En bättre dag...

... var rubriken på mitt dagboksinlägg dagen jag träffade Michael för första gången. Minns att det kändes som ett hopp om en vändning mitt i en jobbig period. Lite som nu. Det här har varit lite av en deppblogg de senaste veckorna. Inte så konstigt kanske med tanke på allt. Men det finns ljusglimtar, det går att finna stunder av glädje. Som när man stoppat sig själv och kladdungen i badkaret och den lille parvelns lycka inte går att undgå. Som när man knäcker HD:s kryptiska domskäl på seminariet och får beröm av Carl-Martin. Och när man faktiskt lyckas ha trevligt även om livet är upp och ned.

Har varit extremt social idag. För att vara mig, alltså. Kvällsfikade med en kursare och pratade om allt och ingenting. Kändes riktigt bra. Jag behövde det här. Behövde få känna att jag inte måste vara så fruktansvärt ensam om jag inte vill. 

Kommentarer



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0