AB!

Fick just ett mejl som fick mig att skrika rätt ut av glädje.

Hej Erika,

Här kommer dina resultat från omtentamen.
Fråga 1: 10 poäng
Fråga 2: 8 poäng
Fråga 3: 6 poäng
Fråga 4: 8 poäng
Tillsammans med dina poäng från PM (9 poäng) och hemtentamen (8 poäng)
blir det 49 poäng, vilket motsvarar betyget AB. Tillåt mig att vara
den första att gratulera till det fina resultatet!

Vänliga hälsningar
Karin Lambertz

Jag har aldrig någonsin varit så nöjd med ett betyg i hela mitt liv. Aldrig någonsin fått kämpa så hårt. Kan jag få AB den här terminen finns det inget som kan stoppa mig. Jag kommer bli justitieråd. Minst!


Alice kan sitta!

Min duktiga lilla tjej kan sitta helt själv! Nu är jag så stolt att jag nästan spricker. Hon har suttit själv i några sekunder förut, men idag har hon hajat tekniken och stödjer sig på sina knubbiga små händer och håller upp överkroppen riktigt bra. Det var en nöjd liten tjej som satt så mitt knä i flera minuter!

Snart ska vi gå til BVC och mäta och väga. Hoppas damen växer som hon ska också:)


Smidigt

Förresten. Alice kan suga på sin stortå. Jag kan knappt se mina, än mindre stoppa dem i munnen. Hmmmpff

Tisdag

Jag blev bara fem minuter sen till dagis:) Är ju så vansinnigt effektiv. Ibland. Oftast inte. Ytterst sällan.

Hög tid att betala räkningarna. Ångest varje gång. Hur svår varierar beroende på hur mycket som blir kvar. Det har varit värre men kunde vara bättre. Om vi säger så.

Noah somnade i vettig tid ikväll. På egen hand dessutom, utan en massa gråt och bråk. Skönt. Helgen har varit helt vansinnig. Jag behöver verkligen få den där 25-timmarsveckan beviljad så vi kan få ordning på rutinerna här hemma. Utan dem blir det kaos!

På tal om dagis så har jag skickat in en ansökan om att få byta förskolan. Det funkar liksom inte att spendera två timmar varje dag på att hämta och lämna. För det är den tid det tar att gå fram och tillbaka två gånger. Jag tog Montessoridagiset som ligger precis inpå knuten som förstahandsval. Då kan man, bokstavligen, vinka till ungen från balkongen. Så nära är det.  Nu är det väl säkert omöjligt att få plats där men man kan ju alltid hoppas. Som andrahandsalternativ tog jag förskolan som ligger ett stenkast bortom lekparken. Dit är det ett par minuters promenad:)

Har anmält mig till några kurser till vårterminen. Utifall att. Nationalekonomi och företagsekonomi i Uppsala, och nationalekonomi på distans i Lund. Vi får se vad som händer. Den vägen ligger öppen i alla fall.

Små simpla ting

Tvättar. Sinnessjuka mängder som vanligt. Fyra maskiner kvar att hänga och kasta i tumlaren. Snart dags att hämta Noah på dagis. Alice sover. Lär vara vrålhungrig när hon vaknar. Funderar på hur jag ska lägga upp det här på smidigast sätt.

Väcka Alice, mata, klä på, tvättstugan. Eller. Tvättstugan, väcka Alice, mata, klä på.

Hur jag än gör finns risken att jag kommer lite sent till dagis. Ve och fasa. Är tio minuter katastrof?

Burr!

Jag fick ett brev från hyresvärden häromdagen. Temperaturen har sjunkit drastiskt i lägenheten nu när hösten kommit igång på allvar och detta är det tydligen inte bara jag som noterat. 20 grader, varken mer eller mindre, ska det tydligen vara här inne. Man skulle ju inte vilja slösa en massa energi på uppvärmning. Nä, hellre springer jag runt i raggsockar och tuppluva. I vintras sov jag i långkalsonger för att det var så inibomben kallt.

Just det. Brevet innehöll dessutom en termometer. Manipulerad misstänker jag för den visar konstant 24 grader, och så varmt är det INTE. Men tack ändå, Vasakronan.

Nåja. Det är alla fall inte lika kallt som hemma hos mamma och pappa. Där har man en inomhustemperatur på 15 grader, ungefär;)

Heja mig!

Fick precis resultatet på min hemtenta. Det blev åtta poäng av tio möjliga och jag är så NÖJD! Tjoho!

Shoes

Kollar runt lite på skor. Har kastat tygskorna jag köpte i våras. Det var hål rätt genom sulan. Inte så skönt.

Jag tycker converse är vansinnigt snygga. Särskilt dessa. passar till det mesta. Men 700 spänn för ett par tunna tygdojor när hösten är på ingång. Nääää

All Star Canvas Ox SEK 699, Converse - NELLY.COM



Har spanat in ett par bruna stövlar på stan. Till och med fodrade. Priset överkomligt. Fina till både jeans, kjol och klänning. Kan bli!

Tokigt igen!

Noah somnade tidigt idag. Lite för tidigt, för han hann inte få i sig någon middag:/ Jag tycker att det borde vara lite svårt att stå sig hela natten på lunch och en banan så när lillkillen vaknade för en stund sedan tänkte jag att jag skulle försöka få i honom lite mat.

Lättare sagt än gjort. Välling har ju varit smidigt förr, men Noah har nog växt ifrån det för det ville han inte alls ha. Han pekade på macka, men orkade inte äta. Var väl för trött helt enkelt. Nåja, han lär väl inte svälta ihjäl i alla fall.

Nu ligger han i soffan och tittar på TV. Sötskrutten. Snart går vi och lägger oss igen:)

Alice 5 månader!



Idag är det 5 månader sedan min vackra lilla dotter föddes. Hon har haft en stark personlighet från dag ett och blir bara charmigare för varje dag som går. Nog för att vi har våra duster då och då, men hennes leende kan verkligen smälta isberg.

Damen växer och frodas(hoppas jag, domen kommer vid bvc-besöket på onsdag:S) och med nyfunnen matglädje smaskar hon i sig både gröt och puréer av olika slag. Flaskmatningen går alldeles utmärkt men får hon en skvätt från bröstet då och då blir hon glad:)

Alice är en mycket social liten flicka som älskar uppmärksamhet från mamma, pappa och storebror. Även andra bebisar är intressanta att prata med. Syskonen Östlund trivs för det mesta i varandras sällskap och busar på för fullt. Lycka är när man får låna storebrors mycket intressanta leksaker, annars är fötterna också ganska roliga. Att bli hissad i luften av mamma eller pappa är också roligt, då skrattar lilla fröken så hon kiknar.

Däremot är det inte lika kul att bada. Tillskillnad från storebror är lilla fröken inte alls något blötdjur så tvagningen får ske fortast möjligt. Då är det mycket bättre att mysa på skötbordet och få massage av mamma.

Alive vaknar oftast mellan sex och sju på morgonen och brukar vilja lägga sig igen efter frukost. Sedan blir det en lur vid lunchtid och kanske även en kortis på eftermiddagen. Alice brukar bli trött runt sjutiden och efter en flaska mat och med en torr blöja brukar hon somna själv i sin säng utan knot. På senare tid har hon börjat sova över det sena kvällsmålet(mellan tio och elva) men oftast vaknar hon en gång under natten och vill snutta lite.

tokigt

Kvart i elva däckade Noah i soffan. Har utan framgång försökt få ungen i säng hela kvällen. Det var som om han kämpade mot sömnen, för han var så inibomben trött. Känner mig så fruktansvärt otillräcklig när allt blir sådär uppochned. Det är ju min uppgift att ställa saker och ting till rätta, men jag fixar det inte

ÄNTLIGEN!!!

Jag är klar!!!!!!!!! Det är så otroligt gôtt så ni anar inte! Det kändes en aning hopplöst klockan två inatt men jag gick och lade mig och körde en ordentlig slutspurt nu på morgonen. Och nu är den ivägskickad, bortom min kontroll.


Två timmar senare...

Det går långsamt framåt. Mycket långsamt...

merde!

Att jag sitter och bloggar istället för att skriva hemtenta kan vara både bra och dåligt. Det skulle kunna betyda att jag är färdig och nöjd. Eller också att jag dunkar mitt huvud mot denna bergvägg som kallas förmögenhetsrätt och helt kört fast.

Jag tycker inte riktigt att condictio indebiti är särskilt rättvisade för vad jag har lärt mig den här terminen. Ändå handlar 20 av totalt 60 examinerade poäng om denna skitsak. Suck!

Don't forget

Nu har jag snart ätit min medicin i en månad. Det är då man ska börja märka av den, sägs det. Och visst känns det lite bättre, på något diffust obestämbart vis. Det går liksom inte att sätta fingret på. Jag upplever det som att ångesten inte kommer lika ofta och att den är lättare att mota undan. När jag kommer ihåg att äta min medicin vill säga.

När jag glömmer, som jag gjort de senaste två dagarna, blir det tydligt att den har åtminstone någon effekt. Jag blir plötsligt fruktansvärt trött. Irriterad. Rastlös. Panikslagen. Jag vet inte vad jag ska göra, var jag ska ta vägen. Jag gråter.

Imorgon SKA jag ta den där förbannade tabletten.

Dundermedicin!

Nu är Alice mycket gladare för de där katrinplommonen gjorde verkligen susen!:D

hemtentan

Förresten ska jag göra hemtentan på torsdag. Det ska bli riktigt skönt att få den gjord även om jag är hur nervös som helst. Håll alla tummar och tår ni har!

Ont i magen

Det är lite kinkigt här hemma just nu. Alice är trög i magen och inte alls på humör. Inte så roligt för en bebis att vara förstoppad så vi kör en liten katrinplommonkur:) Fröken smaskade glatt i sig purén, och det gjorde även storebror(som inte är hård i magen:S). Hoppas det funkar!

Komparativt föräldraskap

På alla plan i livet ska vi jämföra oss med andra, inte minst när vi får barn. I strävan efter att vara så bra föräldrar som möjligt är vi sjukligt intresserade av hur andra gör och vad andra förväntar av oss. Jag tror detta fenomen är vanligast hos förstagångsföräldrar. Jag minns själv hur det var när Noah var nyfis. Det var så viktigt att inte avvika, göra allt by the BVC book och absolut inte erkänna sina fel. Vad skulle folk då tro?

Det där växte jag ifrån så småningom. Kanske inte helt, för jag kan fortfarande undra om jag är helt tokig som ibland glömmer borsta tänderna på tvååringen eller om man måste läsa godnattsaga varje kväll. När man träffar andra mammor märker man det genast. Frågorna kommer. Hur gör du? Bakar du ofta? Pysslar du med barnen? Åker ni på utflykter? Får Noah äta kakor?

Herregud, vill jag svara. Jag är deprimerad. Jag har nog att göra med att orka med livet och få ihop vardagen. Har jag fått barnen i säng mätta och glada är jag nöjd. Jag ger dem all kärlek jag mäktar med. Det får duga.

Orkar man inte baka eget kaffebröd finns det att köpa på ICA. Känner man inte för att pyssla så struntar man i det.
Var förälder på ditt eget sätt. jag säger som mandelen, vi är världsmästare allihopa!

Jippie!

Är glad ända in i själen. Noah somnade själv ikväll!

Sedan några månader tillbaka har läggningen varit ett jobbigt moment. Antingen har vi bråkat ett par timmar Noah och jag, eller så har jag fått sitta vid hans säng tills han somnat. Det kan man väl iofs göra, men det känns inte hållbart i längden - särskilt som ungen hellre vill busa med mamma än sova.

Visst var han uppe och sprang några gånger efter att vi hade sagt godnatt, men det blev inga tårar och inget skäll. Och det är fördjävla lustigt att den där skäggige värmlänningen ska ha rätt igen, för det gjorde verkligen super att sätta sig hos ungen och lugnt och stilla förklara att det var natt och dags att sova. Så enkelt var det, eller?

Det här kan gå lite hursomhelst...

Var ute och slängde sopor och tänkte att nu ska jag minsann passa på att boka en tvättid. vad gör jag? Jo jag går raka vägen upp till lägenheten. Fick helt enkelt dra på mig skorna igen och knata till tvättstugan, för att upptäcka att den är helt tom. Halleluja, tänkte jag. Jag kan tvätta nu på en gång, när barnen sover! Det var antingen väldigt smart eller väldigt dumt, beroende på hur humöret utvecklar sig under dagen. I värsta fall blir jag superstressad och får råångest. Men men, fem maskiner trummar på därborta i alla fall:)

PUH!

Imorgon är det äntligen dagis igen! Välkomnar rutinerna som följer med öppna armar, tänk att få hem en stimulerad unge som vilat middag - LYX! Har bråkat med Noah i över en halvtimme, han var nog trött som satan för han skrek som en besatt. Nu hoppas jag han sover en stund så inte eftermiddagen blir alldeles tokig.

Pissdag

Nä gott folk, idag har det inte varit nån bra dag. Ångesten har pockat sedan lunchtid och när den väl fått rota sig är den omöjlig att skaka av. Jag har varit ledsen, stressad, irriterad, lätt panikslagen. Jag har gråtit, bråkat med Noah, legat och flämtat i sängen.

Barnen sover, gud ske pris, sedan en timme tillbaka ungefär. Noah som vägrade sova middag och var en liten gnällspik hela eftermiddagen somnade i mitt knä. Skrutten.

Nu ska jag kasta mig på första bästa soffa och dega bort lördagkvällen.

Hellre mat i kylskåpet

Jag måste erkänna att det är ett bra marknadsföringstrick. Fyll bloggares kylskåp med vitamindricka. Fast riktigt jackpot blev det väl när Blondinbella drack Vitamin Wells på sin balkong. Fin exponering till minimal kostnad.

Men jag fattar inte riktigt grejen. Varför vill man ha hela kylen full med läskeblask? Däremot får gärna någon matvarukedja fylla min kyl med vanligt hederligt käk. jag lovar att skriva ett hejdundrande inlägg!

En dag på öppna förskolan

Idag har jag varit på Öppna Förskolan med barnen. Jag hade ångest hela vägen dit och funderade allvarligt på att släppa lös Noah i någon lekpark istället. Jag har varit där en gång förut, när Noah var liten, och efter det var jag jätteledsen. Jag kände mig uttittad och utanför.

Även denna gång var det mest politiskt korrekta 30-plussare som pratar om hur länge de ska vara föräldralediga och klär sina barn i könsneutrala färger. Observera att jag inte lägger någon negativ värdering i det här, men jag passar liksom inte in i den definitionen av en förälder.

Jag kände mig naturligtvis totalt malplacerad och därför hjälpte det något enormt att jag var där med Cissi och hennes barn. Det var faktiskt riktigt mysigt med sångstund och fika och ungarna hade jätteroligt. Jag vet att det här är ett jättebra sätt att sysselsätta Noah. Och jag inser att det mesta förmodligen sitter i mitt huvud. Jag måste komma över det här ung mamma-komplexet. Jag är ju precis lika bra som de

Lekparksturné

Dagen har varit rätt ok, jag har verkligen ansträngt mig för att få allt att flyta på. I förmiddags var nog Noah oerhört uttråkad, för han bet både mig och Alive i tid och otid. Det är inte OK. Imorgon ska jag försöka aktivera honom lite mer innan lunch, det kanske blir öppnis eftersom det bara blev dagis två dagar den här veckan(nej, än är han inte sjuk, peppar peppar ta i trä).

Efter lunch och middagsvila(man kan numera nästan ställa en klocka efter Alice, tjoho. älska rutiner) gick vi ut en sväng. Noah fick gå i täten och det resulterade i att vi stannade i varenda lekpark i vårt område. Roligt hade vi i alla fall, så roligt att Noah inte alls ville gå hem.

För hem var vi ju tvugna att gå. Middag stod ju på schemat. Nu tänker jag inte säga vad det blev, för det var väl inte direkt nån näringsmässig fullträff;) Alice fick smaka på gröt för första gången och med lite hjälp av en svartsjuk storebror åt hon upp en hel halvportion! Mamma är sååå stolt:) Sedan var hon ju naturligtvis tvungen att bada(hela ungen var ju nedkletad med gröt!) och det var hon inte lika förtjust i. Men madam ska väl lära sig uppskatta det med i sinom tid:)

Strax efter sju somnade damen i sin säng iförd en något för stor pyjamas ärvd av storebror. Denne storebror är inte lika smidig att lägga men även han sov före åtta. Halleluja! Och nu sitter jag här och njuter av min ensamhet med oboy och vispgräddeskladd(snuskfia) och funderar på när man bör lägga sig för att orka upp strax före sex i morgon bitti. Förmodligen har det tåget redan gått!



Noah gungar



Buspôjk



Tittut!


Disaster

Hjälp. Man skulle kunna tro att det detonerat en hemgjord sprängladdning här hemma. Alternativt att orkanen Katrina dragit fram. Det är grejer precis överallt. Det går knappt att ta sig fram. Stackars Noah sitter på sin bobbycar och vrålar frustrerat över alla vägspärrar.

Nä fy tusan. Ett ryck, månne?

Ungarna är dessutom sjukt trötta. Tror jag det, Alice vaknade halv sex i morse. Sova middag blir för mamma med tror jag;)

Sicko

När jag hämtade Noah på dagis igår var det total kalabalik på avdelning Igelkotten. Mitt under middagsvilan hade flera barn blivit magsjuka(läs: lösa i magen). Till råga på allt var personalen en man kort så Agge och Gittan såg en smula uppjagade ut när de försökte byta blöjor, klä på barn som skulle hem och jaga en nyduschad pôjk som sprang runt i bara strumporna.

Jag skyndade mig därifrån med en nyvaken Noah och tänkte att nu är det klippt.  Magsjukan kommer som ett brev på posten. Nog förbannade jag mig själv en smula också, för att jag så sent som på morgonen nöjt konstaterat att ungen hållt sig frisk ovanligt länge.

Nåja. Än är han inte magsjuk. Kanske är det tanterna på dagis som överdriver. Vi får väl se hur det utvecklar sig. Han är i alla fall hemma i förebyggande syfte. Om han nu undkommit med blotta förskräckelsen första gången är det inge idé att skicka tillbaks honom till den där smitthärden.

Silberskymysteriet

Jag fikade med Tove igår. Efter en stund frågar hon, på fullt allvar, om jag är släkt med Leif Silbersky. Nä, inte vad jag vet skrattade jag, nog för att det finns en del okända släktingar, men Silbersky? Nej, det hade jag nog fått höra i så fall.

Kanske är det så att mina kursare vet mer om mitt ursprung än jag själv. Till saken hör att det finns någon i vår årskull som är släkt med Silbersky, och det skulle enligt envisa rykten vara jag. Inte kan de mena mig, tyckte jag. De måste tänka på någon annan. Men Tove hade pratat med flera källor som, oberoende av varandra, var övertygade om att jag var stjärnadvokatens barnbarn alternativt  bror/systerdotter. Även Toves kompis Amanda vittnade om att detta praktiskt taget betraktades som sanning.

Men hur i hela världen har de fått för sig detta, undrade jag. Tydligen är det min lagbok som satt fart på spekulationerna. Min är nämligen inte blå, grön eller röd - utan svart skinninbunden som jag fick i 20-årspresent. Jag har fått många komplimanger för min tjusiga variant, från såväl lärare som tentavakter. När jag tänker efter tror jag inte att någon annan på terminen har en likadan.

Enligt ryktet får man endast en svart skinninbunden lagbok om man är med i något slags mystiskt sällskap. Eftersom jag enligt denna bisarra hörsägen är Silberskys barnbarn har jag fått den av honom.

Det lustiga är att det inte alls är något speciellt med min svarta lagbok, förutom att den är dubbelt så dyr. Den kan köpas på adlibris. Så ni vet.

Jag trodde att jag förde en ganska anonym tillvaro på juridicum. Jag skriker inte mest på föreläsningarna och jag har aldrig varit på Stocken. Nu visar det sig att folk går och tror att jag är släkt med Sveriges mesta kändisadvokat. Tufft!


Skönhet kommer inifrån

Under hela min tonårstid var jag fruktansvärt missnöjd med mitt utseende. De flesta har väl komplex för något, men jag tror jag vågar påstå att jag tog det ett steg längre. Jag kunde betrakta min egen spegelbild långa stunder och hitta fel som inte fanns. Satt inte ögonen för tätt satt de för brett isär. Jag var länge övertygad om att jag var så hiskeligt ful att jag helst inte borde visa mig bland folk.

Det var först när jag fick klart för mig att det fanns killar som åtminstone tyckte att jag var hyggligt attraktiv som jag insåg att jag nog inte var helt vanställd. Men eftersom jag inte är perfekt, och det villle jag gärna vara(inte bara utseendemässigt utan rent allmänt), kunde jag inte acceptera mig själv fullt ut.

Jag tror att min inställning till mig själv, min kropp och mitt utseende har förändrats mycket efter att jag fått barn. Framförallt har jag blivit mer ödmjuk. Min kropp har gått igenom två graviditeter och gett mig två barn som jag älskar mer än allt. Den är fantastisk på alla sätt och vis och förtjänar min respekt. Min kropp är fin trots sina skavanker och framförallt är den min, och en del av mig.



Strävar vi hela tiden efter perfektion blir vi aldrig någonsin lyckliga. Det önskar jag att jag hade kunnat tala om för mitt tonårsjag.

11 september

Det är åtta år sedan nu. Det känns som igår. Jag minns vad jag gjorde timmarna innan, TV-bilderna, misstron, chocken. Jag tror inte att det går att glömma.



Eremit

Jag är ingen jättesocial människa till att börja med, en depression på det och jag blir eremiten Erika. Det kan gå veckor utan att jag umgås med någon annan än barnens pappa.

Jag har ett stort behov av ensamhet, kanske större än det flesta, men jag märker nu i min isolering hur viktigt det är att träffa folk. Igår var det full rulle hela dagen när jag och Alice hälsade på Cissi och lilla Johannes. Sedan hämtade vi våra pojkar som är precis jämngamla och de lyckades underhålla varandra rätt bra:) Det vore ju roligt om Noah kunde få lite lekkamrater samtidigt som mamma dricker kaffe och pratar strunt;)

Nu ska jag ligga en stund i soffan med ett glas rött och några chokladbollar tills jag somnar. ha're!


Tant Erika

Häromdagen när jag var påväg till dagis mötte jag en dam som var ute och gick med sina barnbarn. Nu får ni flytta på er, sa hon. Där kommer en tant med barnvagn.

Tant?! Jag blev lite nedslagen. Nog för att jag känner mig lite lillgammal ibland, men jag tycker att det är väl tidigt att bli tant vid 21-årsålder.  

Inte blev det bättre av att damen själv inte kunde ha många år kvar till pensionen. Tant kan hon va själv! ;)

Nu jäklar

Imorgon ska jag ringa och se om jag inte kan få hit nån snygg elektriker som kan installera min tvättmaskin. Jag lovar.

Sedan ska jag elda upp tvättstugan. I tanken, åtminstone

kan själv

När jag ändå är i skrytartagen kan jag passa på att meddela att Noah plockar fram och undan sin frukost, äter utan att spilla, slänger sina bananskal i sopen, äter ägg ur äggkopp, tar befäl över lillasysters matning...

Han är i princip självgående. Så jag tänkte ta lite semester, OK?

Titta bil!

Noah är väldigt fascinerad av alla slags fordon. Särskild bilar och bussar. Fram tills nu har alla gått under samma beteckning - bjumm. Ja, en bil, brukar jag svara. Eller buss i förekommande fall.


Idag hände något. På vägen till dagis går vi längs en vid den här tiden på dagen vältrafikerad gata. Det finns en hel del motorfordon av varierande slag att titta på alltså. Noah studsade upp och ned i vagnen som vanligt, pekade och sa klart och tydligt - BIIIIL


Ja, jag får väl erkänna att jag kände mig stolt. Och Noah var ganska nöjd med sig själv han med för under hela den 25 minuter långa promenaden till dagis pekade han på varenda bil han såg och liksom testade ordet. Biil, Bejl, Biiiiiiil.


Kvällsfunderingar

Idag har jag varit fruktansvärt overksam, och igår blev det heller inte många knop gjorda. Skitsamma, man kan inte kräva hur mycket som helst av en deprimerad småbarnsmamma. Barnen sover, till slut, och jag har snabbstädat lägenheten så nu slipper jag trampa i matrester eller snubbla på duploklossar. Skiten i hörnen är kvar, men den är det ingen som ser ändå. Försöker jag intala mig själv just nu iallafall.

Efter att ha följt den senaste veckans facebookstatusar kan jag konstatera att det var a wise decision att ta ett uppehåll från juridiken. Tempot är tydligen vansinnigt. Och min deprimerade hjärna hade aldrig fixat en sokrat. jag ska börja plugga redan nu, i förebyggande syfte. Eller ja, nu och nu. Om ett par månader kanske.

Har blandat oboy och vispgrädde i ett glas och rör om till mumsig gegga. Inte direkt LCHF men what the fuck. har även svalt en alvedon mot min envisa huvudvärk och konstaterat att det nog är dags att bli sjuk. Känner mig seg i kroppen.

Nåja. Förr snarare än senare lär man ju få svininfluensa.


Mitt hem är min borg

Jag låg och sov middag med barnen när det ringde på dörren. Vad nu, tänkte jag yrvaket. Folk brukar inte dyka upp hos mig oanmälda. Just av den anledningen borde jag kanske anat oråd och stannat i sängen. Utanför dörren stod nämligen en försäljare från Tele2.

Jag trodde att hemförsäljning för en utdöd företeelse. Att telemarketing och internet helt hade konkurrerat ut detta otyg. Jag tycker det är obehagligt att bli påflugen av säljslipade ungdomar på stan, när de sedan dyker upp i mitt eget hem har de tagit minst två, tre kliv för mycket in i min privata zon.

Just den här försäljaren måste ha fått toppbetyg på internutbildningen, för hon var något fruktansvärt aggressiv. Jag tycker inte att man ska behöva förklara varför man inte vill släppa in främmande människor i sitt hem. Att ett enkelt nej tack ska räcka. Jag fick nästan knuffa ut henne och smälla igen dörren(ok, nu överdrev jag lite).

På vägen till Noahs dagis finns ett hus med skylten "Bettleri och försäljning inom denna fastighet förbjuden". Undrar om man skulle kunna sätta något i den stilen bredvid Ej reklam-lappen...

Alice Ingrid Emilia

Igår döptes Alice i Gamla Uppsala kyrka. Det blev en jättefin och trevlig cermoni, även om lilla fröken skrek mest hela tiden. De andra två barnen gnydde lite när de fick vatten på huvudet, de hade ganska klena röstresurser jämfört med Alice som överröstade både präst och musikanter;)

Lilla fröken var i alla fall bedårande söt men det grämer mig lite att det knappt blev någon användbar bild från hela dagen:/ Mest för att jag ser allmänt svagsint ut. Inte det minsta photogenic!

Vädret var strålande så det passade alldeles utmärkt att ha tårtkalas i gräset på Djäknegatan. Jag gjorde det enkelt för mig och slänge ihop en klassisk jordgubbstårta och en variant med banan och daim på färdiga köpebottnar. Lite kaffe på det och kalaset är biff. Mer komplicerat behöver det faktiskt inte vara:)

Tack allihopa för en underbar dag, och särskilt tack till Alice faddrar Tove och Lennart. Ni är bäst!

Vuxentid

Igår tog jag en time-out från barnen. Det behöver nog alla nån gång då och då. Jag älskar dem så mycket att hjärtat gör ont men ibland behöver jag hälsa på lite i vuxenvärlden. Det blev fredagsdrink på Smålands med ett gäng trevliga jurrar. Så välbehövligt.

Kleptomani

Det var ganska länge sedan Alice började vifta efter sakerna i babygymmet, men nu börjar hon utveckla gripandet till en konst. Allt som ligger inom räckhåll för hennes små fingrar norpar hon åt sig fortare än fortast. Inte en pryl går nu säker med två små kleptomaner i familjen. Noah kommer nog lära upp henne ordentligt, han är ju mästarnas mästare på att plocka åt sig saker och gömma undan dem på de mest konstiga ställen. Städskåpet eller frysen, till exempel.

Sova middag

Idag är det fredag och på fredagar är Noah ledig från dagis. Jag tror att det är skönt för honom att vila upp sig och visst är det på det stora hela mysigt att ha honom hemma.

Men. Jag tycker det är fruktansvärt jobbigt med alla rutiner, särskilt middagsvilan. Det strulas alltid. En fet jävla energibov. Blir både trött och ledsen när det går så långt att jag tappar humöret och skäller på stackaren.

Hur gör man egentligen? Skaffa ett sagoband, kanske. Han är ju lite stor för att sova i vagnen:P


RSS 2.0