Lägenheten är städad och känns faktiskt ganska trivsam. Det är väl inte så att den platsar i Elle Interiör direkt, men med lite(läs mycket) hjälp har jag fått ihop ett trevligt IKEA/loppis-hem. Har bott här i en månad nu. Det har varit lite upp och ned. Har lyssnat på Kent och gråtit en skvätt. Man lär sig leva med sig själv och inget annat. Det är det som gäller.

Försöker övertyga mig själv om att om jag låter sorgen finnas så kommer den att försvinna så småningom. Vet inte om det är honom jag saknar, eller att ha någon eller om det bara är rädsla och svartsjuka över att han kan bli lycklig utan mig. Det varierar liksom.