Dagens religiösa upplevelse: rekryteringsförsök till religiös sekt

Spatserar intet ont anande mot BVC och den planerade sammankomsten med barnvagnsmaffian när en kvinna med suspekt uppsyn stoppar mig. Hon erbjuder nån slags broschyr om hur "världen borde vara", helt gratis.
Jag mitt nöt luras av hennes hennafärgade hår och batikkläder  och tror bestämt att hon sysslar med något slags New Age-flum.
- Jag har en till om du vill ha, "Hur väl känner du ditt barn?" heter den fortsatte den förmodade NewAge-kvinnan.
Jag som tycker att jag känner min sjumånaders hyfsat bra känner inte ett skriande behov av just den tidsskriften men det kan jag ju inte gärna säga till tanten så jag tackar snällt och tar emot.
- Vad fin han är, säger tanten med den gällaste röst jag någonsin hört.
Noah anar genast oråd, kanske ser han fanatismen lysa i tantens ögon. Min tankeförmåga är seg som sirap ungefär.
- Ja, Noah heter heter han.
- OOOOOHHH ett bibliskt namn, kvittrar tanten.
Varpå Noah börjar gråta hysteriskt.
DÄR borde jag rimligtvis ha hört några varningsklockor. Men inte ens då går det upp ett ljus.
Inte förrens Noah är tröstad och tanten har avlägsnat sig och jag vågar mig på att snegla på dessa frikostligt utdelade broschyrer inser jag vad som inträffat. Flumtanten var ett Jehovas Vittne som helt fräckt lurat på mig sektpropaganda.

Nu känner jag inga Jehovas Vittnen. Jag har ingen större koll på vad de står för. Förlåt om jag generaliserar nåt enormt och upprör massa känslor. Men faktum kvarstår -  de skrämmer mig en smula liksom allt religiöst som liksom gått över styr. Jag är vansinnigt sekulariserad och fullkomligt nöjd med det.

Dock börjar jag ana att Noah är en hårdnackad ateist. Han avskyr psalmer och troende tanter! och så har vi givit honom ett urbibliskt namn. Han kanske borde heta Loke eller något annat mer hedniskt istället?