Tittar på Nyhetsmorgon där bl.a. Marcus Birro och jämställdhetsexperten och debattören Ingemar Gens diskuterar papparollen och ett jämlikt föräldraskap. Tyvärr blev debatten lite extrem och handlade mest om vem som ska amma - mamma eller pappa? Det är synd, för de gamla könsroller som vi alltid avvisar annars tycks vara oskriven lag när vi bir föräldrar.

Den här artikeln på Allt om Barn är ganska intressant. Man behöver inte skriva under på allt för att se poängen. När det gäller barnen är det kvinnan som bestämmer. Inte minst när det gäller föräldraledigheten. Att så få pappor tar ut mer än sina öronmärka 60 dagar kan inte enbart bero på ointresse från deras sida. Det är väl(förhoppningsvis) få pappor som inte vill vara hemma med sina barn. Ofta handlar det nog om hur länge mamman vill vara hemma. 

Det pratas mycket om att ekonomin inte går ihop när pappan går på föräldrapenning. Att manliga egenföretagare inte kan vara borta från sitt jobb. Det här ett problem i sig. En tydlig signal om att samhället inte är så jämställt som det borde vara när inkomstskillnaderna är så stora att männen inte har råd att vara hemma

Ok, jag kan köpa att det i vissa fall helt enkelt inte funkar. Men i många fall handlar det nog om prioriteringar. Det är lustigt att det alltid är pengar som värderas högst. Emotionella värden står sig ofta gansk slätt i diskussionen. Kanske kan man skära ned lite på utgifterna för att pappan ska kunna vara hemma med sina barn, för det är verkligen en ynnest att få följa sina älsklingars dagliga utveckling som inte enkom borde reserveras för kvinnorna. Det är väl också nog så viktigt?

Jag är inte för kvotering av föräldraledigheten. Jag anser att vuxna människor ska få bestämma över sina liv själva. Det är inget som politiker ska styra för att det ska passa med politiska teorier och ideologier. Men jag tycker samtidigt att vi som vuxna människor åtminstone kan fundera över våra val och vad de får för konsekvenser. Vi kvinnor måste bli bättre på att släppa in våra män i föräldrarollen, inte bara klaga på att de inte engagerar sig tillräckligt. Och våra män måste kräva att få ha en aktiv roll i barnens uppfostran.

För barnens skull.