Panelhönan

Det finns tillfällen då jag är beredd att ge upp redan innan jag försökt. När det liksom är kört på förhand, dömt att misslyckas. Att försöka kila sig in i en grupp där alla redan känner varandra är en sån grej. Det går ju helt enkelt inte. I alla fall inte om man heter Erika och har en emotionell intelligenskvot på noll ungefär.

Noah och jag debuterade på Öppna Förskolan igår. Det var superläskigt. Från vår tvåmånadersisolering i en lugn, tyst, trygg lägenhet till ett belamrat lekrum med ett tjog hyperaktiva ettåringar med pottklippta frisyrer. Redan det fick mig att vilja vända i dörren. En barsk fröken och inskrivning i en lista. Misstänksamma helyllemorsor i en soffgrupp och ett par pappor som diskuterar Henkes vara eller icke vara i EM-truppen. Vi kanske kan muta Jordan med det GTA 4, filosoferar de. Så att han tjatar pappa till Österrike. Öppna Förskolans innegäng.

Min förmåga att starta upp och hålla igång ett samtal är ju inte direkt lysande till att börja med. Nu är den obefintlig. Ska jag hoppa in i innegängets diskutioner om allsvenskan, fruktträd och husbestyr? Alternativet är att sälla sig till de två finskspråkiga damerna som sitter och samtalar på golvet. Det faller ju på att min finska är begränsad till tre ord. Yksi, Kaksi och Kiitos. Det kommer man inte så långt på. Ett, två tack.

Vips är man tillbaka i samma gamla vanliga mönster. Kanske syns det att jag aldrig hängt med de coola ungarna. Att jag i grund och botten är osäker och bär på en ständig rädsla och oror för situationer som den här. Kanske står det skrivet i pannan på mig. Kanske är det lika tydligt som helyllemammornas sneglande bakom den råttgråa luggen. Du hör inte hemma här-blicken. Vill du bli en del av vår bubbla får du minsann kämpa för det. Mina tankar går till Jonas Gardells En komikers uppväxt som jag läste med en igenkänning som var smärtsam. Inte för det förflutnas skull utan snarare för att gamla roller och mönster inte vill släppa taget.

Jag skulle gärna byta till mig lite av M's oöverträffade sociala förmåga. Han kan få lite av mitt läshuvud, jag skulle gladeligen offra ett MVG eller två för att funka någorlunda i nya, sociala situationer. Jag kommer aldrig att bli någon mingeldrottning. Men jag är trött på att vara den som hamnar i ett hörn.

Kommentarer
Postat av: C-mate

Kämpa på erika! Inte lätt, tro mig jag vet. Men det går! Om än tar det lite tid och mod, men till slut så. Jag håller tummarna för dig! Kram

2008-05-15 @ 11:14:18



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0