Är hemma i stan igen efter en trevlig helg på landet. Ute i skogen har myggen vanknat till liv kan jag lova och jag är alldeles prickig på benet. I vanliga fall brukar jag inte bli så hemskt antastad, men kanske är mitt järnfattiga blod extra smaskigt. Vad vet jag:P

Fullkomligt kaos på tåget hem. Långfredagen var en alldeles utmärkt resdag. Annandan inte fullt så trevlig. Tåget var proppat med folk, är glad att jag åkte ensam. Fick halvt spel på ett par tanter som varit för snåla för att köpa platsbiljett. Vid barnvagnsutrymmet finns nämligen ett par extra platser för den händelse det inte skulle vara någon barnvagn på tåget. Surkärringarna hade mage att skälla ut en stackars mamma för att hon ställt sin vagn på avsedd plats och tyckte att hon minsann skulle ställa den precis framför utgången, för sitta skulle de göra till varje pris. Och mamman, ja hon fick springa och böka med sin vagn vid varje stopp för att folk skulle kunna ta sig av och på. Hade man varit mindre mesig hade man ju sagt till tantuslingarna.

Fick åka svängen förbi M på vägen hem för att hämta Noah. Östlund d.ä. har nämligen också drabbats av den mystiska magåkomman. Klart man rycker in. Nästa gång är det väl jag som behöver hjälp. 18 år av tjänster och gentjänster, det är väl så det blir?