En fashionista är född!
Har prickat in samma tröja som modebloggarna, så helt hopplös kan jag inte vara iaf!
Tvättångest
Bara tanken gör mig superstressad och det knyter sig i magen. Jag är verkligen på ruskigt dåligt humör och vill bara dunka huvudet i väggen i ren ångest.
Det är sånna här dagar man vill ha en tvättmaskin i lägenheten.
Efter regn kommer sol
Efter gårdagens depporgie tappade jag helt enkelt sugen på kaostillvaron här hemma och packade ner ungarna i vagn och bärsele för en tur på stan. Ett genidrag visade det sig, för båda kidsen var nöjda och glada och jag fick lite ro att tänka på annat. Köpte lite basplagg till Alice och studentpresent till min lillebror. Nästa vecka åker jag hem till Karlstad!
En dag som denna kryllade det naturligtvis av Sverigedemokrater nere på stan. Där har de väl all rätt att vistas, men jag är inte ett dugg intresserad av deras "ge oss Sverige tillbaka"-budskap. Vilket Sverige, undrar jag? Det homogena folkhemmet? Ledsen att säga det, men det är nog forever lost.
Det finns många fina svenska traditioner som man kan bejaka på nationaldagen och annars med för den delen, men jag fattar liksom inte varför detta skulle vara så oförenligt med de andra kulturer som finns i vårt land.
Jag har firat Vasa och regeringsformen med sill, potatis, svenska jordgubbar och grädde. Sett Skansenjippot på TV. Lite lagom tycker jag. Folkdräkter är fina, Darin var söt när han sjöng Niklas Strömstedt.
Mammas lilla sockertopp:)
M var här och hälsade på kidsen. Tänk vilken skillnad det blir när man är två! Ingen skrik och panik då inte. Har varit otroligt harmonisk idag. Härligt!
Kan inte sova
Går runt och är konstant stressad. Det är en obehaglig känsla. Det knyter sig i magen och trycker över bröstet så man inte kan andas. Det tar liksom aldrig slut. Det är hela tiden någon som skriker, drar, ropar. Jag kan inte sitta ned en sekund och bara andas. Jag somnar och vaknar på helspänn. Jag älskar mina barn men jag orkar inte. Det är svårt att hitta glädje i livet när man aldrig kan stanna upp och njuta av stunden.
Och så är man mitt i skiten ensam. Det är ingen som står vid min sida. Det är det värsta av allt.
på en öde ö...
Sjusovare
Noah är lämnad på dagis och Alice har tagit en premiärtur i bärselen. Det gick superbra, men så tycker ju lillfisan om att bli konkad på.
På vägen hem mötte jag en snubbe som såg väldigt bekant ut. Pappa på dagis? Nä. Öppnis då? Inte det heller. Då dök den plöstligt upp, bylinebilden. Killen är sportreporter på UNT. Mystery solved.
Regnet verkar ha lugnat ned sig, så jag och tösen ska nog ta en tur till Willys och veckohandla. Man får schemalägga dessa timmar noga, tror jag. Tisdagar tvätta, onsdagar handla, torsdagar städa.
Dagens tankar
Fick ett välkommet besked idag. Normöverskottet is no more. Tog mig själv i kragen och förklarade läget. Sade som det var. Det är människor som sitter i andra sidan telefonluren fick jag återigen bevisat. Dagens ros går till er.
Annars har dagen bjussat på blandad kompott. Noah inledde morgonen med ännu ett vansinnesbrott av rang. Fick brotta ner honom för att få på honom kläderna. Skyfall ute och naturligtvis har vi ingen jacka till fisen hemma(ingen av oss som tänkte på det när det var 25 grader igår..). Hittade en gammal tre storlekar för stor fleecetröja som vi fått med oss från dagis nån gång i vintras. Skämmas fick jag göra, minsann;)
Vi har börjat med 15 timmnarsvecka på dagis nu, iaf när Noah är hos mig. Jag ska se hur det funkar, annars kan man tydligen få nåt intyg från psykologen om att man behöver få mer barnomsorg. En sak är säker iaf, man hinner ju integöra ett dugg innan det är dags att hämta:S
På tal om psykologen. Nu är tid bokad. Skönt.
Flanerade runt en sväng på stan och tog med mig ungarna till M där vi käkade lite mat. Försöker låtsas att vi är en familj men det går sådär. Något fattas och jag vet så väl vad det är.
Tur då att det är tisdag. Gick förbi Lutis på vägen hem och köpte en påse godis(på nåt sätt måste man väl fira att man slipper gå runt och samla burkar) och njöt av att båda ungarna sov när jag tittade på Krig och fred. Och jag säger bara...Storslaget! Magnifikt! Maken till saftigare intrg har jag aldrig skådat. Och så typiskt ryskt... Så impulsivt, dumdristigt, tragiskt... Till och med ett religiöst uppvaknande. Ja, och så kanoner och pangpang förståss.
Imorgon gör vissa tenta. Inte jag tyvärr. Det var ju tanken först, men det kändes ju alltmer omöjligt allt eftersom. Nej bättre att lägga krutet på omtentan än att skriva ett mediokert resultat nu. Men det hugger lite i hjärtat.
Det du!
Att göra
- Ringa till soc och diskutera normöverskott
- säga upp prenumeration på morgontidning
- ringa Vattenfall och fråga varför de fortfarande fakturerar mig för elen på gamla lägenheten
- Fixa tid på familjerätten
- Boka psykologtid
- Lämna in ansökan om studieuppehåll
- Fylla i försäkringspapper för Alice
- Posta anmälan om ändrade uppgifter till F-kassan
- Maila amanuensen
Murphys lag
Började skriva på ett oerhört pessimistiskt inlägg men kom fram till att det inte var någon bra idé. Poängen jag ville komma fram till var att livet är något omåttligt överjävligt just nu och trots att jag helst skulle vilja sätta mig i ett hörn och grina och dunka huvudet i väggen måste jag vara lika överjävligt stark. Jag har liksom inget val, jag måste fixa det här.
När det är sådär riktigt, riktigt jobbigt blir jag antingen superdeppig eller manisk(utan att för den skull vara manodepressiv, men det fattar ni väl). Ibland sitter jag bara som ett fån och stirrar framför TV:n, orkar nada, gråter mest hela tiden. Andra gånger får jag världens ryck, städer halva lägenheten, drar igång nåt projekt typ organisera räkningar, sortera kvitton, städa bland Noahs leksaker... Samma sak med maten, antingen tröstäter jag eller så känner jag inte för att äta något alls.
Idag tillbringade jag förmiddagen som en våt fläck i soffan, åt inget mer än en halv pannkaka och ett par dumlekolor före kl 17. Funderade en hel del och kom fram till att jag slösat tillräckligt med tårar för en dag. Så nu har jag en nyfejad lägenhet. (har dessutom ätit en ordentlig middag. man har ju ungen att tänka på)
Imorgon är en ny dag och det passar bra att det ska regna för jag tänker nämligen tillbringa en del tid i telefon. Borde jag gjort för länge sen.
FAN!
Nu orkar jag inte mer. Det senaste halvåret har jag inte gjort annat än att oroa mig över pengar. Tiggt och snålat. Tänk att nästa månad måste det fan gå ihop. Men inte då. Det blir ju fan bara värre och värre.
Krig och fred
Idag har jag tagit mig själv i kragen och läst inte mindre än fem rättsfall. Behövde lite andrum för att få tillbaks lusten till pluggandet igen. På måndag ska jag hålla föredragning och siktar på att vara klar med kompletteringen då också. Sen ska jag ta det lugnt ett par veckor innan det ska pluggas inför tentan i augusti:)
Herrarna Adlercreutz, Ramberg och Hellner kommer i alla fall få sällskap av en viss Leo Tolstoj. Spenderar numera tisdagkvällarna klistrad framför Krig och fred som är mer raffinerad än alla moderna såpor tillsammans. Och så fruktansvärt vackert! Jag som aldrig gråter till film stortjuter. Hyser sedan gammalt en viss förkärlek till ryska tegelstenar, läste ju Brott&Straff på greklandssemestern som 17-åring och har även lite Pusjkin och Tjechov i bokhyllan. Sommarens projekt blir att ta sig igenom denna fantastiska story om den ryska aristokratin under napoleonkrigen.
Ni som missat kan titta på SVT Play! Gör!
om att sätta sprätt på kosingen
Somnade i soffan framför nån jäkla buskis förut. Den sortens underhållning är verkligen inte min kopp te. Det blir liksom för mycket.
Måste säga att Expressens lilla fadäs är extremt pinsam. Det säger ju en del om sanningshalten i kvällstidningsjournalistiken...
Finns material till en hel massa inlägg. Måste få återkomma till ämnet politisk TV-reklam. Men det får bli en annan dag för jag är TRÖTT och lilla damen har börjat gorma åt mig här.
Mina ögonstenar
Jag har dig att tacka för mycket, inte minst dessa underbara ungar<3
Boyz II Men...
Facebook gör alla klassreunions överflödiga. Det går alldeles utmärkt att skvallra och spionera även om man bor 30 mil bort och inte springer på folk på stan. Jag har inte varit i den lilla byhålan där jag växte upp sedan jag flyttade därifrån för snart tre år sedan, men jag vet att många av tjejerna i min ålder har barn. Jag vet vem som är ihop med ditten och datten, vilka som flyttat och vilka som troligen kommer bli kvar resten av livet.
Men det märkligaste av allt måste vara hur dessa småkillar man bråkade med på lekis och var kär i på lågstadiet, idioterna man hatade på högstadiet och valparna som snusade på tidiga morgonbussen till Karlstad under gymnasietiden plötsligt växt upp. Gossar har blivit män.
och så blev det... tyst
Det är förskräckligt tomt här hemma utan Noah. Saknar det lilla yrvädret även om jag måste erkänna att det är ett välbehövligt break. Har balanserat på bristningsgränsen alltför länge nu.
Det är himla lyxigt att bara ha en unge hemma. Tänk om man hade fattat det när man var mammaledig med Noah. Då trodde man minsann att man visste hur det var att inte hinna duscha. Idag har jag till och med hunnit rak benen(jag veeet, helt otroligt!).
Har plockat runt lite här hemma. Tänkte ta en tur med skormoppen sen när lilla damen somnat. Solen bröt fram en stund på eftermiddagen och vi passade på att gå en promenad till Willys. Nu finns det smarr i kylen minsann:)
Jo, facebook är visst meningsfullt!
och detta är beviset!;)
Verbal konst
så kan det gå
Så typiskt
Den du söker har gått för dagen. Så går det om man skjuter upp saker hela tiden.
