Noah var lite arg och ledsen. Ville inte alls byta blöja. Ville inte alls låta mamma trösta. Ville alls ingenting. Efter en stund sparkande och skrikande lugnade han ner sig och hulkade i mammas famn. Satte sig upp och pekade på en kudde. Bra så? Nej, filt också. Och ungen bäddar iordning åt sig själv i soffan. Mammas skrutt.

Alice är en riktig liten mammagris. Det snuttas och tuttas. Sover gör hon helst ihopkrupen till en liten boll i mammas famn. Och jag klagar inte. Jag är glad så länge det varar. Det är fantastisk rogivande att hålla om ett sovande barn. Stryka det över håret och känna hur man fylls av kärlek till det lilla livet. Jag hoppas att jag alltid kommer att vara en trygg famn för mina barn, någon de alltid kan vända sig till för kärlek och tröst.  Jag ska krama dem tills mina armar inte förmår att krama mer!