Fredrik och Filippa Reinfeldt befinner sig just nu i Kina, dit man åkt tillsammans med Andreas Carlgren och en hel näringslivdelegation. Officiellt ska man dit och prata förstånd med de elaka kineserna, och dessutom passa på fixa lite jobb till svenska storföretag. Det som dominerade nyhetssändningarna på lördagmorgonen var emellertid paret Reinfeldts klädsel. Här fick de högtidligt mottagande av uniformsklädda kinesiska höjdare, själva hade de på sig jeans och träningsbyxor. Pressansvariga hävdar att detta inte alls var fråga om något etikettsbrott, man hade kommit överens om den lediga klädseln redan innan. Måhända har det brustit i kommunikationen någonstans, svenskar och kineser kanske inte tolkar begreppet ledig klädsel på samma sätt? Eller så lyder den enkla förklaringen enligt följande: paret Reinfeldt är helt enkelt på semester. Då känns ju deras outfits utomordentligt logiska. En trevlig lunch med kommunisthöjdarna och en sightseeing i OS-byn står väl på schemat kan jag tänka. Maos lilla röda och ett par masstillverkade plastleksaker till barnen känns ju som givna souvernirer.

Folkhälsominister Maria Larsson har varit i Uppsala och pratat om alkoholpolitik. Svenskarna super för mycket helt enkelt, och supandet kostar alldeles för mycket.

Jag tycker att drickandet bland unga i synnerhet är mycket oroande. Och det som upprör mig mest är hur detta fylleri glorifieras av populära unga bloggerskor. Varken Blondinbella eller Kissie har åldern inne för att ens dricka en folköl, men Bella springer på krogen och tycker det är assjysst av vakterna att bortse från att hon inte ens är myndig, och Kissie tycker att de som har åsikter om hennes normala och kontrollerade supande är hopplösa moraltanter som borde strunta i det eftersom alla ungdomar super (ett resonemang som bruden nu raderat).

Ok, unga dricker. Men att romantisera festandet och fyllan som tjejbloggarna gör tycker jag är så typiskt för pubertal osäkerhet. Här är de förebilder för tusentals andra och har en enorm makt att påverka. Och ändå känner de att de måste hävda sig genom att skriva om hur tuffa de är som får sippa drinkar på krogen innan de har åldern inne.

Det kommer nog bli lagom kul för dem att läsa de där inläggen om 10 år. Och vad säger tjejernas föräldrar om suporgierna? För de läser väl bloggarna får jag anta(det skulle jag göra om min unge drog in mer pengar än jag själv). Är inte Blondinbellas pappa advokat? han borde väl fatta att det krogägarna gör när de serverar hans lilla tjej sprit är olagligt? Och krogen ifråga, riskerar inte de att förlora utskänkningstillståndet?

Jag tycker att tjejerna ska hålla sig till läsk ett tag till, åtminstonbe kan de väl skriva det i bloggen

För en gångs skull är jag beredd att hålla med en socialdemokrat. Före detta justitieministern Tomas Bodström vill att Sverige ska bojkotta invigning, avslutning och andra mer officiella arrangemang runt OS i Peking i sommar. Han vill inte ta idrottarna som gisslan, som han uttryckte det, bojkotten ska inte omfatta det idrottsliga planet.

Jag tycker att hans förslag är bra. Att få med idrottarna på en bojkott tror jag är stört omöjligt, men något måste göras för att få den kinesiska regeringen att förstå att världen inte tycker att det är ok att kränka mänskliga rättigheter. Egentligen är jag helt emot att ha OS i Kina överhuvudtaget. Jag tycker att det är skrämmande likt OS i Berlin
 1936, där de olympiska spelen som ska stå för fred och samförstånd människor emellan blev ett gigantiskt propagandajippo för nazisterna. Lita på att kineserna kommer att vilja framhäva sitt land och sin ideologi i bästa möjliga dager, och att rapporterna om de kinesiska brotten mot mänskliga rättigheter i ett slutet och odemokratiskt samhälle kommer att vara ganska få.
Någon måste säga ifrån, och varför inte Sverige? En gång i tiden var Sveriges röst respekterad, något man lyssande på. En gång i tiden gjorde vi skillnad. Det kan bli så igen, eller hur Carl Bildt?

Jag håller med Bodström, låt Sverige ta första steget - andra kommer att följa efter.
Världen måste visa att det inte är ok att strunta i mänskliga rättigheter, demokrati och yttrandefrihet. Världen får aldrig glömma hur farliga diktaturer som Kina är!

Isaksson håller nollan i första halvlek i jubileumsmatchen mot Brasilien. Sen byter Lagerbäck planenligt in Shaaban, för att testa verkar det som. Vad är det första Shaaban gör, jo en dundertabbe. Så typiskt. Och jag siar om  sportbilagornas svart rubriker...

Häromdagen presenterades en undersökning som visade att antalet tonårsmammor i Sverige har ökat de senaste åren. Inte så konstigt kanske med tanke på att ungas sexvanor hel tiden blir mer "vuxna". Självklart kunde media inte få nog av detta smaskiga upplägg. Unga mammor väcker känslor, starka känslor och alla har åsikter. Ibland åsikter som jag tycker att folk kunde ha vett att hålla tyst om(som att det är vedervärdigt att skaffa barn som ung, att man skadar sina barn eftersom man kommer vilja leva livet med sprit och ohämmat sex senare etc.) På sidor som Familjeliv vågar jag knappt erkänna att jag hör till den statistiska gruppen tonårsmammor, passar inte mina åsikter är det genast min ungdom som är problemet. jag är omogen, juvenil, rent ut sagt dum i huvudet. För det är ju alla som skaffar barn innan de fyllt 25.

Varför är det så konstigt och läskigt med unga mammor? Det är ju trots allt inte så längre sedan det var mer vanligt än ovanligt att se en tjugoåring med barn. Man behöver inte backa många generationer för att komma till tiden då det var konstigt att föda sitt första barn vid 35 års ålder.

Självklart beror mycket på att samhället har förändrats sedan dess. Kvinnor utbildar sig och arbetar i större utsträckning än förr, och det är bra. Men jag är inte riktigt övertygad om att det är hela sanningen heller. När jag blev gravid som artonåring slogs jag av hur mycket negativt som skrivs och sägs om unga föräldrar, och unga mammor i synnerhet (hur kommer det sig att det oftast är de unga mammorna som får ta de flesta smällarna?). Det är ju så oerhört svårt att vara ung förälder, påstås det.

Jag tycker att det är tråkigt att alla tonårsgraviditeter betraktas som misstag i media(min son är sannerligen och jag ångrar verkligen inte att jag födde honom ). Var håller de poitiva vinklarna hur egentligen? Var finns solskenshistorierna? Berättelserna om unga föräldrar som lyckats? varför visas bara dyster statistik? jag tycker inte att jag känner igen mig i medias bild av tonårsmamman. Jag är som vilken annan mamma som helt, bara tio år yngre än genomsnittet.
Stigmatiseringen av tonårsföräldrar tror jag bidrar till unga mammor och pappors dåliga självförtroende och de otaliga fördomar som florerar kring unga föräldrar. Tråkigt och väldigt orättvist tycker jag!

Vad tycker ni om medias bild av unga mammor? Och vilka fördomar har ni som fått barn unga stött på?Kommentera och tyck till! :D

Nu tar jag i, i äkta Jenshammaranda, med en riktigt braskade rubrik. Men i det här fallet tycker jag faktiskt att den är ganska befogad.

Statens järnvägar har gjort om sitt bokningssystem, och här hopar sig nu dolda utgifter i sann Ryan Air anda.
Inte nog med att en biljett mellan Uppsala och Karlstad är ganska dyr till att börja med, i nästa steg ställs man inför ett antal tillval. Komfort, heter det ena, och där får man bestämma sig för om man vill lägga en hundring på en sittplats eller om det går bra att sitta mellan vagnarna i tre timmar. När man ska åka tåg med bebis har man liksom inget val. vad gör man om tåget är fullt? Står i tre timmar med ledsen bebis på armen? nej, jag tror inte det. Således hundra kronor extra. (ordningsmannen inom mig börjar undra om det här är någon slags kapitalistlist mot sådana som mig, som inte vågar lita på slumpen. jag menar, hur många kan de egentligen ta ombord om alla sittplatser är slutsålda. det måste ju finnas en gräns eller ska SJ börja trycka in folk Auschwitzstyle?).
Vill man kunna ånga sig kostar det med. Finns det ingen lagstiftning som täcker ångerrätt vid biljettköp, tydligen inte annars skulle väl inte statligt ägda SJ kunna göra så.

Jag tycker det är fruktansvärt tråkigt att det ska vara så förbaskat dyrt att åka tåg. Det är ju trots allt det mest miljövänliga sättet att färdas längre sträckor, om man inte gör som Niklas vill säga och cyklar. Det är väl inte särskilt klimatsmart av SJ, som skryter om hur miljövänligt tåget är, att försöka mjölka ur varenda krona ur sina stackars resenärer. Vore det tåget billigare och pålitligare skulle nog fler se det som ett vettigt alternativ.

We could be heroes, om vi bara vore lite rikare!

Uppsalabon Niklas Lautakoski ska cykla till Kina i kampen för en bättre miljö.  Om jag kan cykla till Kina, så kan väl du ta cykeln till jobbet, menar han. Hurra, vilken kille! jag tror att det är precis sådana här initiativ som gör att folk verkligen uppmärksammar miljöproblemen och dess orsaker. Läs mer om hans resa på www.biketrip.se  Om en 22-åring kan cykla runt halva jorden kan medelsvensson i de flesta fall ta hojen till jobbet. Många gånger tas det till lama ursäkter för att ta bilen ganska korta sträckor, där det egentligen inte skulle ta längre tid att cykla. Fördelarna med att cykla till jobbet borde ju också vida väga upp de eventuella minuter man förlorar
1. Det är miljövänligt, noll utsläpp av koldioxid och de diverse gifter som finns i bilarnas avgaser
2. Motion, kära vänner! Att cykla till jobbet är utmärkt vardagsmotion som håller trivselkilona stången. Det kan ju aldrig vara fel!:D
3. Pengar, om det andra inte räcker så vädjar jag till plånboken. med dagens bensinpris tjänas det kronor varje gång man byter bilen mot cykeln.

Jag tycker att svenska folket ska göra gemensam sak med denna förträfflige unge man och lämna bilen hemma. Ta en cykeltur i solen och rädda planeten!

Nu vill Maud O inkomstpröva barnbidraget. Höginkomsttagare ska bli utan. Detta för mina tankar till en tämligen ilsken debatt som rasade i Metro för några veckor sedan. Där tyckte man att barnbidraget skulle begränsas till antal barn. Hade man alltså varit dum nog att skaffa fler än två barn skulle man få klara sig själv. Inget barnbidrag skulle man få, och absolut inget flerbarnstillägg - eftersom barnen kunde ärva allt utom blöjor, och något skulle man ju stå för själv i sin dumhet. (helt absurd tanke enligt mig. Jag är uppväxt i en fyrbarnsfamilj, där vi alla har ärvt så mycket det gått av kläder och annat men ungar sliter ut grejer i en ruskig takt och gummistövlar med hål i är knappast bra gummistövlar). Dessutom florerade vilda konspirationsteorier om hur folk skaffade tio barn och skenseparerade bara för att utnyttja systemet till max och håva hem en förmögenhet genom bidragssytemet (och tänkte inte för en sekund på vad det måste kosta att ha tio barn, nytt hus, två bilar, mat, kläder, el, eller ens att det inte finns så många tiobranfamiljer i Sverige och att kontrollera dessa borde vara tämligen enkelt).

Bara för att metrodebattörerna "valt att barnbegränsa sig" skulle de som inte följt samma exempel straffas, hårt! Överbefolkningen i världen är ett jätteproblem bla bla(nästa steg att införa Kinas barnbegränsningspolitik kanske?)
Tydligen räckte näsan inte så långt att man begrundade att det i Sverige föds för lite barn, och att nästa generation kommer att tvingas försörja en hel hord med pensionärer. För att klara framtiden krävs fler barn, framtida skattebetalare, och barnafödandet måste premieras. De osynliga krafter som gör att kvinnor vämtar med att skaffa barn tills de blir närmare fyrtio borde man också se över. Kommer första barnet vid trettiofem är ju chansen inte så stor att det blir mer än två. Att medelålder för förstföderskor närmar sig 30(!) är lite sjukt tycker jag, och inte helt nyttigt för den demografiska utvecklingen. Samtidgt ökar också gruppen tonårsföräldrar (som jag förövrigt tillhör själv även om jag har svårt att identifiera mig med många unga mammor). Två ytterligheter det där.

En liten fråga till Maud O bara. När tjänar man för mycket för att få barnbidrag? är det inte risk att barn kommer ikläm när man ska räkna fram allt efter inkomsttabeller (anledningen till att det allmänna barnbidraget togs fram efter WWII var väl att alla barn skulle få en chans, eller?)? För mig räcker det att se till min egen familj, pappa räknas definitivt till höginkomsttagare medan mamma får sjukpenning. För oss fyra barn har barnbidraget varit viktigt. Om barnbidraget inkomstprövades, skulle mina syskon bli utan?
skulle det bli som med bostadsbidraget, som jag och sambon, hör och häpna, är för välbeställda för (haha han som är usk och jag som får puttiga 4000 varje månad). Hur fattig ska man vara?

Läser på UNT's nätupplaga att finansmarknadsminister Mats Odell vill slopa fastighetsskatten helt för studentbostäder, billigare hyror och mer över till studenterna menar han. Förslaget skulle kosta 70 miljoner. 70 miljoner som skulle kunnna användas bättre tycker jag! För vilka får inte ta del av skattesänkningen? Jo, de som kanske allra mest behöver den, de som av någon anledning inte kan bo i traditionella studentbostäder (och följdaktligen betalar ett par tusen mer i hyra). Som ordförande i Uppsala studentkår, Louise Callenberg, påpekar så har var femte student barn. Jag kan ju inte tala för alla studerande föräldrar, men jag är inte säker på att jag skulle vilja bo i studentgettot Flogsta där det festas i trappuppgången varje helg och lite därimellan, med vår son.

Är verkligen studentens ekonomi så dålig som det påstås. En heltidsstuderande får nästan dubbelt så mycket varje månad som jag får från försäkringskassan, med grundbeloppet från föräldraförsäkringen. (iofs får väl livstidsfångar mer betalt än en fattig förälder). jag har minsann inte råd att springa på krogen i tid och otid, om jag nu skulle vilja det, och jag skulle inte ens ha råd att shoppa med studentrabatter.

Nä, Mats Odell, om du verkligen vill att studenterna ska få ihop sin ekonomi - slopa inkomstaket för studiemedel!
Tycker det är sjukt att vår regering som talar så varmt om arbete, fortfarande har kvar det mest föräldrade hindret för att arbeta som finns i samhället. Du straffas för att du vill betala ett par extra tusenlappar i skatt varje månad. Hur sjukt är inte det.