Gud vad jag är trött på dessa mammabloggar. Egentligen ogillar jag dem inte, jag tycker bara att det är synd att de anstränger sig så för att vara tråkiga. Som om bloggens enda syfte är att rapportera till släkten om de senaste BVC-besöken(om detta nu skulle vara enda syftet med bloggen är det klart att man får skriva tråkigt, men annars kan ni väl variera er lite).  men det värsta är egentligen att de alla har namn som definierar dem som mamma till ungen. Typ Nisses mamma.

 Hej jag är Nisses mamma. Skulle du presentera dig så, annat än på ett föräldramöte?
Det är synd om det är det enda man identifierar sig som. Visst, människan är kanske mamma till Nisse men nog är hon så himla mycket mer. Vad vore hon om hon inte vore Nisses mamma undrar jag.

Jag vägrar att låta mig begränsas till att vara någons mamma. Visst, det är en stor del av mitt liv. Men är det jag? Det är ungefär som att marginaliseres till att vara någons flickvän. Jaha, så du är hans tjej? man får inget utrymme till att vara sig själv, när man hela tiden definieras av sin relation till någon annan. 

Jag är Erika. Jag är en egen person. Jag har rätt att vara en egen person. Det har du också.