Två veckor in på juristprogrammet har jag insett att det krävs fler attribut än en lagbok för att passa in i mallen. En termos verkar nämligen vara standardtillbehör. Är juriststudenten väldigt ekonomisk? Nja, snarare beror termoskånkandet på den påtagliga bristen på drickbart  kaffe i närheten av juristernas huvudsakliga playground. Eller ja, centrum(där Juridicum och JB är beläget) kryllar ju av coffee shops av amerikansk modell - men 25 spänn för morgonkaffet lockar ju inte direkt. Och eftersom Juridicum endast är begåvad med en halvtaskig kaffeautomat är ju termosen en rätt bra idé.

Nu har dessutom småstadstjejen Erika kommit i kontakt med folk lite högre upp på samhällsstegen för första gången. För det går inte direkt att jämföra hammaröungarna med Stockholmskidsen. Det blir väldigt påtagligt att man kommer från en annan bakgrund, och då har ändå mina föräldrar långa universitetsutbildningar och jag har alltid tyckt att jag haft en helt normal medelklassuppväxt. Men sportlovsresor till Alperna, det finns liksom inte i min värld (inte för att jag saknat det på nåt vis). 

Inte ens fyllda tjugo har de pengar över så att studielån blir överflödiga. Lägenhet kan de köpa på rea här i Uppsala. De bär runt på iPhones i sina designade läderväskor. Jag känner mig fattig helt enkelt. Som en barfotaunge bland nystrukna skjortor och lagda lockar. But damn it, I'm happy anyway;)