Nu till lite av de där presidentvalen som utlovades i bloggbeskrivningen. En aning sena kommentarer kan tyckas, men eftersom M envisas med att spela Hearts of Iron på skräpburken hela dagarna har jag helt enkelt inte hunnit mer än att kolla mejlen (företrädelsevis skräppost i massor btw). Nåja. Medvedev blev inte helt oväntat vald till rysk president och tillika världens näst mäktigaste man i söndags. Ingen blev väl direkt förvånad, dock förvånas jag lite över att folk förväntar sig att Ryssland ska vara en fullfjädrad demokrati. Det ligger ju helt enkelt inte för dem. Ryssarna har ingen som helst demokratisk tradition att luta sig på, de är vana vid starka ledare - förskräckliga kejsare, tsarer och kommunistdiktatorer. Visst har Ryssland blivit en hel del öppnare, men faktum är ju att Putin är omåttligt populär. och vad har han gjort om inte sig själv mäktigare, staten mer sluten och tryckt undan all opposition.
Oavsett om hans kronprins Medvedev väljer att följa i hans fotspår, vilket är ganska troligt eftersom Putin i alla händelser ser ut att bli kvar i Rysslands maktelit som premiärminister, eller går sin egen väg känns det föga troligt att han skulle inleda en omfattande demokratisering av ett högst motvilligt land. Vad denna motvillighet sedan beror på är en annan fråga, helt har den sina rötter i de stora bristerna i den ryska demokratin. En stark, oberoende media där journalister inte mördas vore ett viktigt steg på vägen för att ändra ryssarnas inställning och upplysa dem om fördelarna med att få vara med och bestämma själva. Hur intresserade är det blivande radarparet Medvedev och Putin av det på en skala? Runt nollan skulle jag tro.

Samtidigt i demokratins högborg (eller inte) USA pågår primärvalen för fullt. Fru Clinton kammade hem både Texas och Ohio och är med i matchen igen. Obama kan således inte känna sig helt säker. Håller en halv tumme för Hillary, mest av den enkla anledning att jag tror att USA's politik skulle ta en intressantare vändning med henne vid rodret. Egentligen är jag inte tillräckligt insatt för att ha några riktigt kvalificerade åsikter, men i mina ögon känns det som att det är större skillnad mellan en vit kvinna och en vit man, än mellan en svart man och en vit man. vad nu det säger om samhället egentligen.

fast å andra sidan spelar det nog ingen roll vem som vinner demokraternas primärval. Jag tror ändå att USA's nästa president heter John McCaine. Av rädsla, gammal vana och tjurskallig envishet röstar nog amerikanarna på
en vit gubbe i år igen. En gammal krigshjälte dessutom, kan det bli bättre?