Är ensam hemma med Alice. Tycker att det funkar rätt bra att ta hand om bebis själv. Rent praktiskt alltså. Det rullar på helt enkelt. Visserligen glömmer man bort att äta(och får slänga i sig ett par pannkakor framåt nattkröken), sova(det kan du göra när du är 25^^) och särskilt vacker hinner man inte göra sig(who cares?) men lillan trivs och då är jag glad.

Idag var vi på sjukhuset för att göra den andra barnläkarundersökningen, hörseltest och PKU. Alice vägde 3610 gram och har alltså bara gått ner 30 gram. Oroade mig inte alls innan, hon äter bra och är nöjd. Hörseln funkar fint och flickan är i övrigt frisk. Känner mig alltid lite dum när jag inte har några frågor till doktorn, men tyckte inte att det fanns så mycket att fråga om. Amningen går bra, ungen äter, sover och bajsar och verkar nöjd med tillvaron.

Är lite nervös för hur det ska gå att vara ensam hemma med två barn. Det är lite tufft för Noah just nu, och han är lite mer krävande än vanligt. Känns inte som jag har ork eller tid att ge honom den uppmärksamhet han behöver. Hade jag kunnat skulle jag sitta och bara krama honom dygnet runt, men det går ju inte när resten av livet ska fortsätta som vanligt och det dessutom finns en till liten människa som kräver omvårdnad och kärlek. Jag vet att det löser sig på nåt vis och att Noah såsmåningom vänjer sig vid att dela mamma med lillasyster, men nu känns det lite tufft:P