Noah har varit en liten skrutt idag. Inte så konstigt kanske, för lillkillen var varm och visst bekräftade tempen feber. Han har legat nedbäddad i soffan och nu har han precis somnat i min säng. Dit tassade han in alldeles själv, efter ett antal misslyckade läggningsförsök i herrns egen säng. Jag försåg honom med en flaska välling, för säkerhets skull. Så nu ska båda ungarna sova:P

Jag har svårt att slappna av. Det är så mycket tankar som snurrar, så många orosmoln som tornar upp sig. Pengar, naturligtvis. Min hyperkänslighet för stress. Rädslan för att jag inte ska kunna kontrollera ångesten som gör sig påmind mer eller mindre ofta. Känslan av att inte räcka till. Sådana saker.

Det är extra svårt när jag är ensam med barnen. Jag blir irriterad för minsta lilla. Tålamod=noll. Gråten aldrig långt borta. Livet kräver en självkontroll som  jag inte har, helt enkelt.