När jag gick på gymnasiet var jag en kaffejunkie av rang. Jag och H tillbringade i princip alla raster som var längre än en kvart med att diskutera snubbar, kärleksbekymmer och ouckade lärare över en kopp femkronorskaffe. Jag slår vad om att vi bidrog stort till att den lilla verksamheten gick runt.

Hursomhelst. Mitt kaffedrickande fick ett abrupt slut när jag blev gravid med N. Dels är det tydligen inte nyttigt att få i sig för mycket koffein, men det lär ju sällan vara nåt problem eftersom kaffe helt plötsligt blir det äckligaste som finns. jag skojar inte. Antalet urdruckna kaffekoppar under de nio månaderna är lätträknade. Förutom ett litet återfall på höstkanten när jag läste en kurs på universitetet(plugga=kaffe) så var jag nästan helt ren.

Något förändras nu. N är nästan fem månader, det måste vara hormonerna som rinner ur kroppen, för hela min existens ropar kaffe. jag har till och med varit såpass desperat att jag druckit ett par koppar frystorkat, eftersom kaffe av redan förklarande skäl inte funnits i skafferiet.  Nu är ordningen återställd och dagens lilla njutninyg är en nybryggd kopp fylligt Zoegas