Stora killen:)

Noah har kissat på pottan idag:D Mamma är sååååå stolt!

Stress

Jag gillar inte måndagar. Det är då man måste ta tag i allt man skjutit upp till efter helgen. Som att ringa hittan och dittan, tvätta kläder, köpa flikar, läsa avtalsrätt, gå till socialen... Det blir helt enkelt för mycket för lilla mig. För hur ska man hinna när det dessutom ska städas, diskas, fixas lunch... Naturligtvis blev jag stressad och fick sedan jättesvårt att varva ner. Jag gick runt halva dagen och var irriterad och orolig och det bara snurrade i huvudet av allt jag tyckte jag var tvungen att hinna med.

Det slutade med att jag hamnade på soffan där jag försökte ta kontroll över stressreaktionen som skenat iväg. Och som vanligt när jag stressat går luften totalt ur mig och jag ligger där helt utpumpad. Alice gråter men det tar en stund innan jag ens orkar reagera. Sen lägger vi oss och sover bort halva dagen.

Imorgon är det tisdag och jag hoppas det känns lite bättre då

Relapse

Vaknar med huvudvärk och ett lätt illamående. Gjorde misstaget att trycka i mig en hel pizza igårkväll, var för lat för att laga mat. Startar om med youghurt och ägg idag. Ett jävla gift är vad det är.

Semestersugen

Läser en artikel i Vi föräldrar om semestertips i Sverige. Åka till fjällstation i Abisko, båtluffa i skärgården eller bo på lantgård på Gotland. Midnattssol, saltkråkan, klappa lamm. Det låter underbart tycker jag. Om ett år eller två, när barnen är lite större och ekonomin lite stabilare, då ska vi ut och upptäcka vårt avlånga land.

Den här sommaren blir det på sin höjd en tur til Skansen eller Furuvik. Drar mig för att åka någonstans eftersom lillasyster i familjen har en tendens att surna till så fort vi går hemifrån. När bebis gallskriker tappar man ju lätt lusten till allt. Det mysiga i att klappa kaniner druknar liksom i de där höga decibeltalen dottern klämmer ur sig.


Gravhögar och sockerchock

Idag gjorde vi en liten utflykt till Gamla Uppsala, som jag verkligen rekommenderar att ni besöker om ni är i närheten av Uppsala. Det är fantastiskt mysigt och man riktigt känner historiens vingslag.




Vi tog en fika på Odinsborg och hade egentligen tänkt släppa Noah lös, se oss lite omkring och kanske hitta lite djur att klappa. De planerna gick om intet när kolsvarta moln tornade upp sig på himlen och det mullrade oroväckande i kanterna. Det blev bussen hemåt tidigare än väntat:P



Fikan var trevlig, men fick en lite halvtråkiga bieffekter. Har under veckan dragit ned ordentligt på kolhydraterna, vilket var hemkt jobbigt första dagarna men nu har jag liksom vant mig av. En bit morotskaka kändes som världens sockerbomb och huvudvärken kom som ett brev på posten. Sätter jag mig och frossar godis denna lördagkväll blir jag väl sängliggande resten av helgen;)

Babbelibus

Noah har tidigare inte pratat så jättemycket. Några ord har han kunnat säga länge, som mamma, pappa, hej och titta. Sen har det stått ganska still ett tag, tydligen är det helt normalt eftersom de under perioden runt 1 1/2 har en massa motoriskt att lära sig. Dock ar vi märkt att han förstår väldigt mycket av vad vi säger, han hämtar saker, plockar fram mat om man frågar om han är hungrig och går och lägger sig på kommando;)

De senaste veckorna känns det som om det hänt något. Det ploppar ut nya ord hela tiden, som om han har fattat hur man härmar det mamma och pappa säger. Oj, det är nya grejen. Tappar han nånting säger han allvarligt oj, oj, oj. Det är roligt, både för oss och för honom eftersom han nu kan kommunicera med oss lite lättare. Det kan vara väääldigt frustrerande när inte mamma och pappa förstår vad man vill;)





Ordförrådet hittills(som jag kommer på nu):

Mamma
Pappa
Hej
Hejdå
bada
tack
oj
bajsa
lampa
titta
städa
torka
nej
se där
ä dä(vad är det)
macka
sko
puss
god natt

Vaccin och jämföra hälsokort

Inlägg från igår:

Jo, jag är fortfarande en aning ostrukterad och förvirrad. Vi hade BVC-tid idag. Det tänkte inte jag på när jag bokade tvättstugan till nio i morse. När jag väl kom på min miss trodde jag ändå det skulle lösa sig på någe vänster, vi skulle ju inte vara i Svartbäcken förrens 10.30. När jag masar mig upp visar det sig att klockan är strax efter nio, hejdå tvättid, och att vaccineringen var inbokad till kl 10. Nog blev det stressigt, som vanligt. Men i tid var jag, som vanligt.

Ja, idag har Alice fått sin första vaccination. Inte är det roligt, men det "måste" ju göras. Vaccin är förträffliga på många sätt, vissa sjukdomar har ju helt försvunnit och många liv räddats. Tjejen väger i alla fall 5695 g och är 61,5 cm lång och närmar sig tre månader. Storebror vägde lite mer, 5885 g, sin klena födelsevikt till trots, men var lika lång.



Noah 3 månader, plutten har feber efter vaccination. Här kan ni läsa ett blogginlägg från den dagen:)




Alice, nästan 3 månader.


De har samma näsa och mun, men annars är de inte så lika varandra. Vad tycker ni?

mammaskryt

Det är fantastiskt roligt att följa barns utveckling, det händer nåt nytt nästan varje dag. Idag har Alice tagit ett  riktigt språng framåt. Under ett träningspass i babygymmet lyfter tjejen högt på huvudet och börjar spana omkring:) Hon var mycket nöjd med sig själv vill jag lova. Envis och stark har hon ju alltid varit men tidigare har hon mest velat mysa på mage(till skillnad från brorsan som bara skrek)



Oj så mycket jag kan se nu:)!

En stund senare låg hon och gungade fram och tillbaka och vips så hade hon vänt sig över på rygg. Jag är inte direkt förvånad. Hon är ju envis som en åsna och stark som en oxe och kräver uppmärksamhet som en bortskämd prinsessa. Om jag inte missminner mig är det här friden tar slut(eeeh, vilken frid...). Noah vände vid 3,5-månad och sen rullades det hejvilt:)

Noah är go han med, för övrigt. Hundar får honom nästan att klättra ur vagnen av förtjusning, alltsedan den dagen i parken när Noah dök ner i en cykelkärra och till sin stora förtjusning hittade en... hundvalp! När Noah pekar och tjuter Titta! försöker jag lära ungen ett och annat. Det är en vovve. Voff voff, säger den. Fffffffff, säger Noah. Ffff ffff.

Nu är det sent och jag ska sova. Dåååå na! som Noah skulle ha sagt:)

Lek i parken

Små barn behöves aktiveras och jag misstänker att läggningsproblemen till viss del beror på att Noah har varit understimulerad och haft en massa överskottsenergi. Till vardags sliter han ju ut sig på dagis men nu på semestern är det upp till mig att hitta på skojiga saker. Det är inte helt lätt vill jag lova, med en liten och ganska krävande bebis och ett hushåll som ska skötas men som mest gror igen för att man inte orkar. Att man är stressad och en smula deprimerad hjälper ju inte direkt. Det är lätt at bara bli sittande inne med en frustrerad och uttråkad unge.

Men idag ska jag minsann göra mitt bästa. Vi smet ut bara han och jag(nej, jag lämnade inte Alice ensam.) och härjade runt lite. För en gångs skull fick Noah bestämma helt själv var vi skulle gå och han fick undersöka allt i sin egen takt. Tänk att innergården kan bjuda på så mycket spänning! Vi tittade på bilar, hundar och gubbar som cyklade.



Efter att ha varit inne en snabbis och bytt bajsblöja gick vi till lekparken. Där träffade vi et apr lekkompisar till Noah, tvillingar i tvåårsåldern. Hur gulliga som helst:) Efter lek med hink och spade, gungning och ett antal åk i kanan var lille herrn nöjd och belåten och bara en smula trött;) Nu blir det lunch och sedan vila!:)



koncentrerad:)



Godmorgon sköna torsdag;)

Var uppe tidigt med kidsen. Var faktiskt inte så vansinnigt trött, vilket känns skönt. Extremt sugen på kaffe dock, måste vara den här förbaskade sockerhuvudvärken:P Naturell yoghurt och honungmelon är en ovanligt lyckad kombination. Kaffe + vispad grädde från igår = hemgjord latte. Smaskens. Noah satt under frukosten på alla stolar i köket vilket medförde kladd överallt. Alice har somnat om efter en timmes bus och jag och Noah har fått lite tid för oss själva. Tror det är bra för både honom och mig. Vi har diskat till lille herrns förtjusning och nu ska vi passa på medan energin är på topp och gå ut och leka en sväng!:D

Åt rätt håll

Åh, äntligen lite ordning på torpet! Idag har vi ätit ordentlig frukost, lunch, mellanmål och middag och barnen sov vid åttasnåret. Tjoho! De senaste veckorna har varit en smula kaotiska då Noahs rutiner gått helt åt pipsvängen. Läggningen har varit ett stort problem och måltider har glömts bort eller hamnat på konstiga tider. Inte bra!

Det är då man får ta sig i kragen. Som förälder har man ett ansvar. Ett litet barn förstår inte att det borde gå och lägga sig. Ungen kan springa runt och verka hur pigg som helst, men vara jättetrött så fort man kommer till sängen. Det finns tusen ursäkter men när allt kommer till kritan är det den vuxne som måste få ordning på det hela. Idag styrde vi upp hela nattningsproceduren och det gick hur bra som helst. Ingen gråt och inget spingande ur sängen. I vettig tid, dessutom.

Passade på att snabbstäda lite hemma när lugnet lagt sig. Sen satte jag mig på balkongen med jordgubbar och grädde och bara njöt. Det var jag värd.

Rehab

Sockeravgiftning. Det är jobbigt. Jag mår skit. Men det ska det väl vara värt antar jag, när man väl kommer ut på andra sidan.



Nu ska jag ta en promenad och köpa blöjor till Noah(jag lyckades köpa för små på Willys. Skräp att man måste ha tre kilos marginal på pampers easy up). Behöver fly detta slagfält jag kallar mitt hem för en stund.

Guten Morgen

Under gymnasietiden var jag något av en kaffeaddict. Det gick knappt minsta lilla rast utan att jag och Hanna rusade ner i cafeterian för att dricka femkronorskaffe av varierande kvalitét. Sedan jag blev gravid med Noah har jag helt blivit fri från suget och dricker numera bara den svarta drycken i social sammanhang. Morgonkaffe klarar jag mig som regel utan(föredrar te). Men idag var jag nåt så ruskigt seg. Det krävdes två stora koppar kolsvart med mjölk för att jag skulle bli människa igen.

Men nu så. I'm back on track. Bring it on!


Skalmanklockan har stannat

Det är lätt att deppa ihop totalt och bara bli sittandes. Hur ska man orka med att göra något när den vanliga vardagen känns för krävande? Tur då att det finns andra, piggare och mer optimistiskt lagda i bekantskapen. Vi har haft fint väder här i några dagar oh på sin höjd orkat bort till lekparken men igår drog fina Tove med oss till stranden i Sunnersta och det var verkligen superhärligt. Inte så fasligt krångligt heller som jag hade trott på förhand. Fika, sol, bad, prat - ja det var en lyckad lördag.  Mer så!


Måste ta tag i Noahs rutiner som gått helt åt pipsvängen de senaste veckorna. Regelbundna mattider har inte existerat och kvällarna har inte varit bättre det utan läggningen har blivit en väldigt tids- och energikrävande procedur. Ungen somnade  1 1/2 timme försent idag med, men nu var han iaf lite trött. Igår tog det en halvtimme att få honom att ligga still i sängen. Snacka om speedad! Imorgon hoppar vi nog middagsvilan och försöker få honom i säng innan åtta så vi vrider tillbaka sömnklockan igen.

Medan det har gått åt skogen med storebror har Alice ordnat dygnet för sig. Damen blir trött för natten nån gång mellan 8 och 9, vaknar framåt småtimmarna för att äta och flytta till min säng. Vid sjutiden är det frukostdags och lek i babygymmet innan lilla fröken vill sova en stund till. Lite skönt att det är ordning på nån;)



Fikapaus i lekparken

Helvete

Försöker plugga men det går åt skogen, för att utrycka det milt. Känner mig råstressad(tenta om tre veckor) och har massiva koncentrationssvårigheter. Det känns lite som att det glider mig ur händerna. Jag har förstått men ändå inte. Det värsta är att jag inte klarar av att formulera mig. Det står liksom still i huvudet(en av anledningarna till att de blivit sparsamt med blogginlägg den senaste tiden, vet helt enkelt inte vad eller hur  jag ska skriva). Jag fattar inte hur det här ska gå. Om jag inte ens klarar av att få ihop en mening, hur ska jag då kunna skriva salstenta i fem timmar?

Jag vill inte ha ångest över den här jävla skiten i ett helt år till, jag vill verkligen inte det. Det känns på nåt vis som att hela den här terminen varit förgäves i så fall.

Inte blir det bättre av att Noah inte vill sova utan springer fram och tillbaka mellan sitt rum och soffan.  Läggningen som aldrig varit ett problem har helt plötsligt blivit ett helvete.

Det går fan inget vidare just nu

Alice "Phelps" Östlund

Igårkväll badade jag med Alice som fått alldeles för många snoriga pussar av storebror och luktade lite väl kräksurt bakom öronen. Det är spännande, som det mesta med den lilla damen, för man vet inte riktigt hur det ska gå. Noah har alltid älskat att bada men lilla fröken kan få för sig att gallskrika under hela tvättstunden, som då blir allt annat än mysig.

Igår gjorde hon sin mamma, som är en gammal simmare, mycket stolt. Tjejen låg och plaskade glatt och gjorde så perfekta bentag som man kan göra när man är knappt tre månader gammal. En ren naturbegåvning, om man säger så. Nu ska det minsann drillas. Babysim i badkaret, torrsim på skötbordet, utflykter till Fyrishov när tiden är mogen.

Phelps får passa sig. Vi siktar på nio guld i OS 2032.




Torrsim

Avd. pottkant?



Alltså, den där var väl lite käck?

Jag läser

Juridiken har legat på hyllan de senaste månaderna, i kaoset har det inte funnits tid eller or k till att plugga. Ett tag hade jag helt gett upp hoppet om omtentan som hägrar i augusti, men efter att ha skummat igenom 500 sidor skadeståndsrätt börjar jag få tillbaka tron på att det faktiskt kan gå. Kanske inget AB, men vad gör väl det. Att ha skiten gjord betyder ganska mycket, så kanske man kan slappna av och njuta liiite av mammaledgiheten i alla fall.

Eventuellt stenhårt tentaplugg nästa, alltså. Eller ja, så stenhårt som det går med två små. Någt bibliotek måste ju vara öppet även på sommaren.


Müsli med mjölk

En sommarmorgon i Uppsala.

Mamma äter en sen frukost framför TV:n. Noah undrar förståss vad det är för spännande i mammas tallrik och när tanten inte ser så slevar han i sig ett par skedar müsli. Det slutar med att en tredjedel hamnar i mammas mage, en tredjedel i Noahs och resten på golvet. Och innan mamma hinner hämta en trasa har Noah fått tag i lillasysters lakan och torkar upp mjölken han spillt. Täda säger han mycket allvarligt och tittar på mamma. Tojka.

Och visst är det okej att busa så länge man städar upp efter sig. En väluppfostrad pojke, den där Noah.



En redig pôjk

Spirit of St.Louis

Ikväll ska M göra sin första soloflygning med barnen. Tror det kommer gå hur bra som helst. Om jag ska sia lite gissar jag på att Alice sover som en stock hela kvällen, Noah går och lägger sig självmant och att M sitter i godan ro och kalasar på ost och kex framför x-boxen när jag kommer tillbaka.

21

Spenderade födelsedagen i Råby som jag gjort så många gånger tidigare. Det är inte längre mormor som gör gräddtårta med obligatoriska jordgubbar utan jag själv. Barnen är uppe tidigt så det blir nyhetsmorgon istället för frukost på sängen. Jag läser en artikel av Katerina Janouch i en av mammas tre år gamla Taratidningar. Alla har minst en bok inom sig, skriver hon. Den om sitt liv.

Jag tror det är sant. Alla har en historia, president som småbarnsmamma. Jag fyller 21 men känner mig äldre. Som om det senaste året motsvarat många fler. Jag har gått igenom kriser och fattat tunga beslut. På mina axlar vilar ansvaret inte bara för mig själv utan  också för två små barn. 

Jag har gjort erfarenheter som en 21-åring inte ska behöva göra. Men jag tog mig igenom och hittade till andra sidan. Jag överlever. den här gången också.

Jag ska på loppis i Molkom...

Jag rycker till i min förmiddagsdvala. Hörde jag rätt? Antikdeckarna? Molkom? LOPPIS? Det finns nämligen ingen loppis i Molkom. Däremot finns det en för en landsortshåla mycket fashionabel antikaffär.  Varje gång vi fick långväga besök skulle vi gå backen ner till det gamla gula huset och titta på Carl Malmstenfåtöljer, femtiotalsporslin och pinnstolar från 1800-talet. Antikaffären var något av en turistattraktion, enligt ryktet har nämligen Svennis varit där och handlat.

Jag tyckte det var roligt att antikexperten reagerade ungefär som min farmor. Det här var allt lite dyrt. Den som hoppas på att göra fynd blir besviken. Experten gick tomhänt därifrån. Ta med en större plånbok nästa gång tyckte antikhandlaren.


Strutsfasoner

Jag är hemma. Väntar på bättre väder så jag kan inviga balkongmöblerna. Alice har ont i magen och är ledsen. Igårkväll gick vi en sväng i Löten och Gränby för att hon skulle somna. Beckfilmen där en snubbe styckas i sin egen restaurang har jag sett hundra gånger förr. Hög på Coca Cola städade jag halva min lägenhet och inredde min garderob. Favvojeansen passar igen.

Inom mig reser sig ett Mount Everest av måsten. Och för varje måste blir ångesten värre. I vilken ände börjar man när man bara vill stoppa huvudet i sanden. Det undrar jag.

Var väl bara det jag ville säga antar jag.

RSS 2.0