Jag är hemma. Väntar på bättre väder så jag kan inviga balkongmöblerna. Alice har ont i magen och är ledsen. Igårkväll gick vi en sväng i Löten och Gränby för att hon skulle somna. Beckfilmen där en snubbe styckas i sin egen restaurang har jag sett hundra gånger förr. Hög på Coca Cola städade jag halva min lägenhet och inredde min garderob. Favvojeansen passar igen.

Inom mig reser sig ett Mount Everest av måsten. Och för varje måste blir ångesten värre. I vilken ände börjar man när man bara vill stoppa huvudet i sanden. Det undrar jag.

Var väl bara det jag ville säga antar jag.