Nä det känns inte alls roligt. Jag är trött och är stresstålig som ett nervöst rådjur. Alice var påväg att dra igång hela kvällscirkusen men somnade efter en tur i bärselen till tvättstugan. Nu kan hon ju vakna upp och skrika framåt småtimmarna men ett par timmars lugn och ro vore skönt.




Har panik inför veckan. Känner mig fortfarande som ett vrak efter en vecka med bara ett barn och massor av hjälp. Nu ska jag vara ensam igen. Med två. Herregud. Får ångest bara av tanken. Saknar Noah jättemycket men är så rädd att jag inte ska fixa det. Jag vill inte bli förlamad av stress och gråt.

Jag är så jävla förbannad på att livet blev såhär.