Sängproblematiken är svårlöst. Det är mycket som är krångligt när man inte har bil. Idag var han iaf här och assisterade lite i läggningskaoset. Skönt att kunna sitta ner och andas en stund. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till med mig själv. Det känns ju så bra när han är här och så jobbigt när han går. Blir knäpp, tänker för många om.

Han försökte prata lite om förlossningen. Ja, jag säger försöker för mig fick han väl knappast ur så mycket. Inte direkt mitt favoritsamtalsämne och jag vill gärna inbilla mig att det är lång tid kvar. Men två månader är ju ingenting egentligen. Orkar inte ens tänka på det.

Har förövrigt en djävulsk halsbränna. Vet inte vad som  känns mest akut. Botemedel mot det eller järntabletter.

Igår försökte jag pigga upp mig själv med att färga håret. Det brukar funka. Tydligen kan man köpa sig självförtroende i en blonderingsflaska(Källa:PS). Vi får hoppas på det.