Däda(städa) är som bekant en av Noahs favoritsysselsättningar(även om den förutsätter att någon stökar till, men Noah offrar sig gärna för den uppgiften också). Oavsett slutresultat är det en ren fröjd att se honom springa runt med sopkvasten. Nu har han upptäckt tjusningen med att diska. Nåde den mamma som inte ställer fram en stol vid diskbäsken åt sin lille son när det är dags att fixa undan stöket. Tänkte skola in honom vid sköljstationen, tror att han skulle klara det galant. Och mammas egen huslige herman tar sin uppgift på mycket stort allvar. Särskilt pipmuggen måste sköljas noga. Fem, sex gånger helst. Idag har han testat både skurtrasa, tvättsvamp och diskborste. Med förtjusning, skall tilläggas. Hoho. Detta ska uppmuntras minsann!

Jo, visst blev både gullplutten och köket blött. Men det kan jag leva med. Lite vatten gör bara ungen gott, kläder torkar och det är himla mycket lättare att svabba golvet än att trösta ilsken grabb. Glada ungar mår man bra av:)

Det funkar ett tag. Då fixar man att växla mellan två ungar, ligga steget före. När verkligheten hinner ikapp kommer stressen. Måste lägga Alice och laga mat till Noah. Barnen skriker ikapp och triggar varandra. Det är svårt att söva övertrött bebis när storebror vill ha uppmärksamhet till varje pris. Han klättrar på möbler, snubblar på sina runda små fötter och skriker så tårarna sprutar. Man blir irriterad. Kan han inte vara tyst i fem minuter? Och varför vaknar hon så fort man smugit ut ur rummet? Man blir uppgiven och gråter en skvätt och viskar att man inte orkar. Tillslut går man in i ett zombietillstånd och borstar tänder, lägger barn, byter blöjor och bär utan att riktigt orka ta in alla skrik.

Mina barn?


Det var mer än sex timmar sedan jag kunde lägga ned Alice utan hjärtskärande illvrål. Jag börjar bli trött. Och jag känner mig så jävla ensam.  

Dagarna blir annorlunda nu när Noah är hemma. Jag mår bättre. Jag tänker inte lika mycket på fel saker, jag känner inte för att kura ihop mig i soffan och gråta. Jag får tillbaka så mycket kärlek och glädje från den lilla krabaten att jag för en stund glömmer den jag inte får.

Men lättar det nånstans är det nåt annat som frestar på. Nu är det två barn som ska tas om hand, och det går väl an så länge man kan ägna sig åt ett åt gången. För det mesta vill det sig så illa att Alice gallskriker när jag lagar mat till hungrig och trött storebror. Värst är det när man tvingas välja vilket ledset barn man ska trösta först. Man vill ju helst ta hand om båda två på en gång men det går ju inte...

Alice verkar leva efter devisen varannan kväll. Igår var hon orolig och skrek från åttatiden tills vi slocknade framför en film i soffan. Det var ingenting som riktigt hjälpte mer än att gå runt och bära, och det hade jag inte riktigt ork att göra hela tiden. Sådana kvällar tar verkligen på krafterna.

Är inomhus med barnen eftersom Noah sover, och jag fryser som en hund.  Känns lite skumt när det ligger folk halvnakna i gräset utanför. I eftermiddag tänkte jag ta en ordentlig promenad med de små.

Idag är Noah hemma, efter en vecka hos pappa. Misstänker att han blivit ruskigt bortskämd men han verkar inte helt missnöjd med att komma hem till mamma i alla fall.  Han sprang direkt fram till Alice och hälsade på henne med en puss, sedan satte han sig och pysslade med sina byggklossar:) Nu sover han efter att ha busat runt några timmar, han är inte riktigt kry från sin feber än.

Kanonväder ute, men jag är inne och städar eftersom båda barnen sover. Funderar på om man ska ta ut dem på en liten promenad när de vaknar. Noah är väl inte i form för att springa runt och leka men lite frisk luft är ju aldrig fel.

EU/miljödebatt i bakgrunden. Svenska Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson är moderator. Jag hade hans bror som lärare i gymnasiet och det slår mig att de är ganska lika utseendemässigt, men framförallt använder de precis samma uttryck. Svårt att sätta fingret på men det kän igen:P

Idag är det en månad sedan min älskade dotter kom till världen <3. Tiden går fort!

Idag bär det av till BVC med kidsen. Alice ska mätas och vägas som vanligt och Noah ska på 18-månaderskontroll och vaccinering. Att lilltjejen växer vet jag redan, de minsta kläderna har redan blivit små, men det ska bli intressant att se hur det går för Noah. Det är ju ett halvår sedan han var på BVC sist, och då var ju inte jag med. Tydligen ska det byggas med klossar och hållas på, hoppas att det går bra:)

Noah är ledig hela fem dagar från dagis. Imorgon är det ju klämdag, så jag tyckte han kunde få vara hemma, och på måndag har dagis stängt för planeringsdag. Det är faktiskt ganska skönt, även om dagis är en fantastisk avlastning jag inte hade klarat de här veckorna utan. Men nu slipper jag lämning några dagar och kan sova ut om Noah skulle få för sig att ta sovmorgon(idag sov han till 9, tjoho). Dessutom är det rätt skönt att få lite mer tid med lillkillen också, och det när han är pigg och på gott humör. Efter en heldag på dagis kan han vara en smula irriterad och gnällig, med all rätt.