att vara den som inte kan släppa taget

Det är väl i sådana här lägen som man ska vara rationell och storsint. Tycka att han förtjänar att ha kul lika mycket som någon annan. Att han får göra tamejtusan vad han vill. Att det är hans liv som jag inte har något att göra med längre. 

Men det funkar inte så. Jag är en elak, missunnsam och svartsjuk människa.  Jag önskar att han vore lika olycklig som jag. Lika fylld av känslan att inte duga. Lika sårad och besviken. Lika fångad i en situation där allt utgör en ständig påminnelse om ett katastrofalt misslyckande. Att han var den som levde i en desperat ovisshet, ständigt letande efter ett tecken av något slag och därför inte förmå att gå vidare.

Så många tankar och bilder som jag bara inte kan släppa. Tro mig, jag vill bara få det ur skallen. För det gör så jävla ont.  

Jag skäms. Men jag rår liksom inte för att jag känner såhär.

Kommentarer



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0