Sitter och läser en krönika som en juristtjej som heter Ylva har skrivit, om hur hon sedan hon började på juristlinjen har rensat ur alla färgglada plagg ur sin garderob. Hon är himla bra faktiskt. Torr humor alldeles i min smak. Vore kul att ha en tjej som henne som nån slags mentor när man själv ska börja springa runt i trenchcoat på Klostergatan. Hon filosoferar också om myten om den fattige studenten, och annat smått och gott. Ju mer jag läser desto mer impad blir jag. Ylva, vill du bli min bästis? Du är ju fullkomligt underbar. Bara denna formulering får mig att vilja klappa händerna av ren förtjusning.

Nationerna är i själva verket dejtingfirmor och juridiska biblioteket en catwalk. Inte så konstigt när det ju är så mycket roligare att tänka på kärlek än på paragrafer.

Hela krönikan är för övrigt fantastisk. Nu regnar det superlativer men det är hon värd!