Kollektivt hjärnsläpp

Gårdagen blev nog lite av ett brutalt uppvaknande för åtminstone några av juristlinjens T-ettor. Det var nämligen dags för övningstentamen och utöver att folk verkade ha svårt att komma i tid och förstå varför väskor, mobiltelefoner och annat inte skulle förvaras vid bänken la det sig liksom en tjock filt av ångest över tentasalen. Det är möjligt att det satt några genier och skrev något smart om kapten Euro och hans antagonist dr D Viver, snart i en grundskola nära dig. Men på de flesta håll stod det nog ganska still,  undertecknad inget undantag. Måste medge att jag fastnade en stund på frågans urlöjliga formulering. Lite som Linnar Holgerssons prov i gymnasiet. Och RF var helt plötsligt tomt på användbara paragrafer.  Här hade jag äntligen fattat att innebörden av 8:17, pluggat på beredningen i riksdagen, repeterat EG:s lagstiftningsprocess, rättsregler och fördjupat mig i det snåriga begreppet direkt effekt. Men icke. Det enda jag hade att komma med var målsättningsstadgan, kravet på saklighet och opartiskhet i 1:9 och något ruskigt förvirrat om att skolplikten skulle göra nån slags uppfostringskampanj till goda EU-medborgare skulle bryta mot de negativa opinionsfriheterna i 2:2. Detta upphängt på en osammanhängande jämförelse med ett rättsfall från regeringsrätten. På väg hem kom jag på att nåt borde jag väl ha sagt om yttrandefrihet, och att det faktiskt var den EU-sponsrade mjölken som var boven i dramat.

På måndag har vi rättsteknisk genomgång av våra PM. Vet inte vilka förväntningar man borde ha riktigt. Tycker ju inte själv att jag lämnade in ett skräp-PM, men man vet ju aldrig.

Och Noah har orsakat översvämmning i badrummet genom att dra sönder proppen till badbaljan. Det är mycket mischief från den där ungen just nu. Ommöbleringar i kastrullskåp, avstängda datorer, pillande på dvd-spelarens ejectknapp. Fast ikväll förtogs ju lite av busglädjen när han insåg att det inte fanns så mycket mer vatten att plaska i.  Stackare.

Nu kanske Morrissey omvärderar sin syn på USA en smula. Den här vemodiga hatkärleksförklaringen är så fin, särskilt just i dessa dagar. Fast det ultimata hade väl varit en svart lesbisk kvinna?

In America, The land of the free, they said, And of opportunity, In a just and a truthful way.
But where the president, is never black, female or gay, and until that day,
you've got nothing to say to me, to help me believe


Kommentarer



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0