Hör upp alla läsare!
Nu har jag tröttnat på allt krångel med blogg.se och hädanefter kommer jag att blogga HÄR! Jag hoppas att ni som tittar in här regelbundet kommer följa med mig till min nya adress, lägg till på bloglovin så missar ni inget:)
Lilla Noah
Har en sån där dag då hjärnan står helt still och då funkar det helt enkelt inte att blogga "på riktigt". Spammar lite gamla bilder istället:) De här är ett drygt halvår gamla, tänk så stor min lille gosse hunnit bli på den tiden. Han är ju så gott som vuxen.
Noah äter gröt i slutet på mars
I köksskåpet:)
Belevad pôjk som läser kulturdelen minsann
Mammas lilla tjej
Sitter vid bärbara datorn och tittar på bilder från när Alice var nyfödd. Tänka sig att det är nästan ett halvår sedan. Det är först när man ser hur liten hon var som man inser hur stor hon har blivit. För mig är hon fortfarande min lilla tjej. Hon är ju så liten jämfört med storebror som f.ö växer så det knakar han med. Jag lever lite kvar i föreställningen om att hon är en liten nyföding, jag är liksom inte färdigt mentalt med den första bebisperioden. Ungefär som att jag aldrig hann ta in graviditeten ordentligt. En del av mig kan sörja att så mycket av tiden som gravid och nybliven mamma till en fantastiskt vacker dotter gick förlorad i denna förbaskade ångestdimma. Jag mådde helt enkelt för dåligt för att verkligen uppskatta allt det fina.
Leker förresten med tanken på att börja blogga med Wordpress. blogg.se har världens sämsta publiceringsverktyg. Tyvärr verkar det heller inte gå att flytta över innehållet, vilket tillsammans med att det verkar en smula krångligt att ändra bloggdesignen talar lite mot..
Mycket dagis idag...
Idag fick vi besked om att vår ansökan om utökad vistelsetid beviljats, så i fortsättningen får Noah vara på dagis 25 h/vecka. Jag har haft problem med de vardagliga rutinerna här hemma så det ska bli skönt att få lite struktur på tillvaron igen. Dagis är en suverän avlastning om man är en deprimerad och slutkörd småbarnsmamma;)
Ikväll har jag varit på mitt livs första föräldramöte, som förälder. Kändes lite väl vuxet. Vi diskuterade resor till furuvik, namnmärkning av kläder, vad man ska bjuda på när barnen fyller år(piggelin) och annat viktigt.
Idag har jag dessutom lyckats köpa up&go-blöjor till Alice. Nog för att hon är ett otroligt duktigt litet barn så är det inte riktigt dags att börja gå än. Ytterligare ett bevis på att jag är extremt ofokuserad.
Ikväll har jag varit på mitt livs första föräldramöte, som förälder. Kändes lite väl vuxet. Vi diskuterade resor till furuvik, namnmärkning av kläder, vad man ska bjuda på när barnen fyller år(piggelin) och annat viktigt.
Idag har jag dessutom lyckats köpa up&go-blöjor till Alice. Nog för att hon är ett otroligt duktigt litet barn så är det inte riktigt dags att börja gå än. Ytterligare ett bevis på att jag är extremt ofokuserad.
denna middagsvila....
Tvååringen har inte sovit middag än. Bådar inte gott. Han verkar vara lite trött, för han har hämtat sin kudde och lagt sig på golvet(!).
Att lägga honom går rakt inte för övertrötta tvååringar sparkar och skriker, hoppar i sängen, biter och slår lillasyster, vill gå på pottan men ångrar sig igen.
Att lägga honom går rakt inte för övertrötta tvååringar sparkar och skriker, hoppar i sängen, biter och slår lillasyster, vill gå på pottan men ångrar sig igen.
Suck
Tvättar idag. Är lite trött och ofokuserad. Lyckas färga ett lakan rosa. Lyckat!
Hemmamorgon
Funderade lite på om vi skulle gå till öppnis idag, men blev stressad bara av att tänka på det så det blir chill hemma istället. Noah har ju spenderar tre dagar på dagis så han har förhoppningsvis fått sitt sociala behov tillgodosett och jag känner att jag har större behov av lugn och ro än att stelt kallprata med andra mammor och pappor. Faktiskt.
Hot chocolate
De senaste dagarna har jag druckit kopiösa mängder varm choklad. Det är ju höst/vinter nu så det känns berättigat på något vis. Ikväll med vispgrädde. Som blir till såntdär ljuvligt skum som man bara vill slicka i sig.
Inte så konstigt att jag är en liten tjockis egentligen
Inte så konstigt att jag är en liten tjockis egentligen
Dagen i bilder
Jag har verkligen ingen blogginspiration alls idag så vi kör ett litet bildspel istället. Kan vara trevligt det också:)
Gladfisan underhåller sig själv när mamma äter frukost. Uppskattas!
Middagslur
Vi plockade upp Noah på dagis
do not underestimate the power of the dark side...
Kramkalas<3
...
Jag ger upp. Kastar in handduken, lämnar walk over, flyr fältet.
Nä just det, det var ju inte tillåtet
Nä just det, det var ju inte tillåtet
Tack Alex!
Alex Schulman bloggar om pappalivet och verkar äntligen ha insett att man inte måste vara elak och dryg för att skriva en läsvärd blogg. Kanske är det för att jag själv har barn som jag är så mottaglig för charmiga bebisanekdoter.
Hursomhelt. Jag har haft en otroligt jobbig dag. Inte för att det hänt nåt särskilt, men ibland känns det verkligen att det är för mycket att vara hemma själv med två små. Då läser jag det här inlägget och blir genast lite gladare. Det finns hopp om männen, trots allt. Tack Alex Schulman
Hursomhelt. Jag har haft en otroligt jobbig dag. Inte för att det hänt nåt särskilt, men ibland känns det verkligen att det är för mycket att vara hemma själv med två små. Då läser jag det här inlägget och blir genast lite gladare. Det finns hopp om männen, trots allt. Tack Alex Schulman
Mer död än levande
Är trött efter ännu en natt med cirkus Alice. Lilla fröken har vaknat titt som tätt så vi har sovit en timme i stöten ungefär. Gäsp! Tand nummer två är påväg upp och jag tror det är den som spökar. I måndags kväll skrek hon oavbrutet i två timmar, puh!
Igår var det fotografering på dagis men tyvärr blev det inget kort på Noah:( Han var livrädd for fotografen så det gick inte alls. Typiskt att fisen som aldrig brukar vara blyg annars ska vli det just då. Men, det är sånt som händer:P
I Uppsala har det snöat och det tycker jag känns fruktansvärt trist. Gärna vitt i december, men blötsnö i oktober är inte alls särskilt trevligt.
Storebrors leksaker är väldigt intressanta:)
Igår var det fotografering på dagis men tyvärr blev det inget kort på Noah:( Han var livrädd for fotografen så det gick inte alls. Typiskt att fisen som aldrig brukar vara blyg annars ska vli det just då. Men, det är sånt som händer:P
I Uppsala har det snöat och det tycker jag känns fruktansvärt trist. Gärna vitt i december, men blötsnö i oktober är inte alls särskilt trevligt.
Storebrors leksaker är väldigt intressanta:)
Braid wednesday
Kört Wallander
Kottarna sover. Mättade, nybadade och belåtna. Dagen har gått ok. Vi har lagat riktig mat och varit ute i ruskvädret, då slipper man plågas av det dåliga mammasamvetet.
Alice har för första gången någonsin badat utan att bli totalt vansinnigt. Visst gnällde hon lite innan hon blev så tagen av storebrors cirkuskonster att hon glömde att det var konstigt och läskigt. Sedan tittade hon på mig som om om hon undrade, vad är det här? Sötpluppen. Skönt att få tvätta henne i lugn och ro utan att hon skriker sig blå i alla fall:)
Alice innan badet
Alice har för första gången någonsin badat utan att bli totalt vansinnigt. Visst gnällde hon lite innan hon blev så tagen av storebrors cirkuskonster att hon glömde att det var konstigt och läskigt. Sedan tittade hon på mig som om om hon undrade, vad är det här? Sötpluppen. Skönt att få tvätta henne i lugn och ro utan att hon skriker sig blå i alla fall:)
Noah i badet med polisbilen
Idag är det en månad tills Noah fyller två år:) Då blir det kalas minnsann. Har ingen aning om vad jag ska köpa i födelsedagspresent till skrutten bara. Han kan ju inte bara få nyttiga grejer;) Vad tycker tvååringar är roligt(förutom bilar då, men det har han ju en miljard av)?
Sitter och halvkollar på Kurt Wallander på engelska. Eller Kööört som de säger. Lite småcharmigt tycker jag. Kenneth Branagh ser ut som en smal Rolf Lassgård och är sådär lagom svår. Är ju inget deckarfan så jag blir inte riktigt biten. Passar bra att blogga samtidigt:P
A wonderful day
Jag blev så illa tvungen att ge mig ut på stan med barnen idag. Medicinen ni vet, och apoteket här i krokarna stängde redan vid två, när trollen sov. På ditvägen var allt frid och fröjd. Noah pekade på bilar, bussar och tåg och Alice satt förnöjd bredvid och trivdes med livet. Men när jag skulle hämta ut mina Citalopram, ja då surnade fröken genast till. Hon skrek som en besatt tills jag lyckades trolla fram en napp att stoppa i munnen på henne(mitt första infall var att skriva att täppa igen truten med, men det lät ju ruskigt brutalt. Jag älskar ju min fina lilla fislisa).
I ungefär samma stund tröttnade Noah på att sitta i vagnen och skulle ränna runt själv. Jag är inte direkt stresstålig till att börja med men när jag inte fått min medicin är jag direkt labil. Skrikande bebis och tvååring på rymmen blev helt enkelt för mycket. Hem. Ögenaböj.
Noah gick med på att sitta i vagnen men lilla fröken var inte särskilt samarbetsvillig. Hon illtjöt hela vägen hem. Och ni som känner Alice vet att hon har större röstresurser än andra bebisar. Nu gastade hon så att man hade kunnat tro att jag inte matat henne på flera dagar, alternativt lagt henne på glödande kol i vagnen.Naturligtvis stirrar folk med tefatsögon. Vänder sig om och drar efter andan. Inte blir man mindre stressad då. Folk tror att jag är en värdelös mamma. Herregud. Jag är ju dessutom ung, så det verkar ju rimligt.
Väl hemma efter en helvetespromenad i rasande takt började jag gråta. Vi grät ikapp en stund, min försummade dotter och jag. Noah undrade såklart vad vi höll på med så jag fick lov att skärpa till mig. Flickebarnet lugnade ner sig hon med.
Nu sover ungarna sedan länge. Jag myspysade med Alice riktigt länge vid kvällsmaten och sista blöjbytet. Hon är vansinnigt söt när hon är på det humöret(tänkte lägga upp en bild på det lilla underverket men kameran samarbetar inte med mig ikväll). Noah och jag kramades och tittade i kaninpaketet. Bäbble, sa han. Gucka. To-maaaat. TOMAT, han sa tomat! Helt perfekt! Sedan får han syn på bananen och utbrister namminan. Hoppar ur sängen, troppar iväg till köket och pkear på.. just det: bananklasen. Och när jag bär tillbaks honom till sängen ropar han besviket namminan, namminaaaan. Älskade unge. Han är så obeskrivligt fin. Särskilt hårt klappar hjärtat när han klappar på kudden bredvis sig och lägger sin lilla arm om mig.
I ungefär samma stund tröttnade Noah på att sitta i vagnen och skulle ränna runt själv. Jag är inte direkt stresstålig till att börja med men när jag inte fått min medicin är jag direkt labil. Skrikande bebis och tvååring på rymmen blev helt enkelt för mycket. Hem. Ögenaböj.
Noah gick med på att sitta i vagnen men lilla fröken var inte särskilt samarbetsvillig. Hon illtjöt hela vägen hem. Och ni som känner Alice vet att hon har större röstresurser än andra bebisar. Nu gastade hon så att man hade kunnat tro att jag inte matat henne på flera dagar, alternativt lagt henne på glödande kol i vagnen.Naturligtvis stirrar folk med tefatsögon. Vänder sig om och drar efter andan. Inte blir man mindre stressad då. Folk tror att jag är en värdelös mamma. Herregud. Jag är ju dessutom ung, så det verkar ju rimligt.
Väl hemma efter en helvetespromenad i rasande takt började jag gråta. Vi grät ikapp en stund, min försummade dotter och jag. Noah undrade såklart vad vi höll på med så jag fick lov att skärpa till mig. Flickebarnet lugnade ner sig hon med.
Nu sover ungarna sedan länge. Jag myspysade med Alice riktigt länge vid kvällsmaten och sista blöjbytet. Hon är vansinnigt söt när hon är på det humöret(tänkte lägga upp en bild på det lilla underverket men kameran samarbetar inte med mig ikväll). Noah och jag kramades och tittade i kaninpaketet. Bäbble, sa han. Gucka. To-maaaat. TOMAT, han sa tomat! Helt perfekt! Sedan får han syn på bananen och utbrister namminan. Hoppar ur sängen, troppar iväg till köket och pkear på.. just det: bananklasen. Och när jag bär tillbaks honom till sängen ropar han besviket namminan, namminaaaan. Älskade unge. Han är så obeskrivligt fin. Särskilt hårt klappar hjärtat när han klappar på kudden bredvis sig och lägger sin lilla arm om mig.
Så dumt
Min medicin är slut. Borde naturligtvis ha hämtat ut mer på apoteket för länge sedan, det var ju inte direkt oväntat. Så nu bor ångesttrollet i bröstet igen, jag är ensam med barnen hela dagen och känner att det kommer att gå åt skogen. Blä, usch fy
Vattkoppor?
Upptäckte små utslag på Noah i morse. Ungen var prickig på benen och rumpan. Misstänkt likt vattkopppor tyckte jag. Det blev ingen öppnis idag heller. Stan kändes heller inte ok att gå på med en eventuellt mycket smittsam unge. Däremot en eftermiddagsfika hos Tove, mycket trevligt:)
Noah har iaf varit oförskämt pigg och feberfri hela dagen. Dessutom tyckte jag att de där prickarna såg bättre ut nu på kvällen. Men men, vi får väl se hur det utvecklar sig. I värsta fall får han vara hemma och missar dagisfotograferingen nästa vecka:(
Grannarna har fest. Brukar inte tycka att det är störande men idag är jag sur.Tycker inte att den höga musiken är särskilt störnade(jo kanske tre på natten men nu är ju klockan bara barnet). Däremot är det väldigt lyhört i trapphuset och det låter nåt förfärligt när folk smäller i dörrar, springer upp och ned och står och brölar. Ungarna var ju inte driekt lättlagda idag så jag vill gärna att de får sova.
Noah har iaf varit oförskämt pigg och feberfri hela dagen. Dessutom tyckte jag att de där prickarna såg bättre ut nu på kvällen. Men men, vi får väl se hur det utvecklar sig. I värsta fall får han vara hemma och missar dagisfotograferingen nästa vecka:(
Grannarna har fest. Brukar inte tycka att det är störande men idag är jag sur.Tycker inte att den höga musiken är särskilt störnade(jo kanske tre på natten men nu är ju klockan bara barnet). Däremot är det väldigt lyhört i trapphuset och det låter nåt förfärligt när folk smäller i dörrar, springer upp och ned och står och brölar. Ungarna var ju inte driekt lättlagda idag så jag vill gärna att de får sova.
Fredspristagaren Obama
Barack Obama har fått Nobels fredspris. Jag reagerade som så många andra och trodde att det var ett skämt. Missförstå mig rätt, jag gillar Obama men tycker inte att han har hunnit göra särskilt mycket för freden under de blotta nio månader han suttit i Vita Huset. Än så länge mycket snack och lite verkstad.
Michael skriver bra om det här på Den stillsamme moderaten.
Michael skriver bra om det här på Den stillsamme moderaten.
Dåliga betyg - sämre jurist?
Läser en krönika på Dagens juridik skriven av en juriststudent i Stockholm som menar att det man lär sig på utbildningen inte stämmer överens med de krav som man stöter på i yrkeslivet.
Jag känner inte alls igen mig, och det beror nog på att vi i Uppsala jobbar på ett helt annat sätt. Jag upplever det som att den juridiska argumentationen är precis lika viktig som de teoretiska kunskaperna. De går hand i hand, du kan knappast övertyga i ditt resonemang om du inte vet vad du talar om men du kommer heller ingen vart om du är en teoretiker som helt sankar förmågan att föra fram din sak.
Juridiken handlar om problemlösning. I vissa fall är svaret glasklart, men då behövs egentligen inga jurister. Vi ska finna svaret på frågor som är knepiga, ibland omöjliga. Det ska vara välmotiverat och underbyggt. Vi ska vara övertygande.
I Uppsala löser vi juridiska problem. Först själva, sen i mindre grupp och avslutningsvis med diskussion på ett seminarie. Vi tränar oss i självständighet och argumentation(för vi tycker väldigt sällan lika). Vi har muntliga föredragningar och skriftliga uppgifter där det ges utrymme att tänka kritiskt och argumentera för vår egen ståndpunkt. Givetvis med juridiska argument, för juridiken är gudskelov inget löst tyckande. På tentorna har vi till skillnad från i Stockholm med oss kurslitteratur och anteckningar. Ingen yrkesverksam jurist skriver ett PM eller en rättsutredning med kunskaper rätt ur huvudet utan att konsultera rättskällorna.
Och så till betygen. Givetvis kan man bli en duktig jurist även om man inte glänser sig igenom utbildningen med AB rakt över. Man kan ha många andra kvaliteter. Men en student med AB är inte någon som nött in utantillkunskaper som sedan rabblas upp på tentan. En student med AB har förstått grunderna och använda detta för att ta analysen ett steg vidare. En student med AB är en jävel på att argumentera. En student med AB har alla förutsättningar att bli en sjuhelvetes jurist.
Jag känner inte alls igen mig, och det beror nog på att vi i Uppsala jobbar på ett helt annat sätt. Jag upplever det som att den juridiska argumentationen är precis lika viktig som de teoretiska kunskaperna. De går hand i hand, du kan knappast övertyga i ditt resonemang om du inte vet vad du talar om men du kommer heller ingen vart om du är en teoretiker som helt sankar förmågan att föra fram din sak.
Juridiken handlar om problemlösning. I vissa fall är svaret glasklart, men då behövs egentligen inga jurister. Vi ska finna svaret på frågor som är knepiga, ibland omöjliga. Det ska vara välmotiverat och underbyggt. Vi ska vara övertygande.
I Uppsala löser vi juridiska problem. Först själva, sen i mindre grupp och avslutningsvis med diskussion på ett seminarie. Vi tränar oss i självständighet och argumentation(för vi tycker väldigt sällan lika). Vi har muntliga föredragningar och skriftliga uppgifter där det ges utrymme att tänka kritiskt och argumentera för vår egen ståndpunkt. Givetvis med juridiska argument, för juridiken är gudskelov inget löst tyckande. På tentorna har vi till skillnad från i Stockholm med oss kurslitteratur och anteckningar. Ingen yrkesverksam jurist skriver ett PM eller en rättsutredning med kunskaper rätt ur huvudet utan att konsultera rättskällorna.
Och så till betygen. Givetvis kan man bli en duktig jurist även om man inte glänser sig igenom utbildningen med AB rakt över. Man kan ha många andra kvaliteter. Men en student med AB är inte någon som nött in utantillkunskaper som sedan rabblas upp på tentan. En student med AB har förstått grunderna och använda detta för att ta analysen ett steg vidare. En student med AB är en jävel på att argumentera. En student med AB har alla förutsättningar att bli en sjuhelvetes jurist.
Villkorslös kärlek
Fislisa. Ja Alice alltså. Jag tycker att fröken borde va så stor att hon kan sova ordentligt på nätterna. Men icke. Jag tror hon vaknar mest av gammal vana. Hungrig verkar hon inte vara.
Jag tror att vi skulle må bra av att få sova ordentligt allihopa. För till och med fislisa själv vill gå och lägga sig igen efter tjugo minuter. Och jag, jag är som en zombie.
Nåja Noah är i alla fall lämnad på dagis, Alice har fått mat och ny blöja och jag ska sätta mig och njuta av frukost och en välbehövlig(och välförtjänt) kopp kaffe med grädde. Men vill dottern unna mig detta? Icke! Gaaah!
Jag tror att vi skulle må bra av att få sova ordentligt allihopa. För till och med fislisa själv vill gå och lägga sig igen efter tjugo minuter. Och jag, jag är som en zombie.
Nåja Noah är i alla fall lämnad på dagis, Alice har fått mat och ny blöja och jag ska sätta mig och njuta av frukost och en välbehövlig(och välförtjänt) kopp kaffe med grädde. Men vill dottern unna mig detta? Icke! Gaaah!
Oskyldigt dömd #2
Jag tycker verkligen att Oskyldigt dömd är fruktansvärt uselt. Jag vill minnas att jag skrivit det förut. Trots det sitter jag och ser på skiten.
Det är som en bilolycka. Man vill inte titta med kan inte vända bort blicken.
För det första är det ju en vansinnigt orealistisk skildring av juridikstudierna. I verkligheten läser man rättsfall och förarbeten, man jagar inte runt efter galna mördare. Jag hoppas verkligen att det inte är någon som söker till juristprogrammet nån sådan vanföreställning.
Jag börjar fundera på om serien i själva verket är nån slags parodi. För det första är det ju en total ripoff på housekonceptet(vresig, genial gubbe, med adepter som gör allt skitjobb). För det andra är alla avsnitt uppbyggda på samma sätt, ja förutom att de försöker rentvå en oskyldig, men det är ju liksom hela poängen.
Jag tycker att alla avsnitt påminner lite om Scary Movie, ni vet den där vulgära parodin på scream och andra skräckisar. Bruddoun Fia och Anna(eller dum dummare som jag valt att kalla dem) är nämligen experter på att hamna i knipa. De ska bara kolla upp saker, tycker inte att det är farligt att gå hem själv när man är skuggad av en våldtäktsman, åker ut mitt i ingenstans mitt i natten. Jag kan inte minnas att jag sett ett avsnitt där inte en av dem, eller båda, sitter i den ondskefulle mördarens klor. Ungefär samtidigt brukar exsnuten och invandraren fatta det vi tv-tittare redan listat ut - att brudarna är i fett trubbel.
Helvetes jävla skit! brukar det heta då.
Tjejerna befinner sig i livsfara varje avsnitt, blir alltid räddade i sista sekunden, och nästa vecka är det samma visa igen. Att de aldrig lär sig!
Det är som en bilolycka. Man vill inte titta med kan inte vända bort blicken.
För det första är det ju en vansinnigt orealistisk skildring av juridikstudierna. I verkligheten läser man rättsfall och förarbeten, man jagar inte runt efter galna mördare. Jag hoppas verkligen att det inte är någon som söker till juristprogrammet nån sådan vanföreställning.
Jag börjar fundera på om serien i själva verket är nån slags parodi. För det första är det ju en total ripoff på housekonceptet(vresig, genial gubbe, med adepter som gör allt skitjobb). För det andra är alla avsnitt uppbyggda på samma sätt, ja förutom att de försöker rentvå en oskyldig, men det är ju liksom hela poängen.
Jag tycker att alla avsnitt påminner lite om Scary Movie, ni vet den där vulgära parodin på scream och andra skräckisar. Bruddoun Fia och Anna(eller dum dummare som jag valt att kalla dem) är nämligen experter på att hamna i knipa. De ska bara kolla upp saker, tycker inte att det är farligt att gå hem själv när man är skuggad av en våldtäktsman, åker ut mitt i ingenstans mitt i natten. Jag kan inte minnas att jag sett ett avsnitt där inte en av dem, eller båda, sitter i den ondskefulle mördarens klor. Ungefär samtidigt brukar exsnuten och invandraren fatta det vi tv-tittare redan listat ut - att brudarna är i fett trubbel.
Helvetes jävla skit! brukar det heta då.
Tjejerna befinner sig i livsfara varje avsnitt, blir alltid räddade i sista sekunden, och nästa vecka är det samma visa igen. Att de aldrig lär sig!
Flätonsdag
Föll för fenomenet flätonsdag. Nu har jag inte nåt Rapunzelhår så några flätor ála Alptös eller prinsessan Leia blir det icke;) Ändock, fläta varje onsdag hädanefter, haka på om ni känner er manade!
Det som är kvar av min frisyr efter kaosdag fos familjen Svensson/Östlund. Som ni ser har jag inrett hallen med flyttkartonger. Sköna hem nästa!
Heder
Intressant artikel om hederskultur. Läs och fundera.
Appropå dialekter...
Jag tycker det här inlägget är fruktansvärt roligt. Dialektfantast och samlare som jag är. Vilket vilt, vackert och fullkomligt obegripligt språk.
I Uppsala har man inte någon egen dialekt. Det gör inte så mycket eftersom det finns studenter från alla landsändar som fyller detta språkliga tomrum.
Någon(för övrigt en upplänning) sade en gång till mig att det är i Uppsala som rikssvenskan talas. Det vill säga stockholmska minus arrogansen. Vet inte riktigt vad jag ska tro om det. Jag hoppas att det inte stämmer för i så fall är rikssvenskan nåt så vansinnigt tråkig och fattig.
Och den där oförmågan att uttala bokstaven ä(i motsatts till vissa andras missbruk av nämnda), suck!
"Jag vegrar att keka på´re där stellet"
- sagt och hört på Vaksala torg
I Uppsala har man inte någon egen dialekt. Det gör inte så mycket eftersom det finns studenter från alla landsändar som fyller detta språkliga tomrum.
Någon(för övrigt en upplänning) sade en gång till mig att det är i Uppsala som rikssvenskan talas. Det vill säga stockholmska minus arrogansen. Vet inte riktigt vad jag ska tro om det. Jag hoppas att det inte stämmer för i så fall är rikssvenskan nåt så vansinnigt tråkig och fattig.
Och den där oförmågan att uttala bokstaven ä(i motsatts till vissa andras missbruk av nämnda), suck!
"Jag vegrar att keka på´re där stellet"
- sagt och hört på Vaksala torg
Egentligen har jag vettigare saker att göra
Sitter och fördriver tiden med att spela ett litet spel på nätet. Travian heter det. Någon form av strategispel. Man bygger upp en liten by, krigar, plundrar, handlar. Jag är nybörjare. Det märks. Det är inget vidare roligt. De mer rutinerade storspelarna bildar allianser och hackar på små stackare som mig. Jag blir attackerad 20 gånger varje dag(av stinkande germaner, företrädelsevis).
Min strategi är att göra av med alla mina resurser så att det inte finns något att plundra. Kanske tröttnar de då
Min strategi är att göra av med alla mina resurser så att det inte finns något att plundra. Kanske tröttnar de då
Marken
Det var marknad på Vaksala torg idag. En riktig marknad alltså, ingen såndär fuskvariant med ett tiotal stånd längs gågatan som det tenderar att vara i lite större städer. Man hade lyckats anlägga en riktig labyrint där knallar bjöd ut välkända marknadsvaror som hundbajspåsar, strumpor och torshammare till försäljning.
Det där ser spännande ut, tyckte jag. Det var ju så länge sedan jag var på en riktig marknad. Måste ju ha varit drygt tre år sedan, när jag fortfarande bodde i Molkom(huh, hemska plats). Jag gav mig in bland stånden men insåg ganska fort att det var en dålig idé. Trångt, människor överallt, en barnvagn som är bred som en normalstor personbil. Erika inte tycka om. Det var bara det att det var omöjligt att ta sig ut. Att vända var det ju inte tal om(vagnens svängradie ligger på ett par meter) och den där lilla gången bara vindlade sig vidare. Det är inte så stort, Vaksala Torg, men tillräckligt stor för att jag skulle kunna irra runt en kvart bland mormorstrosor, Vild-Hasse och brända mandlar. Hur tusan vågade man sig ut på Oxhälja?(iofs körde man inte runt med en stridsvagn, men ändå)
Jag kom förresten att tänka på de dialektala skillnader som finns i Värmland när det gäller just ordet marknad. Om jag inte minns helt fel så sa man marken i Molkom, där jag växte upp(ni molkomsläsare, för jag vet att ni finns, rätta mig om jag har fel). På andra ställen tror jag det heter marten eller mârten. Red ut det där åt mig, värmlänningar!
Det där ser spännande ut, tyckte jag. Det var ju så länge sedan jag var på en riktig marknad. Måste ju ha varit drygt tre år sedan, när jag fortfarande bodde i Molkom(huh, hemska plats). Jag gav mig in bland stånden men insåg ganska fort att det var en dålig idé. Trångt, människor överallt, en barnvagn som är bred som en normalstor personbil. Erika inte tycka om. Det var bara det att det var omöjligt att ta sig ut. Att vända var det ju inte tal om(vagnens svängradie ligger på ett par meter) och den där lilla gången bara vindlade sig vidare. Det är inte så stort, Vaksala Torg, men tillräckligt stor för att jag skulle kunna irra runt en kvart bland mormorstrosor, Vild-Hasse och brända mandlar. Hur tusan vågade man sig ut på Oxhälja?(iofs körde man inte runt med en stridsvagn, men ändå)
Jag kom förresten att tänka på de dialektala skillnader som finns i Värmland när det gäller just ordet marknad. Om jag inte minns helt fel så sa man marken i Molkom, där jag växte upp(ni molkomsläsare, för jag vet att ni finns, rätta mig om jag har fel). På andra ställen tror jag det heter marten eller mârten. Red ut det där åt mig, värmlänningar!
Keep your cool
Har flyt just nu. Båda barnen sov före klockan åtta idag med:) Härligt!
Det trodde jag inte några timmar tidigare när jag stod och lagade mat med en skrikande bebis i babysittern/på armen och en gnällig tvååring som snubblade och slog sig och klängde på mitt ben omvartannat. Det är precis sådana situationer som ofta gör att det brister för mig. Jag blir stressad, får panik och ångest, vill bara sitta i ett hörn och gråta. Det gör ju inte barnen lugnare precis, så de skriker värre, jag får mer panik och den onda kaoscirkeln är igång.
Visst var jag stressad, men ikväll stannade det liksom där. Maten hamnade på bordet, jag åt med Alice i knät, lyckades få i henne en tallrik gröt - och då sänkte sig lugnet. Båda barnen skötte sig exemplariskt vid läggdags. Noah, min älskade plutt, var visserligen uppe och trippade ett par gånger men somnade sedan själv utan knot. Alice var lite kinkigare, de där tänderna ni vet, men jag ammade, rapade och buffade i rumpan och sedan sov hon med:)
Jag behöll lugnet. Ett vinnande koncept
Det trodde jag inte några timmar tidigare när jag stod och lagade mat med en skrikande bebis i babysittern/på armen och en gnällig tvååring som snubblade och slog sig och klängde på mitt ben omvartannat. Det är precis sådana situationer som ofta gör att det brister för mig. Jag blir stressad, får panik och ångest, vill bara sitta i ett hörn och gråta. Det gör ju inte barnen lugnare precis, så de skriker värre, jag får mer panik och den onda kaoscirkeln är igång.
Visst var jag stressad, men ikväll stannade det liksom där. Maten hamnade på bordet, jag åt med Alice i knät, lyckades få i henne en tallrik gröt - och då sänkte sig lugnet. Båda barnen skötte sig exemplariskt vid läggdags. Noah, min älskade plutt, var visserligen uppe och trippade ett par gånger men somnade sedan själv utan knot. Alice var lite kinkigare, de där tänderna ni vet, men jag ammade, rapade och buffade i rumpan och sedan sov hon med:)
Jag behöll lugnet. Ett vinnande koncept
sova, sova, sova....
Man blir lite lätt desperat när barnen vaknar klockan fem på morgonen.
Att se det stora i det lilla
Det är en seger varje gång båda barnen sover före klockan åtta!
Kändisar - håll er borta från politiken
Politiska trendkännare spår att partierna kommer att använda sig av kändisar för att locka väljare i valet 2010. Vilket jäkla vansinne. Sverige behöver fler kompetenta och engagerade politiker, fler vanliga människor som vill vara med att förändra samhället - inte kända människor som ser den politiska verksamheten som ännu en plattform för att få uppmärksamhet.
Det ojämlika föräldraskapet
Tittar på Nyhetsmorgon där bl.a. Marcus Birro och jämställdhetsexperten och debattören Ingemar Gens diskuterar papparollen och ett jämlikt föräldraskap. Tyvärr blev debatten lite extrem och handlade mest om vem som ska amma - mamma eller pappa? Det är synd, för de gamla könsroller som vi alltid avvisar annars tycks vara oskriven lag när vi bir föräldrar.
Den här artikeln på Allt om Barn är ganska intressant. Man behöver inte skriva under på allt för att se poängen. När det gäller barnen är det kvinnan som bestämmer. Inte minst när det gäller föräldraledigheten. Att så få pappor tar ut mer än sina öronmärka 60 dagar kan inte enbart bero på ointresse från deras sida. Det är väl(förhoppningsvis) få pappor som inte vill vara hemma med sina barn. Ofta handlar det nog om hur länge mamman vill vara hemma.
Det pratas mycket om att ekonomin inte går ihop när pappan går på föräldrapenning. Att manliga egenföretagare inte kan vara borta från sitt jobb. Det här ett problem i sig. En tydlig signal om att samhället inte är så jämställt som det borde vara när inkomstskillnaderna är så stora att männen inte har råd att vara hemma
Ok, jag kan köpa att det i vissa fall helt enkelt inte funkar. Men i många fall handlar det nog om prioriteringar. Det är lustigt att det alltid är pengar som värderas högst. Emotionella värden står sig ofta gansk slätt i diskussionen. Kanske kan man skära ned lite på utgifterna för att pappan ska kunna vara hemma med sina barn, för det är verkligen en ynnest att få följa sina älsklingars dagliga utveckling som inte enkom borde reserveras för kvinnorna. Det är väl också nog så viktigt?
Jag är inte för kvotering av föräldraledigheten. Jag anser att vuxna människor ska få bestämma över sina liv själva. Det är inget som politiker ska styra för att det ska passa med politiska teorier och ideologier. Men jag tycker samtidigt att vi som vuxna människor åtminstone kan fundera över våra val och vad de får för konsekvenser. Vi kvinnor måste bli bättre på att släppa in våra män i föräldrarollen, inte bara klaga på att de inte engagerar sig tillräckligt. Och våra män måste kräva att få ha en aktiv roll i barnens uppfostran.
För barnens skull.
Den här artikeln på Allt om Barn är ganska intressant. Man behöver inte skriva under på allt för att se poängen. När det gäller barnen är det kvinnan som bestämmer. Inte minst när det gäller föräldraledigheten. Att så få pappor tar ut mer än sina öronmärka 60 dagar kan inte enbart bero på ointresse från deras sida. Det är väl(förhoppningsvis) få pappor som inte vill vara hemma med sina barn. Ofta handlar det nog om hur länge mamman vill vara hemma.
Det pratas mycket om att ekonomin inte går ihop när pappan går på föräldrapenning. Att manliga egenföretagare inte kan vara borta från sitt jobb. Det här ett problem i sig. En tydlig signal om att samhället inte är så jämställt som det borde vara när inkomstskillnaderna är så stora att männen inte har råd att vara hemma
Ok, jag kan köpa att det i vissa fall helt enkelt inte funkar. Men i många fall handlar det nog om prioriteringar. Det är lustigt att det alltid är pengar som värderas högst. Emotionella värden står sig ofta gansk slätt i diskussionen. Kanske kan man skära ned lite på utgifterna för att pappan ska kunna vara hemma med sina barn, för det är verkligen en ynnest att få följa sina älsklingars dagliga utveckling som inte enkom borde reserveras för kvinnorna. Det är väl också nog så viktigt?
Jag är inte för kvotering av föräldraledigheten. Jag anser att vuxna människor ska få bestämma över sina liv själva. Det är inget som politiker ska styra för att det ska passa med politiska teorier och ideologier. Men jag tycker samtidigt att vi som vuxna människor åtminstone kan fundera över våra val och vad de får för konsekvenser. Vi kvinnor måste bli bättre på att släppa in våra män i föräldrarollen, inte bara klaga på att de inte engagerar sig tillräckligt. Och våra män måste kräva att få ha en aktiv roll i barnens uppfostran.
För barnens skull.
Storhandling
Idag har vi varit på Willys, Noah och jag. Jag älskar Willys! Var bara tvungen att säga det:) Jag har knåpat ihop en veckomatsedel och handlat därefter. Nu återstår det att se om jag kan hålla mig till, det brukar alltid bli någon dag som man inte riktigt orkar. Idag blev det i alla fall chevregratinerad lax(det är ju lördag!) på bästa LCHF-vis. Mums!
Tandbesvär
Min lilla Alice har varit väldigt ledsen de senaste dagarna. Sådär kinkig och aldrig riktigt nöjd, förutom i mammas knä. Av uppenbara skäl kan man ju inte ägna all vaken tid åt fröken, så lite kämpigt har det varit.
Jag misstänker att det är tänderna som ställer till det. För någon vecka sedan tittade den första fram i underkäken och det var samma visa då. Nu ser det ut att vara en till påväg alldeles bredvid.
Tänderna måste ju komma, det kan man ju inte göra så mycket åt. Men att det ska vara så besvärligt, är det verkligen nödvändigt?
Jag misstänker att det är tänderna som ställer till det. För någon vecka sedan tittade den första fram i underkäken och det var samma visa då. Nu ser det ut att vara en till påväg alldeles bredvid.
Tänderna måste ju komma, det kan man ju inte göra så mycket åt. Men att det ska vara så besvärligt, är det verkligen nödvändigt?
Bloggdesign
Sitter och funderar på om man ska göra något åt sin stackars bloggdesign. Den jag har nu är ju helt ok, men jag börjar tycka att den känns trist! Det vore roligt att lägga verkligen lägga ner lite tid på att fixa i photoshop och kanske utmana mig själv lite och fixa till menyer osv. Jag har ju min Photoshopbibeln och Javascriptdito i nån kartong här i röran.
Nåja. Det är ju ett projekt som kommer ta lite tid i så fall. Tänkte börja med att surfa runt efter lite inspiration. Ni kanske har några tips?
Nåja. Det är ju ett projekt som kommer ta lite tid i så fall. Tänkte börja med att surfa runt efter lite inspiration. Ni kanske har några tips?
HJÄLP!
Nu är jag ledsen. igår lyckades jag koppla upp datorn mot vårt trådlösa nätverk. Äntligen. Men nu slutade det helt plötsligt att fungera. Och jag fattar inte hur jag ska bära mig för att aktivera det där trådlösa nätverkskortet igen, för det är det som spökar tror jag:(
60 av 270 hp avklarade!
Lokalvård
Vet ni? Idag har jag städat! Naturligtvis har Noah hunnit rota till det igen, men en kort stund bodde vi på 63 välstädade kvadrat:) Det är tur att vi inte är astmatiker för på sina ställen var det vansinnigt dammigt. Dammråttorna under sängen höll på att vakna till liv tror jag. Bättring!
Sen är det ju så med mig att jag kan ha jättemycket energi för att nästa sekund bli som en urvriden trasa. Ungefär så kändes det idag. När lägenheten var färdigstädad var jag också helt färdig. Stressad för ingenting och allmänt off.
Efter en cykeltur til kvarnen mådde jag mycket bättre och nu sitter jag framför Idol med chips, guacamole och ett glas vin. Som en fredag ska vara
Hurra!
Frost på backen och jag rotar fram vinterkläderna. Vet inte hur jag tänkte när jag ställde den längst in i garderoben(det är långt till vinter antar jag). Vips var det oktober!
Min jacka får hänga med en säsong till(blir den fjärde!) och jag blev själaglad när jag såg att det jättefina didrikssonsetet som Noah fick förra året(men som var alldeles för stort och knappt blev använt) passade perfekt:) En jättestor storlek 80 måste det va:)
Min jacka får hänga med en säsong till(blir den fjärde!) och jag blev själaglad när jag såg att det jättefina didrikssonsetet som Noah fick förra året(men som var alldeles för stort och knappt blev använt) passade perfekt:) En jättestor storlek 80 måste det va:)
