Min lilla Alice har varit väldigt ledsen de senaste dagarna. Sådär kinkig och aldrig riktigt nöjd, förutom i mammas knä. Av uppenbara skäl kan man ju inte ägna all vaken tid åt fröken, så lite kämpigt har det varit.

Jag misstänker att det är tänderna som ställer till det. För någon vecka sedan tittade den första fram i underkäken och det var samma visa då. Nu ser det ut att vara en till påväg alldeles bredvid.

Tänderna måste ju komma, det kan man ju inte göra så mycket åt. Men att det ska vara så besvärligt, är det verkligen nödvändigt?