Tiden för joggingrundan kapad med en minut igår. Heja mig! Tricket för att hålla de negativa tankarna borta var att helt enkelt att koppla bort allt vad löpsteg, andning och hållning hette och bara koncentrera mig på att analysera Klas Östergrens Fantomerna. Och när jag sög lite extra på hans vindlande, och stundtals överdrivna, formuleringar satte min egen lilla diktarhjärna fart och Erika försvann in i sin egen lilla värld. Det tråkiga är att alla briljanta små meningar försvinner så fort man kommer hem till penna och papper. Men de tog mig genom en hyfsad joggingtur.

Idag blev det promenad med Noah i vagnen. Inte lika flåsigt men motion likafullt.

Det går framåt. Känner mig piggare.  Peppad.  Jag fixar det här:)!