att vara den som inte kan släppa taget

Det är väl i sådana här lägen som man ska vara rationell och storsint. Tycka att han förtjänar att ha kul lika mycket som någon annan. Att han får göra tamejtusan vad han vill. Att det är hans liv som jag inte har något att göra med längre. 

Men det funkar inte så. Jag är en elak, missunnsam och svartsjuk människa.  Jag önskar att han vore lika olycklig som jag. Lika fylld av känslan att inte duga. Lika sårad och besviken. Lika fångad i en situation där allt utgör en ständig påminnelse om ett katastrofalt misslyckande. Att han var den som levde i en desperat ovisshet, ständigt letande efter ett tecken av något slag och därför inte förmå att gå vidare.

Så många tankar och bilder som jag bara inte kan släppa. Tro mig, jag vill bara få det ur skallen. För det gör så jävla ont.  

Jag skäms. Men jag rår liksom inte för att jag känner såhär.

Mörbultad

Puh, vilken pärs! Fyra timmar arbetsrätt är ingenting för veklingar minsann. Morfar har barnvaktat Noah, som mirakulöst tillfriskande i samma stund som mamma klev utanför dörren. Hmmmpf...

Föreläsningen var bra, möjligen något förvirrande. Särskilt när det bläddrades fram och tillbaks i Power Point-presentationen i tid och otid. Inte kul!

Ungefär halvvägs in i föreläsningen blev jag om möjligt ännu mer ofokuserad. Huvudvärk och snurr i bollen. Fast det värsta var ju nojan som detta medförde. Det är nämligen ett tidigt symptom på havandeskapsförgiftning. Naturligtvis kan det ha berott på en mängd saker. Trötthet, för lite mat och vätska, dålig luft, en allmänt oskarp projektorbild... Men jag kan liksom inte låta bli att tänka. För visst var det väl så att det började med att jag hade svårt att orka följa med på en skärm vid föreläsningarna. Illamående och yr i huvudet. Var tvungen att kolla mig i spegeln när jag kom hem. Nog fan ser jag lite svullen ut. Inte överdrivet mycket, men ändå...

Imorgon är det jag som fixar en ny till på MVC så jag får kolla det där satans blodtrycket. Just to be sure. Är det nåt sånt jäkla skit på gång är det ju bara att vinka good bye till att fixa hemtentan. Inte en chans att jag fixar det. Läsa ett par hundra sidor kurslitteratur och rättsfall och sitta ett dygn framför en dator. Jo tjena.

Har lämnat nycklarna till gamla lägenheten idag. Så otroligt jävla skönt! En sak mindre att bekymra sig om:D


Det här är fel

Nej. Jag vill inte vara ensam. Punkt. Om det här är en mardröm vill jag vakna nu.  

LOST!

Det bidde inget dagis för Noah idag. Den tanken var bara att ge upp direkt. Blev ändå tvungen att stoppa ner skrutten i vagnen. PM:n skulle ju in och på det där stället har man ju inga sympatier för sjuka bebisar.



sjuklingen har gosat ner sig i mammas säng

Nattens facebookhistorik är intressant. Där kan man nämligen se när folk har blivit färdiga med sina 12000 tecken, närmare småtimmarna är inte helt ovanligt. Jag blev beordrad att skicka in mitt vid tiotiden igårkväll. I allt väsentligt samma version som jag skrev klar i fredags(minus ett par stavfel och med fotnoter som inte hänvisade till "Mr Adlercreutz" och "herr Karlgren").

Nog hade skiten mått bra av en putsning till. Men jag hade fan inte orken. Helgen var inte helt optimal för PM-skrivande helt enkelt. Resonerade ungefär såhär, kan jag inte göra något som höjer kvalitén på skräpet med minst en poäng så får det vara.



Noah för exakt ett år sedan:)

Hoppade in på studentbokhandeln och köpte kurslitteraturen i arbetsrätt på vägen hem. En sisådär 600 sidor till att läsa. Härligt. Tänkte att det är lika bra att sätta igång. Efter ca 35 sidor ligger lilla jag och sover i soffan. Om det var bokens fel eller bara en konsekvens av allmän trötthet låter jag vara osagt:P

Förvirringen är total just nu. Igår blev jag vansinnigt sugen på ostmacka och köpte hem en ordentlig bit präst, bara för att inse att jag inte hade någon osthyvel när jag väl kommit hem. Har för mig att osthyveln är nåt typiskt svenskt påfund. Hur gör man då i mindre civiliserade länder? (antagligen som jag gjorde i morse, skär upp för tjocka skivor med en vanlig kniv). Dessutom lyckades jag sova bort min tid hos barnmorskan. Hade inte en tanke på att jag skulle dit:S

Du fattas mig


Mormor, mamma, jag och Noah i februari 2008

Fina lilla mormor. Jag kommer att sakna dig. Nu är det över, hoppas du har det bra.

Känner mig tom. Det är svårt att förstå. Du lämnar många fina minnen kvar. Bad vid berget, smultron på strå, nyplockade blåbär över morgonfilen.

Du vet precis vad jag går igenom nu. Och för din skull så ska jag klara det här.



Mormor & morfar

läget under kontroll

Natten har varit ganska lugn. Var uppe ett par gånger och tittade till skrutten. Ingen mer kräk och bajs än så länge, peppar peppar. Och då chansade jag och gav honom en flaska välling vid tretiden, för att han verkade så himla hungrig. Nu på morgonen har han busat runt ordentligt(och rymt från mig i tvättstugan^^), men energin tar slut ganska fort. Vi får se om det blir dagis imorgon.

Räkningarna är betalda. Inte vidare värst kul, men det måste ju göras. Ska köpa lite kurslitteratur, sen får det vara slutshoppat.

Nä, jag vill inte

Noah mår inte bra. Jag har tillbringat kvällen med att sanera spyor och sitta vid skruttens säng och hålla handen tills han somnade.  Stackars lilla fis. Mamma älskar dig mest av allt.

Avskyr facebook. Tycker att man alltid helt utan förvarning får reda på saker man inte vill veta. Börjar ju undra vad fan det var för fel på mig...


Blöjbyten och barnloppis

Oj oj. Noah bestämde sig för att ta sovmorgon och sov till halv nio. Tur var väl det, för när han först var uppe och härjade  vid fem var jag mer eller mindre halvdöd.

Dagens lilla påhitt var en tur till den årliga barnloppisen på Kvarntorget. Skynda fynda! Har utrustat Noah med byxor, munkjacka, två långärmade tröjor och en t-shirt för under hundralappen.

Under den tio minuter långa promenaden hem hann Noah båda bajsa och somna. Hur han lyckades somna fattar jag inte, för ungen hade nämligen skitit ner hela sig. Det är inte vidare värst gulligull minsann. Undrar om kändismammorna också sanerar sina barn från topp till tå när större olyckor sker eller om de lämnar över ungen till nån av alla dessa nannys.



 

Kladdungen käkar gröt till frukost. Med sked, emellanåt:D

Fler frukostbilder hittar ni här!



Nu måste det bannemej vara en flicka...

Har handlat lite kläder till tösabeten. Nu hoppas jag verkligen att det är en liten flicka som lever runt därinne. Om inte, så blir det synd om pojkstackarn. Blev storlek 62, räcker lite längre, och perfekt till sommaren tror jag.



Jättesöta mössor, och då får M säga precis vad han vill.



Har känt av ett par förvärkar idag. Tycker inte om dem. Men det är väl så det ska vara en månad framöver. Men, det kommer nåt fint på sl

Lilla magen;)

Att ingenting kan gå smidigt och problemfritt. Tappar sugen på precis allt. Har varken orkat laga mat eller diska, stänger dörren till köket och försöker glömma tills imorgon.

PM:n är i princip färdig, åtminstone. Lite finlir och fixande med fotnoter bara. Jag känner mig ganska nöjd. Hann t.o.m ta en tur på stan och fick med mig ett par skor och en klänning. Skorna får jag nog vänta med att använda till efter förlossningen, för mina fötter och ben känns så sjukt svullna. Som små korvar. Klänningen däremot, är fin redan nu(och säkert ännu finare sen!). Dessutom är den sjukt amningsvänlig, när det blir dags för det



v. 34+

Tack Anna som tipsade om självutlösaren;)

nånting fattas

Idag har vi lagt sista seminariet i förmögenhetsrätt bakom oss. Kommer inte sakna obehörig vinst och condictio indebiti det minsta! Nästa vecka väntar arbetsrätt, ny basgrupp och ny lärare (och ny, dyr kurslitteratur förståss). nånting

PM-skrivandet år framåt, sakta men säkert. Tror faktiskt att jag har ganska goda chanser att bli färdig imorgon vilket vore toppen. Behöver en helg helt utan plugg. Det är svårt att slappna av när man ständigt tänker PM.

Försökte ta kort på magen förut, men det var ju inte det lättaste. Känns konstigt att gå igenom allt det här själv. Det är ju så det blir. Ingen som tar kort på magen, ingen att dela alla sparkar och rumlingar i magen med, ingen som följer med och lyssnar på hjärtljud. Ingen att prata namn eller köpa bebissaker med. Jag saknar det. Saknar någon att dela allt det fina med. Det känns konstigt att det om drygt en månad finns en ny liten människa på jorden som jag och M ska ha hand om. Tillsammans men ändå inte. Har svårt att se att det ska bli på samma sätt som med Noah. Inte samma gemenskap på nåt vis. Mer var och en för sig. Känns lite sorgligt.



Trött trollunge efter en kväll hos pappa

pics

Har köpt en liten rosa kamera. Jag tänker inte sitta utan bilder från småbarnsåren. Så nu kanske trollet dyker upp här lite nu och då.


Dimma

Alltså. Vissa människor... Idag kom det fram en vilt främmande snubbe på Ekonomikum.
- Är du gravid? frågade han.
-Öh, ja... svarade jag.
- Coolt, häftigt.
Som om jag vore den första gravida kvinnan i världshistorien.


Knappt har man slutat hitta papperstussar i fickorna förrens det är dags igen. Trollets näsa rinner. Konstant. I övrigt är han pigg och glad än så länge. Annat är det med mig. Typiskt att man ska bli dunderförkyld mitt i det mest intensiva PM-skrivandet. Med huvudvärk, snuva och diverse andra bekymmer är man precis lika (in)effektiv hemma som på JB. Så, jag har suttit hemma och klottrat lite i mitt PM, konstaterat att det nog inte är så illa, inga tio poäng kanske men det är ju inte allthär i livet. Tyvärr blev det inte så mycket mer gjort. Nya tag imorgon. Eller nåt. 


Psykologbesöket blev bra. Eler, det blir ju lite knepigt första gången när halva tiden gåråt till att förklara vad som har hänt. Men det är lite märkligt vad man måste lära sig läsa av människor efter några år i yrket. Är du arg? Ja det är jag nog. Känner du dig fångad i en fälla? Jo, men just så. Fick en ny tid, det kan behövas.


det finns inga superkrafter i verkligheten

Det går bra nu. Tillvaron känns hanterbar. Det är lätt att få hybris och tro att man orkar precis allt. Laga mat, lägga barn, diska, städa, tvätta, plugga. Måste bromsa in mig själv och ta det lugnt ett tag till. Vill inte kraschlanda.

Imorgon ska jag till MVC-psykologen. Prata med någon som bara lyssnar och inte värderar, det behövs. Har svårt att prata om hur jag verkligen känner mig i den här situationen överhuvudtaget. Antingen har folk varit med om precis samma sak och då känns det som att jag tar in precis lika mycket som jag får ur mig. Eller så vet de inte alls hur det är, eller hur de ska reagera och det känns bara olustigt. Är verkligen tacksam för att ni bryr er, men ibland är det bara skönt med en viss distans om man ska öppna sig helt för någon. Lite knepigt kanske, men så är det.

Gå i borgen, gå i sorgen

Avbokade mina tandläkartider tidigare idag. Vilken vacker dialekt Karlstadborna har. Fantastiskt. Måste ta en fika på Värmlands inom nära förestående framtid och tjuvlyssna på denna ljuva musik.

Denna måndagskväll blev det verkligen ingenting gjort. Har rullat bort till tvättstugan och bokat en tid, skrivit ut mitt stackars trötta PM(slakt morgen früh) och googlat byggnadskreditiv.

Imorgon handlar seminariet om borgen. Gå aldrig med på dylik galenskap gott folk! Det är som att be om personlig konkurs. Visserligen kan man klamra sig fast vid 36§ AvtL, men för det mesta hjälper det föga. Har läst några sorgliga rättfall som har sitt ursprung i 90-talets kris, där rasade många liv sönder och samman. Blir alltmer övertygad om att grundläggande vardagsjuridik borde vara obligatoriskt för alla på gymnasiet.

Är trött så det blir tidig kväll. Men imorron, då ska minsann barkflisorna yra om tallfuran!

Squarepants

Ok. Vart fan tog våren vägen? Här är det svinkallt och megaruggigt. Deprimerande, bara det.

Var på uppföljning hos studievägledaren idag. Kursföreståndaren är en fyrkantig typ. Frånvaro är frånvaro, tyckte han. Oavsett orsak. Det är tydligen egal om man precis har fått barn eller om man bara inte hittat hem från Stocken. Så länge jag inte missar fler än sju är det lungt. Då bryr han sig överhuvudtaget inte. Sju är precis så många seminarier som är schemalagda efter BF. Jag har alltså inte råd att bli sjuk. Med tanke på hur det hela slutade förra gången känns det lite oroväckande. Noah får inte bli sjuk. Det är väl större chans att vinna på Lotto. Och som den enda gravida i världshistorien går jag och hoppas på att få gå över tiden. Bebisar kan faktiskt titta ut före utsatt datum. Och det känns väl inte helt omöjligt kan jag säga.

Visserligen går det att få dispens(som ska beviljas av vem tror ni), men just nu känns det inte som om det räcker med att bara föda barn. Förmodligen måste jag vara på vippen att avlida också. I värsta fall får jag väl lämna ifrån mig ungen ett par gånger och sitta på seminariet med läckade bröst, amningsdimma, sömnbrist och försöka diskutera skadeståndsrätt. För att vänta, föda och ta hand om ett litet barn är väl inte så jobbigt? Naturligtvis är det bara att tuffa på i samma tempo som vanligt.

Klämkäcka hälsningar!

Dubbelt upp?

Det är en väldig skillnad på att vara trött men lugn inombords jämfört med att vara helt på bristningsgränsen. Nu hoppas jag bara på lite energi så jag slipper sitta och halvsova på biblioteket.

Noah har varit ledsen ikväll. Middagsluren blev det nästan ingenting av och han var helt förtvivlad både innan och efter. Vet inte om det bara avr trötthet eller om det är tänderna som spökar. Det slog mig att det kommer att bli lite knepigt när man har två ungar och de blir ledsna samtidigt. Hur gör man då? Jag kan ju inte kånka runt på båda samtidigt. Amma den lilla och muta Noah med välling kanske?

Tycker att det är ganska otroligt att det går en beckfilm som jag är nästan säker på att jag aldrig har sett.

Några steg i rätt riktning

Känner att jag så smått börjar hitta tillbaks till mig själv igen. Orkar bli glad för det där lilla, och det är ju det som är huvudsaken. Fixar att vara en bra mamma till trollet. Ingen superdupermama som bakar scones, dricker smoothies och kvittrar jämt och ständigt, men en balanserad och glad mamma som orkar leka, busa, kramas och ha tålamod är ungens humör går upp och ned.


Idag har varit en fin dag. Noah och jag tog en promenad ner till stan. Inte riktigt glassätarväder som jag hade hoppats på men vi lyxade till det med en riktig kondisfika på Landings, trollet och jag. Det är rätt trevligt att flanera runt på stan på söndagar. Inte så mycket folk ute, och nu är det ju dessutom dagen efter den stora bandyfinalen så det var riktigt lungt(höll mig borta med flit igår. 20 000 fulla bandysupportrar är sådär roligt, tycker jag). Kollade runt på allt möjligt, hittade en del fint utan att känna nåt egentligt sug efter att köpa något. Det är liksom ingen idé. Om en och en halv månad är magen borta och även om man inte hoppar i de mest åtsittande kläderna det första man gör så är lär jag inte vara särskilt sugen på tjockisv'nligt mode direkt. Ett par vårskor skulle inte vara helt fel, men det vågar jag helt enkelt inte köpa. Mina fötter känns nämligen supersvullna och det vore ju lagom roligt att upptäcka att dojjorna man köpt var två storlekar för stora.


Var iaf inne en sväng på apoteket och köpte med mig rätt sorts järntabletter. Fick nämligen med mig nån slags fisvariant första gången. När jag tittade lite närmare på doseringen visade de sig innehålla 9 mg/ tablett, jämfört med de jag blev rekommenderad av MVC som innehöll 100 mg. För att komma upp i samma dos skulle jag behöva ta elva stycken. Blev ordinerad det dubbla av barnmorskan, vilket skulle innebära 22 tabletter/dag(!). De jag köpte först är nog mer som ett vanligt kosttillskott jämfört med kapslarna som är till för behandling av faktisk järnbrist. Får väl skylla på att huvudet inte riktigt är med alla gånger:P



Igår fyllde pappa 44 år. Rena ungdomen:) Grattis!:D

Du hör inte hemma här

Kan det trassla till sig så gör det naturligtvis det. Om ett par veckor ska M iväg på kryssning med "jobbet". Känns ju sådär lagom roligt. Tänk finlandsfärja, sprit och hundratals smådesperata singelsjuksyrror. Kan väl inte sluta på så många sätt egentligen...

Nåja, nog för att jag ställt in mig på att vara rekorddeppig den kvällen så är det inte det som är själva problemet. Det är nämligen så att det råkar vara hans vecka. Någon barnvakt går inte att få tag på, fick jag veta här om dan. Reagerade inte på det först, tänkte att det löser väl sig. Men idag kom jag på varför det absolut inte funkar. Just den dagen har jag nämligen fullspäckat schema med föreläsningar i arbetsrätt(som förmodligen är ruggigt tentarelevanta) fram till klockan 6. Dagis stänger fem. Ergo, ekvationen går inte ihop.

Jag blir bara så trött och arg. Inte för att M ska åka på kryssning, för den har ju varit inplanerad sen i höstas långt innan det här spektaklet,  och att få tag på barnpassning mitt i veckan när familjen bor i Norge är väl stört omöjligt. Nej, jag är förbannad på kursledningen som lägger föreläsningar på idiottider som den här. Blir så trött på att det förutsätts att man bor i ett litet korridorrum i Flogsta och spenderar halva studiemedlet på Stocken. För dem funkar det säkert alldeles utmärkt att sitta halva kvällen på Ekonomikum. Har man barn att ta hand om är man inte lika flexibel. Nu är väl de ensamstående föräldrarna inte jättemånga på juristlinjen, men jag är så trött på att bli behandlad som om jag inte fanns. Den där fina föräldrapolicyn är inget annat än tomma ord. Allt jag vill är att kunna plugga på samma villkor som alla andra, men det är tydligen för mycket begärt. Kanske är det inte meningen att ensamstående mammor ska plugga juridik...


Samstag

Sovmorgon finns inte i Noas värld, han var pigg och glad redan vid 6 och skulle minsann upp och busa runt. Själv lyckades man ju knappt hålla ögonen öppna, men that's life. Är man småbarnsförälder så är man.

Vällingen tog slut igår kväll. Eller, egentligen tidigare eftersom det bara räckte till en halv flaska. Trollet sov gott ändå och tur var väl det. Visserligen kan man nog klämma ur lite råmjölk ur tuttarna vid det här laget men jag känner inte för att offra mina stackars bröstvårtor till trollets käftar. Han har nämligen ungefär lika många och vassa tänder som en vithaj.



Tog en förmiddagspromenad i det fina vädret bort till Willys. Bäst att lösa välling/blöjkris medans man orkar, tänkte jag.Har varit superambitiös och inventerat frysen och gjort en matsedel för två veckor. Notan för hela kalaset slutade på 442,50. Inklusive blöjor, välling, våtisar och tvättmedel. Rätt bra jobbat.

Premiär

Noah har varit nöjd och glad idag och själv är jag piggare än på länge. Ja rent mentalt alltså. Jag har ork kvar att vara glad, och det känns bra.

Årets finaste dag hittills, det firade jag med att premiäräta glass. Det blev en ganska trevlig promenad hem i solskenet:D

Snart(eller ja om nån vecka eller så) ska jag pigga upp bloggen lite. Det ni!

Titta kan man ju alltid göra....





Är ju inte så vansinnigt länge tills skruttfian ska komma nu(knappt sju veckor!). Snart dags att inhandla åtminstone något litet bebisplagg. Har ju Noahs kläder kvar och de allra minsta är ju hyfsat könsneutrala men det är alltid roligt att ha något nytt och fint till den lilla. H&M har väldigt söta saker till små töser, nu blir det blommor och gulligull för hela slanten;) Vet inte hur praktiskt klänning är till liten bebis,men what the heck. Det skiter jag i just nu:P

Blondinbella for utbildningsminister?!

Blondinbella vill förändra gymnasieskolan. Det är tydligen inte helt lätt att vara entreprenör och elev samtidigt. Åh, fan. Det är ju lite synd att hon är så fastlåst  sin egen situation. Så här blir gymnasiet perfekt, för mig. Typ.

För det första så tycker jag att det är självklart att gymnasiet ska innebära heltidsstudier. Utgångspunkten måste vara ca 40 timmar skolarbete i veckan(sen om det är hemma eller i skolans lokaler är ju en annan fråga). Fixar man det på kortare tid och vill använda de timmar man får över till att jobba, så fine(det gjorde jag sista terminen i trean, kul och nyttigt). Det viktiga är att studierna är den huvudsakliga sysselsättningen, jobbet något vid sidan av.

Sen tycker Blondinbella att gymnasiet ska bli lilla högskolan. Jag kan ge henne rätt i det avseendet att dagens gymnasie inte förbereder eleverna till räckligt bra för högre studier. Den första terminen är för många en chock(för andra en befrielse iofs). Sen är vi inte riktigt överens om hur det ska bli bättre. Så lite obligatorisk undervisning som möjligt, tycker Bella. Och de lektioner som är obligatoriska ska vara i form av föreläsningar, för så är det minsann på högskolan.

Det finns ju inget självändamål i lite undervisningstid(anledningen till att det ofta är så på universitetet, särskilt på humanistiska utbildningar, är ju inte att det ligger nån fantastisk pedagogisk idé i botten. Det finns för lite pengar, så enkelt är det). Däremot borde man utnyttja den undervisningstid man faktiskt har på bästa sätt. Då är föreläsningar i princip värdelösa. Få undervisningsformer gör eleverna så passiva. Du sitter i två timmar och lyssnar och antecknar, du får en överblick men inte så mycket mer. Jag tror att man som student lär sig mest om man själv får vara aktiv.

Är väldigt förtjust i vårt problembaserade undervisningssätt på juristutbildningen i Uppsala. Inte nog med att man tillgodogör sig sakkunskaper effektivare när man själv aktivt får jobba för dem, dessutom lär man sig formulera, strukturera och lösa problem och argumentera för sina lösningar först i en mindre grupp och sedan i en större. Sånt kan ingen lära dig på en föreläsning(som iofs är bra, just för överblicken) och det blir väldigt svårt att argumentera med sig själv hemma på kammaren. Lektionerna på gymnasiet borde vara mer inriktade på aktivitet från elevernas sida, med läraren som vägleder med varsam hand istället för att tala om att såhär är det.

Jag tror att gymnasieelever generellt behöver mer undervisningstid än studenter på högskolan. Det har lite med mognad att göra. Hur många 16-åringar har förmågan att själva planera och ta ansvar för sitt skolarbete(vi har i snitt 6 timmar lärarledd undervisning i veckan, restrerande 34 ska i fixa på egen hand)? (vart skulle de ha lärt sig det någonstans?Högstadiet? Tror knappast det). Visst finns det undantag, precis som det finns 25-åringar på prestigefyllda universitetsutbildningar som skriver sina PM i sista sekund.  Vissa skulle nog klara av att bli kastade ut på djupt vatten, men för många skulle det bli förödande. Skola måste helt enkelt lära eleverna att simma först. Att steg för steg ta eget ansvar, och lära sig för sin egen skull.

Trötter

Har hämtat Noah, en dag tidigare än planerat. M behöver vila upp sig inför sina nattpass. Iofs sant. På vägen hem från dagis undrar jag varför jag gick med på detta. Ungen var nämligen vansinnig. Är ju fortfarande inte mig själv och blev naturligtvis superstressad. Kortslutning i huvudet och magen i uppror. Väl hemma och när jag fått av trilskande unge vintermunderingen satte vi oss i soffan, då kurade han ihop sig i min famn och somnade(!). Bara sådär.

Det mesta har en enkel förklaring. Noah var trött. Har säkert inte sovit bra på dagis, lite knepigt att de inte sa nåt när jag hämtade isf. Har sovit en stund jag med. Har ont, ont i magen. Tror att det är bebisens huvud som spökar. Nu ska jag värma på lite av gårdagens smaskiga middag. Älskar när jag kan äta god mat utan att behöva laga den! 

Jhering, go to hell

Suck! PM-skrivandet går käpprätt åt *piiip*! Är alldeles för slut i huvudet, tom på inspiration, skriver meningar jag inte begriper själv och är inte minst jäkligt besvärad av att vara höggravid. Det går ju helt enkelt inte att sitta bekvämt. Det känns som att bebismagen trycker in mina revben i lungorna på mig! Sammandragningarna är inte heller trevliga, särskilt inte när de gör ont. Det tycker jag inte om.

Tror att jag ska krypa ner i sängen, prata med bebisen och försöka tänka på annat än culpa in contrahendo. Ta nya tag med fanskapet imorgon(känner mig så sjukt omotiverad just nu).

"SkbrL är ju nästan poetisk"

Puh vilken dag! Var uppe tidig för att hinna till föreläsningen på BMC som började 8.15. Riktigt intressant om fordríngsrätt så det var faktiskt värt att stänga av snoozen och masa sig upp.

Efter plugg, och  lunch/basgruppsmöte bar det iväg till MVC, som ligger på andra sidan stan. Bussförbindelserna är kanon som tur är. Blodtrycket såg fint ut, sockret var ok men järnvärdet var nåt så inihelsike dåligt. Inte konstigt att man inte känner sig i form med ett hB på 94. Ska ladda upp med dubbla dosen järntabletter så jag överlever förlossningen;)
Bebisen har lagt sig i startposition, men huvudet är fortfarande ruckbart. SF-måttet ligger på 29 och kurvan börjar plana en aning, men det skulle nog inte vara någon fara enligt barnmorskan. Hon trodde att det kunde bero på att barnet sjunkit ner lite med huvudet och dessutom så kändes det normalstort. (när jag var gravid med Noah betedde sig kurvan också konstigt en gång och då blev det bekymrade miner och tillväxt-UL på stört, oj så orolig jag var då). Det är ett himla hålligång därinne åtminstone:D

Sen var det tillbaks till BMC för ännu en föreläsning och huvudet hängde inte riktigt med kan jag säga! Har lagat zucchinigratäng till middag, ruskigt gott vill jag lova:) Ska ta det lugnt en stund innan jag tar itu med mitt PM. Har ingen lust, men måste man så måste man!

One for all, all for one

Det är ju lite märkligt. Ja, hur fascinerad man kan bli av saker som fordringar och skuldebrev. Som en av våra föreläsare sa, det är vackert. Riktigt så begeistrad är jag inte riktigt än, men har förhoppningar om att hitta terminens favoritparagraf i den här regionen av Handelsbalken. Ta bara 2§ 1st skuldebrevslagen enligt vilken gäldenärerna ska svare en för alla och alla för en.

Ett seminarium och drygt 150 sidor fordringsrätt. Är ganska nöjd med dagen faktiskt. Lite blandade känslor när man klev utanför dörren och möttes av kanonväder, å ena sidan några effektiva pluggtimmar å andra sidan missade jag en solig eftermiddag när jag satt med näsan i Fordran&Skuld.

Har lämnat lite kläder och en tandborste till Noah hos M och blev bjuden på fläskfilé, potatiskroketter och cola. Inte helt illa en vanlig sketen tisdag;) Måste rannsaka mig själv. Är jag en tantig besserwisser? Det låter ju inte vidare trevligt. Kanske en något lillgammal mullis som inte vet när hon ska hålla tyst? Inte för att det känns så mycket bättre^^


Skräddarsytt

Nu blir det tomt här hemma. Ingen Noah förrens på fredag. Saknar trollet förståss men behöver verkligen det här.

Har varit hos studievägledaren idag. Hon tyckte jag skulle satsa på att göra tentan i augusti, det är helt enkelt inte realistiskt att jag ska orka göra den på ordinarie tillfälle den 3 juni. Förhoppningsvis kan vi få till nån slags speciallösning med obligatoriet, om kursföreståndaren är med på noterna. I värsta fall får jag helt enkelt gå på de seminarier som jag kan gå på och hoppas på att jag inte missar för många, i bästa fall kan jag göra den mesta av skadeståndsrätten hemifrån i sommar - i lugn och ro.

Har suttit på JB och läst Hjalmar Karlgrens Avtalsrättsliga spörsmål från 1940. Vilket sömnpiller. Förstod inte hälften.

Halleluja!

Åtta veckors väntan är över. Ett mycket efterlängtat litet kuvert från försäkringskassan väntade på mig när jag kom hem. Bostadsbidraget är beviljat. Tack tack!

Plus och minus

Har räknat lite på nästa månads cash flow. Både in och ut så att säga. Undrar om jag kan hålla en matbudget på 2500. Vad tror ni? Med lite planering och veckohandling på Willys borde det ju gå...

Om försäkringskassan får tummen ur med bostadsbidrag och underhållsstöd verkar nästa månad bli helt ok. Absolut ingen lyx men iaf så att man håller sig flytande. Ett par månaders andrum åtminstone

räcka till?

Usch. Jag får dåligt samvete. Inte för att jag inte orkar slutföra den halvt påbörjade städningen eller ställa mig och laga värsta husmanskosten till lunch. Nä, det känns ganska oviktigt just nu. Men just nu fixar jag inte ens det som jag själv tycker är viktigt. Jag vill bara stänga av och släcka ned när Noah vaknar halv sju på morgonen. Sova och inte bry mig. Jag orkar inte vara glad, jag klarar inte ens av att behålla tålamodet när trollet gnäller och pillar och trillar. Jag vill vara lugn, harmonisk och kärleksfull men har inte ro i varken kropp eller själ till det just nu.

En fördel med att gå upp tidigt är att det är helt tomt i tvättstugan. Annars är det ju fritt fram att slåss om maskinerna på söndagar. Tvättar fast jag egentligen inte har lust. Ungen behöver ju ha rena kläder och sängkläderna är ju så lagom fräscha när de kladdats ner med snor och välling. En promenad i solen har vi också hunnit med så nu blir det inget mer projekt idag!

Tingeling, tingeling

Hade väldigt trevligt igår. God mat, mysigt sällskap och massage-Mats. Kunde inte bli så mycket bättre;)

Hämtade trollet i förmiddags. Vet inte riktigt vad de haft för sig där borta i Ekeby. Misstänker att Noah har fått sjukt mycket uppmärksamhet:D Ungen var helt däckad ett par timmar när vi kommit hem, sen var det mer eller mindre konstant gnäll hela eftermiddagen. Märker hur trött jag är. Vet inte vad jag trodde. Att det skulle räcka med ett dygns vila och sen skulle jag vara back on track igen?

Har bakat en kladdkaka och tittar på Melodifestivalen. Måns står ruskigt bredbent och det ser helknasigt ut. Af Ugglas orkar man varken titta eller lyssna på men texten är lika halv(hel)desperat som jag känner mig. Hårdrockarna, Agnes och Emilia är söta men tråkiga. Alcazars nummer är nästan överdrivet snyggt, Moving on känns lite Molitva, EMD är astöntiga och varför har sofia en läderbaddräkt på sig? Molly Sandén är sötsliskigare än min kladdkaka och den enda fördelen med la voix är väl att man inte behöver lära sig så mycket text.

Ska man tro den internationella juryn ska vi skicka Sarah Dawn Finer till Moskva. Lite mer oväntat var väl att Snälla, snälla fick tio poäng.

Och förresten. Är Fredrik Kempe den nya Thomas G:son?

Pensionen nästa?

Ska röra mig mot Kantorn och käka lite mat hos Tove. Ska bli trevligt!:) Har bestämt mig för att jag verkligen måste ta tag i mitt sociala liv nu när lillen ska vara hos M varannan vecka. Inte sitta i min ensamhet och vara deppig utan faktiskt göra något åt saken. Hur svårt kan det va?

Har fått mitt första orangea kuvert, för inkomståret 2007. Ett tecken på att man börjar bli vuxen? Det är en jäkla tur att det är ett tag kvar till pensionen. För timvik på NWT ger inte några lyxkryssningar på ålderns höst precis.

Havererad sovmorgon och mild promemoriaångest

Noah är hos M idag. Jag ska sova helt ensam i lägenheten för första gången. Tror det ska gå bra, tänkte hitta på nånting under kvällen så jag slipper sitta och deppa framför Let´s Dance.

Imorgon ska jag ta sovmorgon. Det är ju inte helt lätt när man har en livs levande väckarklocka i trollet som vaknar halv sju vareviga morgon. Som idag. Vi hade inga dagistider att passa eftersom M skulle komma och plocka upp Noah här hemma. Ungen vaknar först vid fem och får en flaska välling och en torr blöja. Nu ska han väl ändå sova en stund, tänkte jag. Mätt och utan tvåkiloskissblöja. Men icke. 06.24 hördes ropen från Noahs rum. Ganska fort blev han otålig och skrek. Inbillar mig alltid att han ska vilja ligga en stund hos mig och bara ta det lugnt, men se då piggnar ungen till fortare än kvickt. Det stökas, bökas, klättras, nyps och kramas. Snorklet och bebisdreggel över både kudden och hela mitt ansikte. Tydligen har trollet lärt sig att slåss på dagis för när jag stängde ögonen mer än ett par sekunder så fick jag mig en liten box mitt i nyllet. Trevligt, trevligt.

Har haft PM-genomgång med Carl-Martin. Det gick...sådär... Eller ja, helt ok egentligen men jag känner att jag måste väcka lite liv i mitt trötta PM för att få det att lyfta. Gå ner mig i min tes och fila på dispositionen(det brukar ju vara det jag gör bäst så jag fattar inte varför det går så trögt den här gången). Nästa vecka blir det fem dagar utan barn. Mer eller mindre flytt till JB alltså?

Two sides

Linda Skugge skriver om sin skilsmässa. Om att äktenskapet är en kvinnofälla där vi glömmer att vi faktiskt kan försörja oss själva. Att hon är världens bästa mamma för att hon jobbar och gör rätt för sig, tjänar massor med pengar och kan köpa sig alla hushållsnära tjänster hon inte har lust att utföra själv. Och det är lika illa att vara beroende av stormorsan Sahlin som av en karl. Ungefär så.

Jag undrar om hon hade varit vid så gott mod om hon varit i samma situation som fattig, outbildad, 22-årig nobody. Utan pengar att lägga på hög. Utan pengar alls faktiskt.

Jag vill gärna klara mig själv. Jag undviker in i det allra längsta att be någon om pengar, vare sig det gäller karl, stormorsan/farsan eller mamma och pappa. Skam, det är vad jag känner. Men jag har inte så mycket annat val. Jag önskar att jag slapp sitta och lusläsa försäkringskassans informationsbroschyrer och söka alla bidrag jag kan hitta. Att jag aldrig hört ordet riksnorm.  Så kan det också gå efter en separation.

Förövrigt tycker jag att hennes text är lite skum. Mår hon bra, fine. Jag ska inte vara missunnsam. Men den är så glättig, på ett sätt som klingar en aning falskt. Men vet vad jag.

Gregow får spel

Åkte hem direkt efter seminariet, åt lunch och vilade en stund på soffan. Behövde det. Ont i ryggen, magen och för mycket besittningsskydd i huvudet.

Har slagit personligt rekord i dagislämning och varit på plats och därifrån innan nio. Två dagar i rad. Heja mig! M hämtar Noah åt mig idag, tack tack:) 

Har plockat iordning lite i lägenheten. Fixat gårdagens disk, sorterat smutstvätt som låg lite överallt, bäddat sängen. Saker man inte orkar när ingenting stämmer. Nu är det inte totalt kaos här hemma iaf, och det känns skönt. En sak mindre att stressa upp sig över.

Piggar upp mig själv med lite intern juristhumor. Torkel Gregow, fd justiteråd och HD:s ordförande numera redaktör för den vackra, väldiga blå, är en mycket speciell man.  Detta om något är bevis för det. Det ryktas att en uppsalastudent råkat ut för samma öde som sekreteraren i artikeln, men det kan ju vara en vandringssägen(visserligen kommer uppgiften från tämligen säker källa). Nu är det väl förmodligen bara roligt om man spenderar dagarna med att bläddra i lagboken och läsa domskäl men tycker ni ska ta er en titt iaf. Om inte annat för att se vad det blivit av mig:S

Kollaps

Jag har nog aldrig varit så trött i hela mitt liv. Kroppen och huvudet säger ifrån. Man kan inte gärna somna i soffan när man hämtat från dagis. Inte sätta sig i ett hörn och gråta heller. Även om det är precis vad man skulle vilja göra nu.

Analoga paragrafer och bebis på bättrinsvägen

Det är inte det minsta roligt att sitta på ett seminarie som man inte hunnit förbereda ordentligt. Inte så mycket annat att göra än att sitta och lyssna och försöka förstå vad det är som diskuteras. Det gick sådär idag. Dessutom är det en aning frustrerande när man nånstans inom sig vet att någon är ute och cyklar men inte känner att man själv har tillräckligt på fötterna för att argumentera emot. Nej, nu är det nya tag som gäller. Nu blir det ett par uppgifter om nyttjanderätt, äntligen finns det lite lagregler att ta till(tvingande dessutom, tjoho! fast så kanske man inte får tänka inom civilrätten...).

Noah har busat på ordentligt hemma hos pappa vad det verkar för skrutten somnade på bussen hem och hade inget mot att bli nedstoppad i sängen sen. Febern har gått ned och jag hittar inget jättestöd för läkarens öronteori. Trollet visar inga tecken på att ha ont och protesterar inte när det ska sovas. Har friskanmält på dagis men ska boka en tid hos husläkaren för koll om nån månad, enligt doktorns rekommendationer.  

kvällsplugg...

Noahs humör har gått lite upp och ned under eftermiddagen. Aptiten har inte varit nåt vidare men lite, lite bulgur och köttfärsbiff fick han i sig iaf. Han får vara ledig från dagis imorgon också och vila upp sig, hemma hos Michael. Jag ska iväg på ett seminarium om obehörig vinst och negotiorum gestio som jag måste förbereda ikväll. Ska gräva ned mig i ett par rättsfall och en artikel av herr Karlgren. Härlig avslutning på måndagen!

En trött, trött måndag

Är hemma med Noah. Febern går ned men trollet är hängigt, gnälligt och äter ingenting. Lite saft går ned, that's it. Mår inget vidare jag heller. Känns som om jag har helt slut på energi, vill bara gå och lägga mig. Vet inte om jag börjar bli sjuk eller om det är stress och ångest över allt runtomkring. Ekonomin, skolan... Det är liksom för mycket.

Har iaf ringt försäkringskassan. Det ska tas ett beslut om bostadsbidraget den här veckan. Som det är nu går det inte att leva ett normalt liv. Har mer eller mindre panik hela tiden.

Har skickat ett mail till studievägledaren också, för att reda ut hur det funkar med dispens, omtentor, studieuppehåll osv. Vill verkligen genomföra terminen men just nu känns det inte som att det kommer funka. Fixar det nätt och jämt som det är nu, med en unge. Addera en liten bebis till det och ekvationen går inte ihop. Ska höra mig för om man kan göra klart delar av kursen, typ förmögenhetsrätten och arbetsrätten och spara skadeståndsrätten(och läsa in den hemma i snigelfart och tenta den i höst eller nästa år), men det innebär väl en massa krångel förståss.

Farbror doktorn och dyrköpt middag

Nä, nån lugn eftermiddag blev det minsann inte här. M var lite orolig för Noah och konsulterade expertis på jobbet eftersom det är andra gången lillen har hög feber på en månad. Kunde möjligen varav någon lömsk form av lunginflammation(!) sa man och dirigerade till barnakuten. Efter några timmar där med trött bebis och ett antal obehagliga, får man förmoda av ungens skrik, undersökningar av hals, lungor och öron konstaterades att lunginflammation var det nog inte men möjligen är det nåt vajsing med öronen. Vi har fått ytterligare en penicillinkur utskriven som vi ska påbörja om det inte blir bättre under morgondagen.

På vägen hem hoppade jag in på vad som måste vara Uppsalas dyraste mataffär. Och nog var det tjusigt på Torgkassen  med en delikatessdisk stor som min lägenhet och mer eller mindre allt man kan tänka sig i matväg. Definitivt ingenting för fattiga, dock. Blev totalruinerad när jag skulle handla lite grejer till sallad och kvällstéet. Men så bor det väl knappast nån underklass i kvarteren kring Vaksala Torg. Får väl spara den flådiga bärkassen till något speciellt tillfälle när jag vill glänsa lite extra i mikrokön på Gamla Torget.

Ska avsluta kvällen med lite skruvade plastikkirurger. Lite vemodigt känns det. Hur många säsonger har vi inte sträcksett tillsammans? skrattat på samma ställen...


trollrapport

Natten har varit lugn. Noah vaknade en sväng och fick välling och alvedon och somnade om ganska kvickt. I morse låg vi och myste en sväng i min säng. Tyckte så synd om trollet som verkligen ville busa men inte orkade. Tempen visade 39,2 så det är väl inte så konstigt att han inte riktigt är sig själv. Han har iaf fått i sig lite frukost och ett par muggar vatten och kryper runt på golvet med sina bilar. Förhållandevis pigg just nu alltså, så det känns bra.

Trollet i sjuksängen

Ja, dessa dagisbaciller. Det var alltså dags igen. Trollet höll sig på gott humör fram till middagen. Magont först, sen somnade han i min famn, den lilla skrutten. Han kändes lite varm om pannan, men ville inte väcka för att ta temp. Har precis stoppat om honom i hans säng. Han protesterade inte om man säger så.

När jag satt i soffan med sovande ettåring famnen och sparkande bebis i magen kände jag plötsligt en sån oerhörd kärlek till småtrollen. Mina älskade ungar. 

Hann iaf leka frisör innan Noah kastade in handduken. Jag älskar de där små bebisfjunen men nu hade det hunnit bli lite väl långt vid öronen och i nacken. Mutade honom med ett äpple och putsade lite med en sax. Shear Genious nästa!

Rent hus

Lägenheten är städad och känns faktiskt ganska trivsam. Det är väl inte så att den platsar i Elle Interiör direkt, men med lite(läs mycket) hjälp har jag fått ihop ett trevligt IKEA/loppis-hem. Har bott här i en månad nu. Det har varit lite upp och ned. Har lyssnat på Kent och gråtit en skvätt. Man lär sig leva med sig själv och inget annat. Det är det som gäller.

Försöker övertyga mig själv om att om jag låter sorgen finnas så kommer den att försvinna så småningom. Vet inte om det är honom jag saknar, eller att ha någon eller om det bara är rädsla och svartsjuka över att han kan bli lycklig utan mig. Det varierar liksom.

Fikafilosofen

Ett par dagar ledigt från dagis och skola. Det är märkligt vad harmonisk man blir när man inte har tider att passa och saker man måste göra. Ambitionen är att ha så lite inplanerat som möjligt. Allt annat stressar mig. Ibland får jag lite dåligt samvete för att jag inte hittar på en massa saker. Ja, för Noahs skull då. Kanske behöver ungen aktiveras mer, åka på utflykter, lekland, badhus. Men jag orkar helt enkelt inte, och jag tror inte att ungen lider särskilt mycket av det heller. Han är ju fortfarande ganska liten, och roar sig helst med att stoppa ner saker i en gammal vällingkartong. Dessutom inbillar jag mig att han också behöver lite lugn och ro, precis som jag, och att det är min uppgift på helgerna. Vara en glad och trygg mamma som under ett par dagar kan lägga all energi på att bara vara förälder. Inget annat. Leka en stund, ta en promenad, kramas, mysa. Dagisfröknarna får stå för aktiviteterna. De är så bra på det.

Trollet och jag städar. Han är riktigt hjälpsam och puffar runt dammsugaren runt hela lägenheten. Sen blir han helt plötsligt jättetrött och vill sova. Passar på att ta en fika/bloggpaus. Hittar en gammal bild från skolavsutningen i nian på facebook. Herregud, så länge sen. Jag är ganska söt, ser glad ut. Tänker nog att nu är det äntligen över.

Fem år senare är jag en helt annan människa, fast ändå inte. Kanske samma flicka som hittat lite självförtroende


Dagisbaciller och vardagsjuridik

Fröknarna på dagis skrämmer livet ur mig. "Jaså Noah mår bra?" frågade de i morse när jag kom instressandes med ungen. Det går nämligen feber på bygget igen, tydligen hade flera ungar totaldäckat igår. Nu är det klippt, tänkte jag. Trollet blir bergis sjuk igen, innan han ens har hunnit bli frisk. Väntade nervöst på telefonsamtal hela dagen. Men ungen höll sig pigg tills vi kom hem, då brakade helvetet lös. I vanliga fall kan han vara lite gnällig, nu var han helt förtvivlad. Det var bara för mamma att kånka runt och trösta så gott det gick medan grytorna puttrade på spisen. Efter mat och bad blev det bättre så jag vet inte riktigt om det är sjukdom på G eller bara vanlig fredgaströtthet. En vecka på dagis är ju inte helt utan ansträngning för en 16-månaders, hur mycket han än trivs.

Föreläsningen var riktigt matnyttig. Tycker att alla borde få lära sig sånt här. De allra flesta kommer ju nån gång att hyra en bostad, eller kanske köpa en bostadsrätt. Som att man får spika lite i väggarna, att man inte kan bli utslängd hur som helst och att man ska betala brukshyra även för en bostadsrätt i andra hand(man har ju sett en hel del orimliga hyror på blocket, om man säger så).

Lägenheten ser ut som en krigsskådeplats men ikväll blir det inget städat. Kanske imorgon, möjligtvis på söndag. Nu ska jag bara ta det lungt och hoppas på att trollet håller sig frisk.  

Tänk vad en morgontrött hjärna kan hitta på

Improviserad lunchlåda: Råkostsallad, körsbärstomater, macka med Philadelphiaost. Apelsin till efterrätt. Gott!

Jag och min termos...

Ballade ju ur totalt efter seminariet igår. Åkte till Willys och handlade diverse onyttigheter istället för att umgås några timmar med Hellner o CO. Så nu har jag mängder av glass i frysen, om ni vill veta. Den som vill och kan får gärna titta förbi och smaka:)

Har packat med mig vidundret till dator och lyxtermosen till BMC och läser diverse rättfall. Känner mig grymt effektiv trots att jag tillbringar hälften av tiden på fejjan istället. Är inne i nåt slags flyt. Om en timme blir det föreläsning om nyttjanderätt. Undrar om man ska passa på att fråga om man får bo kvar i studentlägenheten när man är mammaledig. Känner inte för att börja leta bostad igen. Totalpanik.

Sen var det ju det här med kaffet. Hur kan det ta slut så fort? Jag dricker ju typ två koppar i veckan. Möjligen kan förklaringen ligga i att jag har haft besök av ett gäng kaffenarkomaner de senaste helgerna. Det ska drickas kaffe stup i kvarten, bokstavligen, vilket resulterar i en sur mage och nu dessutom sinande Löfbergs Lila. Kanske borde införa en regel om att helggäster får ta med sig sitt eget kaffe;) Jag kan bjuda på fikabrödet!:D

Två månader

Idag är det två månader kvar tills bebisen ska titta fram! Eller ja, titta fram... en kanske inte helt rättvisande beskrivning av en förlossning;) Börjar faktiskt se fram mot att få träffa den lilla krabaten. Skönt att tankarna börjar vända åt rätt håll igen.

Magen är otroligt tjusig, bara så ni vet. Lite tung att bära på bara;) Backen upp till universitetshuset är fan inte nådig. särskilt inte med med lagboken och en hel drös med justitieråd och professorer i ryggsäcken.

PM-genomgång med Carl-Martin(!) nästa vecka. Tyckte väl att han såg oerhört belåten ut när han pratade om culpa in contrahendo på seminariet idag.

Ska försöka hålla mig vaken en stund till. This...is the longest day of my life


Tandvårsdturism?

De är nåt vansinnigt enträgna, Folktandvården i Värmland alltså. Har fått min andra kallelse, den här gången till Protetikspecialisten på Haga(har sedan ett år tillbaka en plasttand i underkäken). På samma dag, till råga på allt. Det var nämligen så att de tyckte att det var bäst att passa på, nu när jag ändå skulle åka till Norrstrand och träffa tandhygienisten. Jo, jag tackar. Det var ju omtänksamt av er, men jag tror jag avstår. Meningen med tandvårdsturism vore väl i så fall att man skulle komma billigare undan och jag tvivlar på att jag kommer spara pengar på att sätta mig på tåget tillKarlstad för att göra två helt onödiga rutinkontroller.

Får helt enkelt ringa och tala om att min lilla platsbit mår bra och att jag borstar och tandtrådar som jag ska. 

Survivor

Har tagit mig levande genom dagen, det kändes inte helt självklart faktiskt. Två minuter innan avfärd till dagis hittar Noah en mycket intressant flaska i badrummet och häller balsam över hela sig. Har man inte konstant koll så... Inget annat att göra än att börja om från början. Tvätta av, byta om. Och sen ta sig ner för trappan med bebis, dagisväska och svintung ryggsäck. Packa ner allt i vagnen och så ut i snön. Den var OK när den först gjorde entré i november. Men nu är jag trött(big understatement).

Kände mig inte helt mentalt närvarande vid seminariet. Brydde mig inte särskilt mycket om varaktiga avtal. Tyckte mest det kändes meningslöst. Men sådana dagar ska man väl också ha antar jag. Carl-Martin utlovade i alla fall en riktig  utmaning till på torsdag. Nästa seminarie är det krångligaste, sa han och såg sådär vansinnigt nöjd ut som bara en riktigt nördig jurist kan göra.

Och nog fan får jag ge snubben rätt. Huvudet var inte med mig efter lunch heller och jag var på vippen att somna på JB med näsan i Frasses. Det vore en syn det, en snarkade Erika i Ekelöfsalen. Iofs tror jag att det nog funkar att ta en tupplur på JB, fast kanske inte precis vid lagbokshyllan utan snarare i ett undangömt hörn i Öppna källaren bakom några gamla dammiga SOU:er. Det kanske man skulle testa nån dag.

Hell hour frestar ju på tålamodet i vanlig ordning. Trollet tröttnar på att vara charmig såfort vi kommer innanför dörren. Efter maten blir det bättre. I badet är han supermysig. Sen kramas vi lite i sängen och plötsligt glömmer man allt annat. Det är lite märkligt.

Har köpt en blomma till mig själv. Kände att jag var värd det.

Comfort

Advokater, apelsiner och en bit överbliven kladdkaka. En tröst, om än en klen sådan.

Det snöar. Igen. Jag tycker det är så jävla jobbigt, är så rädd för att ramla på isen. Känner mig ju inte direkt smidig. Nu är det faktiskt mars. Vasaloppet är avklarat. Vår, tack!

Ska lägga mig och hoppas på att det känns lite bättre imorgon. Innan jag fastnar framför Californication och Hank Moody. Han är typ världens sorgligaste och lyckas vara cool ändå. Svåra män blir sexiga, svåra kvinnor hysteriska. I alla fall i våra huvuden. Det är den där fucking omvårdnadsinstinkten som ställer till det. Tänk om man hade blivit född till man istället. Jag skulle äga världen.

Ett steg framåt, två steg bak

Sängproblematiken är svårlöst. Det är mycket som är krångligt när man inte har bil. Idag var han iaf här och assisterade lite i läggningskaoset. Skönt att kunna sitta ner och andas en stund. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till med mig själv. Det känns ju så bra när han är här och så jobbigt när han går. Blir knäpp, tänker för många om.

Han försökte prata lite om förlossningen. Ja, jag säger försöker för mig fick han väl knappast ur så mycket. Inte direkt mitt favoritsamtalsämne och jag vill gärna inbilla mig att det är lång tid kvar. Men två månader är ju ingenting egentligen. Orkar inte ens tänka på det.

Har förövrigt en djävulsk halsbränna. Vet inte vad som  känns mest akut. Botemedel mot det eller järntabletter.

Igår försökte jag pigga upp mig själv med att färga håret. Det brukar funka. Tydligen kan man köpa sig självförtroende i en blonderingsflaska(Källa:PS). Vi får hoppas på det.

Helgen i korthet

Har haft mamma och pappa på besök i helgen. Dels är det skönt med själva sällskapet, även om det inte helt och hållet hindrar mig från att gå runt och älta, och sen är det ju fantastiskt att få hjälp med småsaker som blir så jobbiga när man är själv. Bara en sån sak som att kunna springa iväg till tvättstugan utan att ta på ungen hela vintermunderingen. Vi ska inte ens tala om hur härligt det var att få skjuts till en ordentlig affär, så man kunde handla utan att oroa sig för hur man ska transportera hem grejerna sen.

Mor och far har dessutom utrustat mig med skrivbord, skrivare och dator(!). Nu slipper jag sitta i soffan med segskrället och ett externt tangentbord i knäet för att magen är i vägen. En dammsugare hade de med sig så nu kan jag städa ordentligt också. Mamma tyckte att jag behövde en torkställning så nu är jag nästan fullt utrustad.

Om allt löser sig som det ska kommer Noah vara hos Michael åtminstone större delen av nästa vecka. Det kommer kännas konstigt utan mitt älskade lilltroll även om jag vet att jag behöver en paus. Och grabbarna behöver varandra. Verkligen.

saknar, saknar, saknar

OK. Glömma och gå vidare. Hur gör man det? Jag vill men kan verkligen inte.

RSS 2.0