Och rubriken är faktiskt inte det minsta ironisk. Jag vandrar som på små moln, och ja det påståendet var också helt utan ironi. Jag är inte ens ironisk när jag påstår att jag inte är ironisk. Äsch ni fattar.

Jag borde för det första få någon slags Årets Flickvän-utnämnelse. Inte nog med att jag fixar en prima lunchlåda till Herr Ö, jag traskar också iväg den långa dryga kilometerna till hans jobb när han glömmer den hemma i kylen, trots att jag påminnt honom ska nämnas.

Och jag är inte det minsta irriterad. Jag blir inte heller stressad när Noah bestämmer sig för att sova bort hela förmiddagen så jag får slänga ihop en flaska välling i rekordfart och halvspringa bort till Ackis för att hinna i tid till herr Ö's lunchrast. Motion jublar jag (tur det, för det skulle senare visa sig att jag inte skulle hinna med den där fyrishovsturen idag heller. Nåja, Herr Ö är ledig på torsdag igen^^). På vägen tillbaka motstår jag frestelsen från alla de miljoner glassstånden längs Fyrisån och hoppar in på Luthagens Livs och köper en måltidsersättning med chokladsmak som jag avnjuter i skuggan vid Eddaspången. Idag har det varit fruktansvärt lätt att vara rätt! Och brun har jag blivit, bara sådär! På en fucking dag!

Jag vet att herr Ö avskyr att jobba A-turer, men idag har det faktiskt varit skönt att ha honom hemma hela kvällen. Noahprutten är nämligen inte helt kry:( Men trots febern har han varit vid gott mod större delen av kvällen, med ett par ordentligare svackor då det bara var ledsamt hela tiden. Fast det är väl bara naturligt när man är liten och inte mår bra. Och när man är stor och mår dåligt också för den delen;)

Jag måste förresten omvärdera min inställning till keso. Jag har betraktat den där gryniga massan med stor misstänksamhet. Helt ogrundade fördomar har det visat sig. Det är ju supergott på en macka med en skivad tomat och lite örtsalt:) Och för att inte tala om i min vitaminspäckade tomatsoppa som jag kokade ihop idag. Wow!