Det här kan gå lite hursomhelst...

Var ute och slängde sopor och tänkte att nu ska jag minsann passa på att boka en tvättid. vad gör jag? Jo jag går raka vägen upp till lägenheten. Fick helt enkelt dra på mig skorna igen och knata till tvättstugan, för att upptäcka att den är helt tom. Halleluja, tänkte jag. Jag kan tvätta nu på en gång, när barnen sover! Det var antingen väldigt smart eller väldigt dumt, beroende på hur humöret utvecklar sig under dagen. I värsta fall blir jag superstressad och får råångest. Men men, fem maskiner trummar på därborta i alla fall:)

PUH!

Imorgon är det äntligen dagis igen! Välkomnar rutinerna som följer med öppna armar, tänk att få hem en stimulerad unge som vilat middag - LYX! Har bråkat med Noah i över en halvtimme, han var nog trött som satan för han skrek som en besatt. Nu hoppas jag han sover en stund så inte eftermiddagen blir alldeles tokig.

Pissdag

Nä gott folk, idag har det inte varit nån bra dag. Ångesten har pockat sedan lunchtid och när den väl fått rota sig är den omöjlig att skaka av. Jag har varit ledsen, stressad, irriterad, lätt panikslagen. Jag har gråtit, bråkat med Noah, legat och flämtat i sängen.

Barnen sover, gud ske pris, sedan en timme tillbaka ungefär. Noah som vägrade sova middag och var en liten gnällspik hela eftermiddagen somnade i mitt knä. Skrutten.

Nu ska jag kasta mig på första bästa soffa och dega bort lördagkvällen.

Hellre mat i kylskåpet

Jag måste erkänna att det är ett bra marknadsföringstrick. Fyll bloggares kylskåp med vitamindricka. Fast riktigt jackpot blev det väl när Blondinbella drack Vitamin Wells på sin balkong. Fin exponering till minimal kostnad.

Men jag fattar inte riktigt grejen. Varför vill man ha hela kylen full med läskeblask? Däremot får gärna någon matvarukedja fylla min kyl med vanligt hederligt käk. jag lovar att skriva ett hejdundrande inlägg!

Skönhet kommer inifrån

Under hela min tonårstid var jag fruktansvärt missnöjd med mitt utseende. De flesta har väl komplex för något, men jag tror jag vågar påstå att jag tog det ett steg längre. Jag kunde betrakta min egen spegelbild långa stunder och hitta fel som inte fanns. Satt inte ögonen för tätt satt de för brett isär. Jag var länge övertygad om att jag var så hiskeligt ful att jag helst inte borde visa mig bland folk.

Det var först när jag fick klart för mig att det fanns killar som åtminstone tyckte att jag var hyggligt attraktiv som jag insåg att jag nog inte var helt vanställd. Men eftersom jag inte är perfekt, och det villle jag gärna vara(inte bara utseendemässigt utan rent allmänt), kunde jag inte acceptera mig själv fullt ut.

Jag tror att min inställning till mig själv, min kropp och mitt utseende har förändrats mycket efter att jag fått barn. Framförallt har jag blivit mer ödmjuk. Min kropp har gått igenom två graviditeter och gett mig två barn som jag älskar mer än allt. Den är fantastisk på alla sätt och vis och förtjänar min respekt. Min kropp är fin trots sina skavanker och framförallt är den min, och en del av mig.



Strävar vi hela tiden efter perfektion blir vi aldrig någonsin lyckliga. Det önskar jag att jag hade kunnat tala om för mitt tonårsjag.

Eremit

Jag är ingen jättesocial människa till att börja med, en depression på det och jag blir eremiten Erika. Det kan gå veckor utan att jag umgås med någon annan än barnens pappa.

Jag har ett stort behov av ensamhet, kanske större än det flesta, men jag märker nu i min isolering hur viktigt det är att träffa folk. Igår var det full rulle hela dagen när jag och Alice hälsade på Cissi och lilla Johannes. Sedan hämtade vi våra pojkar som är precis jämngamla och de lyckades underhålla varandra rätt bra:) Det vore ju roligt om Noah kunde få lite lekkamrater samtidigt som mamma dricker kaffe och pratar strunt;)

Nu ska jag ligga en stund i soffan med ett glas rött och några chokladbollar tills jag somnar. ha're!


Tant Erika

Häromdagen när jag var påväg till dagis mötte jag en dam som var ute och gick med sina barnbarn. Nu får ni flytta på er, sa hon. Där kommer en tant med barnvagn.

Tant?! Jag blev lite nedslagen. Nog för att jag känner mig lite lillgammal ibland, men jag tycker att det är väl tidigt att bli tant vid 21-årsålder.  

Inte blev det bättre av att damen själv inte kunde ha många år kvar till pensionen. Tant kan hon va själv! ;)

Nu jäklar

Imorgon ska jag ringa och se om jag inte kan få hit nån snygg elektriker som kan installera min tvättmaskin. Jag lovar.

Sedan ska jag elda upp tvättstugan. I tanken, åtminstone

Kvällsfunderingar

Idag har jag varit fruktansvärt overksam, och igår blev det heller inte många knop gjorda. Skitsamma, man kan inte kräva hur mycket som helst av en deprimerad småbarnsmamma. Barnen sover, till slut, och jag har snabbstädat lägenheten så nu slipper jag trampa i matrester eller snubbla på duploklossar. Skiten i hörnen är kvar, men den är det ingen som ser ändå. Försöker jag intala mig själv just nu iallafall.

Efter att ha följt den senaste veckans facebookstatusar kan jag konstatera att det var a wise decision att ta ett uppehåll från juridiken. Tempot är tydligen vansinnigt. Och min deprimerade hjärna hade aldrig fixat en sokrat. jag ska börja plugga redan nu, i förebyggande syfte. Eller ja, nu och nu. Om ett par månader kanske.

Har blandat oboy och vispgrädde i ett glas och rör om till mumsig gegga. Inte direkt LCHF men what the fuck. har även svalt en alvedon mot min envisa huvudvärk och konstaterat att det nog är dags att bli sjuk. Känner mig seg i kroppen.

Nåja. Förr snarare än senare lär man ju få svininfluensa.


Mitt hem är min borg

Jag låg och sov middag med barnen när det ringde på dörren. Vad nu, tänkte jag yrvaket. Folk brukar inte dyka upp hos mig oanmälda. Just av den anledningen borde jag kanske anat oråd och stannat i sängen. Utanför dörren stod nämligen en försäljare från Tele2.

Jag trodde att hemförsäljning för en utdöd företeelse. Att telemarketing och internet helt hade konkurrerat ut detta otyg. Jag tycker det är obehagligt att bli påflugen av säljslipade ungdomar på stan, när de sedan dyker upp i mitt eget hem har de tagit minst två, tre kliv för mycket in i min privata zon.

Just den här försäljaren måste ha fått toppbetyg på internutbildningen, för hon var något fruktansvärt aggressiv. Jag tycker inte att man ska behöva förklara varför man inte vill släppa in främmande människor i sitt hem. Att ett enkelt nej tack ska räcka. Jag fick nästan knuffa ut henne och smälla igen dörren(ok, nu överdrev jag lite).

På vägen till Noahs dagis finns ett hus med skylten "Bettleri och försäljning inom denna fastighet förbjuden". Undrar om man skulle kunna sätta något i den stilen bredvid Ej reklam-lappen...

Vuxentid

Igår tog jag en time-out från barnen. Det behöver nog alla nån gång då och då. Jag älskar dem så mycket att hjärtat gör ont men ibland behöver jag hälsa på lite i vuxenvärlden. Det blev fredagsdrink på Smålands med ett gäng trevliga jurrar. Så välbehövligt.

Griseri

Altså. Folk får gärna ordna kalas och ha trevligt. Inte mig emot. Jag kan stå ut med skrålande på innergården och snapsvisor på fyllemanér. Jag kan tåla att berusade damer springer upp och ner för trapporna i högklackat. Musik klockan tre på natten går också bra.

Däremot tycker jag att man ska städa upp efter sig. Det är inte ok att lämna tomma ölflaskor och stora sopsäckar med kräftrester. Inte utomhus där skiten lockar till sig varenda kaja inom en mils avstånd. Innergården ser ut som ett slagfält.

Tanten är på dåligt humör. Kan man inte ta rätt på sitt skräp får man hållas i sin egen lägenhet.

Gode Gud...

Jag har inte bett till Gud sedan jag var en liten flicka och under en period mumlade "Gud som haver.." innan läggdags. Jag kommer inte från ett religiöst hem och eftersom jag alltid har varit något av en skeptisk grubblare har jag haft lite svårt att ta till mig hela den där tanken på ett gudomligt väsen. En tvivlare. Agnostiker, med ett fint ord.

Eftersom jag inte varit säker på att Gud ens finns har det aldrig kännts naturligt att be. Mest obekvämt och konstigt. Men ikväll, när jag satt vid Noahs sängkant, var det som det mest självklara i världen.

Jag bad för mina barns lycka. Om styrka till att vara en bra mamma och ge dem den kärlek och omtanke de behöver varje dag. Om förlåtelse för de tillfällen jag är otillräcklig.

Och vet ni, det kändes himla bra. Som att bekymren lättade en smula. Tack gode Gud

update

Har inte bloggat på snart två veckor. Har inte mått så bra, och när det inte har varit nåt fel på humöret har jag helt enkelt haft annat för mig.

Jag har varit hos husläkaren, fått Citalopram utskrivet som jag ätit i fyra dagar nu. Återkommer med recension om en månad när de börjar ge effekt.

Hanna har hälsat på och vi har snackat som förr i världen och dansat genom Uppsalanatten.

Alice har blivit fyra månader och en stor flicka. Tiden går så fort.

Stadens bus

Folk blir nedslagna och rånade på Bellmansgatan. Där var jag och promenerade med en ledsen Alice en kväll för någon månad sedan. Note to self, gör inte om det. Bäst att hålla sig inom de rekorderliga studentkvarteren.


Zähne

Har spenderat fredagen hemmavid, det är skönt det också tycker jag. Man måste inte ut och fara, bara för farandets skull;)

Idag har jag varit hos psykologen, fyllt i ett formulär, konstaterat att jag nog är deprimerad(no shit) och blivit remitterad till husläkaren för ev medicinering. Vet inte riktigt hur det känns. Gillar inte tanken, men vet nog innerst inne att det är det jag behöver för att få känslolivet under kontroll igen. Jag bad också om ett intyg så att jag kan ansöka om att få ökad vistelsetid för Noah på dagis. Just nu känns det inte hållbart med 15-timmarsvecka.

När Noah får bestämma går vägen till tvättstugan via lekparken. Han fick gunga och åka lite rutschkana inna jag fick bära iväg en besviken son. Imorgon ska vi stanna längre, lovade jag mig själv då.




Alice börjar förresten få tänder. Det har tittat fram en varsin i både under- och överkäken. Jag är inte så förvånad för tjejen har dreglat sig dyngsur och gnagt som en galning på allt hon kommit över. Vi får hoppas att hon inte tänker börja bitas;)

Fredagkväll = mys. Så det så



Minisemester:)

Packar planlöst till mig och lillfisan. Eller packar och packar. Om sanningen ska fram river jag snarare ner lite kläder i en väska. Helt random utan närmare eftertanke. Imorgon åker vi till Nyköping. Bad, lantluft - det kommer göra gott:)

Noah stannar hemma hos pappa och jag har därför passat på att mysa lite extra med lillkillen nu när jag ska vara ifrån honom ett par dagar. Vi har busat massor idag och haft världens kram och pusskalas.



Ambitionen är väl att jag ska försöka tentaplugga lite grann åtminstone. Jag tror det blir anställningsförhållandet och Fordran & Skuld som åker med i väskan. Blir bra att läsa på badberget;)

Stress

Jag gillar inte måndagar. Det är då man måste ta tag i allt man skjutit upp till efter helgen. Som att ringa hittan och dittan, tvätta kläder, köpa flikar, läsa avtalsrätt, gå till socialen... Det blir helt enkelt för mycket för lilla mig. För hur ska man hinna när det dessutom ska städas, diskas, fixas lunch... Naturligtvis blev jag stressad och fick sedan jättesvårt att varva ner. Jag gick runt halva dagen och var irriterad och orolig och det bara snurrade i huvudet av allt jag tyckte jag var tvungen att hinna med.

Det slutade med att jag hamnade på soffan där jag försökte ta kontroll över stressreaktionen som skenat iväg. Och som vanligt när jag stressat går luften totalt ur mig och jag ligger där helt utpumpad. Alice gråter men det tar en stund innan jag ens orkar reagera. Sen lägger vi oss och sover bort halva dagen.

Imorgon är det tisdag och jag hoppas det känns lite bättre då

Relapse

Vaknar med huvudvärk och ett lätt illamående. Gjorde misstaget att trycka i mig en hel pizza igårkväll, var för lat för att laga mat. Startar om med youghurt och ägg idag. Ett jävla gift är vad det är.

Semestersugen

Läser en artikel i Vi föräldrar om semestertips i Sverige. Åka till fjällstation i Abisko, båtluffa i skärgården eller bo på lantgård på Gotland. Midnattssol, saltkråkan, klappa lamm. Det låter underbart tycker jag. Om ett år eller två, när barnen är lite större och ekonomin lite stabilare, då ska vi ut och upptäcka vårt avlånga land.

Den här sommaren blir det på sin höjd en tur til Skansen eller Furuvik. Drar mig för att åka någonstans eftersom lillasyster i familjen har en tendens att surna till så fort vi går hemifrån. När bebis gallskriker tappar man ju lätt lusten till allt. Det mysiga i att klappa kaniner druknar liksom i de där höga decibeltalen dottern klämmer ur sig.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0