Bloggosfären rasar
Man kan välja att avstå helt från alkohol under graviditeten, det är i ärlighetens namn inte så svårt. Ängslig som jag är tycker jag att det är bättre att ta det säkra före det osäkra och en sipp vin gör varken till eller från i tillvaron. Däremot tycker jag att det är ett beslut upp till var och en att fatta. Att bli så vansinnigt upprörd och skrika omogen alkismamma ligger inte för mig. Vilken rätt har jag att sätta mig till doms över andras val? Jag kan tycka att det är fel, men det gör inte min åsikt till en ofelbar dogm som inte kan ifrågasättas.
Jag tycker dubbelmoralen är uppenbar. Annat får man nämligen stoppa i sig utan att det stormar i bloggosfären. Att gravida svullar godis är inte bara okej, det hör liksom till när man är gravid - ett tiotal sug är väl ett minimum vad det verkar? Att använda det som ett skäl för att frossa sötsaker saknar logik. Kan man avstå alkoholen kan man avstå godiset med (jo, jag äter godis,säkert alldeles för mycket och säger därmed mot mig själv). Nu är väl inte alkohol och socker direkt jämförbart. Jag tror(vill tro om inte annat) att alkoholen blir skadlig fortare. Men faktum kvarstår. Det är inte nyttigt att gå upp 30 kilo under graviditeten. Det är ungefär 20 kilo mer än vad bebis med tillbehör väger. Att klämma ut en unge på 4,5 kilo kan inte vara så kul det heller. Och jag vill definitivt inte att jag själv eller bebis ska drabbas av diabetes. Jag menar, livslång medicinering är ju inget jag önskar mitt barn. Det är ju åtminstone värt att diskutera, men om detta är det fortsatt tyst.
Ett halvt glas vin eller en skiva rökt lax och folk rasar. En gräddbakelse och ett halvkilo godis är gulligt. Lite perspektiv och proportion efterlyses. Och en debatt åtminstone lite mer sansad än på sandlådenivå.
Ja, jag tar åt mig. ;)
Men faktum är att jag inte tycker att svullande och frossande i diverse onyttigheter är okej heller.
Jag har förmodligen aldrig levt så hälsosamt som jag gör under denna graviditet.
Ja, jag har ett galet, och till känslan, helt okontrollerbart sug efter plockgodis, men jag äter det inte. Jag frossar i frukt och låtsas vara nöjd. :)
Kanske att det faktiskt hänger ihop med min tidigare övervikt. Jag vägde runt 90 kg då jag blev gravid med första barnet, och dagen innan förlossningen vägde jag 126 pannor. Inte illa pinkat, och tack och lov utan några överviktsbesvär, utan diabetes av något slag, ett friskt barn, en frisk mamma, samt att barnet var 53 cm lång och vägde 3,4 kg, så ingen bjässe trots mitt ätande.
Är man gravid ser jag det som en skyldighet att faktiskt ta hand om sin kropp och tänka på vad man stoppar i sig. Oavsett om det är alkohol, socker, onödiga fettmängder och mat med varningar om listeriabakterier hit och det.
Jag har heller ingen aviskt att gå upp mer än det som bebis med tillbehör väger under denna graviditet, även om jag börjar tvivla då jag gått upp 6 kg redan.
Detta med sunt och normalt ätande och motion.
Det jag reagerar starkt på ÄR faktiskt att jag tror att det är något mer bakomliggande för de som spontant sitter och suktar efter alkohol. Det är inte ett friskt beteende i mina ögon, lika som ett sockerberoende etc.
Då vrålar jag alkosmorsa hur ofta jag vill. ;)
