Tänk att livet är så jävligt ordnat att man måste vara som starkast när man nått den absoluta botten. Finner man styrkan då fixar man allt, faktiskt.

Fick ett välkommet besked idag. Normöverskottet is no more. Tog mig själv i kragen och förklarade läget. Sade som det var. Det är människor som sitter i andra sidan telefonluren fick jag återigen bevisat. Dagens ros går till er.

Annars har dagen bjussat på blandad kompott. Noah inledde morgonen med ännu ett vansinnesbrott av rang. Fick brotta ner honom för att få på honom kläderna. Skyfall ute och naturligtvis har vi ingen jacka till fisen hemma(ingen av oss som tänkte på det när det var 25 grader igår..). Hittade en gammal tre storlekar för stor fleecetröja som vi fått med oss från dagis nån gång i vintras. Skämmas fick jag göra, minsann;)

Vi har börjat med 15 timmnarsvecka på dagis nu, iaf när Noah är hos mig. Jag ska se hur det funkar, annars kan man tydligen få nåt intyg från psykologen om att man behöver få mer barnomsorg. En sak är säker iaf, man hinner ju integöra ett dugg innan det är dags att hämta:S

På tal om psykologen. Nu är tid bokad. Skönt.

Flanerade runt en sväng på stan och tog med mig ungarna till M där vi käkade lite mat. Försöker låtsas att vi är en familj men det går sådär. Något fattas och jag vet så väl vad det är.

Tur då att det är tisdag. Gick förbi Lutis på vägen hem och köpte en påse godis(på nåt sätt måste man väl fira att man slipper gå runt och samla burkar) och njöt av att båda ungarna sov när jag tittade på Krig och fred. Och jag säger bara...Storslaget! Magnifikt! Maken till saftigare intrg har jag aldrig skådat. Och så typiskt ryskt... Så impulsivt, dumdristigt, tragiskt... Till och med ett religiöst uppvaknande. Ja, och så kanoner och pangpang förståss.

Imorgon gör vissa tenta. Inte jag tyvärr. Det var ju tanken först, men det kändes ju alltmer omöjligt allt eftersom. Nej bättre att lägga krutet på omtentan än att skriva ett mediokert resultat nu. Men det hugger lite i hjärtat.