Upside down, inside out, round and round
Ikväll har vi haft tårtkalas och firat Hanin. Himla mysigt, även om jag inte var helt på topp. Det blir ett avbrott i ältandet, och det behöver jag.
Bjussar på lite bilder på barna: God natt på er!
Smiter ut på balkongen
Norska sagor
I år är jag böjd att hålla med Europa. Rätt låt vinner.
en ny dag
Har lämnat min stora älskling på dagis lagom tills att de skulle ut på utflykt och äta bullar. Noah trivs verkligen med att få springa runt utomhus så jag tror han kommer ha den superbra idag:)
Har fått i mig frukost, är nyduschad och redo att ta tag i den här dagen med.
I don't wanna know
dunka dunka
Med undantag för en nap i vagnen till och från dagis har Alice bara sovit i min famn idag. Lägger jag ned henne vaknar hon direkt och protesterar högljutt. Hade ju gått an att kånka runt eller sitta och halvsova med bebis i soffan om man inte haft storebror att tänka på. Han måste ju också få mat, bad, torr blöja, pussar och kramar. Och visst gör det ont i hjärtat när lillan får ligga och gasta i fem minuter medan jag stressnattar Noah(som ochså blir ledsen, förståss).
Just nu räcker jag inte till.
Nåja nåt positivt har faktiskt inträffat idag. Jag och mina små klarar oss nästa månad också. Pratade med min handläggare och fick veta att pengar kommer. En dag. Det var som fan. There's still hope för den svenska byråkratin.
Pappersarbete
Nu har jag fyllt i ansökan och fixat fram alla papper som ska lämnas in. Det är en ordentlig bibba vill jag lova. Herrejösses. Imorgon ska jag gå till socialtjänsten, överlämna denna nådiga lunta och underteckna en sanningsförsäkran. Wish me luck.
Fint besök från värmlandsskogarna
Presenter till lillan blev det förståss, och så en nygammal mobiltelefon till mig så jag kan lämna tillbaka låneexemplaret till Telia och fortfarande meddela mig med omvärlden. Den här juvelen är från tiden före mobilkameror, färgskärmar och polyfona ringsignaler. Det är nästan lite kultstatus över den. Släng era vita iPhones i väggen i kakelbaren, här kommer jag!
Har princesstårta i kylen, snabbmat i frysen och yoghurt och macka att äta till frukost imorgon. Föräldrar är bra att ha. Tack!
A race to the bottom
Det är klart att det är slitig att ta hand om två små barn, men det är faktiskt ensamheten som är värst. Hade jag vetat att någon skulle komma hem och bara hålla om mig skulle jag fixa det. Men det kommer ingen. Det är den vetskapen som gör det så jävla outhärdligt att gå runt i den här misärlägenheten och försöka hålla allting ovanför ytan. Vill inte att det ska vara så här...
Ungarna, di är i alla fall finerst i världen<3
Ett stort mysterium...
Fattigbloggen på riktigt
Jag vet inte om ni läst Fattigbloggen? En journalist på Aftonbladet levde på socialbidrag en månad och bloggade om eländet. Det slog mig just att det här inte är nåt experiment, utan på riktigt. ¨
Har fått hem papper idag, samt en lång lista på allt jag måste lämna in. Kontoutdrag, hyrasavtal, inkomstdeklaration, kontrolluppgift, CSN-utbetalningar, beslut om bostadsbidrag, diverse räkningar(el, dagis, hemförsäkring). Ligger under lupp.
Men det är såhär det är. Jag ska igenom det här. Också. Det som inte dödar, härdar. Eller nåt.
Skuld och skam
Tillbringade förmiddagen med att ringa massa samtal. Ungefär hälften av de jag måste fixa de närmaste dagarna. Har fixat tid till BVC men gick bet på familjerättsenheten(faderskapspapper till Alice). Har också tagit itu med ångestobjektet nummer 1. Drar mig för att be mina egna föräldrar om pengar och att behöva dra hela den här historien för en vilt främmande människa över telefon var inte direkt kul. Höll på att bryta ihop totalt, men tog mig igenom det. Nu ska det fyllas i papper, en hel vetenskap bara det tydligen. Bara man kommer över den här förbannade skammen så ska det nog inte vara några problem att leva på riksnormen, rent ekonomiskt. Jag har ju inte direkt mer pengar nu. Ska bara förlika mig med att de kommer från socialen.
Low on gas
Mat, bad, tandborstning, läggning och tvätt är avklarad. Ska ta en varm dusch och krypa ner i en nybäddad säng. Är så himla trött.
Har dreamgirls på i bakgrunden. Vansinnigt irriterande. Ett jävla gapande och en massa attitydbrudar. She can't sing like I can. Suuuuuck
Valborg?
Tänkte att jag och lillan skulle pallra oss ner till Fyrisån och kolla på forsränningen men vaknade lite försent för att hinna ner till stan innan tio. Det är ju liksom inte bara att sticka iväg;) Vill minnas att det var ungefär samma sak förra året:P Nåja, jag har ju några år kvar i Uppsala och forsränningen lär ju inte försvinna. Dessutom kan man ju titta på spektaklet via webb-tv(och rask inse att man hade behövt gå upp i ottan för att se ett skvatt).
Planen nu är att ta det lite lugnt hemma och sedan flanera en sväng på stan och titta på mösspåtagningen(ännu en Uppsalatradition) i Carolinabacken innan storebror ska hämtas på dagis. Kanske köpa lite jordgubbar och koka min cypriotiska färskpotatis:D
A taste of...
status qou
Äggvitan ligger fortfarande på +1 men BT var ok så jag slapp åka till förlossningen på kontroll. Blir tätare koller nu, ska tillbaks på torsdag igen. Håller tummarna för att det inte ska behövas mer än så.
Tydligen kunde äggvitan bero på att det börjar bli dags. Hjälp! Fast å andra sidan, hellre det än havandeskapsförgiftning. Har haft lite småkänningar, men vet ju inte riktigt hur det är när det sätter igång naturligt trots att det är andra barnet. Förra gången var jag ju på sjukhus hela tiden och det var verkligen pang på.
Är fortfarande helt slut och tänker strunta i att laga mat idag. Köpte med mig en färdigpizza på ICA, det och en sallad får duga. Skulle egentligen behöva sitta ner och bara ta det lugnt, men det går inte lille herrn med på. Han är helt vansinnig och bara gallskriker. Underbart
Däckad
Det är så typiskt. Slutspurt inför hemtentan(och förlossning:S) och jag blir dunderförkyld. Om jag inte minns helt fel var det likadant inför PM-inlämningen. Det är väl stressen som tär på immunförsvaret, antar jag...
Gick raka vägen hem efter att ha lämnat Noah på dagis. Kände mig helt matt. Har sovit uselt i natt, pga någon mystisk värk i benen, det ständiga nattkissandet och en ovanligt bökig mage som gjorde det omöjligt att hitta en skön sovställning. Dessutom tyckte lille herrn att det var lagom att vakna strax före fem och blödig som man är ville jag inte lämna honom gnyendes i sin säng alldeles ensam. Så han och vällingflaskan fick komma in till mig. Dålig idé. Oavsett tid på dygnet tycker Noah att mammas säng är en förfärligt rolig plats att busa på. Kramas och pussas vill han förståss. Då lägger han sig helst över mammas ansikte. Jättemysigt, förutom den lilla detaljen att mamma inte kan andas. Att promenera ovanpå mamma är också kul. får man inte som man vill kan man alltid sparkas lite. Eller slänga vilt med sitt tunga huvud så mamma tror att hennes näsben gått av. Skulle tanten mot förmodan somna trots allt liv är det bara att dra henne i håret och vråla i hennes öra.
En halvtimme innan väckarklockan ringer somnar han. Tjoho!
Har ett seminarie att förbereda och ingen tid att ta igen förlorad sömn. Kroppen håller inte med. Naturligtvis somnar jag på soffan ganska omgående.
Nu ska jag gå till MVC och lämna urinprov och ta ett BT. Har inte kännt av nåt, men å andra sidan kan mycket försvinna i den här förkylningsdimman. Ska till studievägledaren också, kolla av läget och lämna in ansökan om studieuppehåll.
att veta sina gränser
Imorgon är det vardag igen. Ny kontroll på MVC och jag hoppas på att äggvitan var ännu ett falsklarm. Vill hålla ut minst en vecka till, så jag hinner göra hemtentan. Då bör jag vara, som kursföreståndaren skulle uttryckt det, home safe.
Är tantig på många vis idag. Inte minst har jag och 90-åringarna en del gemensamt vad gäller smidigheten. Hujedamej, säger jag bara. Hur fan överlever man en graviditet om man får foglossning och ryggproblem? Mår egentligen oförskämt bra, förutom lite tredskande(förlåt, jag skyller på professor Ramberg och hans Allmän köprätt) värden, och ändå är jag stel, klumpig och lika rörlig som ett kylskåp. Fick flytta in från solskenet i balkongen och lägga mig på soffan och plugga eftersom jag fick ont i både ryggen, rumpan och magen. Jisses;)
Energinivåerna har inte varit på topp idag så jag har anpassat ambitionerna därefter. Fast när jag tänker efter får jag nog vara nöjd med dagens insatser. Promenix till affären, kladdkaksbak, rekordsnabb fuskstädning, kafferep och lite plugg har jag hunnit med. En trevlig söndag, om man ska sammanfatta. Beundrar, och förundras över, alla föräldrar, främst mammor, som fixar att ha tusen bollar i luften samtidigt. Gravida, cancersjuka, ensamstående, dubbelarbetande - och det är full fart hela tiden.
En sån grej skulle knäckt mig för ett par år sedan. Nu vet jag att det bara är jag som kan ställa krav på mig själv, och vilken press som är rimlig och som jag klarar av. Ibland blir det för mycket, men för det mesta håller jag mig på en sund nivå. Fick gå igenom en jobbig period för att ta mig dit, men nu är jag glad att jag fått den insikten. Vet inte hur jag skulle klarat av tillvaron som ensamstående förälder på juristprogrammet annars. För nog finns det förväntningar utifrån alltid, både på mig som mamma och som student. They don't mean shit, really. I'm in charge.
bored
Tänker mycket. I miss you
Hej und hå
Det här med att jag inte riktigt fattar vad som är på gång märks när jag ska göra saker och inte vill erkänna för mig själv att jag faktiskt numera är ganska höggravid(äh vaddå, tänker jag. Den där lilla magen). Och det går ju bra, i fem minuter ungefär. Sen blev städningen plötsligt väääldigt jobbig. Efter en stunds slit har jag iaf fått hyfsad ordning här hemma. Ska slappna av med en trevlig bok i soffan sedan. Vad handlar den om tror ni? Förmögenhetsrätt förståss!;)
Ett litet tips på present till blivande föräldrar: En ordentlig storstädning! Tänk vad skönt att få det skinande rent hemma innan bebis kommer, utan att behöva lyfta ett finger;)
Say cheese
Osten hade hunnit bli grön och luden. Det är liksom nackdelen(eller ja, en av många) med att bo själv. Allt, utom kakor och bullar, hinner bli gammalt innan man ätit upp det. Och jag måste verkligen slänga det där filmjölkspaketet som mamma och pappa lämnade kvar. Men. Ska inte en ost hålla ett par veckor åtminstone? Någon slags mögelförbannelse som förföljer mig?
