Tidig morgon för mig och Noah, M har jobbat natten och behöver sova utan att morgonpigg bebis kallar på uppmärksamhet. Det faller alltså på undertecknad att underhålla hjärtegrynet under de arla morgontimmarna. Dagens UNT avverkas i sällskap med en kopp tjärkaffe och i hård konkurrens med barnprogrammen och TV-shop faller valet på Dr. Phil på dumburken. (Det var ju också i en klass för sig, för övrigt. Hur vidrig får man vara mot sina barn egentligen? Jag började nästan gråta, och då är jag inte lättrörd av snyfthistorier. Stackars kille. Dock verkar Phille och hans fruga Robin vara ett par riktiga änglar. Fru Perfekt hade aldrig någonsin höjt rösten åt sina barn. Okeeeej, säger jag. Jag anar en mörk familjehemlighet, för en sådan familjeidyll existerar knappat. Eller?)

Hursomhelst, jag gosar med Noah i soffan och som vanligt grabbar han tag i mina fingrar och börjar gnaga på dem. Det gör ondare än vanligt, avsevärt mycket ondare. Vad är det där? undrar jag. Kan det vara...? Och det är det! Den första lilla mjölkisen har tittat fram i älsklingens mun. Nu fattas bara att M vaknar ur sin Törnrosasömn så jag får visa honom min upptäckt. Can't wait!

Jaha, då är det väl en sju års tandborstning, minst, att se fram emot antar jag. Well, det är väl sånt man får ta...

Det finns saker jag stör mig på i vår lägenhet. Som att lampan i vardagsrummet titt som tätt får cp-ryck och börjar blinka okontrollerat. Det har krävts mindre för att trigga ett epilepsianfall. Dessutom hör man extremt tydligt när grannen duschar, eller spolar i toaletten. Är inte isolering till för att hålla ljud som dessa borta? Och vad håller egentligen granne nr 2 på med om kvällarna?
 Nej förresten, jag vill nog inte veta. Det räcker med att kunna föra statistik över granne nr 1's toabesök.(det kanske vore något att forska i)

Jag kan inte riktigt förstå hur det är skaffat med karlars ordningssinne. M är 29 år och har svårt att hålla reda på sina egna nycklar. Påsen innehållandes hans tomma(nåja) lunchlåda står och skräpar i hallen allt som oftast. Som regel ligger hans svettiga jobbstrumpor snarare på hallgolvet än i tvättkorgen. När han har varit och handlat ligger det tomma plastpåsar på köksgolvet. Om han fick härja fritt skulle diskbänken vara begravt under ett berg av tomma mjölktetror. Idag fick han för sig att byta på Noah på vardagsrumsgolvet. Och lämna kvar kissblöjan där. Fräscht. Det var väl en himlatur att den inte innehöll nåt annat, någon oförsiktig tankspridd varelse(läs Erika) hade ju kunnat trampa i den^^

Han är världens finaste snubbe, det är han, men jag undrar hur det kommer sig att han har lagt sig till med dessa vanor.

Eftersom jag som bekant har varit lite opasslig så har Noahs läggningsrutiner fått stå lite på foten ikväll. Sådant slarv slår självklart tillbaks med dubbel styrka. Ungen vaknar varannan timme ungefär, och visst är det trevligt med hans sällskap men jag ser inte fram emot en hel natt av ständigt avbruten sömn. Jag bestämde mig således för att han skulle få smaka vällingen ikväll, eftersom jag i min enfald trodde att det skulle vara lättare att ge en trött unge flaskan än att truga i honom en tallrik slibbig banangröt. Så fel jag hade.

Det där med att blanda välling är ju en hel vetenskap. Jag ser mig själv som klyftigare än genomsnittet, men ibland har jag svårt att greppa de mest simpla av ting. Detta kanske kan förklara varför jag hade sådana problem med att fixa Noahs kvällsmat.  För det första är det ju stört omöjligt att hålla över pulvret från matskedsmåttet till flaskan utan att det mesta hamnar utanför(detta kanske man skullle kunna lösa med någon slags tratt?). Som om inte detta vore nog ska flaskan skakas. WAS?! Skaka en nappflaska, utan att det sprutar halvblandad välling över hela köket?! När jag väl lyckades komma underfund med hur nappflaskan var konstruerad (tror jag) lyckades jag väl skaka bort det mesta av klumparna - även  om jag fick fiska upp en del med en tesked.

Att sedan få Noah att dricka den där vällingen som jag slitit så med att blanda ihop visade sig vara stört omöjligt. Ni som känner min lille son vet att han med all önskvärd tydlighet kan ge uttryck för sina känslor med ett ypperligt minspel, och hans ansiktsuttryck sa något i stil med det här.
- Dumma tant, vad är det för äckligt du försöker lura i mig?

Kanske var det smaken som inte föll lille herrn i smaken, kanske var det själva nappflaskehistorien. De gånger jag har matat Noah med flaska går att räkna på ena handens fingrar. När det har behövts har jag nämligen lämnat över den uppgiften till M(och hade ni sett hans min första gången han gav Noah flaskan hade ni förstått varför. Det lös om honom). Hursomhelst gick det där vällingprojektet inget vidare, jag tvivlar på att jag fick i honom mer än sisådär en tio milliliter. Och det gör ju ingen bebismage mätt inför natten.

M: Vad har du planterat i de där krukorna
Frön, svarar jag glatt.
M: Va, vad då för frön?
Det ska bli blommor, upplyser jag-
M: Hahaha, har du planterat frön, hahahahaha.

Jag förstår inte vad som är så otroligt med att jag har gett mig in på odlandets bana. Herregud, liksom, konstigare saker har väl hänt.

Om något kan gå fel kan man ju lita på att det kommer att göra det också. När fattigdomsmisären äntligen är slut, ja vad händer då. Jo, jag lyckas med konststycket att bli sjuk. Jag ska bespara er detaljerna, men mitt tillstånd igår omfattade väl det man vanligen brukar förknippa med magsjuka. Att dessutom försöka förklara för en leksugen femmånaders att mamma inte var på topp gjorde ju inte saken bättre, särskilt som ungen inte ville höra på det örat. M fick helt enkelt pallra sig hem från jobbet och ta hand om oss.

M ställde genast diagnosen vinterkräksjukan, men jag är inte lika säker eftersom det i dag känns avsevärt mycket bättre- sånär som på en påtaglig närings- och vätskebrist. Ska försöka få i mig lite glass senare, och se om energin kommer tillbaka.

Vädret är fullkomligen tokunderbart här i Uppsala! Det känns nästan som om vädergudarna skippat våren och hoppat direkt till sommaren. Inte mig emot=P!

Idag har jag dessutom blivit förälskad. I vår balkong nämligen. Kan ni tänka er att där skiner solen nästan hela dagen? Jag har långtgående planer för vår balkongyta, här ska det minsann skapas en sommaroas där det ska avnjutas kaffe, sallader och kallt, vitt vin. Ett litet paradis i all sin enkelhet med billiga utemöbler från IKEA och balkonglådor med pelargoner, ringblommor och solmogna körsbärstomater som man kan smaska på när man sitter försjunken i en djup roman. En filt under ett litet parasoll där Noah kan ligga och göra pruttljud och gnaga på sin mjukisleopard.

I skrivande stund finns inte mer än tre jordfyllda krukor, där jag i min balkongiver planterat små frön som förhoppningsvis ska bli blommor, såsmåningom. Om jag lyckas komma ihåg dem vill säga. Jag är ju inte direkt känd för mina gröna fingrar. Men jag är ganska nöjd ändå, där jag sitter på en ranglig pinnstol och läser Bitterfittan, med en kaffekopp och en jättelik morotsmuffins stående på trägolvet. På något vis jagar det soliga vädret och den rofyllda tillvaron på balkongen bort alla bekymmer och orosmagknipet. Inte ens tvånget att spatsera runt halva stan med barnvagnen bara för att vädret är fint och jag inte har nåt bättre för mig infinner sig. Att jag sedan lyckas  bli rosa lite varstans gör inget alls, istället plockar jag med förtjusning upp solkrämen från Greklandssemestern ur skokartongen i badrumsskåpet. Livet är fullt av små glädjeämnen

Han är en målmedveten bebis, det må man säga, som inte drar sig för att riva hela babygymmet om det skulle behövas. Ett par dumma dinglande fjärilar är ju inte mycket att ha, så mycket bättre att slita ned dem och käka på dem istället!

Tänkte lite försynt tipsa om en alldeles genombegåvad bloggare. Pappa C är hans namn. Jag skrattar så jag dör när jag läser om kvarglömda termosar och blå påsar med nedkissade kläder på dagis. Ingen myt om föräldraskapet går riktigt säker här. Det är så befriande diskbänksrealistiskt och samtidigt fruktansvärt kul. Läs för guds skull!

Att vårdstrejken är i full gång kan väl ingen ha missat. Läser några av reaktionerna på Aftonbladet och blir minst sagt ganska förbannad. Folk tycker alltså på allvar att det är rimligt att man efter tre års högskoleutbildning har sämre ingångslön än på McDonalds. Inget ont om hamburgerstekare, men samhället står knappast och faller med dem. Det rör sig tydligen om en lyxstrejk (men jag minns då inte att någon kallade gruvarbetarnas strejk för lyx) men då vill jag att ni visar mig andra yrken som kräver högskoleutbildning där ingångslönen är kass och löneutvecklingen i princip är obefintlig. (kommer på rak arm att tänka på socionom,  också kvinnodominerat f.ö. och möjligen bibliotekarie). Sjuksköterskorna har tur om deras  löneökningar inte äts upp av inflationen!

Med tanke på det stora medicinska ansvaret en sjuksköterska har är det skandal att de inte värderas högre rent lönemässigt. Det finns naturligtvis orsaker till det här. Yrket är till att börja med ruskigt kvinnodominerat, och vi vet ju alla vad det innebär. Arbete som i huvudsak utförs av kvinnor är ett andra klassens arbete, det förlegade synsättet lever fortfarande kvar. Man kan ju inte heller utgå från att vårdyrket är något slags kall, som man är beredd att utföra gratis.

Sedan måste det ju sägas att sjuksköterskorna inte har varit några stjärnor på att ställa krav och stå upp för sig själva. Länge har de nöjt sig med att gnälla lite i det tysta. Att de äntligen bestämt sig för att göra något åt saken är fantastiskt bra tycker jag. Att det ska behöva gå till strejk är ju olyckligt för de patienter som kommer i kläm, men det är ju snarare arbetsgivarnas fel.

Vårdförbundets löneuppror är ett stort steg framåt, inte bara för medlemmarna utan för hela samhället. Det måste löna sig att utbilda sig även inom vård- och ytbildningsyrken, annars kommer kompetensen inom sjukvård och skola att försämras radikalt. Sverige blir ett fattigare och sämre land att leva i, och det vill inte jag vara med om i alla fall!

Vad tycker ni? Förtjänar syrrorna högre lön, och hur långt ska de gå?

Den här jävla lägenheten är ett fängelse och jag är fast här bland repriser av hjärndöda amerikanska komedier. Jag är så trött på det här. Så trött på att förväntas nöja mig med att plocka bland andras skit dagarna i ända.

Förra veckan var vår synnerligen flitige utrikesminister i Warszawa. Eftersom jag är lite blöthjärtad när det gäller Polen kan jag inte låta bli att slänga in en liten länk så ni kan läsa själva. Gör det!

Ungefär så känner jag mig just nu. Inte nödvändigtvis på ett negativt sätt, men trött är jag likförbannat. Solen hade ju lust att skina idag med, och då känns det faktiskt inte särskilt lockade att dammsuga och våttorka vår lilla tvåa. Förutsägbar som man är gav vi oss iväg vid tvåtiden(det är alltid exakt två!), efter att Noah fått sin dagliga dos av kladdande med puré, och styrde kosan mot ännu outforskande stadsdelar. Målet som hägrade var Gränby Centrum, Uppsalas motsvarighet till Bergvik- om än lite futtigare om man får lov att ha en åsikt. IKEA ligger i andra änden av stan och antalet parkeringsplatser var väl ungefär en procent av motsvarigheten i Karlstad. Nåväl, dit var det i alla fall mycket längre än vad jag trott. Det såg ju inte så himla långt ut på enirokartan. Nu såg jag på vägbeskrivningen att det faktiskt var en bit över fyra kilometer, om man tar motorvägen. Det gjorde jag ju inte, förståss, eftersom jag promenerar med barnvagn. Efter en promenad på uppskattningsvis lite drygt en mil är det kanske inte så konstigt att man är lite mör.

Dagens nöje var alltså att knata bort till ett malplacerat köpcentra, med alla de vanliga tråkkedjorna, spatsera runt på Coop och köpa en plasthakklapp till sölpellen, för att slippa otyget med att behöva tvätta tygvarianten i tid och tid. Kanske är det bara ovant, Noah tröttnade på den ganska fort. Skulle man inte kunna göra någon slags haklapp i samma material som vakdukar? Är det ingen som tänkt på det förut? De är ju mjukare, och går samtidigt att torka av:) Kanske skulle man köpa en bit vaxduk och vara lite kreativ=P

Nä om man skulle göra i ordning lite fruktsallad och spana in Jason Bourne medan man väntar på att snubben ska komma hem. Är väl den enda i hela Sverige som inte sett de filmerna än!

Idag var det strålande vårväder och Noah och jag spenderade större delen av eftermiddagen utomhus i solen. Städa kan man ju göra när det regnar!

Kollar runt lite på nelly.com och funderar lite över vilken storlek jag skulle behöva ha på den här skjortan.
Den ser ju ganska stor ut och jag vill inte att den ska se ut som ett tält(är trött på att klä mig i otympliga kläder), men får tuttarna plats i en X-small. Tog hjälp av storleksguiden(som i ärlighetens namn inte gjorde mig ett dyft klokare) och efter lite meckande med måttbandet kom den fram till att jag har BH-storleken 70 D. D som i mycket stor byst.
Haha. Jag har aldrig sett en BH i storleken 70 D. Vad gör jag nu? Blir jag tvungen att handla underkläder i specialbutiker som säljer ovanligheter som trippelhkupor? Måste jag överge Lindex och Twilfit och bege mig till något mer fasionabelt som NK? Jag känner mig som Natacha Peyre och andra tuttlisor som klagar över att det inte tillverkas underkläder som passar deras behag.

Nuförtiden verkar man ju inte ens tillverka snygga BH:ar i större storlek än 75B ungefär. Ibland finns de rentav i C-kupa. Men sen är det bara att bege sig till tantavdelningen, eller?

Suck suck, jag får väl snart ge mig ut och finkamma stans butiker i jakten på en BH i rätt storlek. 70 D är väl bara att glömma. Har man en gnutta tur ska man väl kunna hitta en 75 D, men det är väl kanske också för mycket att hoppas på. Det slutar väl med att jag får köpa en fruktansvärt illasittande 85 C i brist på annat.

Apropå absolut ingenting, jag blir ganska beklämd när jag tittar på underkläder på nätet. Modellerna fryser ju så att de får gåshud, och hur sexigt är det egentligen! Inte konstigt med tanke på att de inte har en gnutta underhudsfett på kroppen, de kan få låna lite av mig. jag har så att det räcker och blir över och lite till!

Passar på att slänga in en länk. Har ju trots allt skrivit den själv.

Två dagars bloggtorka och mina trognaste läsare hör av sig för att höra hur jag mår. När jag dessutom inte svarar på mobilen blir oron påtaglig;) Du är väl inte sjuk? Har datorn kraschat?

Nä datorn fungerar, långsam är den men det är väl inget ovanligt. Och jag känner mig fullkomligt frisk, lite trött men det är väl inte någon sensation det heller.

Faktum är att det varit ganska fint väder i Uppsala de senaste dagarna. Det har vi utnyttjat, Noah och jag, och spenderat många timmar utomhus med att insupa frisk luft och solsken. Eller frisk och frisk, jag har nu fått en liten uppfattning om exakt hur smutsig Uppsalaluften är, efter att ha packat upp mina små tygskor. De vita strumporna var inte så vita längre, efter den promenaden. Det syntes en ganska markant gräns mellan området som täckts av skon och det som inte gjort det.

Den smutsiga luften har diskuterats flitigt i UNT, vi njuter av en månads gratisprenumeration här hemma. Tänk att det inte ska krävas mer än en  kopp kaffe och en morgontidning för att det inte ska kännas lika tungt att kliva upp ur sängen när Noah börjar kvittra vid halv åttasnåret. Hursomhelst tycker jag att den där debatten om bilberoende är lite lustig. Vi har ingen bil och vi klarar oss alldeles utmärkt. Jag tror att så gott som alla stadsbor skulle klara sig alldeles utmärkt med att bara använda sitt miljömonster i undantagsfall.  Nu har jag ju egen erfarenhet av busspendlande i glesbygd och all förståelse i världen för att bilen kan behövas på landet. Men, i en stad av Uppsalas storlek där det går bussar var tionde minut överallt, är ju bilen mer till besvär än nytta. Så mycket smidigare att ta bussen eller cykeln istället.

I Uppsala finns det i stort sett bara en ordentlig gågata, om man räknar bort mindre gränder. I övrigt består stadskärnan av ganska hårt trafikerade gator. Det är bullrigt, otrevligt och fullt med illaluktande avgaser. När jag ska ta mig över ett av alla otaliga, livsfarliga övergångsstället ser jag alltid till att stå ett par meter från vägkanten. Folk kör som biltjuvar. Mitt i stan.

Karlstads centrum känns som en oas jämfört med denna stinkande trafiköken. Det finns knappt en uteservering som inte är belägen bredvid en avgasosande korsning. Begränsningar av biltrafiken gör att folk åker till köpcentrum utanför stan istället, befarar man. Då glömmer man att den både folk- och affärstätaste gatan i hela stan är just Svartbäcksgatan som varit bilfri sedan slutet på sextiotalet. Dessutom är det väl knappast idealsikt att ta bilen till stan nu heller. För att inte tala om hur trevligt det skulle bli med mindre avgaser och buller, friskare luft och framförallt en vackrare stadskärna.

Nissarna på KT-sporten har startat en egen blogg. Det var jag ju liksom bara tvungen att kolla in. Tidningsfolk, i synnerhet sportjournalister, har ju en välkänd förmåga att skruva till det mesta till höjden av lustighet. Här sitter Tomas Nilsson och berättar anekdoter och Bosse, den gamle gossen. Tänk vad många kortref man snickrat ihop med hjälp av hans Strömtorpstexter som aldrig gick under 4000 tecken. För att inte tala om orienteringskortisarna! Är man värmlänning och gillar sport är ju det här en riktigt guldgruva. Insideinformation om Degerfors IF, aka DIF(icke att förväxlas med namnen i Sthlm), finnes! För egen del roar jag mig med att njuta av det säregna sportspråket, och att läsa om Nilssons musiksmak. Intressant, tycker jag. Vågar faktiskt påstå att Hoolabandoolareferenserna märks i hans texter.

När jag ändå är igång kan jag ju passa på att marknadsföra några andra bloggande f.d. kollegor

Fröken Träna - redaktionens übermensch som tränar inför Vätternrundan. Cred till henne!
Tomp - Varning för interna redigeringsskämt utfärdas. Underhållande dock.
Elli - Inläggstorka eftersom tjejen är i Kina(?!), men annars kul om särskrivning, kidnappningar och busiga katter

Sitter och läser en krönika som en juristtjej som heter Ylva har skrivit, om hur hon sedan hon började på juristlinjen har rensat ur alla färgglada plagg ur sin garderob. Hon är himla bra faktiskt. Torr humor alldeles i min smak. Vore kul att ha en tjej som henne som nån slags mentor när man själv ska börja springa runt i trenchcoat på Klostergatan. Hon filosoferar också om myten om den fattige studenten, och annat smått och gott. Ju mer jag läser desto mer impad blir jag. Ylva, vill du bli min bästis? Du är ju fullkomligt underbar. Bara denna formulering får mig att vilja klappa händerna av ren förtjusning.

Nationerna är i själva verket dejtingfirmor och juridiska biblioteket en catwalk. Inte så konstigt när det ju är så mycket roligare att tänka på kärlek än på paragrafer.

Hela krönikan är för övrigt fantastisk. Nu regnar det superlativer men det är hon värd!

Shopaholicmamman är vänlig nog att lotta ut en goodiebag med hårvårdsprodukter på sin blogg. Det vore sannerligen välbehövligt för mitt ris! Tävla ni också!:)

Nu är krönikan äntligen färdigskriven och ivägskickad så nu är det läggdags för mig och min mördande huvudvärk. Vilken pärs detta var, hujedamej vilken tur att jag har tänkt om en smula beträffande yrkesbana. Fast lustigt nog tycker jag som sagt att det är lättare att skriva med en hårdare deadline. Nu ska det ju vara så himlans snajdigt.

Nu är 618 kröniketecken skrivna. Bara 1382 kvar till de stipulerade 2000 alltså. Inledningen har varit trög, som väntat. Hoppas att det flyter på lite bättre nu, det brukar ju vara den första tröskeln som är svårast att komma över. Och avslutningen då, icke att förglömma. Att knyta ihop 2000 tecken på ett snyggt sätt är ju inte det allra enklaste.

Jag är ganska nöjd att det här är sista gången.

---

Detta blev en etter värre utmaning än väntat. Skräpburken har ju inget stavningsprogram på svenska. Så jag får helt enkelt göra så gott jag kan och sätta mitt hopp till korrläsarna på Nya Wermlandstidningen. Som missade mustaschpruttfabläsen. Jisses... Ett stycke redaktionshumorshistoria. Rubriken fick de rätt i alla fall. Det var ju tur. dessutom verkar fröken sims ha uppfunnit ett nytt ord. Dnasgolv

---

Inte ens en tallrik yoghurt lyckades speeda upp det där satans skrivandet. Är i alla fall uppe i dubbelt så många tecken sedan sist, efter att ha raderat en halv sida i impulsångest. Att det här ska vara så nedrans svårt! Det var ju sjukt mycket lättare att skita ur sig  bowlingtexter under extrem tidspress än att ha tio veckor på sig att fundera ut en lite sketen krönika. arrgghh!

Näää. Detta kan inte vara sant. Trots en massiv arsenal av virusprogram verkar det som om datorns sista försvar har fallit. Startsidan på Internet Explorer är numera nån helmysko sida som länkar till en massa porr och formel1sidor. Det var ju förbannat trist. Får nästan höra av mig till familjens dataexpert och höra mig för hur man går tillväga nu. man vill ju inte bli kapad av nån nätbedragare, även om det knappast är mödan värt att kapa mig.

Jag kan fortfarande inte kommentera hos Blondinbella, och det gör mig arg! Jag har ju så mycket att säga! Inte kan det väl vara så att min enda lyckade kommentar lyckades förtörna henne såpass att mitt IP-nummer är spärrat eller nån annan skit. Jag skrev ju snällt! Det är ju himla störade att klcika på kommentera inlägget och bara skeppas upp till hennes annonser i högerhörnet. Typiskt!

Båda mina killar sover och jag passar på att "jobba" lite och skriva min krönika. M gör sitt första nattpass på väldigt länge i natt och vilar upp sig så att säga. Kommer bli ovant och ensamt att sova själv. Blir det alldeles för konstigt får väl Noah sova hos mig då=P Känner jag mig själv rätt kommer jag väl att sitta uppe halva natten, är jättedålig på att lägga mig i vettig tid när jag är ensam. Så ni kan ju se fram mot en del inlägg innan läggdags;)

I Unt finns en ytterst liten lista över ett antal företags förmåner för anställda. Begravningsbyrån Fonus erbjuder personalrabatt. På vad då undrar man? Kistor? Det kan ju vara bra att veta om man skulle få för sig att impulsshoppa en. Och skulle man råka dö så får man en gratis begravning. Det var ju en stor tröst.

Nä, då jobbar jag hellre på SF och får gratis bio. Vilka förmåner skulle du vilja ha på jobbet?

Nu kan man tydligen bli isbjörnsfadder också. Egentligen är det väl inte mer än rätt att någon försöker hjälpa djuren med, det är väl de som drabbas hårdast av våra dumheter. Tycker att Blodinbella kan bli fadder åt en isbjörn, som kompensation för alla naturresurser hon slösar på när hon shoppar för sina 10 000 i månaden

Noah är kittlig. I armhålan. Därför skrattar han hejdlöst när man försöker ta av honom tröjan. Ungen kiknar av skratt och jag tycker att det är mycket lustigt. Uppfriskande på nåt vis. Att busa med sin lilla bebis. Och bara strunta i allt annat för en stund.

Är det bara jag som tycker att modebloggarnas språkbruk är väldigt klyschigt? Det myllrar av outfits, heels, hoodies, cravings.... På något vis känns det som att det enda man behöver kunna för att skriva en modeblogg är att klippa och klistra. Och alla fula Photoshopcollage sen... suck!

Bloggare i allmänhet suger på att skriva. Ofta är språket så fruktansvärt dåligt att jag överhuvudtaget inte orkar läsa hela inlägget. Ska det verkligen vara så svårt att åtminstone försöka skriva korrekt. Jag har inga som helst problem med slang och informellt, vardagligt språk, men stavfel, särskrivningar och grova grammatiska snedsteg känns inte ok om man skriver för att andra ska läsa, oavsett om det är en blogg eller inte.

För mig ger inget en så tydlig bild av en person som hur man använder språket. Fördomar från min sida kanske, men notoriska språkmisshandlare brukar inte vara några ljus direkt.

Nyhetsmorgon bjuder titt som tätt på en del lustigheter. Idag skulle myten om det rosaskimrande mammalivet punkteras av ett gäng föräldraexperter. Tydligen kommer det som en överraskning att livet inte fortsätter som vanligt när man fåt barn, tydligen inbillar sig folk att det bara är att ta ungen på armen och sippa latte på café dagarna i ända. Och att amningen kan krångla har inte ens föresvävat många.

Själv känns det som jag aldrig haft något problem med vanföreställningar angående livet som mamma. Jag visste att det skulle bli skittufft. Jag har oroat mig för ekonomin, för kärleken, för orken, för min brist på livserfarenhet. Det senare visade sig vara helt onödigt, eftersom alla i min föräldragrupp var minst lika nervösa - även om de var dubbelt så gamla som jag själv. Att bli mamma är enså stor omställning att 20 års erfarenhet av andra aspekter i livet kanske inte har fullt så stor betydelse som man kan tro. Ibland kanske bristen på erfarenhet, och avsaknaden av rotade vanor, later och ritualer rentav är bra.

Ta det där med alkohol t.ex. Jag har varit i stort sett spiknykter i ett års tid nu. Utan problem, utan att känna att det fattas något. För en femton år äldre bekant var detta det jobbigaste med hela graviditeten, Att inte kunna ta ett glas rödvin till maten när man kände för det. Just för att man under lång tid vant sig vid att kunna ta ett glas vin till maten. Och det där med att springa runt på stan och shoppa fika, käka middag. Helt plötsligt kan man inte det, i vilket fall som helst inte på samma spontana, impulsiva sätt. Bara att gå ut och ta en fika kräver en hel del planering. Det ska bytas, ammas, kläs på, kanske behövs det plötsligt bytas igen, kommer lillen sova, skötsaker som ska med.

Jag har inte haft femton år på mig att vänja mig vid att vara självständig, att bara ha ansvar för mig själv och ingen annan. Kanske kan det vara så att jag har lättare att acceptera tanken på att livet inte längre kretsar kring mig, kanske har jag lättare att släppa kontrollen. För det var ju det som var problemets kärna, förlusten av kontroll.
Då känns det ju ganska skänt att kunna konstatera att man inte hunnit bygga upp ett sådant massivt kontrollbehov att livet totalhavererar när man får bebis. Mammalivet har sina begränsningar, visst, men det man vinner slår ju den förlorade kontrollen och självständigheten med hästlängder. Eller hur?

Det här gör mig grymt avundsjuk. Jag skulle vara överlycklig om jag fick med mign en vårjacka, en ny väska och ett par jeans med mig hem. Så att jag slipper se ut som en uteliggare. Det kan ju inte vara riktigt friskt att shoppa så mycket. Hur hinner man använda alla grejer för det första. Och vart gör man av det sen? Charlotte Perelli och Blondinbella måste ha Sveriges största garderober.

Akademikerparet Herr och fru Torrboll parkerar sin barnvagn framför lösgodiset. Herr Torrboll fattar taget en rosa liten spade och skrider till verket. Efter en stund säger han till sin fru
- sen finns det ju godis av den där syrliga varianten som inte jag så förtjust i. Du får säga till om det är något du vill ha.
Fru torrboll pekar ut ett par godissorter. Och lägger sedan till.
- och sen sådana cocosstänger. De är inte syyyyrliga men jag tycker om dem.

damn. tänk om man blir sådan. och pratar till sin älskling som om man pratade i telefon med chefen typ. Som om man inte fick välja vilket godis man ville, bara det sura.

Dessutom lyckades jag ställa mig i fel kassa. Tanten före i kön hade extremt dålig koll på saldot på sitt ICA-kort. 30 spänn fanns det kvar när hon försökte handla för 300. Som tur var hade hon ett vanligt bankkort med. Men ni vet ju hur gamla tanter är. Oääändligt långsamma.

Fördröjningen gav tillfälle till fyrtiotalisterna bakom mig att snacka lite skit. Angående en Englalöpsedel, med surgnälldialekt.
-men troooor de att hon är i liiiveet. Det eee hon ju intee.
Ok, medger väl kanske att det inte ser särskilt just ut. Men man måste väl få hoppas. Hoppet är väl det enda Englas mamma lever på just nu. Att få se sin lilla dotter igen. Hoppet är det enda alla vi andra som har barn kan ty oss till just nu. Att det ska finnas någon rättvisa, en Gud. Hoppet är det enda som kan trösta oss när det än en gång slår oss att det faktiskt finns människor som vill barn fruktansvärt illa. Då behöver vi hoppet. För att stå ut.

Den italienska ekonomin är i kris. Det behövs omfattande reformer för att den inte ska rasa ihop totalt. Mediemogulen och högerpopulisten Silvio Berlusconi har redan valts till premiärminister två gånger, och han har väl varit till mer skada än nytta för Italien. Men vad det verkar så tänker italiernarna rösta fram denne karlslok och hans rasistkompisar ännu en gång. Då undrar jag bara, vad ligger den genomsnittliga IQn på i Italien? För det verkar ju mer än lovligt dumt att begå samma misstag tre gånger.

Fredrik och Filippa Reinfeldt befinner sig just nu i Kina, dit man åkt tillsammans med Andreas Carlgren och en hel näringslivdelegation. Officiellt ska man dit och prata förstånd med de elaka kineserna, och dessutom passa på fixa lite jobb till svenska storföretag. Det som dominerade nyhetssändningarna på lördagmorgonen var emellertid paret Reinfeldts klädsel. Här fick de högtidligt mottagande av uniformsklädda kinesiska höjdare, själva hade de på sig jeans och träningsbyxor. Pressansvariga hävdar att detta inte alls var fråga om något etikettsbrott, man hade kommit överens om den lediga klädseln redan innan. Måhända har det brustit i kommunikationen någonstans, svenskar och kineser kanske inte tolkar begreppet ledig klädsel på samma sätt? Eller så lyder den enkla förklaringen enligt följande: paret Reinfeldt är helt enkelt på semester. Då känns ju deras outfits utomordentligt logiska. En trevlig lunch med kommunisthöjdarna och en sightseeing i OS-byn står väl på schemat kan jag tänka. Maos lilla röda och ett par masstillverkade plastleksaker till barnen känns ju som givna souvernirer.

Som en bieffekt av vinpimplandet igår har M idag blå tänder. Det ser lite lustigt tycker jag.

Lasse Bengtsson gör sin bästa intervju någonsin när han hälsar på hos Plura på Koster. Himla najs. Hur många vuxenpoäng får man för att titta på det?

Nu har vi bott i Uppsala i snart en månad och M ska koppla in sin X-box. En tv-spelsfri månad alltså. M hade nästan glömt bort att den fanns. Tänka sig.

lite dåligt med uppdateringar idag. M är ju hemma!:D

Tänk vad tiden går fort. Idag är det fem månader sedan Noah föddes, helt otroligt att det är så länge sedan jag fick hålla min älskade son för första gången. Det känns ju som om det var igår. Min lilla plutt har blivit så stor. Från pyttiga 2850 gram till över 7 kilo!

I fem månader har jag varit mamma, och det är verkligen den finaste upplevelsen som finns. Det är kärlek som inte går att beskriva i ord!

Whoa meganostalgianfall så här på fredagskvällen. M och jag har kollat in ännu en B-action från LoveFilm, The Cave den här gången. En förutsägbar historia full av klichéer, men på det hela taget ändå rätt underhållande. Nu till nostalgin. En av huvudrollerna spelades av Eddie Cibrian. Minns ni honom? han spelade juveltjuven och kvinnokarlen Cole i Sunset Beach, en av Aaron Spellings intrigmakarserie som gick varm på fyran i slutet av nittiotalet. I det lilla samhället där jag växte upp följdes den slaviskt av alla som trodde sig vara något. Egentligen var det ju fruktansvärt dåligt, redan då, men det har ju ändå blivit en del av ens uppväxt på något vis. Efter skolan bänkade man sig i soffan med en macka och ett glas O'boy och förfärades. Och spanade in hunken Eddie, som alla brudar var superkära i. Behövde jag ens nämna det?

Jaha, nu festas det här i trappuppgången. Eller rättare sagt på balkongen brevid. Har man otur kan det hålla på fram till morgonkvisten nån gång. Men men, är väl så det är att bo i lägenhet antar jag.

Tycker att Hanna ska komma hit snart så att vi kan ta en tur på krogen, som vi gjorde back in the days. Saknar hur kul vi hade det!

Min kväll blev just lite roligare. Den här kommentaren fick jag angående det här inlägget

Du har SÅ rätt så. Jobbigast va nog uppropet på högstadiet i aulan. Men det blir lättare och lättare med åren kan jag säga.

Ha re / Mr Lustig

Tack vill jag bara säga, vem du än är!

Bloggkommentatorerna är en suverän lathund till guldkornen i bloggdjungeln. Det här föll jag pladask för. Isa har även en hemsida med en webbshop där man kan beställa de finaste illustrationerna jag någonsin sett. jag lovar. Helt underbart! Så underbart att jag tänker göra lite gratisreklam för henne under My favs!

Kolla in, det är en order!

Nu ser bloggen ok ut i både IE och Firefox. Surfar ni med nån annan skit kan ni ta er i brasan. Typ. Feedback belönas med en cyberkram

Det är verkligen ett himla pysslande med att få bloggen att se ut som man vill, särskilt i IE. Färgerna verkar vara OK nu iaf. Funderar på om jag ska ge mig på prfilbilden med...

Åh vad jag blir arg. Förbaskade jäkla mattillverkare som vill lura i oss stackars konsumenter en massa skit. Den senaste rapporten om fuskmat handlar om riven ost. Det är väl inte konstigare att vi blir fetare och sjukare när vi stoppar i oss så mycket konstgjorda prylar, utan att ens veta om det. Nej usch, nu blir det till att lusläsa alla förpackningar framöver. Analog ost, det var det värsta jag hört. FY!

Men det här var väl ändå bland det onödigaste jag sett. Vem vill köpa ett drogtest att ha hemma? Vad ska man med det till? Kolla så att ungen är renf rån diverse narkotika när han/hon kommer hem framåt småtimmarna eller?

Firar skatteåterbäringen med en störtskön liveversion av The Beatles Get Back, framförd på ett hustak. Paul McCartney har världens snajdigaste skägg och stämningen är på topp!

Igår var ingen vidare dag. Var helt tom på energi och orkade verkligen inte göra någonting. Ingen mat blev lagad, ingen disk blev diskad och jag satt mest i hörnet på soffan och försökte ta hand om lillen.

Just nu skulle jag verkligen behöva göra något om dagarna, annat än vara mamma och hemhjälp. Jag vill verkligen komma ut och träffa folk, få prata med någon om vadsomhelst. N är ju söt och så, men det går ju inte att föra några konversationer av högre nivå med honom om man säger så. Och M bor i princip på jobbet just nu, så honom ser man väl ett par timmar per dag. Visst kunde man bli uttråkad hemma i Karlstad också, men där kände man ju åtminstone folk. Ville man ta en fika med någon kunde man ju göra det. Här är man ju fruktansvärt anonym. Det finns ju ingen som vet vem man är, och jag känner mig ensammast i världen.Det är väl typ en tiondels promilles chans att man råkar känna igen någon på stan. Jag tycker att det känns ganska nedslående.

Blir tokig på att bara gå här hemma helt ensam och älta alla problem. De enda nöjena man har är att gå ner till stan, titta lite i skyltfönstren och gå tillbaka hem. Och kanske svänga in på ICA och köpa lite bröd och mjölk. Vilket spännande liv. Eller inte. Känns trist att man aldrig har råd eller möjlighet att hitta på något.

Nåja, idag känns det i alla fall lite bättre. Det började ju bra, Skatteverket bemödade att höra av sig. 6000 tillbaks, det är ju inte helt fel (är ju typ 2000 mer än vad jag får från f-kassan så i min värld är det myyycket pengar). Dessutom kom en katalog med nyheter från IKEA och ett litet brev med tre(!) gratisträningar från SATS. Tror jag ska försöka ta mig dit i helgen, när M äntligen är ledig(efter åtta dagars jobbande). Ska bli spännande att se hur de har det här i Uppsala sannerligen välbehövligt att köra lite styrka för att få lite fason på kroppen igen:)

Det är sånt här som gör att man känner sig hemsk att man bor mitt i smeten. Spädbarn som utsätts för mycket luftföroreningar under sitt första år löper större risk än andra att drabbas av astma och allergier. Det låter ju ganska logiskt. Läskigt är det också, med tanke på att vi bor ganska centralt i ett område med mycket biltrafik och motorväg alldeles för nära. var ska man egentligen ta vägen när man promenixar med barnvagnen. Det finns ju liksom inte mycket till skog här...

Folkhälsominister Maria Larsson har varit i Uppsala och pratat om alkoholpolitik. Svenskarna super för mycket helt enkelt, och supandet kostar alldeles för mycket.

Jag tycker att drickandet bland unga i synnerhet är mycket oroande. Och det som upprör mig mest är hur detta fylleri glorifieras av populära unga bloggerskor. Varken Blondinbella eller Kissie har åldern inne för att ens dricka en folköl, men Bella springer på krogen och tycker det är assjysst av vakterna att bortse från att hon inte ens är myndig, och Kissie tycker att de som har åsikter om hennes normala och kontrollerade supande är hopplösa moraltanter som borde strunta i det eftersom alla ungdomar super (ett resonemang som bruden nu raderat).

Ok, unga dricker. Men att romantisera festandet och fyllan som tjejbloggarna gör tycker jag är så typiskt för pubertal osäkerhet. Här är de förebilder för tusentals andra och har en enorm makt att påverka. Och ändå känner de att de måste hävda sig genom att skriva om hur tuffa de är som får sippa drinkar på krogen innan de har åldern inne.

Det kommer nog bli lagom kul för dem att läsa de där inläggen om 10 år. Och vad säger tjejernas föräldrar om suporgierna? För de läser väl bloggarna får jag anta(det skulle jag göra om min unge drog in mer pengar än jag själv). Är inte Blondinbellas pappa advokat? han borde väl fatta att det krogägarna gör när de serverar hans lilla tjej sprit är olagligt? Och krogen ifråga, riskerar inte de att förlora utskänkningstillståndet?

Jag tycker att tjejerna ska hålla sig till läsk ett tag till, åtminstonbe kan de väl skriva det i bloggen

Pysslar lite med PS så här på kvällskvisten. Får psykbryt på vår enormt sega dator.  Det som normalt tar 5 minuter att göra tog en timme ungefär. Hursomhelt är han fruktansvärt fin, min lille son:D

Hade hoppats att n skulle somna lugnt och snällt av sig själv. Men nej, ungen är vansinnig. Så nu får jag ta till plan B.

Bebisar är inte långsinta. Lite kvällsbus och så var allt bra igen. Kul att man kan roa någon i alla fall, N skrattade så han kiknade åt min lilla föreställning

N och jag är inte direkt bästa kompisar just nu. Hade bestämt mig för att det var dags att klippa hans små naglar, som kanske ser oansenliga ut med som i själva verket är vassa som tusan. Har rivmärken lite överallt på kroppen kan jag säga. Hursomhelst så tyckte inte N att detta var nån bra idé. Han skrek för full hals samtidigt som han stretade mot allt vad han orkade. Jag kände mig grym när jag försökte ansa hans små klor, tårarna rann ju ner för kinderna på honom, men det måste ju göras. Det är ju inte särskilt trevligt om han river sönder sina föräldrar eller sig själv.

Dock undrar jag lite vad som är då hemskt med att just klippa naglarna. Allt annat går ju bra. ont gör det ju inte, och jag har aldrig klippt honom i fingret(har hört talas om att det hänt andra) vilket skulle kunna förklara en del. Nä, undrar vad som tar åt mammas lilla kille när det kommer till det där.

har jag fattat min faktura rätt kostade det 700 kr att byta telefonnummer när vi flyttade. det kan väl ändå inte stämma. isf åker det här abbonemanget åt skogen när bindningtiden är slut i sommar. helvete

Beyoncé och Jay-Z beställde 50 000 vita orkidéer från Thailand till sitt "hemliga" bröllop. Det ryktas nu om att Beyoncés figur snart är ett minne blott, hur det sedan kommer att firas vågar jag inte ens tänka på.

Kent är själva essensen av mina högstadiedepressioner. Gymnasiet var inte heller helt lajbans, men då dominerade Morrissey självömkandet. Hursomhelst väcker låtar som den här en massa känslor till liv. Inte helt roliga, men det är plågsamt på ett slags bitterljuvt vis. Blir våldsamt berörd av texten i den här låten. Den är så jag helt enkelt.

Läser igenom informationen för T1 på juridikprogrammet. Det verkar så fruktansvärt kul och jag ser jättemycket fram mot att äntligen få börja i höst. Jag saknar att plugga, det är sant. Visst är det trevligt att mysa med N hela dagarna, men rent intellektuellt står ju man ju stilla även om man på det rent personliga planet vuxit något enormt som människa.

Jag är sjukt bra på att laga mat. Har precis kalasat på resterna av en potatisgratäng som nog är bland det godaste jag ätit i hela mitt liv. Dessutom har M på rekordtid blivit känd på jobbet för sina matlådor. Som givetvis jag har preparerat. Inte illa för lilla mig.

Dagens frukost bestående av havregrynsgröt(UTAN salt den här gången) och hemlagad blåbärssylt väckte stor debatt hemma vid köksbordet. M hade nämligen mage att betvivla att blåbärssylten var hemmagjord, och trodde inte för en sekund att jag hade kokat ihop den själv.

M: hahah, hemmagjord. Den där har du köpt på ICA.
Jag: nej jag har faktiskt gjort den själv!
M: burit hem den själv från ICA menar du
Jag: NEJ! Jag har plockat blåbären i Råby, du kan ringa och fråga pappa, han lärde mig!
M: Haha
Jag: Kolla etiketten!
M: Sådana kan ju vem som helst göra
Jag: Ja, och var är de synnerligen förtjusta i sånna här etiketter? Jo, i Svenssonhuset!
M: Ni har säkert köpt den på loppis. Eller så rensade du mitt skafferi på Bäckebogatan och hällde syltresterna i en burk.
Jag.: Det finns bildbeivs, så det så!

En kvart senare...

M: *fniss fniss* haha haha
Jag: Vad är det som är så kul?
M: Haha jag ser dig framför mig med en jättestor slev och värsta förklädet. Hohohihi

Är det verkligen så himla svårt att föreställa sig mig i färd med att göra något husligt?

En anonym kommentar tyckte att mitt fredsförslag för Mellanöstern var det löjligaste någonsin. Det är sant. Det var meningen att det skulle vara löjligt. Så att ni vet.

Vidare uppskattar jag om man kan interagera lite med sina läsare, alltså svara på deras kommentarer. Så, en url eller mejl uppskattas!

Jag tror att jag ska trotsa det trista vädret och ta en promenad med N. Om en stund är det ju ändå dags för hans middagsvila, och han sover bäst utomhus i vagnen. Kanske blir det en tur till stan för att hämta ut mitt Välkommen till Uppsala-paket!:D

Calle är på resa i Mellanöstern. Är han någonsin hemma? Han verkar ha ett hektiskt jobb den där killen. Han verkar t.o.m ha ett stammishak i Ramallah, restaurang Darna hette det visst. Det ska jag komma ihåg om jag får för mig att åka dit.

Förresten, what's the fuss? Varför är den där lilla ökenplätten så himla omtvistad? Hur länge sedan är det som det var en längre sammanhängande fred där nere egentligen? Måste ju vara många tusen år sedan... Tycker nästan att det är lite sandlådevarning på bråken där nere. Med skillnaden att man pucklar på varandra med stridsvagnar och sprängdeg istället för att paja sandslott. Ja, ni fattar. Spontant vill jag jämna skiten med marken. Typ släppa en bomb. Eller så gör vi om hela området till ett stort turistreservat. Ingen får bo där helt enkelt. Palestiniena kan få en egen ö utanför Dubai och israelerna kan väl få en stadsdel i New York eller nåt. Typ Njuu Jeruuusalem brothas 'n sistas. Sedan kan nåt amerikanskt bolag tjäna storkovan på att orda All Inclusive pilgrimsresor till ökenplätten. Kanske ett förslag för Calle att ta upp när han lunchar med höjdarna där nere.

Men de kanske inte lyssnar på det örat. Ett stycke öken kan ju vara nog så viktigt. Det handlar visst om religion, har jag för mig.

Madonna, Justin Timberlake och Timbaland. Det bara måste ju liksom va bra. Tippar på att det här blir 2008's mäktigaste stjärnsamarbete. Om inte Morrissey och Robert Smith får för sig att göra en duettversion av Love Song. Det skulle smälla högre, i min värld i alla fall.

Blondinbellas blogg är totalt CP. Hon borde kicka killen som kodat hennes sida, för nu funkar ju verkligen ingenting. Här vill man sponsra hennes shopping och kommentera lite, och så går det inte! Arrrgghhhh!

Men det är klart, kanske pysslar det med något på Blondinbella AB. En ny design måhända? Det välkomnar jag isf, drar man in så mycket pengar på sin blogg borde man kunna gå till en webbyrå och få det ordentligt gjort. Fast vad vet jag, det kanske ÄR en webbyrå som gjort den nuvarande. Isf kanske man borde se sig om efter en ny?

Och nej, min egen design är ju inte direkt världens snyggaste. Men bloggandet är ju för fan en hobbyverksamhet för mig. jag försörjer mig inte på det här. Jag knepar med Photoshop och kod på egen hand, och jag är den första att erkänna att jag är en synnerligen glad amatör på området. Jag har inte resurser att anlita professionella. Men det har ju fröken Löwengrip. Hon kan ju se det som en investering.

Bjuder på lite djupa tankar om kärlek från Blondinbellas penna. Gripande, poetiskt... verkligen (och till barn, japaner, mindre begåvade och andra som inte förstår ironi: nej jag menade inte det där sista. Tyckte mest det var patetiskt. Som om Bella läst för många sliskiga kärleksnoveller i veckotidningar. Och det gör det hela lite roligt)

På tal om kärlek. Är det inte underligt att ju närmare man kommer en person ju mer sårbar blir man? Samtidigt som om det fanns en osynlig kraft som gör så att man inte vill skiljas åt, att man blir som två magneter som fastnar, ändå vill en del av en att man bara drar sig undan och inte låta sig våga. Ska inte kärlek göra en osårbar? Få en att klara och framför allt våga allt? Varför säger dom att kärlek är det starkaste bandet som finns om det samtidigt också är det sköraste?

Hahahahahaha

Hovskvaller är alltid lika underhållande, mest p.g.a sitt anspråkslösa sätt. Det handlar ju sällan om några riktigt smaskiga nyheter, utan mer om hur fort Victorias kortege egentligen körde nere i Dubai och vad egentligen är kungens scoutnamn. Det senare tyckte jag var hemskt kul. Kungen kallar sig nämligen Mowgli i scoutsammanhang. Inte särskilt majestätiskt, men å andra sidan känns inte scouterna som nån vidare kunglig verksamhet. Rävjakt eller dyra bilar känns mer passande för en regent.

Påtal om  bilar. Carl Gustav, som försöker profilera sig som miljömedveten(tillåt mig att fnissa lite, hahahaha), har köpt en miljöbil. Så nu kör han någon liten etanolvolvo mellan Drottningholm och Slottet, och slipper därmed trängselskatten. Misstänker att det var det som var den stora drivkraften till att investera i en lite mer miljövänlig bil. Att slippa trängselavgiften. För de har det ju så himla dåligt ställt, kungafamiljen. Det måste vara svårt att få appanaget att räcka till i slutet av månaden

När jag gick på gymnasiet var jag en kaffejunkie av rang. Jag och H tillbringade i princip alla raster som var längre än en kvart med att diskutera snubbar, kärleksbekymmer och ouckade lärare över en kopp femkronorskaffe. Jag slår vad om att vi bidrog stort till att den lilla verksamheten gick runt.

Hursomhelst. Mitt kaffedrickande fick ett abrupt slut när jag blev gravid med N. Dels är det tydligen inte nyttigt att få i sig för mycket koffein, men det lär ju sällan vara nåt problem eftersom kaffe helt plötsligt blir det äckligaste som finns. jag skojar inte. Antalet urdruckna kaffekoppar under de nio månaderna är lätträknade. Förutom ett litet återfall på höstkanten när jag läste en kurs på universitetet(plugga=kaffe) så var jag nästan helt ren.

Något förändras nu. N är nästan fem månader, det måste vara hormonerna som rinner ur kroppen, för hela min existens ropar kaffe. jag har till och med varit såpass desperat att jag druckit ett par koppar frystorkat, eftersom kaffe av redan förklarande skäl inte funnits i skafferiet.  Nu är ordningen återställd och dagens lilla njutninyg är en nybryggd kopp fylligt Zoegas

Det var ingen vidare dag det här heller för min lilla skrutt. Han har varit supermammig hela dagen, har knappt fått vända ryggen till innan han givit ifrån sig ett hjärtskärande litet skri. Dessutom har han inte sovit bra under dagen heller, och då blir bebisar inte glada framåt kvällen.

Var verkligen himla tur att M kom hem när han gjorde, för då blev det verkligen kris och vet inte om jag hade orkat med det själv just då. Nu sover han i alla fall, efter ganska många tårar. Min lilla skrutt

Så här skriver Simon Tagestam om Håkan Hellströms För sent för Edelweiss(syftar på låten) på It's a trap!

"However, there are a handful of fantastic tracks on the album, one of them being the title track, which is also a b-side from "Klubbland" that came out two years ago. It's a very bleak song, lyrically it's quite close to the "loser lyrics" of Broder Daniel (where Hellström played the drums). I love it, it's one of those songs that if I could only listen to 5 songs for the rest of my life, it might just have a chance to be included, since I always welcome songs that make me feel like shit with open arms."

Jag är helt kär i hans formulering since I always welcome songs that make me feel like shit with open arms. Så sant! Och bara den överumplande poetiska formuleringen förtjänar en liten applåd i sig

Dagens låt är kanon att städa till, den gör liksom hela mopphistorien lite roligare.

Tycker att Kylie går från klarhet till klarhet just nu. Har aldrig varit något riktigt fan av hennes musik, men det verkar som jag får ompröva min inställning till denna lilla australiensiska. Two hearts är ett litet mästerverk i sig och In my arms här nedan är ju vårens poppigaste historia. Kom ån katten, det svänger ju! Snygg är hon med, dessutom.

Tycker att min inkomstdeklaration borde dimpa ner i brevinkastet snart. Enligt uträkningen på Skatteverkets hemsida blir min totala skatt för 2007 3500 kr, och då är kapitalöverskottet för vinsten på mina fonder inräknade.  Alltså borde jag ligga en del plus på kontot, och det vore ju inte helt fel. Därför tycker jag att den gott kan komma, deklarationen, så att jag kan sluta spekulera

Att folk vet inte vad förkortningen EMU står för. Det är ju helt otroligt. Det är ju så enkelt att ta reda på. Gör det, så har du lärt dig något nytt idag!

Hos Nikita kan du vinna ett presentkort hos Babyclothes.
Vinner jag ska N få en sån här fin body från Plastisock!

Tänkte att nu får det tamejtusan vara bra, det här slappa tjockislivet går inte för sig längre. Beach 2008 är väl bortom all räddning redan men tänkte att jag kanske åtminstone kan göra en sjysst entré på Juridicum i höst.

Nyttig frukost, tänkte jag, något inspirerad av Fröken Träna , den enda på redaktionen som inte tryckte i sig en pizza på söndagskvällarna. Wow, säger jag bara. Denna kropp skulle man ju inte säga nej till kan jag lova. Du är grym Annika!

Åter till den nyttiga frukosten. Gröt var det tänkt att det skulle bli. Men tydligen fick jag någon form av senildemensanfall och hällde i ett halvt paket salt. Åtminstone var det då det smakade. Hugha, nej blir att drick sin kopp te och leta reda på något annat att stoppa i sig istället.

Världens goaste kille hade namnsdag igår, mammas lilla bäbis. Och vem glömde om inte jag! Iofs är han ju bara 5 månader, men han har ju liksom bara en namnsdag, eftersom vi gett honom så "ovanliga" namn. Nä skäms på sig, erika!

Start för ny vana idag, en helvegetarisk dag i veckan. Att skippa kött minst en gång i veckan är klimatsmart helt enkelt, och vegetariskt är gott som tusan. Dessutom har jag lyckats få med mig en påse från Konsum som enbart innehöll ekologiska prylar. Jag gillar deras grönsaksavdelning - så gott som allt är ekologiskt! Sådana initiativ får ett stort plus i kanten.

Det hade kunnat vara jag som skrivit det här.  Faktum är att jag i samband med regeringsskiftet skrev en krönika i Nya Wermlands Tidningen som sade precis samma sak. Svenska ungdomar vet för lite om kommunismens brott mot mänskligheten. Det man vetat om illdåden i Sovjet, Kina, Kambodja m.fl. har systematiskt tystats ned. Det är hög tid att det blir ändring på det, och nu har äntligen regeringen fattat galoppet. Forum för levande historia ska informera gymnasieungdomar om kommunismen, precis som man för några år sedan gjorde med nazismen och förintelsen.

Min krönika orsakade ett smärre rabalder bland historielärarna på mitt gymnasium. Under 12 år i skolan hade jag inte hört ett ord om kommunismen och min kritik var minst sagt frän. Mina lärare tog åt sig, och för första gången ägnades ett helt kursavsnitt i historia åt Stalin, Gulag, Mao och kulturrevolutionen. Det behövdes verkligen. Mina klasskompisar hade aldrig hört talas om Stalins utrensningar och deportationer till Gulag. Vem Mao var visste de knappt och vidden av förfallet i öst hade de ingen uppfattning om. För mig var det oerhört inspirerande att min lilla krönika kunde göra så stor skillnad, om så bara för eleverna på min egen skola. Att det nu ska fördjupas på ett nationellt plan tycker jag är fantastiskt.

När Blondinbella vs. Kenzafighten rasade som värst läste jag i Metro att de båda fjortisbloggarna lästes av fler än självaste utrikesministern. Det är inte särskilt svårt att förstå varför. Unga, som jag misstänker dominerar bland bloggläsarna, är inte intresserade av utrikespolitik. Trots att de borde vara det.

Hursomhelst så tycker jag att Carl Bildts blogg förtjänar fler läsare. Inte nog med att den är ruggigt intressant, snacka om vilken unik inblick man får i aktuella världshändelser, den är stundom mycket rolig med. Läs bara det här. Kanske är det ett bevis på min torra humor, men jag tycker att formuleringar som denna, angående Georgiens huvudstad Tiblisi, är mycket roande.

"Först en snabbtitt på det nya presidentkansliet som håller på att byggas. Faktiskt lite av nordisk stil över inredningen.
Och sedan av till en av de lika otaliga som charmiga restaurangerna i denna intressanta stad. Den georgiska maten finns det alls ingen anledning att klaga på. Och vinet är påtagligt förförande."

Detta får bli dagens tips till er som vill läsa om något mer matnyttigt än Blondinbellas matvanor!

Har roat mig med att ladda ner lite nya fonter på 1001 Free Fonts

Tänkte inte trötta ut er genom att visa upp dagens extremt fula och tråkiga outfit. Det blir en låt istället.

Eftersom vädret och humöret i allmänhet är en aning dystert idag så får det bli en sång som matchar den grå stämningen. Gråter man inte när man lyssnar på den här har man ett hjärta av sten.

Här finns Nine inch nails original i en underbar liveversion.

Legendaren Johnny Cash gjorde på ålderns höst en cover av Hurt, och videon till den är bland det mest gripande jag sett. Jag gråter som ett barn.

Gud vad jag är trött på dessa mammabloggar. Egentligen ogillar jag dem inte, jag tycker bara att det är synd att de anstränger sig så för att vara tråkiga. Som om bloggens enda syfte är att rapportera till släkten om de senaste BVC-besöken(om detta nu skulle vara enda syftet med bloggen är det klart att man får skriva tråkigt, men annars kan ni väl variera er lite).  men det värsta är egentligen att de alla har namn som definierar dem som mamma till ungen. Typ Nisses mamma.

 Hej jag är Nisses mamma. Skulle du presentera dig så, annat än på ett föräldramöte?
Det är synd om det är det enda man identifierar sig som. Visst, människan är kanske mamma till Nisse men nog är hon så himla mycket mer. Vad vore hon om hon inte vore Nisses mamma undrar jag.

Jag vägrar att låta mig begränsas till att vara någons mamma. Visst, det är en stor del av mitt liv. Men är det jag? Det är ungefär som att marginaliseres till att vara någons flickvän. Jaha, så du är hans tjej? man får inget utrymme till att vara sig själv, när man hela tiden definieras av sin relation till någon annan. 

Jag är Erika. Jag är en egen person. Jag har rätt att vara en egen person. Det har du också.

Nä fy fan vad jag är trött på att man inte lyckats få fram en vettig standard för webbläsare. Här sitter man och knepar ihop en fin design och så funkar den inte i Internet Explorer. (så nu ska du kunna se designen mamma) Nu är headern där den hör hemma iaf, färgerna stämmer inte för fem öre i min version av IE, trots att jag var noga med att välja en webbsäker färg. Profilrutan är fucked up aswell.

kan detta kanske bero på att jag inte har senaste versionen av IE? Ni som har IE, hur ser det ut egentligen? Vilken version har ni? Tips på vad som skiter sig?

sen vill jag passa på att tipsa lite om något som heter Firefox!

M ocyh jag lyckades hålla oss ifrån att bråka hela fredagskvällen. När det sedan var läggdags och vi myspyste lite i sängen, jättetrevligt(!) så kläcker snubben århundradets mest stämningsdödande kommentar.

M: Men vad tror du det var som gick fel?
Jag: Va? Vaddå gick fel?
M: Ja, med Norge...
Jag: NORGE?!(uppgivet läte) Suck, suck, suck!
M: Ja, jag kan liksom inte sluta tänka på det.

Vad min sambo inte kunde få ur sitt huvud var varför han förlorade Norge till tyskarna i strategispelet Hearts of Iron. Om ni inte har hört talkas om det är ni troligtvis helt normala människor. han har ett oöverträffat sinne för romantik, min sambo.

Jag har under de senaste fyra månaderna utvecklat en kuslig förmåga att upptäcka när N har gjort nr 2 i blöjan. Jag kan känna den sötsura lukten av hans bebisbajs på flera meters avstånd, honestly ;) Dessutom kan jag byta blöja med en hand. Den andra är nämligen upptagen med att hålla i små händer och fötter så att de inte doppas i bajs och stoppas i munnen. Lika glamoröst mammaliv som Englas babysim, not! men jag är ganska tillfreds med tillvaron ändå. Åh, en klick bebiskräk på axeln. Mysigt.

Hundra höjdare kan rädda vilken tråkig fredagskväll som helst. Filip och Fredrik är de största genier som det här landet har mäktat med att åstadkomma sedan Carl von Linné. Dessutom är Fredrik Wikingsson väldigt sexig på något vis. Jag tror att det är nördlooken som gör det. Nörd alltså, inte tönt. Nördar är det finaste som finns. Jag älskar nördar och, med risk för att verka lite besatt - jag älskar Fredrik. Det här är, som jag skrivit någonstans förut, nördarnas revansch på hög nivå.  Se upp alla mobbare, om tio år är det vi som styr världen. Och den tanken tilltalar mig något enormt.

Ulrika K Engström har skrivit en bok om Kina - Den harmoniska revolutionen(här recenserad av DN) - om åtta livsöden i ett Kina vars ekonomiska utveckling går framåt i en rasande takt, men där mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och demokrati fått stryka på foten till förmån för den socialistiska marknadsekonomin.

Just nu uppmärksammas fallet Hu Jia i media, en aktivist som tidigare dokumenterat sin husarrest med videokamera. Han greps i december och har nu dömts till 3,5 års fängelse. hans brott är att ha haft för avsikt att "undergräva den kinesiska statens makt". Det här gör mig så arg och besviken. En diktatur använder samma svepskäl som åberopats i tusentals år av terrorregimer världen över. Världen är långt ifrån en demokratisk och rättvis plats att leva på. I Kina, Nordkorea, Iran, Uzbekistan, på Kuba, i Östeuropa m.m. lever förtrycket fortfarande kvar.

Övriga världens protester är inte starka nog. Vi måste säga ifrån på riktigt. Och framförallt måste vi se till att brotten som begåtts, och fortfarande begås, inte glöms bort. Hur många i min ålder vet något om Kulturrevolutionen? Hur många kan ens placera Mao i rätt sammanhang?

Idag tycker jag att ni ska ägna en tanke till de 1,3 miljarder kineser som lever i diktatur och förtryck. Och glädjas lite åt att vi kan uttrycka våra åsikter i en blogg utan att spärras in.

På min blogg annonseras det för boken MVG i allt, som tydligen ska avslöja hemligheten om hur just du får högsta betyg i alla ämnen. Inte för att jag vill framhäva mig själv, men jag behövde ingen bok för att äga i gymnasiet^__^

Nu har designen på Erika's Condo hottats upp en aning. Är faktiskt ganska nöjd, även om headern kanske finjusteras lite.

Vad tycker ni?

Det är oerhört farligt att underskatta en blondin. Särskilt en som uppenbarligen har tillräckligt mycket brains för att göra sig till ett av de hetare namnen i Mediasverige. För er som inte listat ut det, så snackar jag förståss om Blondinbella. Bland, i mina ögon, tråkiga inlägg om Caesarsallad och den "mystiske" pojkvännen Mr X finns riktigt intressanta reflektioner som skvallar om Bellas politiska engagemang. Blondinbella har varit på anorexiseminarium (eftersom det dumt nog inte går att direktlänka till inlägg i hennes blogg, får ni klicka er fram till 2 april, politiskt seminarium om anorexi.). I det stora hela tycker jag att hon visar på rätt sunda åsikter i det här inlägget, men samtidigt förvånas jag lite över att hon verkar vara så out in the blue när det kommer till anorexi och ätstörningar i allmänhet. Tänka sig, det är självhat och inte utseendefixering som är boven i dramat. Finns det inga anorektiker i Bellas societetskretsar, eller är pet i Caesarsalladen så normaliserat att ingen tar någon notis om det? Och att älska sig själv, det är ju inte helt lätt alla gånger.  Måste erkänna att jag inte är lite avis på fröken Löwengrips självförtroende!

Nåja, att någon som är så inflytelserik bland unga tjejer tar upp ämnet tycker jag är jättebra. Efterlyser dock lite debatt om andra psykiska sjukdomstillstånd, besläktade med anorexi, som bulimi, dysmorfofobi, självskadande m.m. Anorexi har ju blivit något av en galjonsfigur för ungdomar som mår dåligt, tillsammans med att skära sig som kommit stort på senare år. men hos de allra flesta som mår psykiskt dåligt syns det absolut ingeting på utsidan. De är söta, normalviktiga, duktiga till tusen och har armar utan ärr.  Glöm aldrig bort det.

Stegvis står på i bakgrunden här hemma. Ola Lustig försöker ge ledtrådar till ordet virknål.

"Pinne för pill, hmmm. Och det är ingen såndär massagestav."

VAD!? Hör mina öron rätt? Massagestav hoho. Nu satte tanterna morgonkaffet i halsen

I shit you not, detta är en riktig guldgruva! Tihiii, imorgon ska jag och N dansa till massa vacker pop! I min egen lilla värld reserverar jag en adlig titel till personerna bakom denna sida. I love it!

En gång i tiden var jag väldigt duktig på att hålla mig up to date på nordisk, och framförallt svensk indie. Jag finkammade MySpace, som var grejen iaf på den tiden, och var stammis på en tämligen ambitiös sida tillägnad just nordisk indie. It's a trap, en riktig guldgruva för oss popoffer! Här finns alla de senaste nyheterna om kända, och framförallt okända band inom popgenren. Många nya favoriter har upptäcks här kan jag säga. Förr i tiden fanns downloads på vissa låtar, ny verkar de ha gått över till QuickTime, men det gör egentligen inget. Himla bra är det. Och lilla jag får känna mig lite som Fredrik Strage.

N ligger på golvet och rullar fram och tillbaka. När han blir sur ger han ett lustigt ljud ifrån sig. Han låter som en katt som fastnat med savsen någonstans. Det är himla charmigt, och lite läskigt=P

Jag tillhör väl den spärmångd svenskar som har full koll på vilka bröderna Schulman är - och varken hyllar dem eller avskyr dem som pesten. Jag kan helt enkelt inte avgöra om de är roliga eller inte. Mediasveriges mest omskrivna humorsajt 1000apor är nylanserad(tvekande länge om jag verkligen skulle länka, eftersom ni med största sannorlikhet redan hittat dit, men kom fram till att det isf inte skulle skada om jag slängde in en liten länk ändå), och Schulmans måste ha lagt minimala summor på reklam. De har ju fått den gratis via allt ståhej.  Hursomhelst  var jag tvungen att kika in, få lite koll på läget, hänga med i snacket så att säga. och förståss för att en gång för alla avgöra om The Schulmas är roliga eller inte.

Det är ju knappast så man viker sig dubbelt av skratt. Allt är faktiskt inte helt lyckat. Däremot är ju Ekwallmejlen riktigt skoj.

Uppenbart är i alla fall att den schulmanska humorn inte faller alla i smaken. Tror att lejonparten av alla kommentarer var i stil med det här
"Bajs. Er humor är så tråkig att ni inte borde få finnas. Ni är för fula för TV, dö era jävlar. " (vad lätt det är att skriva fruktansvärt vidriga saker på internet egentligen. Du kan gömma dig bakom ett IP-nummer. Ansiktslös mobbing, så onödigt egentligen)
Dessutom verkar man förespråka tvångssterilisering så att brödernas gener inte förs vidare. Dessutom slår man fast att 1000apor är en flopp.

Flopp? Vart än bröderna Schulman beger sig följer de hatiska antibeundrarskarorna efter. Det är ett givet framgångsrecept. Enbart de människor som gjort det till sin livsuppgift att låta det hagla okvädningsord efter Alex och Calle och katrin med för den delen gör sajten värd mödan. Medan folk med mer luft än vett i skallen skriver bajs trillar pengarna in in på Schulmans konto. Jag är övertygad om att de skrattar hela vägen till banken. Ungefär som Blondinbella, vars mest fanatiska kritiker också är de mest frekventa besökarna på hennes blogg.

Nä svenskarna faller för precis alla PR-trick. Kanske rär det margarinet som gjort att IQ-nivån sjunkit till oanade nivåer.

Är Schulmans roliga? Ja eller nej?

Markus Krunegård tar en paus från Laakso och gör en soloskiva (Markusevangeliet) på svenska. Me like. På UNT's hemsida kan man läsa en intervju med allmogegotharen. Kul läsning för undertecknad som alltid varit en sucker för blödande svensk pop. Roligast är Markus beundran av gotharna:

"Jag gillar goth, det är så ambitiöst, fatta vilken tid det måste ta för gother innan de går ut på krogen! Det är ju helt fantastiskt att vilja se ut som en Edgar Allan Poe-figur. Och så blandar man det med allmogegrejen. Det känns som att det passar på min musik."



Tycker det är lite på sin plats att jag tipsar om "Jag är en vampyr" från ovan nämnda soloskiva. Den är cool på något vis. Erika diggar (och passar också på att tipsa om lite smått och gott av Laakso, som faktiskt är grymt bra. Tyvärr är medsjungade konsertbesökare en av de stora baksidorna med YouTube)

Som sagt. Trägen vinner. Vill jag tro i alla fall. Därför har jag spenderat de senaste tio minuterna med att tävla om en goodiebag hos Maria (anledningen till att det tog en stund kommer ni att förstå:P)

I lördags var det dags att åter hälsa på lite hemma hos Gud, sonen skulle nämligen döpas. Egentligen skulle han döpts redan i februari, men det satte pappas gallblåsa stopp för. Istället för dopgudstjänst blev det operationsbordet. Vilken osis. Hursomhelst. Jag, M och N tog oss till gamla hemstaden utan problem och allt löpte på smärtfritt tills vi anlände till kyrkan. Dopklänningen passade, jag fick med mig finskorna och M var på hyfsat gott humör(N, dagens huvudperson, var en solstråle som alltid). Förberedelserna med prästen, en grå liten dam närmare pensionsåldern, gick som smort. Eller ja, ändå tills N's gudmor råkade snubbla på mattan, eller hur det nu var, och undslapp sig ett förargat jävlar. Den till synes timida prästen hajar till direkt och spänner ögonen i flickstackaren. När väl dopgudstjänsten avlöpit som den skulle och vi packade ihop oss för avfärd till kalaset bestämde sig prästen för att tala gudmor tillrätta.

 Sila snacket var hennes råd.

Sila snacket. Det var ett uttryck jag inte väntade mig från fru prost inte. Och den undertryckta ilskan, det pös ut ånga ur hennes röda små öron. Visst, kyrkan är väl inte den rätta platsen att svära. But still, hur hårt tar egentligen prästerskapet på en svordom, som liksom bara råkar slinka ut? Hon stod ju på örat nästan. Då är det väl bara naturligt, eller?

Ok, eller inte, jag tog i alla fall fasta på prostens råd. Sila snacket alltså. Det börjar ju bli dags nu, så att man inte lär lillen en massa fula ord onödigt tidigt. Jag måste bara få med M på det här företaget, det är ju han som osar mest svavel här i hushållet ändå. För tänk om lilla N springer runt på dagis och skriker rava. Det vore pinsamt. Hemskt pinsamt.

Tänk vad ett regeringsskifte kan göra. Äntligen verkar det som att den förbaskade flumskola som sossarna infört är påväg att sopas ut med buller och bång. Regeringens utredare föreslår i gymnasieutredningen att man ska vara godkänd i fler än dagens tre ämnen(matte, svenska, engelska) för att vara behörig till gymnasiet. Minst tolv godkända betyg för att få söka till ett teoretiskt program och minst åtta för att komma in på ett praktiskt.  Halleluja, jippie hurra!

Dagens svenska gymnasieskola är i desperat behov av sådana här åtgärder. I Karlstad Kommun, där jag gick gymnasiet, var det just samhällsprogrammet på den skola jag läste som var den utbildning som hade allra lägst intagningspoäng. Sista antagna elev hade 30 i jämförelsetal från grundskolan. Alltså bara godkänt i tre ämnen. Denna elev förväntas alltså att gå ut med ett slutbetyg från ett tufft, högskoleförberedande program där svårighetsgraden ökat väsentligt jämfört med grundskolan (där nämnda elev inte mäktade med mer än tre godkända betyg).

Kvaliteten på svenska gymnasieutbildningar är på väg utför. Varför? Jo, just för att de översvämmas av elever som inte har förutsättningar för att nå upp till de krav som ställs. Vad händer? Jo, kraven sänks, något som varken gynnar elever eller samhället.  Undervisningen anpassas till de som varken förstår eller är intresserade, duktiga elever får i princip klara sig på egen hand. Självklart ska de elever med problem få det stöd som de behöver, men att sänka all undervisning till mellanstadienivå är ju som att skjuta sig själv i foten.  Att elever med förutsättningar, och de är tro det eller ej ganska många, aldrig får någon stimulans eller uppmuntran kommer slutligen att dränera landet på kompetens. Alla kommer gå ur gymnasiet med medelmåttiga kunskaper, knappast rättvist!

Alla kan inte bli akademiker, och har man inte godkänt i mer än tre ämnen har man inte så ett högskoleförberedande program att göra. Punkt. är man så uppenbart ointresserad av studier kan man göra något annat med sitt liv, som är minst lika meningsfullt.

Blir inte skolan bättre så emigrerar jag med min son, till ett land där utbildningen inte flummas bort. Till ett land där de som är duktiga i skolan inte blir det mest självklara mobboffret

Nu är lägenheten städad, tipptopp, supersnyggt. Finns inte så mycket mer att göra än att plocka ned ett par kartonger i förrådet.

Men jag är helt övertygad om att familjens lortgris nummer ett kommer att hitta något att anmärka på när han kommer hem.  Såklart. Det är det han gör bäst nuförtiden. Hackar, klagar, är allmänt tyken. Jag blir bara så trött på det.