Landstingsbakelser och låga löner
Föräldrautbildning idag, veckans stora sociala höjdpunkt. I grupprummet på BVC samlas sex bebisar med föräldrar(för det mesta mamma, men ibland slinker en och annan pappa med också:)) det masseras, pratas smakisar, kvävningsrisk och inte minst så fikas det. Eller ja, det är ju ingen fika som skulle få kondisfantaster att jubla precis, utan mer en sån där pensionärsfika med torra skropor med apelsinmarmelad och tjärkaffe med mjölkpulver. En krona skorpan (även kallad landstingsbakelse med den festliga marmeladen) och fyra kronor kaffet får man skrapa ihop om man vill höja blodsockernivåerna en aning mellan amningarna i den spräckliga soffan.
Fattigt är landstinget får vi höra mest hela tiden, men faktum är att det för en gångs skull faktiskt är plus på kontot. 18 miljoner har Värmlands landsting till godo närmare bestämt. Neddragningar och lägre vårdbehov än väntat sägs ligga bakom. Dock känns det som vi betalar ett ganska högt pris för överskottet i landstingskassan. Man har försämrat vården i både livets början och slutskede(tänker närmast på eftervården för nyförlösta på Livets Träd och palliativa avd Gläntan i Karlstad) pch mycket därimellan, vården centraliseras allt mer när mindre sjukhus läggs ned eller får mindre resurser.
Jag funderar lite på hur vården egentligen prioriteras av politiker och övrig befolkning för den delen med. Trots att vården, tillsammans med skola och omsorg, är en ständig valfråga och het potatis verkar det inte bli bättre.
Jag själv har få och ganska goda erfarenheter av sjukvården, men i många fall fungerar den inte alls som den borde och patienter möts av både tidsbrist och ibland viss nonchalans. Vårdgarantin är ett dyrt fiasko och primärvården har haverat totalt i glesbygden. Samtidigt har de människor, ofta kvinnor, som sliter ut sig fysiskt och psykiskt inom vården skamligt dåligt betalt (vad det beror på kan man diskutera). Att livräddande insatser och omvårdnad inte värderas högre av samhället än att vända hamburgare är konsigt. Och att det egna arbetet inte värderas högre av vårdpersonalen och deras fackförbund är ännu mer märkvärdigt. Kämpa kämpa för era löner syrror och uskor! Ni är värda mer!
Fattigt är landstinget får vi höra mest hela tiden, men faktum är att det för en gångs skull faktiskt är plus på kontot. 18 miljoner har Värmlands landsting till godo närmare bestämt. Neddragningar och lägre vårdbehov än väntat sägs ligga bakom. Dock känns det som vi betalar ett ganska högt pris för överskottet i landstingskassan. Man har försämrat vården i både livets början och slutskede(tänker närmast på eftervården för nyförlösta på Livets Träd och palliativa avd Gläntan i Karlstad) pch mycket därimellan, vården centraliseras allt mer när mindre sjukhus läggs ned eller får mindre resurser.
Jag funderar lite på hur vården egentligen prioriteras av politiker och övrig befolkning för den delen med. Trots att vården, tillsammans med skola och omsorg, är en ständig valfråga och het potatis verkar det inte bli bättre.
Jag själv har få och ganska goda erfarenheter av sjukvården, men i många fall fungerar den inte alls som den borde och patienter möts av både tidsbrist och ibland viss nonchalans. Vårdgarantin är ett dyrt fiasko och primärvården har haverat totalt i glesbygden. Samtidigt har de människor, ofta kvinnor, som sliter ut sig fysiskt och psykiskt inom vården skamligt dåligt betalt (vad det beror på kan man diskutera). Att livräddande insatser och omvårdnad inte värderas högre av samhället än att vända hamburgare är konsigt. Och att det egna arbetet inte värderas högre av vårdpersonalen och deras fackförbund är ännu mer märkvärdigt. Kämpa kämpa för era löner syrror och uskor! Ni är värda mer!
Kommentarer
Trackback
