hört.
Noah anar genast oråd, kanske ser han fanatismen lysa i tantens ögon. Min tankeförmåga är seg som sirap ungefär.
- Ja, Noah heter heter han.
- OOOOOHHH ett bibliskt namn, kvittrar tanten.
Varpå Noah börjar gråta hysteriskt.
DÄR borde jag rimligtvis ha hört några varningsklockor. Men inte ens då går det upp ett ljus.
Inte förrens Noah är tröstad och tanten har avlägsnat sig och jag vågar mig på att snegla på dessa frikostligt utdelade broschyrer inser jag vad som inträffat. Flumtanten var ett Jehovas Vittne som helt fräckt lurat på mig sektpropaganda.

Nu känner jag inga Jehovas Vittnen. Jag har ingen större koll på vad de står för. Förlåt om jag generaliserar nåt enormt och upprör massa känslor. Men faktum kvarstår -  de skrämmer mig en smula liksom allt religiöst som liksom gått över styr. Jag är vansinnigt sekulariserad och fullkomligt nöjd med det.

Dock börjar jag ana att Noah är en hårdnackad ateist. Han avskyr psalmer och troende tanter! och så har vi givit honom ett urbibliskt namn. Han kanske borde heta Loke eller något annat mer hedniskt istället?

Känner mig sanslöst fräsch. Två kräkfläckar på tröjan, ett spår efter ett läckande bröst och en fastkletad snorkråka. Glammigt värre. Dessutom skulle jag nog skrämma Blondinbella till slaganfall med mitt feta år och osminkade ansikte. För att inte tala om mina mysbyxor, som just nu sitter i brösthöjd för att hålla in allt överflödigt fläsk. Sexigt!

Min stora lilla kille blir sju månader idag! Mycket har hänt sedan jag fick hålla min lilla minibebis för första gången den där novemberkvällen - men han är fortfarande en mycket liten människa. Den finaste lilla människan som finns faktiskt.

Jag älskar dig Noah!<3

Så var årets sommarpratare offentliggjorda. Till min stora glädje många grymt intressanta värdar i år. Tyvärr brukar det bli så att jag lyssnar på ungefär en tiondel av vad jag skulle vilja, men detta ska jag försöka hinna med att njuta av på webbradion i sommar!

21 juni: Fredrik Lindström, som lyckades göra ett roligt språkprogram
27 juni: Björn Ranelid, creddig författare
28 juni: Lars Winnerbäck, populär bland ledsna flickor och män i de tidiga trettio
30 juni: Elisabeth Massi Fritz, advokat, känd som bl.a målsägandebiträde i våldtäktsmål
6 juli: Peter Le Marc, artist, låtskrivare och mammas stora idol
17 juli: Mattias Klum, fotograf som känner prinsen
19 juli: Dolph Lundgren, bara för att!
27 juli: Jens Lapidus, advokat, stekare och författare till Snabba Cash och Aldrig fucka upp
1 augusti: Annika Norlin, aka. Hello Saferide, Säkert!
8 augusti: Boris Grigorjev, KGB-överste. Det lät väl intressant!
14 augusti: Mia & Klara, vem sa att kvinnor inte har humor?

Hela listan med sommarpratare finns HÄR!

En liten fråga jag har funderat på de senaste veckorna, hur många timmar har ett dygn? Egentligen. Är det kanske så att mitt dygn har färre timmar än de flesta andras? För hur bär sig folk annars åt för att hinna med?

Det här med bebisar till exempel. De tar ju en j*vla massa tid(och för det mesta är det himla trevligt) och så mycket annat hinner man ju faktiskt inte med. Bara att mata en bebis är ju ett heltidsjobb. Tänk vad lugn och bekymmerslös tillvaron var när bebis nöjde sig med enbart bröstmjölk. Det där med amning sköter ju sig själv(i mitt eget fall, naturligtvis). Smakportionsfasen var ju också helt ok, att få i ungen ett par teskedar potatis tog ju på sin höjd en kvart. Att införa lunch och kvällsmatsrutiner krävde lite mer planering och organisation men det funkar ju. Men när Noah så småningom blir åtta månader (om en månad precis. han är alltså sju månader idag)ska han tydligen ha fem mål mat i olika former, varav två av den riktiga sorten.

Jävlar i havet, säger lilla jag. HUR i hela fridens namn ska jag hinna med det. Möjligen kan jag peta in ett par mellanmål i schemat men var tusan ska den där middagen få plats?! (kan ju inte låta bli att notera att de utelämnat kvällsmaten. Betyder det att ungen inte ska ha nån kvällsmat eller att den punkten också ska med på ett hörn?) Är den ens nödvändig för en åtta månaders bebis? Någon som vet?

Noahs dagsrutin ser ut som följer:
6- 6.30: Vaknar. Ammar ett par tämligen stinna bröst. Får väl räknas som frukost.
Leker och tjoar på golvet några timmar. Får ev. en liten slurk bröstmjölk.
9.30-10: Noah trött. Noah sova. Noah ammar lite och somnar. Här skulle man väl kunna klämma in mellanmål 1.
Sover en timme eller två(eller tio minuter om mamma har otur)
12: Dags för lunch. En ordentlig portion lagad mat plus någon form av grönsak. Vatten att dricka.
Vid tvåtiden brukar vi försöka ta oss ut om det inte är oväder i klass med Gudrun. Mamma får en rejäl promenad och Noah sover en stund. Eventuellt kan det här tuppluren hamna poå andra sidan mellanmålet istället.
15: Någon form av matning, beroende på mammas ambitionsnivå. Bröstet eller någon form av annat mellanmål. Idag blev det välling och babysmörgås
18: Läggningskarusellen drar igång. Noah får gröt och, om mamma känner sig duktig, någon form av frukt. Därefter bad, bus och gos, pyjamas och nattning. Noah sover i regel sött klockan 19.

Ska middagen in i det nuvarande "schemat"(det här är något som utvecklat sig av sig själv efter Noahs och mina rutiner, vill jag poängtera) blir det ju ätning varannan timme. Noah är inte hungrig varannan timme, så är det bara. Det är vare sig nyttigt eller nödvändigt att äta så ofta. Möligen kan man senarelägga nattningen, med risk för att få sitta hela kvällen med en övertrött bebis som inte vill sova. Dessutom tror jag att ungen behöver den där långa nattsömnen bättre än ett extra mål mat.

Så, är man helt ute och cyklar om man helt enkelt struntar i den där middagen tills den efterfrågas? Är den kanske bara ett påhitt från barnmatsföretagen som vill kränga mer burkmat? Noah går upp bra i vikt och ligger på mittenkurvan. Sker det förändringar där får man ju givetvis se till att peta i honom mer mat - men annars ok att köra på som tidigare, eller?

Det här kan säkert tyckas lite otacksamt, men jag tycker faktiskt att det är väldigt skönt att vädret är en smula risigt idag. Faktum är att jag de senaste dagarna varit lite sur över att det utlovade lågtrycket inte haft lust att infinna sig. Jag får dåligt samvete om jag inte utnyttjar solen och värmen till max, och dessutom blir jag dunderstressad eftersom jag inte hinner med att göra ett dyft här hemma. Jag menar, vem hinner fixa grönsakspuréer, råkostsallad, dammsuga och torka golv när man borde åka och bada eller sätta sig med en bok i skuggan någonstans?

Äntligen lite regn alltså, så att man med gott samvete kan stanna hemma. Idag har jag faktiskt blivit beordrad att hålla mig i lägenheten och vänta på en UPS-snubbe som precis varit här och hämtat Herr Ö's trasiga X-box 360(som nu ska på tur till Frankfurt). Har passat på att göra en välbehövlig städrajd här hemma(hur länge sen det var jag städade sist, ja när regnade det sist?) och har vädrat in massvis med sval, frisk regnluft i lägenheten. Härligt!

Är extremt orutinerad när det gäller att bidda på Tradera. Var på vippen att kamma hem ett megapaket med kläder till Noah(med gummistövlar! och allt) för lite drygt 30 spänn men hade noll koll på avslutningstiden ochblev förståss överbjuden precis innan den avlutade sför en halvtimme sen. Surt, sa räven

Gjorde en djupdykning i min älskade gamla koffert, där mycken intressant har samlats under åren! Brev från brevvänner i Zimbabwe och Brasilien, undrar hur de har det nu förresten. Vi lever ju i ganska gravt skilda världar. Vidare hittade man gamla gratulationskort med mormor och morfars handstilar, tidningsutklipp, konsertbiljetter och inte minst - ett par anteckningsblock från diverse terapisessioner på BUP. Så mycket tankar, så många minnen.... Kärleksbrev, hatbrev, dikter, en sångtext på mer eller mindre korrekt tyska om en homosexuell Günther...
Dessutom ett par helt ok akvarellkladdar - som kanske åker in i en ram istället!:)

Det var väldigt vad Kristin Kaspersen ser ut att frysa i TV 4:s utomhusstudio i Kungsträdgården. Det var ju himla trevligt och fint igår när vädret var strålande. Solen sken och vattnet glittrade. Men nu, regn, rusk och blåst. Knappt över plusstrecket vad det verkar när Kristin bullar in sig i en filt. Huh!

Lilla Grums har något oväntat hamnat på nyhetskartan idag. Enligt Aftonbladet har beväpnade män stormat in på en illegal pokerklubb och skjutit ihjäl en man och skadat en annan. Det här är kanske inget man ska skoja om. Men hallå liksom, det  låter ju som hämtat ur nån dålig gangsterfilm.Ett gäng big shots åker till Grums (av alla jävla ställen på denna jord) för att lira kort. Insatserna är höga, pengarna rullar. man kan ju inte låta bli att spekulera i vad som föranledde detta kallblodiga mord. Är det månne en uppgörelse i den värmländska undre världen? Dansbandsmaffian, pizzakartellen eller en misslackad MC-gängsfalang med nynazistiska tendenser?

I de västra delarna av Svearikes krona lär man vara luttrade vad gäller bankrån. Nu var det dags igen, i Årjäng denna gång. Brukar det inte vara rätt regelbundet en gång i månaden ungefär? Tycker att det borde vara dags att satsa på ett gäng poliser där uppe nu. Det är klart att det blir rätt enkelt att råna en bank när närmaste polis sitter i Karlstad tio mil bort. Dessutom kanske man borde köra nån kampanj i Norgehandeln - Visakort någon?

Grannen har vaknat och tar en morgoncigg på sin balkong. Den vidriga stinkiga cancerröken smyger sig in i vårt vardagsrum genom den öppna balkongdörren. Doften av fuktig sommarmorgon ersätts av giftpinneodör. Vilket antiklimax. Ska man stänga dörren och rask få bastutemperatur i lägenheten? Eller ska man förslöka andas så lite som möjligt för att minimera de skadliga effekterna av denna ofrivilliga passiva rökning?

Jag kan ju börja med att klargöra en sak. Jag gillar inte rökare. Jag ser ingen som helst anledning till att ta hänsyn till deras, helt självförvållade, sug efter cancerpinnen. Jag är av åsikten att  den sk. hetsjakten mot rökare borde trappas upp och att skiten borde bannlysas överallt där det finns levande organismer. Nu trampar jag säkert på ett antal onda tår, men rökare är ju inte bara dumma utan totalt hänsynslösa också. Jag menar, inte nog med att man förvandlar sin egen kropp till ett vrak och förkortar sitt liv med flera år, man utsätter andra människor som inte vill ha med skiten att göra för obehag och hälsorisker.
Varför röker man? Var ligger tjusningen i att kasta bort tusentals kronor på gift? Och hur kan man så hårdnackad försvara sitt äckliga och oansvariga beteende varje gång politikerna försöker freda icke-rökarna? Jag fattar inte.

I Uppsala vill kommunen införa rökförbud på arbetsplatser inom vård, skola och omsorg. Anställda ska inte röka på betald arbetstid(lunchrasten går däremot bra). Genast börjar rökarna gasta om att det minsann är fruktansvärt orättvist, att det bedrivs hetsjakt osv. Jag tycker inte att det är det minsta orättvist. Vad är det för fel i att vilja att äldre, funktionshindrade, sjuka och barn ska slippa vistas bland människor som stinker rök? Är det konstigt att tycka att personalen inom dessa yrken också förtjänar en ok arbetsmiljö? Har inte barnen rätt till bra förebilder?

Min lågstadiefröken var som en skorsten. Varje rast stod hon och ett gäng andra lärare och fritidsfröknar i en skogsdunge intill skolgården och blossade. Istället för att se till så att ingen blev mobbad eller for illa på skolgården sände de ut ganska tråkiga signaler till ungarna. Skulle man ha hjälp på lektionen fick man finna sig i att fröken luktade som en gammal askkopp. Inte så himla trevligt. Passiv rökning ökar dessutom risken för att barn ska drabbas av astma. Det borde ju vara självklart att dagis- och skolpersonal inte ska skada barnen!

På högstadiet var det strängt förbjudet för eleverna att röka på skolområdet. samma förbud borde ju rimligtvis gälla lärarna, tycker man. Vad händer, jo visst fan hänger lärarna och eleverna på samma rökruta. Vilken respekt för det rökförbudet!

Varför inte en nollvision när det gäller rökning? En ordentlig insats som inte bara innebär förbud utan också hjälp att sluta även till motsträviga rökare? Tänk så mycket pengar samhället skulle spara, tänk så många som skulle bli friskare och känna ökad livskvalitet, tänk så många liv som skulle kunna räddas.

Häromdagen var jag duktig och lagade 100% hemmalagat till Noahgubben. Enbart för att en av barnvagnsmaffians många fröken duktig verkade vara en riktig hejare på att göra allt som har med tillvänjning av mat att göra by the book. Självklart hade ungen systematiskt fått smakportioner av precis alla grönsaker kända av mänskligheten. Det är inte att man känner sig som en usel mamma när någon annan stolt räknar upp knoddens favoriter i ärtfamiljen - när man själv inte försökt sig på så mycket mer än morot och broccoli. Dessutom ratade han burkmat - och slevade i sig blomkål.

Jag var helt enkelt tvungen att fixa just lite blomkålspuré och potatis och fisk till ungen för att inte gå under helt. Förbannade duktighetskomplex. Det ger sig visst aldrig.

Men vad är nu detta? Ska man behöva skriva arga mejl nu?Femman visar ett norskt program som  heter Norges Herligaste, en total rip-off på Filip och Fredriks geniala humorserie 100 höjdare. Två snubbar av Piff & Puff-karaktär bilar runt i vårt grannland i väst och i jakt på mer eller mindre knasiga baggar. Det låter bekant, icke sant? Upplägget är i princip identiskt, men med den nog så viktiga skillnaden att den norska karbonkopian helt saknar humor. Stentrist helt enkelt. Piiiiiinsamt, Norge. Möjligen kan hedern räddas om spektaklet är tänkt som någon slags parodi på herrarna Hammar och Wikingsson, men inte ens då fungerar det.

Håll er till Sverigehistorier, please?

Nu fick jag lust att stänga av TV:n på stört. Annika Jankell. Seriöst, jag tål inte människan. Säg inte att hon ska sitta i den där soffan hela sommaren - då blir det ingen nyhetsmorgon för mig hädanefter!