En dag på öppna förskolan
Idag har jag varit på Öppna Förskolan med barnen. Jag hade ångest hela vägen dit och funderade allvarligt på att släppa lös Noah i någon lekpark istället. Jag har varit där en gång förut, när Noah var liten, och efter det var jag jätteledsen. Jag kände mig uttittad och utanför.
Även denna gång var det mest politiskt korrekta 30-plussare som pratar om hur länge de ska vara föräldralediga och klär sina barn i könsneutrala färger. Observera att jag inte lägger någon negativ värdering i det här, men jag passar liksom inte in i den definitionen av en förälder.
Jag kände mig naturligtvis totalt malplacerad och därför hjälpte det något enormt att jag var där med Cissi och hennes barn. Det var faktiskt riktigt mysigt med sångstund och fika och ungarna hade jätteroligt. Jag vet att det här är ett jättebra sätt att sysselsätta Noah. Och jag inser att det mesta förmodligen sitter i mitt huvud. Jag måste komma över det här ung mamma-komplexet. Jag är ju precis lika bra som de
Även denna gång var det mest politiskt korrekta 30-plussare som pratar om hur länge de ska vara föräldralediga och klär sina barn i könsneutrala färger. Observera att jag inte lägger någon negativ värdering i det här, men jag passar liksom inte in i den definitionen av en förälder.
Jag kände mig naturligtvis totalt malplacerad och därför hjälpte det något enormt att jag var där med Cissi och hennes barn. Det var faktiskt riktigt mysigt med sångstund och fika och ungarna hade jätteroligt. Jag vet att det här är ett jättebra sätt att sysselsätta Noah. Och jag inser att det mesta förmodligen sitter i mitt huvud. Jag måste komma över det här ung mamma-komplexet. Jag är ju precis lika bra som de
Kommentarer
Postat av: mandel
Ja, det är du. Du är precis lika mycket och lika bra (säkert många ggr bättre) mamma som alla andra mammor. Världsbäst är vad du är!
Postat av: Anonym
Uff.. Själv på ställen där man försöker le lite lagom, prata lagom, vara lagom intressant utan att vara för på- gåing eller för tillbakadragen. Så normal som möjligt. Sen går man hem och undrar hur normal man verkat och och man sagt rätt saker, varit rätt mot sitt eget barn, mot andras barn samt de andra föräldrarna. Slutsatsen brukar väl bli att man tror sig varit så fel man bara kunde bli.
Trackback
