Mina barn är  inte rumsrena. Igår bajsade Alice ner hela mig när det var dags för blöjbyte ute på stan. Fick vackert gå hem med senapsgul fläck på tröjan. I förmiddags när Noah och jag hade duschat lade lilleman en ordentlig bajskorv, på golvet! Ja, ja, tur att man inte är särskilt äckelmagad. Det går nog inte om man är småbarnsförälder...

Det går bra att ha Noah här hemma tillsammans med Alice. Det bir lite kinkigt när Alice ska ammas, då ska storebror sitta brevid. Om han kunde sitta still i mer än 30 sekunder skulle det vara jättemysigt, men nu ska det klättras och busas och klappas, mer eller mindre våldsamt, på bebisen. Jag tror han hyser dubbla känslor till den lille krabaten. Han är väldigt fascinerad och kan klappa mjukt och fint, när han vill. Idag har han t.o.m pussat på lilltjejen och gjort ett burdust försök till att krama som mamma fick avstyra så den stackars bebisen inte skulle bli till mos;) Vid sådana tillfällen, när man måste säga till honom, kan han bli ruskigt sur. Givetvis är allt den dumma bebisens fel och då kan det komma farande både det ena och det andra.  

Det gäller att ha ögonen med hela tiden, alltså. Men det går onekligen framåt, i början var det ju bara gråt och anklagande blickar.

Alice sover längre stunder nu, tack vare att matfabriken fått igång produktionen ordentligt. Hade mycket mjölk med Noah med, men hade väl i bakhuvudet att det eventuellt skulle kunna krångla efter all sorg, stress och allmän bergodalbana i vår. Passade på att sova lite själv när båda ungarna sussade. Ska försöka orka ta mig ut en sväng med kidsen. Synd att sitta inne hela dagen när vädret är så vackert:)