Alice är snuvig. Stackars flicka. Mat får hon i sig bra, men sömnen var det värre med i natt. Ungen kom liksom inte till ro annat än vid bröstet. Och sover inte bebis så sover inte mamma. Det är en smula påfrestande, dels för att man redan är rätt mör efter nästan två veckors störd nattsömn dels för att man blir oerhört stressad när man vaknar en gång i halvtimmen och vet att man måste upp med 1,5-åringen till dagis.

Jag vet inte vem som vrålar mest i vår familj. Förmodligen är det jämt skägg. Grannarna måste tro att jag är sinnessjuk. Som när Noah nyper sin lillasyster i näsan och denna lillasyster sölar ner sitt tredje ombyte innan klockan hunnit bli halv nio(en bajs, två kräk) och jag rätt så uppgivet skrikgrinar att jag fan inte orkar mer.




Nu har skruttan iaf fått ett varmt bad med barnolja i, lite massage och navelvård och rena, torra kläder(något för stora, behöver boka en tvättid). Fulltankad med mat somnade hon efter en stund bök med huvudet mot min axel och nu sussar hon sött i sängen.