Jag märker hur trött jag är när jag inte kan tänka klart. När Alice skriker och inte blir nöjd hur mycket jag än matar, byter blöja och bär på alla möjliga olika vis. Pratar med M i telefon. Hon kanske är varm, säger han och förslår ett svalkande bad. Bebisar är inte så bra på att reglera temperaturen själva.

Naturligtvis är ungen varm. Alldeles svettig. Klart att man är arg då. Efter badet får Alice en skvätt mat och somnar sedan  bums i sin säng. Så enkelt var det. Men jag är för trött för att tänka. För stressad för att snappa upp signaler. Jag har inte den närvaro som krävs. Och det känns förjävligt.