Amma eller inte amma

Jag tror amningen håller på att skita sig. Försöker ge flickebarnet bröstet så ofta jag kan, i nåt slags desperat försök att få igång den där satans mjölkproduktionen ordentligt igen. Kompletterar med flaskan och ungen är lugnare än någonsin. Somnar på stört, utan skrik eller massa bärande. Det är väl här det har felat hela vägen, utan att man riktigt velat erkänna det.

Egentligen är det väl inte så konstigt att det inte funkar. Depression och stress är väl knappast grejer kroppen mår bra av. Mammamaskinen kan skära ihop för mindre. Vet inte riktigt hur jag ska göra nu. Köra på ett tag kanske. Jag har inte ork till att göra några massiva räddningsförsök. Pallar inte att pumpa. Samtidigt vill jag inte lägga av helt riktigt än. Vill gärna att Alice ska komma igång lite med smakportioner. Under skydd av amning bla bla, men också för att jag tror att det kommer bli smidigare både för henne och mig. Dessutom inbillar jag mig att det skulle vara bra med en extra immunförsvarsboost i höst. Svininfluensa ni vet.

Kan inte låta bli att fundera. Hur fan gjorde man förr? Eller i tredje världen? Kommer på mig själv med att tänka att det är i sådana här lägen barn i mindre priviligerade samhällen dör. Inte så konstigt att den biologiska ångesten går igång. Tacksam som fan ska man vara!

Kommentarer
Postat av: Michael

Stort steg att erkänna detta :) Trösten kan vara att de inte hade lika mycket att oroa sig för och stresse för då, "förr i tiden" :D

Hemmafruar du vet ;)

2009-08-20 @ 10:35:49



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0