Jag är ingen jättesocial människa till att börja med, en depression på det och jag blir eremiten Erika. Det kan gå veckor utan att jag umgås med någon annan än barnens pappa.

Jag har ett stort behov av ensamhet, kanske större än det flesta, men jag märker nu i min isolering hur viktigt det är att träffa folk. Igår var det full rulle hela dagen när jag och Alice hälsade på Cissi och lilla Johannes. Sedan hämtade vi våra pojkar som är precis jämngamla och de lyckades underhålla varandra rätt bra:) Det vore ju roligt om Noah kunde få lite lekkamrater samtidigt som mamma dricker kaffe och pratar strunt;)

Nu ska jag ligga en stund i soffan med ett glas rött och några chokladbollar tills jag somnar. ha're!