Lugnet har sänkt sig över Tunagatan. Noah Östlund sover i sin säng. Maten är lagad(nåja om man kan kalla att steka ett par korvar och klicka upp lite potatissallad att laga mat) och uppäten. Disken är diskad. Pysslet är pysslat. Puh. Nu är arbetsdagen slut, äntligen lite fritid:P

Uppstigen klockan sex, som vanligt, eftersom Noah anser att det absolut inte går att sova längre. Eftersom M måste vara hyfsat klar i huvudet när han ska gå till jobbet och rädda livet på folk faller lotten på mig att leka med lillgrabben i ottan. Helgmornar är tråkiga. På en vardag börjar åtminstone morgontv klockan 6. På en helg är det bara barnprogram och tv-shop tills klockan slår nio. Tre timmar med Postis-Per och Pokémon således.

Förmiddagsluren varar i uppskattningsvis fem minuter. Det brukar vanligtvis vara ett dåligt omen. Mycket riktigt, Noah är en gnällig liten herre ända tills han blir stoppad i vagnen och dragen på. Ut på en ofrivillig långpromenad i snålblåsten eftersom ungen vägrar att sova någon annan stans. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag tog med mig mössan. Utan den hade jag frusit ihjäl. Tveklöst. Tänka sig, mössa i maj. För en vecka sedan struttade jag runt i bikini.

När jag bär upp min sovande bebis till lägenheten igen tänker jag på hur han brukade somna med huvudet mot min axel när han var riktigt liten. Det var mysigt.

Tyvärr lyckas jag inte lägga en sovande unge i sängen. Föll på mållinjen när nycklar skulle trollas fram, med händer som redan var upptagna med bebis och matkassar. Försöker myspysa lite, läser ett par böcker för en entusiastisk Noah(nu var väl inte själva handlingen särskilt intressant utan snarare det faktum att det fanns nåt nytt att tugga på) och sjunger ett par sånger(läser förresten i UNT att ungar blir smartare av att föräldrarna läser högt för dem tidigt. Mamman i reportaget började läsa för sin unge när han bara var några veckor gammal och läser numera 3 böcker åt gången, fyra gånger per dag. Jösses, säger jag. Hur ska jag hinna med det? FYRA gånger om dagen. Och jag är tämligen säker på att Noah inte skulle ha tillgodogjort sig så himla mycket av en bok när han mest låg och tuttade, bajsade och sov. Den där människan verkade en smula pretentiös tycker jag. En sån där Godzillamorsa på fyrtio bast som ska göra allt perfekt)

Noah får i alla fall smaka få gröten själv med fingar och tår och allt möjligt. Det ska vara bra för deras utveckling, har jag läst någonstans. Kladdigt är inte nog för att beskriva hur det såg ut i köket efter det äventyret men ungen skulle ju ändå badas så jag tog det med ro. (Noahs bad nuförtiden är ju för övrigt en upplevelse. Funderar på om man inte ska passa på att klä av sig själv och få en dusch på köpet när man ändå håller på. Ungen har nämligen upptäckt hur roligt det är att plaska. han slår sina små knytnävar i vattnet och skrattar som bara den. Jag skrattar också, fast jag blir dyngsur, för att han är så himla söt. dessutom ser det så roligt ut.)

Uuuhhuuhuu WÄÄÄÄÄÄÄÄÄ

Ja, det kunde man väl räknat ut på förhand att läggningen gick alldeles för lätt. Han tycks ha satt i system att vakna efter tio minuter, den lille parveln. Så trösta, amma, trösta och amma lite till. Truga med en napp som spottas ut. Pyssla lite i sovrummet medan han lugnar ned sig. Pussa godnatt. Trösta lite till.

Nu sover han förhoppningsvis. men det är ju inget man direkt kan räkna med.